► Både Johan Mattsson och Adam Reideborn blir kvar i KHL, enligt agenten.
► Det behöver inte vara deras önskan.
► Men har man ingen svensk/nordamerikansk klubb som hjälper till, så …
► Hur blir reaktionerna här hemma, tro?
DET VAR I helgen som omstridde, kontroversielle agenten Aljosa Pilko sa till TV-kanalen SE:
– De svenska målvakterna Adam Reideborn och Johan Mattsson kommer att flyga till Ryssland och spela för sina klubbar nästa KHL-säsong.
De båda 30-åringarna var på var sin sida i SM-finalen 2019, Reideborn i Djurgården och Mattsson i Frölunda. I dag tillhör Reideborn arméklubben CSKA Moskva efter två vintrar i Ak Bars Kazan, Mattsson började förra säsongen i Dinamo Riga men trejdades till Avtomobilist Jekaterinburg.
Kanske önskar Mattsson att den där trejden aldrig blivit verklighet; Dinamo Riga drog ju sig ur KHL sedan Vladimir Putins arméer invaderat Ukraina.
Nå, nu ska vi inte ta Aljosa Pilkos ord för absolut sanning, möjligt att det ändå kan hända något, så som nyligen för Theodor Lennström, Daniel Zaar och Lawrence Pilut.
Dessa svenskar, det vet ni säkert, har lyckats köpa sig loss från sina KHL-kontrakt.
Det kostar dem sannolikt miljonbelopp (en, kanske flera, lite beroende på kontraktsvärde och klubb).
Varför har ovan nämnda trio lyckats?
Varför inte Reideborn och Mattsson?
Tja, en förklaring kan ju vara att de båda faktiskt vill spela i KHL trots Putins brutala krig, det vet vi inget om. Flera nordamerikaner har ju förlängt/tecknat nya kontrakt, så varför skulle inte svenskar …?
Troligare är kanske att såväl Reideborn som Mattsson inget hellre vill än komma loss – men de kan/vågar inte.
Så här:
Theodor Lennström hade finansiell hjälp av Färjestad där han väntas skriva på långtidskontrakt (kostnaden kan liksom ”skrivas av” över tid).
Daniel Zaar hade hjälp av Rögle.
Lawrence Pilut är på väg tillbaka till Buffalo Sabres, har säkert fått viss hjälp den vägen (eller tror sig i alla fall ”tjäna igen” pengarna om han lyckas i NHL).
Reideborn och Mattsson har vad jag vet inga svenska klubbar i ryggen, inga som är villiga att hjälpa till med kostnaden.
Ni tycker kanske att de borde de ta en eller ett par miljoner ur egen ficka?
Men om de inte har det, då?
Och även om de lyckats samla så mycket cash på hög … visst, moral är vackert – men när ens egen plånbok tar megamycket stryk, är valet verkligen busenkelt då?
I den här texten (nedan) var jag inne på det internationella ishockeyförbundets skuld.
IIHF, som på obestämd tid uteslutit Ryssland från den internationella gemenskapen, borde förstås ha agerat mycket kraftfullare vad gäller de spelare som har KHL-kontrakt och inte självmant vågar bryta dem med risk för att inte få spela hockey kommande säsong.
Det självklara beslutet från IIHF skulle ha varit detta:
”Rysslands invasion betyder force majeure.
Den utländske spelare som river sitt KHL-kontrakt har all rätt att spela i en annan klubb.
Om KHL-klubben konstrar med transferkortet kliver vi in.
Ingen ska mot sin vilja behöva vara en del av den liga som är ett direkt PR-vapen för Putin.”
Fotbollens Fifa kunde. Inte hockeyns IIHF. Jag har så väldigt svårt att förstå det. Och varför tar inte svenska ishockeyförbundet en tydligare ställning?
Det går att undra varför inte en spelare med KHL-kontrakt ändå river det, vägrar betala, skriver på för till exempel en svensk klubb, på det viset synar IIHF.
Vilken vansinnigt dålig PR för IIHF om man skulle tvinga en spelare tillbaka till Ryssland. Tycker jag. Som sitter i trygga Sverige och inte har något att förlora.
Efter att ha lyssnat runt bland agenter och spelare förstår jag att det helt enkelt inte är någon lirare som vågar ta risken.
En person med insyn sa till mig: ”Hade du gamblat ditt jobb och levebröd om du inte visste att du kunde jobba vidare någon annanstans med dyra vanor, huslån et cetera?”
Lätt att förstå tveksamheten.
Hur spelarna tänker hade varit intressant att veta, men där är det oftast locket på. Jag har sökt Johan Mattsson för en kommentar. Tyvärr inget svar.
Mattsson, Reideborn, Viktor Svedberg (Avangard Omsk), Tim Heed (Spartak Moskva) och Jakob Lilja (klubb okänd) – alla är fortsatt kontraktsbundna i KHL.
Och så har då Robin Press förlängt sitt kontrakt med Severstal Tjerepovets.
För den som vill sitta hemma i Sverige och fördöma torde det vara viss skillnad mellan Press och de andra – eller?
Intressant att se om Svenska ishockeyförbundet gör det. Skillnad, alltså. Inte för att Press lär vara aktuell för ett VM-lag, kanske inte Mattsson heller – men Reideborn kan ju bli. Ska han då vara avstängd för att han i princip tvingas att fullfölja sitt kontrakt?
***
Senare i dag kommer mer om USHL och Kalle Larsson. Ni läste kanske gårdagens epos?
Så svagt av IIHF att inte ta ställning.
Märkligt att man utesluter ett land från att deltaga i mästerskapen men de är fortfarande med i transfersystemet!
Var finns konsekvensen i den tanken?
Håller med på pricken! Mesigt och otydligt stöd från IIHF, även om de nämnt att de skulle garantera spelarnas licenser. Under rådande omständigheter kan man inte förebrå de spelare som återvänder dit. Jag skulle inte moralisera kring de som skriver nya kontrakt heller, det tar sin chans som många andra, i så fall ingen större principiell skillnad på tex Robin Press och en svensk ingenjör som gästarbetar i Saudi-Arabien eller någon som turistar i Förenade Arabemiraten. Det är kanske egentligen inte så mycket bättre att tjäna norska oljekulor heller? Eller ens ohållbara excesser i SHL? Allting är relativt, men det går att dra fördömandena väldigt långt, om man är på det humöret. Kort sagt, PK-tjafset i vårt eget glashus kan ibland bli ganska tröttsamt.