Här blev det flera fel, tycker jag

LÖRDAG 20/1 2024:

Anmälan mot Anthony Greco innehöll många fel, men på något vis tycker jag det viktigaste glömdes bort.

Greco satte inte ut sitt ben.

Jag tycker avstängningen är hård (tackling/beslut här).

Det har gjorts en stor grej av att SHL lyckades få så mycket fel i sin anmälan av Anthony Greco, LHC, vs Lucas Elvenes, Leksand, till disciplinnämnden (DN).

”Pucken i Leksands försvarszon” – den var i Linköpings.

”Pucken hoppar” – Elvenes hade snarare kontroll.

”Träffar Elvenes vänstra ben” – det högra tog emot smällen.

Man kan undra hur det där gick till, man kan också inse att vi alla ställer till det för oss och gör fel ibland. Errare humanum est, och så vidare. Jag fastnade mer för detta:

”Elvenes går inåt i banan och Greco sätter då ut sitt högra ben som träffar Elvenes vänstra ben med kraft.”

Nej, det gör han ju inte, Greco. Han är lite bredbent från början, försöker i tacklingsögonblicket snarare dra in sitt högerben, tycks anstränga sig för att träffa med axeln, vilket han också (i alla fall delvis) gör.


Knätacklingar är bland det mest svårbedömda som finns, jag hade köpt om SHL i sin anmälan, och DN i sin dom, sagt något om den bredbenta åkstilen, att amerikanen ändå leder med sitt högerben, skaderisken vid dylika tillfällen med mera.

Men – nej, Greco sätter inte ut benet.

Kanske därför som Elvenes också kunde spela vidare?

Här kunde DN ha avslagit anmälan, tycker jag. Hade inte behövts mer än matchstraff.

Skakar på huvudet åt Lindholmbuden

LÖRDAG 9/12 2023:

När jag sett budgivningen på Leksandsbacken Anton Lindholm närma sig en månadslön på 400 000 kronor skakar jag på huvudet. Inte för att jag inte tycker Lindholm är bra, tvärtom håller jag honom högt, jag tror bara inte det är så man bygger ett vinnande lag.

Du ska liksom ha pengar över till annat också.

I NHL har Edmonton Oilers svårt att få till resten av laget när man betalar Connor McDavid och Leon Draisaitl monsterlöner, New York Rangers hade samma problem när man la en stor del av pengakakan på Henrik Lundqvist. I SHL finns inget lönetag, pengapåsarna är (trots det sanslöst lukrativa C More/TV4-avtalet) ändå begränsade, att i det läget närma sig 400 000 för en tuff, rejäl och bra back – jag tror helt enkelt inte att det är smart.

I lagsporter är det summan av många individer, hur de skapar ett bra kollektiv, som avgör. Lindholm må vara en försvarschef av hög klass, men summorna vi snackar om här – sorry, men mitt huvud det skakas på. Så även om Lindholm varit forward, för övrigt. Inte där skon klämmer.

Jag ser också att spelarlönerna håller på att skena i väg, jag tror det är farligt om SHL-klubbarna vänjer sig vid det här fantastiska TV-avtalet man nu är mitt uppe i. Jag vet att det löper på till 2030 (det går från 40-45 miljoner per klubb till 60-65), men se hur Viaplay rasar på börsen, se hur TV4 tvingas skära rätt rejält i sin verksamhet. Finns det verkligen hockeypengar kvar till 2030?

En sak är klar – SHL kommer aldrig att teckna ett så lukrativt avtal igen, ett av de bästa någonsin i sportvärlden.  Vore jag bas för en SHL-klubb hade jag nog sett till att sköta ekonomin med viss försiktighet. Det kommer en morgondag med andra villkor. Vill det sig illa kommer den snabbare än förväntat.

Nu väntar vi på en förklaring även från Jörgen Jönsson

MÅNDAG 20/11 2023:

Vad är det med tänkande idrottspersonligheter och fiskmåsar egentligen? Måste skrivas några rader om detta, kände jag.

Jörgen Jönsson, Växjö Lakers synnerligen kloke och insiktsfulle tränare, slog till med det här citatet i lördags efter att Växjö besegrat Linköping efter straffar:

– Det blir en bra lördag för oss. Fulla måsar flyger högst, som man brukar säga.

Som man brukar säga? Okej … i Lakers tränarkabyss, i familjen Jönssons vardagsrum efter ett par, tre glas måserande vin? Hm.

Nå, allt detta fick mig att minnas 28 år tillbaka i tiden, vi snackar en bit in på 1995, presskonferensen med franske fotbollsstjärnan Eric Cantona sedan denne karatesparkat en tyken Crystal Palace-supporter som skrikit frankofoba okvädningsord. Manchester United-legendaren, likt Jörgen Jönsson synnerligen intelligent med välanvänd hjärna, hade på en presskonferens lite senare det här berömda uttalandet:

”When the seagulls follow the trawler, it’s because they think sardines will be thrown into the sea.”

På svenska: ”När fiskmåsarna följer efter trålaren, det är för att de tror att sardiner ska kastas i havet.”

Vem vinner matchen? Vem var mest kryptisk, Jönsson eller Cantona? Ni avgör.

Cantona uttalade sig flera år efteråt, poängterade (rätt nöjt) att orden inte betydde något (även om man kunde ana att Cantona var trålaren, media fiskmåsarna och de eventuella citaten sardinerna). Nu väntar jag ivrigt på att Jörgen Jönsson ska ge sin förklaring om fulla måsar och varför dessa flyger så bra.

Framför allt undrar jag: varför denna idrottsliga fixering vid fiskmåsar? Män tänker mycket på romarriket, har jag läst. Inte alla män, tydligen. Men … det vete fåglarna hur deras fascination vid just fiskmåsar uppstått. Lyssnat för mycket på Måsart som unga?

Tomkins första – tänk en trampolineffekt för SHL

ONSDAG 8/11 2023: 

När Auston Matthews, då 18, gjorde en utsökt säsong i schweiziska ligan och skaffade sig värdefull seniorerfarenhet inför NHL-äventyret tänkte jag:

## Det här kanske kan ge ringar på vattnet.

## Månne är det fler unga talanger som vill förgylla Europa just före eller efter draften?

När Matt Tomkins, 29, natten till i dag vann sin första NHL-match tänker jag:

## Det här kanske kan ge ringar på vattnet.

## Månne är det fler spelare som kört fast som vill åka till Sverige och SHL för att hålla NHL-drömmen levande, till och med förbättra sina odds?

Kanske var jag naiv efter Matthews, kanske är jag naiv nu. Det har inte varit en massa juniortalanger som glänst i Europa, det är fortfarande så att de nordamerikaner som kommer till SHL primärt är sådana som inte räcker till i NHL, som mer eller mindre gett upp om världens bästa liga och vill hitta andra sätt att livnära sig på sin sport.

Men okej, låt mig vara naiv ett litet tag då. Matt Tomkins, den kanadensiske målvakten som kört fast i Chicagos organisation, han fick chansen i Frölunda, växte ytterligare i Färjestad, är nu en av Tampa Bay Lightnings två målvakter under tiden som Andreij Vasiljevskij är borta. Det kan ändå inte skada, tänker jag. Det borde i alla fall finnas en chans att fler nordamerikaner med synnerligen levande NHL-drömmar ser att The Swedish Hockey League kan vara vägen fram när den där hemma för tillfället är lite för trafikerad.

Visst, mycket möjligt att jag bara drömmer, spelare som Kodie Curran (Rögle, Anaheim) och Max Veronneau (Leksand, San Jose) har försökt utan att lyckas; det är förstås inte så att halva Nordamerika skriker om Sverige som the place to be. Men håll med om att det hade varit kul och bra för SHL med fler snäppet bättre kanadensare/amerikaner som kom till vårt avlånga land för att få en trampolineffekt i sina karriärer.

Kanske ökade chanserna om vi krympte rinkarna (det borde vi ändå).

Kanske borde svenska klubbar vara lite mer aggressiva och sälja sig just på den där trampolinen.

Kanske satt jag bara och drömde på sällsynt naivt sätt – men i tider av krig och elände behöver man det, så ni får faktiskt ursäkta.

Matt Tomkins, förresten, han slåss med svenske Jonas Johansson om målvaktsspaden i Tampa. Kanadensaren tog första segern i natt när Tampa 5–3-besegrade Montreal. Hittills är det Johansson som varit nummer 1.

 

Visa detta inlägg på Instagram

 

Ett inlägg delat av Tampa Bay Lightning (@tblightning)

När ska halsskydd tas på samma allvar som hjälm?

SÖNDAG 29/10 2023:

Nu har det hänt igen. Hockeyspelare. Skridsko över halsen. Död. När ska hockeyvärlden ta detta med halsskydd på fullaste allvar? Halsskydd är för mig viktigare än visir, det är precis lika viktigt som hjälm – men det skrattas fortfarande lite för ofta bort.

Man kan förstås tycka att hockeyspelare själva borde få bestämma vilka risker de ska ta, respekt för åsikten – men då borde inte hjälm och visir heller vara nödvändiga.

I dag sörjer vi Adam Johnson (Malmö Redhawks 20/21) och tänker på hans efterlevande. Johnson, senast i brittiska ligan med Nottingham Panhers, fick en skridskoskena över halsen i lördagsmatchen mot Sheffield Steelers, skräckscener utspelade sig och i dag kom beskedet:

Johnson avled av sina skador.

Vila i frid, Adam. Alla tankar till din familj.

I svensk hockey är halsskydd obligatoriskt, det blev så sedan Moras Bengt Åkerblom så tragiskt avlidit 1995 (ni förstår hur), men det anses inte viktigare än tandskydd. Domarna ska kolla före nedsläpp, är det någon som bär halsskyddet slarvigt (det är det, upplevs obekvämt) och upptäcks kan det bli  böter och då ska detta gärna hånas på sociala medier, typ: ”Öh, domare – har ni inget viktigare att göra? Höhö.”

För mig är detta med halsskydd blodigt (förlåt) allvar. Folk dör. Skenor är sylvassa, spelare tacklas, tappar balansen, ramlar. Senast för knappt två år sedan omkom en amerikansk tonåring, i minnet finns hur nära det var att NHL-slovaken Richard Zednik omkom för ett antal år sedan, jag förvånas snarast av att dylika olyckor inte händer ännu oftare. Men i internationell hockey – och NHL – är det inte ens krav på halsskydd, man har inte kommit längre än rekommendation.

Hjälm ska det vara. Och visir. Men skydda halspulsådern … nej, det tycker hockeyn som sport inte är lika viktigt .

I Sverige, visst, det är krav – men många spelare slarvar. Jag minns hur dåvarande Leksandsbacken Jonas Ahnelöv var nära att stryka med på isen för tre år sedan, hur skridskoskenan så när träffade på dödligt vis, och jag minns Frölundas träning dagen efter, hur Johan Sundström och flera andra spelare dragit upp halsskyddet extra högt.

Spelade jag hockey vore halsen det första jag skyddade. Sedan kom resten av kroppen.

Ge Lindbom vad han vill ha – Gud behövs i HV71

MÅNDAG 23/10 2023:

HV71 har satt sig i ett svintufft läge när nu även Tomas Montén tvingats bort, bagaget är tungt, rådet här och nu:

Knyt upp Johan Lindbom över lång tid, ge honom precis det han vill ha för att träna laget i alla fall fram till 2026.

HV är i samma desperata behov av långsiktighet, kontinuitet och trygghet som en influencer är av uppmärksamhet. Det måste vara slut på chansningarna, Lindbom är Gud i Jönköping, han vet hur man lyckas, och tvekar han, trilskas han, vill han hellre fortsätta som klubbdirektör … dubbla lönen, köp karl’n en villa i Spanien, en låda whiskey, kort sagt:

Betala vad som krävs. Det är ändå billigare än att misslyckas igen.

Johan Lindbom. Foto: HV71

Man ska vara noga när man rekryterar spelare, men herre jösses – man behöver verkligen vara noggrann när man anställer tränare!

Det är så lätt att sparka tränare så fort det går emot.

Det är så lätt att man då blir ett HV71 (eller för den delen Brynäs, men låt oss för ett ögonblick hänga kvar i Jönköping som är aktuellt för stunden).

HV testade att lyfta upp Nicklas Rahm, det gick åt helskotta.

HV körde med superrutinerade Tommy Samuelsson, det fungerade inte det heller.

HV valde Tomas Montén för dennes förmåga att jobba med unga, det fanns väl inget överflöd av sådana i laget, och … tja, nu har vi facit, det blev ett misslyckande de luxe.

Jag såg delar av HV:s 0–8-förlust mot Malmö i helgen, en idiot kunde begripa att Monténs dagar var räknade, för … det var länge sedan jag såg så uppgivna spelare, individer som inte tycktes vilja spela för tränaren, knappt sina lagkompisar heller. Beslutet att sparka Montén var en no-brainer. Det vittnar också vilket kaos till förening HV blivit med tränare som får gå till höger och vänster, med all den osäkerhet som detta skapar, vid sidan men framför allt på isen.

Ibland måste man låta en tränare gå. Absolut. Men HV:s exempel visar att man ska vara något så in i helsike försiktig med att göra det första gången, så att säga – för det är så lätt att hamna i en ond cirkel när inte näste gubbe heller fungerar, och inte näste, och … ja, ni fattar.

Framgångsrika klubbar lyckas ha kontinuitet. För HV71 gäller nu det som jag inledde med:

Ge Johan Lindbom det han vill ha för att inte bara släcka ännu en brand utan istället vara den som skapar trygghet över tid. Legendaren Lindbom fungerar ju i HV, det har han bevisat, karln är Gud som spelare (1995) och tränare (SM-guld 2017, fixat SHL-kontrakt 2023), och efter X antal missar behöver HV sluta chansa och gå med det säkra kortet.

Öppna plånboken, ge Lindbom an offer he can’t refuse – det kommer löna sig i längden. Garanterat.

Sedan är ju Kent Norberg en annan intressant HV-snackis. Juryn är fortsatt ute gällande om sportchefen kan lyckas någon annanstans än i ”lilla” Timrå. Men det är ett ämne för en annan gång.

Tack och lov för lite sunt förnuft

TORSDAG 19/10 2023:

Jag blev glad i måndags när förre domaren Daniel Winge uttalade sig klokt på Hockeysverige.se om Albin Lundins vanvettiga avstängning. Jag blev ännu gladare i dag när Expressen avslöjade att riksidrottsnämnden upphäver disciplinnämndens dom och friar Lundin helt. Timrå bekräftade strax efteråt.

Tack och lov för lite sunt förnuft i en annars galen värld.

Timrå och Lundin borde nu få en ursäkt av SHL och dess situationsrum som fattade det tokiga beslutet att anmäla incidenten (ni kan säkert bakgrunden, annars kan ni se mer här) till förbundets disciplinnämnd som fick spatt och delade ut en trematchers avstängning.

Lundin missade en match där han borde ha spelat.

En ursäkt är det minsta han och Timrå kan begära.

Några saker är viktiga här:

## Lundin var slarvig när han körde på en linjeman bakifrån, för det kan han självfallet straffas på isen, ingen säger nog emot. Domare är fredade och ska visas stor respekt. Men att Lundin ska anmälas – och stängas av! – för något som inte på minsta vis är uppsåtligt, som han bad om ursäkt för efter matchen, är givetvis bisarrt.

## Detta ska inte på minsta vis få supportrar att reagera mot svenska domare. Dessa är bra. Jävligt bra. Det var SHL:s situationsrum som anmälde, som uppträdde verklighetsfrånvänt och byggde på sprickan mellan spelare/ledare/supportrar och SHL. Det är inte bra. Det är verkligen inte bra. Här behöver familjen SHL (som ju är dess klubbar) snacka igenom saker och ting på nästa stora möte.

Granska mål för offside – det blir helt fel

FREDAG 13/10 2023:

Jag gillar coach’s challenge. I princip. Men jag är så glad för att svensk hockey inte hakat på NHL och börjat granska mål för eventuell offside.

Invändningen:

Hockey döms i realtid. Precis som i fotboll är det hopplöst för en linjeman att se exakta linjen, så att säga. Det går så vansinnigt fort att vad som rent tekniskt sett är en offside ibland släpps, helt enkelt för att det mänskliga ögat inte hinner med att registrera.

Detta är vi okej med. Människor dömer, inte maskiner. Men – när det blir mål, om ett lag utmanar, då är det plötsligt maskinen som ska avgöra.

Jag är, som jag brukar skriva, synnerligen oförtjust i detta.


I natt blev Minnesota-österrikaren Marco Rossi rånad på sitt första NHL-mål eftersom Marcus Foligno (bilden ovan) var några hundradelar före pucken in i offensiv zon. Live fanns inte en chans för linjemannen att upptäcka, han lät spelet gå, som han skulle. TV-bilderna visade att det var offside – men var det det … egentligen? Förstår ni vad jag menar? Många situationer under en match är nog offside men kollas aldrig eftersom det inte blev mål. Då gäller vad det mänskliga ögat kan se. Vid mål – då används plötsligt ett annat mätinstrument. Vettigt? Verkligen inte. Anser jag.

Måtte detta aldrig komma till svensk hockey.

Däremot, i princip, att använda sig av coach’s challenge, att ge lagen en eller två utmaningar per match, chansen att utmana stora beslut, till exempel en utvisning i känsligt läge – jag är helt för det. Straffet om utmaningen inte går hem (två minuter) garanterar att tränarna lär använda sin möjlighet restriktivt.

Kanske ser vi detta i Sverige från nästa säsong?

Så här skulle det vara mycket oftare

MÅNDAG 2/10 2023:

En naken tisdagsmatch den här veckan: Modo–Leksand. Åh, den ser jag mycket fram emot, äntligen en chans att studera den fräcka nykomlingen från Ö-vik. Ni vet min åsikt, SHL borde bli bättre på att lyfta ut matcher så att alla kan se, så att varje lag någon eller några gånger under säsongen verkligen får stå i fokus. Nu har det säkert mest ”blivit” så här, alltså att Modo–Leksand är tisdagens enda match, men det borde gå att ordna, typ Monday Night Hockey, en utbruten match låt oss säga varannan vecka.

Nå, Modo 23/24, just nu massor med optimism kring Mattias Karlins bygge, folk runt om i Hockeysverige tjusas, det snackas succé och superkedja och slutspel och fan och hans mormor. Sorry, alla modoiter, jag försöker inte alls framkalla regn över er parad, men … det är lite som att några enkla små saker fullständigt glöms bort.

1. Modo är nykomling, sådana är ofta bra i början, går på entusiasm och glädje.
2. Modo har spelat sex matcher. Sex – av 52.
3. Modo har en i längden ohållbar effektivitetsprocent på 13,92 (bäst i SHL).

Alltså, låt oss vänta en smula med de riktigt starka lovorden, framför allt med slutsatserna. Kom tillbaka efter sju, åtta matcher så kollar vi läget då.

Foto: TV4 (skärmdump)

Detta sagt (skrivet) kände jag redan i somras att Modos sportchef Henrik Gradin agerade synnerligen klokt, han gjorde ingen HV71 och värvade allt som rörde sig, istället byggde han på den trupp som tog steget upp till SHL och spetsade sedan klokt. Dessutom tog Gradin tillbaka Sam Vigneault från just HV. Än så länge tycks det som ett sällsynt smart drag, Vigneault (6 2+5=7) med Johan Södergran (3+2) och Erik Walli Walterholm (3+5) bildar kanske ligans hetaste kedja hittills.

Ja, det är jättetidigt på säsongen.

Nej, det går inte att slå fast något .

Jo, det ska ändå bli riktigt kul att bänka sig vid TV:n tisdag kväll för att lite mer ingående studera Modo 23/24 – som förresten bara haft med spetscentern Mikael Ruohomaa i hälften av matcherna.

Spännande lag. Spännande tisdagskväll. Sedan gillar jag ju när det går bra för spelare som jag hade huggit på som sportchef. Erik Walli Walterholm imponerade ofta på mig i Timrå – i en begränsad roll. Se vad han gör med en större.

***

Kika gärna på intervjun med Calle Klingberg i samband med hyllningen han fick av sina gamla klubb EV Zug nere i Schweiz i helgen, se om ni gör samma reflektion som jag.

Va? Att kartoffelsalat är ett roligt ord? Må så vara, men jag tänkte på något helt annat, nämligen att den Lerums BK-fostrade anfallaren talade tyska. Mer än godkänd sådan, dessutom. Jag vill inte alls påskina att Klingberg unik, men på rak arm – hur många svenska hockeyspelare plockar ni fram som verkat några år utomlands och glatt konverserat, låtit sig intervjuas, på det landets språk? Nej, engelska räknas inte här, det går utanför toton.

Staffan Kronwall minns jag. Språksnille. Han lärde sig ryska under tiden i KHL. Där, mina damer och herrar, där snackar vi en imponerande bedrift.

Att göra det Kronwall och Klingberg gjorde, visa respekt för landet man befinner sig i, det säger mig mycket om hur seriös idrottaren är – och sådant brukar visa sig även på isen.

Finns inget självklart med matchstraff/avstängning

ONSDAG 27/9 2023:

Redan matchstraffet för Jesper Pettersson oroade mig å svensk hockeys vägnar. Avstängningen (två matcher) mildrar inte den känslan – tvärtom.

Tre saker vill jag ta upp.

1. Det är inte alls så enkelt som att regelboken säger att det är självklart med stora straffet, med matchstraff, för en tackling som tar i huvudet. Tacklingen hade varit klockren om Innala tittat upp, släppt puckstirrandet och skyddat sig. Nu gjorde han inte det, och då ska Pettersson straffas?

2. Faran med den här typen av straff är att skickliga lirare som Jere Innala, Linus Omark med flera blir närmast fridlysta. ”Böj bara ner skallen, boys, titta ned på pucken, då måste motståndarna vara suuuuuperförsiktiga när de tacklar, de vågar nog inte – därmed får ni lättare att slå den där perfekta passningen som renderar mål för era lag.”

3. Det är i grund och botten jättebra att svenska domare är en del i det här med att minimera antalet hjärnskakningar, de är dessutom förbaskat skickliga, men just nu uppfattar jag det som att rädslan för minsta lilla huvudträff är så stor att man delar ut stora straff alldeles för lättvindigt. Spelare och ledare vill inte ha det så här, jag satt till exempel ett tag med en Frölundaspelare i dag och denne delade fullt ut såväl min oro för framtiden som åsikten att det inte borde vara matchstraff på Jesper Petersson. Han är inte ensam, inte på långa vägar. Jonathan Pudas, Robin Figren, Brendan Shinnmin, bara några av spelarna som kliar sig i skallarna. Här, upplever jag, finns en diskrepans mellan domare/disciplinnämnd och spelare/ledare. Den får gärna adresseras – snart.

Själva tacklingen:

Givetvis ville Jesper Pettersson förhindra att Frölundas spelsnille Jere Innala fritt fick diktera villkoren i power play. Han såg att Innala var oförsiktig, stirrade puck, sänkte blicken, och i det läget kunde Pettersson ha åkt rakt fram med kroppen sträckt och tryckt till. Då hade han verkligen träffat huvudet på finländaren som garanterat inte spelat mer i matchen. Istället blev LHC-backen själv låg, detta i ett försök att inte träffa huvudet på Innala mer än nödvändigt, han sänkte farten, gjorde till och med ett stopp, hoppade absolut inte in tacklingen, lättade inte med båda skridskorna från isen, och den lilla, lilla uppåtgående rörelse som förekom är den som är naturlig när en spelare som gör sig låg, böjer knäna, sträcker sig framåt med axel/arm.

Pettersson, upplever jag, tacklade rakt framåt, så att säga ”genom kroppen” på Innala. Att inte bara övre delen av bröstet utan även delvis ansiktet träffades var för att finländaren stirrade puck för mycket – något som han själv medgav utan omsvep. ”Jag måste vara mer redo”, sa han till mig efter matchen.

Jag är inte alls med på att Petterson ensam ”ägde situationen”, att han hade kunnat undvika att träffa huvud som det sägs i domen. Igen: tacklingen hade varit klockren om Innala tittat upp, släppt puckstirrandet och skyddat sig. Nu gjorde han inte det, och då ska Pettersson straffas?

Klicka upp och läs.

Regelboken ger tydligt stöd för att en tackling som tar i huvudet inte behöver vara regelvidrig, man tar hänsyn till om den tacklande ”letar huvud”, om den tacklade satte sig en sårbar position där huvudkontakt var omöjlig att undvika trots en regelrätt tackling.

## Letade Pettersson huvud? Nej.

## Satte sig Innala en position som ovan? Ja.

## Var det därför självklart med matchstraff? Nej.

Min åsikt. Givetvis upp till alla att skrika om annat, men jag vänder mig emot det här snacket om att det bara är att gå efter regelboken för att förstå vilket bra domslut som fattades i Scandinavium tisdag kväll. Så är det alltså inte.

Igen: full respekt för att svensk hockey vill få ner antalet hjärnskakningar, full respekt för Morgan Johansson och ”Nollvisionen”, men signalen som Petterssons matchstraff och avstängning sänder är jag inte riktigt förtjust i.

Fysiskt spel är en stor del av sporten ishockey, inte minst ”skrämselfaktorn”, alltså att puckskickliga lirare inte helt fritt ska kunna göra som de vill. I domen står att det togs hänsyn till Jere Innalas egna ansvar – ändå fick Jesper Pettersson  två matcher.

Jag är lite oroad för vart svensk hockey är på väg om det här fortsätter.

Lätt löst att ge domarna andra direktiv

FREDAG 22/9 2023:

Nu var vi där igen. Två hockeyspelare blir griniga, ”kramas” lite – och får matchstraff. Jag blir vansinnig, många supportrar blir det, men allt har stöd i regelboken. Det är därför spelare, tränare och sportchefer borde kanalisera sin ilska och göra något bra av den, alltså ta upp detta på nästa SHL-möte och i framtiden ge domarna andra direktiv.

Domarna är ju ingen stat i staten, de dömer inte utifrån egna huvuden, de är en viktig del av SHL, familjen SHL fattar gemensamma beslut om hur hockeyn ska spelas. Även om vad som ska bestraffas synnerligen strängt – eller inte.

Som i Jönköping i går (ovan), Tommi Tikka, HV71 vs Victor Ejdsell, Färjestad. De blev griniga, adrenalinet sprutade ut genom öronen, höll i varandra, försökte sig på några slag, Tikka intitierade, Ejdsell svarade till slut, men det blev verkligen inte mycket av det hela.

Domslutet: 5 minuter plus game misconduct för fighting.

Om det fanns regelstöd för detta? Japp, när linjemännen försökte bryta tyckte de att spelarna fortsatte.

Om domarna således gjorde fel? Nej.

Om det ändå är alldeles åt helvete att en betalande hockeypublik ska tappa två profiler på grund av lättare kramkalas av denna typ? Ja, ja, för jösse namn – ja!

Och här är min poäng: det är inte värre än att 14 SHL-sportchefer på nästa möte tar upp detta med bossen Johan Hemlin, man involverar domarchefen Tomas Thorsbrink, och så ger man domarna något förändrade direktiv i framtiden.

Busenkelt.

Om man vill.

Tror jag det blir så? Icke. Svensk hockey är närmast paniskt rädd för allt som kan ”sända dåliga signaler till barn och unga”, det betyder att inte ens känsloyttringar av typen Tikka & Ejdsell är tillåtna, inte ens när det är på deras låga (närmast minimala) våldsnivå.

Jag tycker det förbaskat tråkigt.

Hockey är känslor och passion. Överdrivet våld som till exempel Peter Holland den där gången ska bestraffas hårt – men det här … kom igen.

Nå, Tikka och Edjsell blev i alla fall inte anmälda. Alltid något.

Berätta även om icke-besluten, SHL

MÅNDAG 18/9 2023:

Jag tror SHL skulle vinna på att vara betydligt mer transparent gentemot sina betalande kunder, alltså supportrarna. Vad syftar jag på då? Jo, att även tydligt och pedagogiskt förklara icke-beslut. Häng med.

Ända sedan i går (söndag) har folk undrat varför inte Brandon Davidson anmäldes för sin dykning, varför inte Robert Roséns förstärkningssituation togs upp. Upprördheten är stor, konspirationsteoriernas feta brasa får än mer bränsle, på vedträden står typ: ”Jaha, Rögle- och Växjöspelare anmäls minsann inte – men hade det varit Brendan Shinnimin, så …”


Två omgångar in i SHL och vi har redan ett läge där den expert som klart flest hockeyintresserade svenskar läser och lyssnar på känner sig manad att skriva en indignerad krönika där han undrar om SHL nu ”skiter i” filmningar och förstärkningar.

Allt känns så vansinnigt onödigt. Jag tror det hade varit viktigt – och förhållandevis enkelt – för SHL att skapa större förståelse, rensa upp bland alla frågetecknen, minska risken för dessa stolliga konspirationsteorier. Så här:

Både Davidsons och Roséns fall var uppmärksammande, stora snackisar på sociala medier. Det bör givetvis SHL ta hänsyn till; när man väljer att inte anmäla är det busenkelt att också gå ut i sina respektive kanaler och förklara varför.

”Vi jobbar med telefonsamtal och varningar vid första förseelsen. Men lugn, supportrar – vi har koll, vi tänker inte blunda i vinter.”

Eller:

”Vi har kikat på situationerna med Davidson och Rosén, vi vinner förmildrande omständigheter när andra flimklipp än de som valsat runt i sociala medier studeras noggrant. Det är inga tydliga filmningar/förstärkningar.”

Detta är principiella exempel från min sida, inte vet jag om det finns bilder som kan förändra något, men jag blir glad om ni förstår att det är principen jag vill åt, inte alls Davidson och/eller Rosén utan det här med att SHL helt i onödan alienerar sig från sina supportrar. Det känns bara så jäkla onödigt. Kanske håller ni med. Jag menar förstås inte att SHL varje gång man inte fattar beslut ska behöva berätta om det, bara vad gäller de riktigt uppmärksammade fallen. För sin egen skull. Och supportrarnas. Symbiosen är viktig.

***

Experten som flest läser och lyssnar till? Sanny Lindström (Expressen och TV4), så klart. Fascineras ibland av resan han gjort, från stabil och bra back iSHL till en absolut maktfaktor i svensk hockey. Imponerande.

***

Bara en sak till om situationer typ Robert Roséns:

Det är en mänsklig reflex att rygga tillbaka när något hårt/vasst (kanske inte ens det) kommer farande just framför ögonen. Du behöver inte bli träffad för att reagera. Därför – återigen: principiellt – ska man tänka sig för innan man tvärsäkert skriker om filmning eller förstärkning.

Jag undrar – vart skulle Persson ta vägen?

SÖNDAG 17/9 2023:

Jag vet, hockeymålvakter får man inte tackla, gott så, argumenterar inte för någon förändring, absolut inte, men – går det inte lite till överdrift ibland? Kika på klippet nedan där Växjös Emil Larmi vet precis vad han gör, ställer sig så där lagom i vägen för Malmöanfallaren Carl Persson som inte har en tanke på att tackla Larmi, som har fri väg till höger – men när den finske keepern bestämmer sig för att ta ett steg mot sargen så … tja, ärligt talat – vad ska Persson göra? Hur snabbt tror ni en spelare kan bromsa?

 

Visa detta inlägg på Instagram

 

Ett inlägg delat av @rakapuckarpunktcom

Jag är inte förtjust i sådant här. Vill inte åt just Emil Larmi på något vis, han får bara tjäna som exempel. Kanske kan vi ändå diskutera själva principfrågan?

***

Noterbart efter två SHL-omgångar:

* Färjestad har gjort mål i box play i båda sina 4–1-segrar, varje gång är det förresten Joakim Nygårds förtjänst (ett mål, en fixad straff),

* Frölunda har lyckats med konststycket att släppa in mål i sina två första PP-spel. Det måste ändå vara något slags rekord, va? Sedan faktiskt ett mål i "rätt" kasse också. Men ändå.

* Marcus Högberg i LHC:s mål har verkligen börjat där han slutade. 77 skott emot, 74 räddningar. Wow, liksom. Och Jesper Petterssons passningar – har LHC något på gång?

* När Röglebacken Brandon Davidson åkte ut för diving har en förseelse aldrig haft ett mer passande namn.

* Lukas Vejdemos matchstraff för Leksand mot Frölunda (Filip Hasa) var en bra illustration av ”förr och nu.” Leif Boork tyckte inte det var matchstraff. Leif Strömberg tyckte inte det var matchstraff. Niklas Wikegård tyckte inte det var matchstraff. Varför? Jo, för att på deras tid la man mer vikt vid eget ansvar. Twitterkontot ”Domarfrågan” förklarade dock lugnt med att visa på dagens regelbok – där var matchstraffet korrekt.
Vejdemo blev förresten sedan även avstängd i hela tre matcher. Ni som känner mig vet att jag är oförtjust, tycker svensk hockey är alldeles för frikostig med dessa jäkla avstängningar. Vejdemo menade inget illa, det kunde väl ha stannat vid matchstraff. Men det är bara mitt tyckande, det.

Ha en fin söndag nu!

Varför tjuvstartade inte SHL med Slaget om Skåne?

TORSDAG 14/9:

Bara en snabb fundering, så här timmarna före nedsläpp den första SHL-dagen säsongen 23/24:

Varför måste alla matcher gå just i kväll torsdag?

Varför tog inte SHL chansen att bryta loss en het match, till exempel Rögle–Malmö, och låta den tjuvstarta säsongen?

Fatta, vad fräckt det hade varit, onsdag kväll, hela Hockeysveriges fokus på Catena Arena i Ängelholm och ”Slaget om Skåne”, en hockeykamp hetare än det mesta i SHL – detta följt av en torsdag med ytterligare sex matcher.

I min värld en självklarhet att försöka få till. Borde även ha gynnat rättighetsinnehavaren TV4, kan tyckas.

Eller, har jag fel? Är det kanske så att majoriteten av landets hockeyfans bara bryr sig om det egna laget och inte alls är intresserad av en tjuvstart likt den jag beskriver ovan?  Något att fundera på, en tanke att ta med er in i kvällen i alla fall.

I den här texten listade jag 20 frågor inför premiären, de flesta med fokus på Frölunda eftersom det är laget jag följer å yrkets vägnar, men här några mer allmänna:

## Hur går det för SHL:s stora enigma – Leksand? Nu när fler än jag börjar ifrågasätta att Björn Hellkvist fått ut så lite av sitt ofta profilstarka lag, är det kanske då Marek HrivikPeter Cehlarik med flera börjar leva upp till stjärnstatusen? Det skulle faktiskt inte förvåna mig. Inte motsatsen heller, å andra sidan. Absolut inte. Enigma, som sagt.

## Kan Oskarshamn göra det igen? Alltså skaka lite på sig, hämta in nya spelare, få dem att blomma (inte ”ut”) och lira stor hockey under Martin Filander?

## Kommer Juhani Tyrvväinen skapa rubriker på sedvanligt vis? Kan Linus Omark och Pontus Andreasson bara fortsätta där de slutade vårvintern 2022? Luleå är spännande, tycker jag.

## Simon Ryfors, hemma från två år i AHL varav det senaste riktigt bra. Gustav Rydahl, hemma från ett år i AHL, ett som inte var så där värst bra alls. Hur lång tid behöver de för att hitta tillbaka till sina gamla jag – och vem gör det bäst? Två potentiella toppcentrar i SHL.

## Kommer någon kommentator utöver Lasse Granqvist och Patrik Westberg ha lärt sig skillnaden på ”var” och ”vart” eller är det fortfarande en orgie i kräkframkallande ”Vart är pucken?” nu när C More blivit TV4?

Premiären i SHL – värdet tycks vara rätt stort

ONSDAG 13/9:

SHL-premiär torsdag, och man kan förstås tycka: bara en av 52 matcher, en enda under långt maratonlopp, gör inte för mycket av den.

Rimligt. Men ändå inte. För statistiken säger något annat, nämligen detta:

## Bara en gång under 20 år har det blivande guldlaget förlorat sin premiärmatch efter ordinarie tid. Modo. 2006. 0–3 borta mot Timrå.

## Förlora efter straffar ”går bra”, det gjorde Växjö både i fjol och hösten 2020, men att inte alls få med sig poäng i premiären – då blir det jobbigt.

Visst är det rätt märkligt ändå? Men det är bara att konstatera, psykologi spelar stor roll inom idrott, och det här med att få en bra start, slippa jaga, det är betydelsefullt. Det är även ytterst sällan som det blivande guldlaget inte legat på plus efter fem omgångar, alltså vunnit mer än förlorat, tagit åtta eller fler av 15 poäng.  Växjö är ett undantag här, nöp bara sju av 15 i fjol. Se där kanske en tröst för de lag som startar lite långsamt i år.

Modo, den där gången 2006, vann efter premiärförlusten tre matcher i rad och var obesegrat i fem. Apropå värdet av bra starter.

Nedan statistik tolv år tillbaka, för den som tycker sådant är roligt.

22/23
Guld: Växjö
Match 1:
4–5 **, Oskarshamn (b)
Fem första:
7/15

21/22
Guld: Färjestad
Match 1:
4–3 **, Växjö (b)
Fem första:
9/15

20/21
Guld: Växjö
Match 1:
2–3 **, Färjestad (h)
Fem första:
9/15

18/19
Guld: Frölunda
Match 1:
2–1, Djurgården (h)
Fem första:
10/15

17/18
Guld: Växjö
Match 1:
4–3 **, Brynäs (h)
Fem första:
13/15

16/17
Guld: HV71
Match 1:
3–1, Linköping (b)
Fem första:
10/15

15/16
Guld: Frölunda
Match 1:
2–1, Rögle (h)
Fem första:
13/15

14/15
Guld: Växjö
Match 1:
2–0, HV71 (h)
Fem första:
10/15

13/14
Guld: Skellefteå
Match 1:
3–2, Frölunda (h)
Fem första:
12/15

12/13
Guld: Skellefteå
Match 1:
5–1, Modo (h)
Fem första:
6/15
* Noterbart: sedan tog Skellefteå 22 av 24 poäng på de kommande åtta matcherna.

11/12
Guld: Brynäs
Match 1:
2–3 **, Linköping (b)
Fem första:
10/15

10/11
Guld: Färjestad
Match 1:
3–2, Skellefteå (b)
Fem första:
9/15

Värst och vackrast – en titt på SHL-klubbarnas klubbmärken

SÖNDAG 10/9 2023:

Oviktigt? Säkert. Lite kul? Kan det väl ändå vara, för vi ser ju dem dag ut och dag in. SHL-lagens klubbmärken, alltså. Med bara några dagar kvar till premiär för säsongen 23/24 – häng med på en synnerligen subjektiv bedömning av hur klubbarna väljer att marknadsföra sig.


Vi börjar bakifrån så är vi snabbt av med det värsta.

14. Örebro
Vad i herrans namn är det här för något? Två röda Linus på linjen med extra tjock mage? Varför är de i så fall vända ifrån varandra? Det här får Frölundas tandtrådsbyglar att tyckas aptitliga.
Kronblomstatyn hade varit bättre.

13. HV71
Det är tur för HV att Örebro finns. Möjligt att detta var coolt för drygt 50 år sedan. 70-talet var ju å andra sidan hemskt vad gäller stil och mode.

12. Linköping
Tonårsgrabben som gjorde märket nere i källaren med hjälp av sin första dator behöver inte kritiseras. Men Linköping kunde väl artigt ha avböjt?

11. Timrå
Det finns tydligen jäkligt fula träd i Timrå. Är det sulfiten som är boven i dramat?

10. Modo
Ett tips: gör om klubbmärket, bygg det runt ett hjärta – Heart of Hockey, ni vet. Dagens? Jo, ja,  det är väl okej, lite gulligt det här med taggar som ska representera eld, stjärnor som ska … tja, visa att man har sådana?

9. Rögle
Inte så dumt, egentligen. Den där gripen som påminner mig om gamla Malmö Aviation, snygga färger, förstår dock inte riktigt varför det ska se ut som om bokstäverna börjar regna bort. Men okej … nu börjar vi ändå närma oss något.

8. Leksand
JLE? ILE? ILF? Vad fasen står det? Den märkliga typografin förstör vad som annars kanske hade varit ligan snyggaste klubbmärke. Synd.

7. Malmö
Jag är ju inte så jäkla förtjust i det här med farliga djur som ska verka skräckinjagande. Men ska man nödvändigtvis jobba med den modellen – då så ska det se ut som hos Malmö Redhawks. Full pott i den kategorin.

6. Skellefteå
Är det en liten sol längst upp till vänster? Bor inte den Kallsta? Och vad är egentligen den här gula bakgrunden? Nå, bortsett från dessa små randanmärkningar, det här är rätt snyggt, klassiskt och bra.

5. Luleå
Stålmannen, retrostuket, så vansinnigt mycket bättre än den där björnen. Jag gillar detta. Det är Luleå. Det är coolt. Det är lite historia.

4. Oskarshamn
Jag medger, jag är osäker på varför, skärskådar man den där pucken kan den väl uppfattas som lite töntig, men … nej, jag tilltalas faktiskt av det här. Färgerna, utformningen – bra.

3. Frölunda
Det är inte lätt att göra om och få till det, speciellt inte när man kommer från jordens fiasko (tandtrådsbyglarna), men Frölunda lyckades. Flirten med VF-historien, den Scandinaviumalluderande överdelen – helheten blev riktigt fin.

2. Färjestad
Behöver jag skriva så mycket här? Äh, alla ser väl. En klassiker som håller stilen. Quality never goes out of style, och allt det där.

1. Växjö
Långt ifrån klassiskt, Växjö Lakers är ju en ungdom i sammanhanget, en som uppnått massor med framgång under sin korta tid i SHL – och jag tycker klubbmärket matchar prestationerna på isen. Stort hjärta – det slår hos mig.

Jag gillar jämna SHL, bäste lagbyggare vinner

FREDAG 8/9 2023:

SHL blir bara jämnare och jämnare (mer nedan), precis som NHL. Men anledningarna är olika.

SHL: det i hockeyvärlden oöverträffade, sensationellt bra TV-avtalet som fördelas jämnt på de 14 SHL-klubbarna, förut mellan 35 och 40 miljoner per klubb, det ska upp till cirka 55-60.

NHL: lönetaket.


Nyfiken fundering, ni som följer SHL – vad tycker ni? Är det rimligt att till exempel en storklubb som Färjestad, som många vill se, får lika mycket som … tja, låt oss säga Oskarshamn? Klubbarna som ”säljer abonnemang” åt TV4 (förut C More), som drar mycket folk – borde de få en större del av den ekonomiska kakan?

Det skulle skapa större skillnader i SHL.

Mer utpräglade topplag – kanske.

Den här diskussionen finns, tro inget annat, men jag är inte alls säker på att det är rätt väg att gå. Tvärtom, snarare. Jag är förtjust i likartade förutsättningar, det betyder att – något förenklat – bäste sportchef, bäste lagbyggare vinner. Lite som att IndyCar är intressantare än F1, i alla fall var det så förr; i princip identiska bilar i IndyCar (förarskicklighet avgör) medan bara vissa stall I F1 kunde vinna.

Ni kan ju fundera på det.

Vad gäller SHL, det är jämnare än någonsin, i den här texten på rakapuckar.com gick jag igenom ligan, delade in de 14 lagen i fyra kategorier.  Den kostar blott 9 kronor att låsa upp för den som vill.

A. MÅSTE BARA BLI BRA – SKA VARA TOPP 6
Växjö
Rögle
Färjestad

B. KAN BLI RIKTIGT BRA – ALLTSÅ TOPPLAG
Frölunda
Örebro
Oskarshamn
Timrå
Skellefteå
Luleå

C. EGEN RUBRIK – LIGANS ENIGMA
Leksand

D. KAN ÖVERRASKA, MEN NÅGRA MÅSTE JU RANKAS LÄGST …
HV71
Linköping
Malmö
Modo

Vad gäller TV-avtalet, nu när C More blivit TV4, nu när fyran skär ner kraftigt, nu när Viaplay har stora problem, man kan fundera över om det håller avtalstiden ut (2030) eller om det kan bli något slags omförhandling. En sak är klar: SHL lär aldrig skriva ett så bra avtal igen.

Tydliga nummer mycket viktigare än var namnen är

MÅNDAG 4/9 2023:

Den största icke-frågan som diskuteras i svensk hockey just nu är denna:
Namnet uppe eller nere bak på SHL–spelarnas tröjor?

Ärligt talat, hur många uppe på rad 28 tror ni ens ser bokstäverna? Va? Kom igen …

Det här är den riktiga frågan, den som verkligen borde adresseras:

## Numren ska vara toktydliga att se.

## Läsbarheten i hundraprocentigt fokus.

## Rent, snyggt, tydligt – alltså vettig typografi.

Åskådare i arenorna, TV4 play-tittare – alla betalar de mer eller mindre dyrt för denna service, då ska de också få vad de pröjsar för.

Inga sexor som på håll lika gärna kan vara åttor, ingen jäkla horisontell bård som Växjö Lakers envisas med att ha på sina tröjor, något som gör det jättesvårt att utläsa numren på spelarna om man inte är tillräckligt nära.

Foto: IK OSKARSHAMN/INSTAGRAM (skärmdump)

Alla reklamblaffor gör det säkert svårare, jag förstår verkligen att "degen ska in"  – men då får man jobba lite extra med att freda just nummerutrymmet så att siffrorna sticker ut på aptitligt och lättläst vis.

Låt mig skicka ett tips till förbundet som ansvarar för elitlicensen:

Tydliga siffror på spelarnas ryggar bör vara ett kriterium här.

Och vad gäller det här med namnen upptill och inte nedtill på tröjorna, något som egentligen är en regel men som klubbarna lätt kan få dispens för:

Faran med namnen högt upp är att siffrorna sjunker längre ner, när tröjorna då åker upp och fastnar i byxorna (det händer ju) så blir det ännu svårare att urskilja numren på spelarna. Det är inte bra, inte bra alls.

Publiken identifierar spelarna primärt via nummer – inte namn.

Oskarshamn, det måste jag dock säga, ser ut att ha löst det snyggt och bra med sina tröjor. Hoppas andra klubbar gör det också.


Regeländringarna skapar intresse för CHL

ONSDAG 30/8:

Plötsligt känns CHL-hockeyn intressantare än vanligt. Varför? Regeländringarna, så klart. Tre stycken, och jag älskar verkligen att sporten vågar testa saker. Världen är i ständig utveckling, den som står still går bakåt och allt det där.

CHL är som bekant en turnering som klubbarna bryr sig betydligt mer om än (de flesta) supportrarna, jag tvivlar på att den lever längre än 2028 då kontraktet med sporträttighetsföretaget Infront går ut, redan är prispengarna på väg nedåt – men i år finns det verkligen anledning att se några matcher redan från start.

Tre regeljusteringar testas, jag är inte såld på alla, men det ska bli förbaskat kul att se hur detta slår ut.

Klicka upp regelförändringarna.

Kass?

Succé?

Ingen direkt skillnad?

På förhand gillar jag den här bäst: det lag som gör mål i numerärt underläge får in spelaren som sitter i utvisningsbåset. Förändrar inte sportens själ på något vis, uppmanar försvarande lag att våga anfalla, inte bara slå bort pucken. Gôtt läge för Färjestads Joakim Nygård, den typen av spelare.

Foto: CHAMPIONS HOCKEY LEAGUE

Att en avvaktande utvisning inte slås av vid mål, att det ändå följs av ett power play … mja, här är jag lite tveksam. Än mer så när det gäller att behandla det mindre straffet som det större, alltså att den utvisade spelaren sitter fulla två minuter även vid mål i baken för hans lag. Det blir ett väldigt stort fokus på power play, jag säger inte att det måste vara fel, men … jo, jag ser hellre hockey fem mot fem.

Bättre då att SHL tar efter CHL och har en striktare bedömning vad gäller spelförstörande moment. Fortfarande lite för många hakningar och fasthållningar som förblir obestraffade, upplever jag.

Nå, detta bara mina tankar innan CHL 23/24 dragit igång. Spännande att se vad jag tycker senare i höst. Men att använda CHL på det här viset – perfekt. Skulle något slå väl ut, då kanske det går att applicera i de nationella ligorna.

Torsdag kväll ser jag finska Pelicans mot Växjö (Viaplay, 17.30). Det hade jag sannolikt inte gjort med samma gamla regler som vanligt. Nu blir det extra kul att se Ryan Laschs, Patrik Carlssons och Lars Bryggmans finska lag mot Robert Rosén & Co.

Så här matchar svensklagen första helgen:

Torsdag:
Lahti Pelicans–Växjö (17.30, Viaplay)
Stavanger–Färjestad (18.00, Viaplay)
Fredag:
Skellefteå–Salzburg (19.00, TV10, Viaplay)
Lördag:
Stavanger–Växjö (15.00, Viaplay)
Ingolstadt-Färjestad (17.30, Viaplay)
Söndag:
Skellefteå–Pardubice (18.00, TV10, Viaplay)

***

Ni vet säkert att CHL är omgjort även vad gäller antal lag och spelformat. Över tid tror jag inte det gör så stor skillnad vad gäller dragningskraften hos (framför allt) svenska supportrar, men … jag kan förstås ha fel.

Bra, Bibic – viktig domarsignal till supportrarna

MÅNDAG 28/8 2023:

Bara några rader i dag – men desto viktigare. Jag fastnade för något Almen Bibic sa i en utmärkt Expressenintervju, något många tidigare spelare sagt före honom men tyvärr inte riktigt verkar förstås av alla svenska hockeysupportrar. Bibic om de blågula domarna:

– Vad gäller domarkvalitén i Sverige jämfört med finska ligan, där min bror spelat, och österrikiska som jag kollat på en hel del, så har vi de bästa domarna. Jag tror att vi är väldigt kräsna här och har höga krav. Men ingen ishockey utan domarna, de är jätteviktiga.

Foto (domare): RUDY and PETER SKITTERIANS/PIXABAY. Foto (Bibic): SHL.

Almen Bibic var själv rätt frispråkig som aktiv, dömde ut en del domare, spädde på det här domarföraktet som dessvärre regerar i stora delar av supporterkretsarna. I dag är han äldre, mognare, klokare – och detta är väl formulerat, något att ta till sig:

– Vi har ett domarklimat som inte är bra för domarna, när jag läser att antalet folk som vill börja döma går ner och att domare får hat och hot, det är inget jag tycker om att läsa. Men jag har varit en del av det problemet genom vad jag har sagt och hur jag har varit. Sen är det ingen social verksamhet där ute, där allt ska gå obemärkt förbi, min uppgift är att delge min åsikt kring beslut ibland också, dock måste det göras med en portion försiktighet eftersom det kan ge följdeffekter för domarna i deras vardag.

Precis så. Domare och deras beslut kan givetvis diskuteras. De kommer missa saker ibland – precis som spelare missar mål eller markeringar. Händer det för ofta blir de petade av sina chefer, det gäller domare, det gäller spelare.

Visst kan vi diskutera domslut, jag gör det gärna, i alla fall när det är mer policyartade sådana, alltså beslut efter möjlighet till lång videotitt; jag tycker till exempel vi i Sverige är för pigga på matchstraff och avstängningar, hade hellre sett fler ”nakna” femmor istället för matchstraff, rent allmänt en större förståelse för att det går fort där ute på isen. En spelare kan vilja tackla korrekt men det blir fel, motståndaren hoppar undan, sänker huvudet, förändrar kroppspositionen blixtsnabbt, och så är olyckan framme. Jag tror inte matchstraff/avstängningar hjälper som preventiv metod, allt som händer är att betalande publik i en eller flera matcher går miste om att se en profil på isen.

Den här typen av saker kan självfallet debatteras. Domare, domarbasen, SHL-sportcheferna som är högst delaktiga i hur sporten bedöms – visst kan de ifrågasättas och kritiseras.

På ett vettigt, respektfullt sätt.

Men det här när folk sitter hemma vid TV:n, ser femtielva repriser, hittar en hög klubba, tar en klunk folköl och sedan skriver schablonartad, korkad kritik av typen ”Åh, den svenska domarstandarden är så dålig” – det är faktiskt rent patetiskt.

## Det bygger på domarföraktet.

## Det bereder väg för att en del stollar går så långt som till rena hot.

## Det behöver bekämpas.

Därför blir jag glad när profiler som Almen Bibic uttalar sig som han gör i Expressen. Svensk hockey har bra domare, de kan reglerna oändligt mycket bättre än de flesta supportrar, så får jag önska mig en sak inför säsongen så … tja, då är det detta:

Lite eftertanke innan ni kritiserar.

Lite förståelse för det Bibic säger.


World Cup och OS, först när jag ser det tror jag på det

TORSDAG 24/8 2023:

Jaha, nu snackar NHL om OS och World Cup igen, det låter ju alltid kul men … sorry, jag vill verkligen inte ta ner ert festhumör (eller "regna på er parad" för att använda den engelska uttrycket), däremot är det så här:

Om jag fått en krona varje gång vicebossen Bill Daly eller hans chef Gary Bettman snackat om en önskan att NHL skulle medverka i ett OS eller arrangera World Cup tillsammans med spelarfacket NHLPA – då hade jag haft en jäkla massa kronor i min spargris i dag.

När Daly uttalade sig i går kände jag bara: ”Okej, det var dags igen, alltså? Nå, kom tillbaka när det är på allvar. Jag somnar om.”

Från kanadensiska sajten Sportsnet.

Många undrar varför det inte är lika självklart för hockeyn som för fotbollen med ett riktigt VM (World Cup), ett riktigt OS, svaret här är enkelt:

NHL styr. NHL tittar på vad som är bäst för NHL, inget annat. Det här med att lyfta sportens stjärnor på något slags ”världsscen” för att få hockeyn att växa som sport … det är lite grand som att be Sheldon Cooper (The Big Bang Theory) att tänka på någon annan än sig själv. Själva frågeställningen är omöjlig att förstå.

OS från 2026, World Cup under mellantiden, 2028, 2032 et cetera. Möjligen ett redan 2025. ”Internationell turnering av någon form, oklart exakt vilken”, sa Daly. ”Kanske bara NHL-spelare”, sa han också och la till: ”Jobbar på det med NHLPA.”

NHL och NHLPA bestämmer om det ska bli ett World Cup. Europeiska förbund säger i så fall ja och amen och får knappt en spänn för besväret. Det kan ni räkna med. Om ett World Cup nu verkligen blir av. Det kan ni inte alls räkna med. Inte heller OS.

Negativ? Jag? Icke så, gillar halvfulla glas. Däremot är jag realist.

Jag har hört det här förut. Krävs så mycket mer innan jag går igång.

Finns en annan aspekt också: Rysslandsfrågan.

## Är det värt att spela OS/World Cup utan spelare som Vasiljevskij, Ovetjkin och Tarasenko? Kan man ta turneringarna på allvar då?

## Om NHL/NHLPA får till en lösning där ryska spelare kan tävla under något slags neutral flagg, är det då acceptabelt för europeiska länder och dess supportrar eller blir det ramaskri?

Så här sa Daly på onsdagen:

"We continue to be challenged by the short-term political realities, what's going on in Russia and Ukraine, and what kind of role can Russia play both in an international tournament that we may sponsor or in the Olympic games. That continues to be an unknown that we're all trying to navigate around and through, and that certainly affects the World Cup property."

I landslagsintresserade Europa är det säkert många hockeysupportrar som börjar drömma varje gång Daly eller Bettman öppnar käften. Jag vill inte döda det hoppet. Men alla bör veta och förstå förutsättningarna.

Får Skellefteå skit ska väl Frölunda också ha det?

MÅNDAG 21/8 2023:

Jag ser att Skellefteå får kritik för att ha plockat in amerikanen Kenny Agostino, 31-åringen som spelade ut sitt kontrakt med Torpedo Nizjnij Novgorod i ryska KHL. Respekt för att folk kan tycka värvningen är felaktig och osmaklig. Man bör då också kritisera Frölunda (till exempel, det finns fler) som plockade in Lasse Johansson inför den förra säsongen.

## Varken Agostino eller Johansson tecknade nya kontrakt efter att Vladimir Putin startat sitt anfallskrig mot Ukraina.

## Båda hade kontrakt som de spelade ut.


Johanssons gick ut våren 2022, det hade alltså kostat svensken mindre att (just efter krigsutbrottet) köpa sig loss än vad fallet var för Agostino vars kontrakt sträckte sig ända till i våras.

Tycker man Skellefteå gör fel, då tycker man Frölunda gjorde fel. Tycker jag – som inte lastar någon av spelarna, eller klubbarna. Vi vet att, på grund av IIHF:s feghet, utländska KHL-spelare tvingats plocka ett antal miljoner ur fickorna för att komma ur sina kontrakt, det har alltså inte varit alls så enkelt som att ”Åk då – du vill väl inte stötta Putin?” Verkligheten är mer komplex än så, jag beskrev det nyligen i texten nedan.

Spännande att se om detta öppnar en dörr för andra i Kenny Agostinos situation. Till exempel har ju svenskbacken Viktor Svedberg varit svartlistad i SHL och Liiga efter att ha spelat ut sitt KHL-kontrakt.

Själv känner jag så här – oerhört stor skillnad på att inte komma ur sitt innevarande kontrakt och fatta ett aktivt beslut att åka till Ryssland efter att Putins krig var ett faktum.

***

Rent sportsligt bör Kenny Agostino vara ett fint tillskott till Skellefteå som ju skrek efter forwardsförstärkning. Agostino har alltid gjort bra med poäng i AHL, även i KHL innan skador ställde till det. Räkna in Robert Ohlssons gäng bland toppaspiranterna.

***

Skellefteås GM Erik Forssell till klubbens webbsajt apropå klubbens årsmötesbeslut att ingen spelare som tecknat kontrakt med en klubb i KHL efter Rysslands invasion av Ukraina den 24 februari 2022 ska få representera föreningen:

– Tidpunkten för kontraktsförlängningen är en grundförutsättning. Vi vet att det funnits en önskan hos honom att hitta en ny klubb redan förra säsongen och bryta kontraktet, men då det inte blivit så har vi haft en dialog med både Kenny och hans agent kring det. Sammantaget har vi förståelse för hans situation och det finns som vi ser det förklaringar till att han blev kvar i KHL under förra året. Han är varmt välkommen och vi ser fram emot att han blir en del av Skellefteå AIK.


Ärligt talat – vilken jäkla trupp Rögle har

LÖRDAG 19/8 2023:

Har ni tänkt på en sak? Okej, bra, låt oss se om vi tänker på samma, jag känner så här:

Rögle … kolla backsidan, kolla spetsen bland forwards … herrejösses, vilken trupp som tvillingarna Abbott förfogar över den här säsongen!

På papperet, i alla fall. Och jag vet, det är en massivt stor skillnad på papper och is. Det sistnämnda avgör, här kommer faktorer som ”komma ihop som lag”, ”växa under säsongen”, ”harmoni och sammanhållning” in. Alltså: i augusti bör man hålla i hästarna, inte sväva iväg, inte tro man begriper så mycket (det gör man sällan) och verkligen inte yra om SM-guld.

Men – det vore ett stort misslyckande om inte Rögle blev ett topplag säsongen 2023/2024. På förhand känns detta som laget att slå i SHL; tveklöst så.

Nio (!) backar i truppen redan nu, en viss Lian Bichsel kan mycket väl återvända från Dallas Stars camp, löjlig konkurrens om platserna, kommer krävas utlån eller adjö på två man, antar jag. Enda minuset jag hittar: offensiven från bakplanen, kan Thomas Grégoire ta med sig sina poäng från Finland, prestera på liknande nivå i Sverige?


Framåt, där Ted Brithén nog kan räknas bort, är inte numerären lika iögonfallande, däremot kvalitén – och blandningen mellan rutinerat och talangfullt. Här finns toppspelare som Simon Ryfors, Dennis Everberg, Daniel Zaar, Rodrigo Abols, här finns framtidsnamn som Linus Sjödin, Oskar Pettersson och Felix Nilsson. Till exempel.

Längst back har toppkeepern Christoffer Rifalk nu konkurrens av landslagstjecken Petr Kvaca (uttal: Kvatja).

Igen, mycket kan hända fram till april, trupperna lever till 15/2, jag skulle inte drömma om att redan på sensommaren snacka SM-guld för lag A, B eller C. Blir bara fånigt. Här och nu, nästan en månad före SHL-premiären, är dock Rögle laget att slå.

På papperet. Jag vet. På papperet. Men jag vidhåller – ett stort misslyckande om det inte blir en bra säsong med mycket jubel i Catena Arena. Inte minst den minst sagt tunga ekonomiska satsningen på att få hem Simon Ryfors (+300-lön) behöver rätt bra utdelning för att anses motiverad.

***

Färjestad och Växjö känns rätt givna i kategorin ”bör bli topplag” också. Sedan finns flera spännande gäng bakom, Frölunda och Skellefteå är två av dem.


Hur länge har det svenska förbundet råd?

LÖRDAG 19/8 2023:
Från nrk.no (skärmdump)

Norge pausar sina hockeylandslag året ut. Orsaken: dålig ekonomi (minus nio miljoner 2022). Man kan förstås reagera med förvåning, skaka på huvudet, undra varför detta sker.

Man kan också ställa sig dessa frågor:

När tar pengarna slut för det svenska förbundet?

När tröttnar sponsorer på att pynta pengar för att en samling spelare ska åka runt och lira hittepåturneringar i något kallat Euro Hockey Tour?

Hur mycket går det egentligen att devalvera varumärket Tre Kronor?

Än så länge tycks sponsorerna stå i kö, SVT sänder (vill jag minnas), de här EHT-turneringarna eller i alla fall några, allt som går i SVT är stort, Chris Härenstam kan med sin berömdvärda energi sälja ett knypplings-VM, och det finns fortfarande de som sätter sig vid TV-apparaterna och tror att det är svenska landslaget som uppträder.

Det är det ju inte.

Ett C-landslag, kanske.

Detta skrivet renons på förakt, istället med mycket respekt för skickliga spelare som kommit långt i sina karriärer. Min djupaste beundran för dessa individer som tagit sig igenom ett nålsöga sedan tiden i hockeyskolan och blivit professionella spelare. Men givet alla stjärnor i Nordamerika som aldrig är aktuella, givet att det ibland tas ut spelare från SHL, ibland från Schweiz, till VM kommer sedan tio, tolv man från utslagna NHL-lag … det blir en uppvisningsstämpel av allting, lite Harlem Globetrotters på is, matcher helt utan idrottsligt värde, de spelas i princip enkom för att uppfylla åtaganden gentemot sponsorer som vill se sina loggor i TV.

Än så länge verkar dessa sponsorer tycka det är kul. Och då är allt frid och fröjd för det svenska förbundet.

Men hur länge till?

Finns det inte ett slut?

Hur länge kommer folk låta sig luras, bänka sig för att se ”landslaget”?

I mitt huvud är det frågan som ställs när jag läser om Norges situation. Kanske är det bara jag. I så fall – inget att se här, cirkulera. Om inte … då kan Norge möjligen vara början på något.

***

I Norges fall är det annorlunda, man har få spelare i NHL, det finns en idrottslig poäng med ”under säsongen-matcherna” eftersom landslaget då till stora delar är det samma som på våren spelar VM.

Förståelse för kritiken från Aleksander Bonsaksen, Mats Rosseli Olsen med flera.

***

Det är herr- och damlandslaget som Norge pausar året ut. Juniorlandslaget (killar) får fortsätta inför JVM i Göteborg.

IIHF bestraffar KHL – men bryr sig Putins pojkar?

MÅNDAG 14/8 2023:

Har ni sett – IIHF,. det internationella ishockeyförbundet, agerar mot KHL i fallet Ivan Fedotov. Pucken nu hos den ryska ligan och jäklar, det här ska bli spännande att följa:

Gör KHL som IIHF vill – eller ger man fullständigt fasen i vad IIHF beslutat, kallar det en del av Natos och västs sammansvärjning mot det stolta ryska riket? Vilka följer kan det få om KHL vägrar finna sig i beslutet? Tänk om utländska spelare som vill lämna då vågar dra – och får stöttning av IIHF.


Bakgrund, flera av er kommer säkert ihåg:

Landslagsmålvakten Ivan Fedotov fördes förra våren bort av ryska agenter, han sa själv att han fått några konstiga injektioner, det hela påminde om forna tiders Sovjetdiktatur (eller var för den delen bara nästa steg i Vladimir Putins snart lika repressiva styre). Fedotov hade skrivit på på Philadelphia Flyers, detta uppskattades inte av Putin & Co, plötsligt blev Fedotov tvungen att göra ett års militärtjänst – för säkerhets skull i svinkylan i Murmansk.

Nu är Fedotov färdig med armén.

Nu har han skrivit på för CSKA Moskva – trots det gällande kontraktet med Philadelphia Flyers.

Nu har IIHF, detta gentemot KHL och Ryssland annars så veka förbund, faktiskt gjort något. Fedotov får inte spela hockey från 1/9 till 31/12, CSKA Moskva straffas även från att värva internationella spelare under ett helt år.

 

Ännu ingen officiell reaktion från KHL, men fortsättningen blir högintressant att följa.

## Kommer KHL att finna sig att ”väst” bestraffar ”Putins liga” på det här sättet?

## Kommer KHL att ge blanka fasiken i IIHF:s beslut och låta Ivan Fedotov vakta CSKA:s kasse?

Stoppet från att värva internationellt är ju ingen jättestor grej, så många utlänningar är det ju ändå inte som vill åka till Ryssland längre (men en del, som Fredrik Claesson och kanadensaren Darren Dietz i CSKA). Men att inte spela Fedotov, detta i fyra månader, bara för att IIHF bestämt så – oj, jag är tveksam till att KHL och CSKA ska acceptera detta. Borde svida enormt, ta hårt på stoltheten.

Om KHL vägrar play ball så blir det intressant. För … ni vet ju hur fegt IIHF har agerat jämfört med Fifa, det internationella fotbollsförbundet. Ingen hjälp till de svenskar, finländare med flera som velat komma ur sina KHL-kontrakt, dessa har tvingats hosta upp stora miljonbelopp för att ta sig loss, pengar många av dem inte haft. Inte heller har IIHF gått med på att riva KHL-kontrakten, de spelare som funderade på att bara dra från Ryssland har ställts inför risken att inte få utföra sitt arbete i annan klubb, i annat land.

Sorgligt, förstås.

Men om nu KHL skulle ta strid mot IIHF, om man aktivt skulle gå emot Fedotovbeslutet, tänk om det triggar IIHF att komma med motåtgärder, tänk om det betyder att organisationen helt enkelt tuffar till sig?

Skrev jag att den här affären blir högintressant att följa? Mm, jag gjorde visst det.

Förresten, det finns ju en annan väg, tveksamt om Ivan Fedotov kör in på den, men ... kan han tänkas försöka fly Ryssland och ta sig till Philadelphia? Om han inte får spela hockey på fyra månader, alltså.

Nedan en annan text i ämnet, handlar om hur spelare som inte haft råd att ta sig ur sina KHL-kontrakt svartlistas i SHL och finska Liiga. Den är någon vecka gammal så jag har låst upp den för er, ni som inte prenumererar på rakapuckar.com.

Fotnot: Uttrycket ”Putins pojkar” syftar på att KHL-klubbarnas ägare ofta är samma oligarker som pytsar in pengar i Rysslands anfallskrig mot Ukraina. 

Respekt, Peter Jakobsson, respekt

FREDAG 11/8 2023:
Foto: LHC

Jag älskar de som går emot modet och vägrar ta på sig offerkoftan.

Som Linköpings sportchef Peter Jakobsson.

Han förlorade kampen om Malte Strömwall mot Frölunda och Fredrik Sjöström, kunde ha beklagat sig, snackat strunt om spelaren, ”pengarna som styr” eller vad tusan som helst.

Istället gjorde Jakobsson det motsatta. Han sa till lokaltidningen Corren:

– Vi kan inte bestämma var folk ska spela. Det finns egna viljor där ute också. Som Frölunda spelat hockey de senaste åren har de en annan position än vi i Linköping. Vi behöver vara ödmjuka och veta var vi är någonstans När de stora drakarna lägger sig i så är det svårt för oss att vara med och slåss. Där behöver vi kanske spela bättre hockey och vara med på den övre halvan, för att vara med och konkurrera om de spelarna. Vi ska göra det bättre, så kommer folk att vilja komma till Linköping.

Jag älskar ett sådant uttalande. En sportchef som inte gnäller, som istället lugnt konstaterar att hans lag får spela bättre hockey för att locka till sig stjärnor.

Hatten av, Peter  Jakobsson. Hatten av.

Det där ger respekt. I alla fall hos mig.

Äntligen hockey – men Hellkvists match oändligt viktigare

FREDAG 11/8 2023:

I går såg jag säsongens första hockeymatch på TV: Leksand–Färjestad 0–3.

I dag ser jag säsongens första live: Frölunda–Leksand.

Strömstad Hockey Classic är i gång, vi i media kommer detaljstudera ditt och datt, supportrar kommer sucka, jubla, oroas, hoppas … ja, allt sådant där, ni vet.

Men det där är ju bara hockey.

För Björn Hellkvist gäller det livet, i alla fall att ha ett drägligt sådant.

Leksandstränaren är inte med i Bohuslän, han är kvar hemma i Ängelholm efter ännu en hjärnoperation.

Ni vet förstås att Hellkvist lider av Parkinson’s.

Ni vet att han för tio år sedan genomgick i operation.

Nyligen var det alltså dags för ännu ett ingrepp i hjärnan, och än så länge har läkarna inte kunnat skruva till allt, justerat och fixat, så att Hellkvists hjärna fungerar som den ska.

Träningsmatcher har viss betydelse.

Björn Hellkvists match är oändligt viktigare.

Jag föreslår att tummar hålls, oavsett vilket lag ni håller på.

Detta sagt (skrivet) så ska det bli förbaskat kul att se på hockey. Och jag vet ju att Hellkvist har koll framför datorn hemma i Skåne.

Löjligt kul att följa Karlsson i Pittsburgh, men …

ONSDAG 9/8 2023:

Har ni hunnit smälta det än? Erik Karlsson till Pittsburgh Penguins. Trejden blev till slut av, Pensfansen jublar, Niklas Jihde & Co på Viaplay tog säkert ett glädjeskutt, NHL blev i ett huj ett snäpp mer intressant för många svenskar, abonnemangsförsäljningen kanske därefter.

Vansinnigt kul att se Erik Karlsson spela hockey för en contender igen, jag kan knappt bärga mig om jag ska vara alldeles ärlig. Äntligen får han spela matcher som betyder något efter alla tunga år i San Jose. Och succén kan ju anses given på förhand, Norris Trophy-vinnare efter sanslösa 101 poäng förra säsongen. Wow!

Men … låt mig bara agera djävulens advokat för en liten stund.

1. Bara första säsongen (18/19) i San Jose Sharks spelade Erik viktiga matcher (om han inte blivit skadad kanske Sharks gått till final, så bra var han då), därefter har svensken liksom tuffat på utanför strålkastarljuset. Sharks har varit ett svagt lag som missat slutspel, Erik har dragits med skador, det han gjort har liksom inte spelat så där jättestor roll, det har på något vis hamnat i skymundan av slutspelslagens öden och äventyr.
Lite samma sak den gångna säsongen, smålänningen var offensivt fullständigt magnifik, men … äh, det var ju bara i Sharks. Som inte vann så många fler matcher för den sakens skull.
Nu kommer Erik till Pittsburgh, till Sidney Crosbys gäng, till klubben som vill utmana om Stanley Cup – och allt han gör, precis allt, kommer att synas i detalj, under lupp, varje träning, varje match. Det är en helt annan sak, jag vill bara poängtera det.

2. Defensiven var inte Pittsburghs styrka förra säsongen. Defensiven har aldrig varit Erik Karlssons styrka (även om den inte alls är så svag som hans -26 förra vintern talar om; hur lätt tror ni det var att närmast konstant vara på isen i avgörande lägen i ett svagt lag?).
Svenskbacken har lite att bevisa i Pittsburgh.
Han är inte heller den givne nummer 1 som offensiv ledare från bakplanen, Kris Letang är en hyllad legendar i stålstaden, även denne är för övrigt betydligt bättre framåt än bakåt. De två superprofilerna behöver kunna växeldra, inte gnälla när den andre någon gång får mer istid. Vem ska förresten leda PP1?

Bra om ni kan uttrycket djävulens advokat, för jag menar verkligen inte att dissa Erik Karlsson eller baissa hans chanser. Jag vidhåller:

## Jösses, det ska bli kul att se Karlsson i ett bra lag som Pittsburgh Penguins, ett som kastade bort slutspelschansen i våras men nu  bygger för framgång.

## Jösses, det blir njutbart att följa Karlsson med sin kattmjuka skridskoåkning, sitt eminenta spelsinne och sin sköna swagger jaga den där Stanley Cup-bucklan på ålderns höst (nå, han är bara 33).

## Jösses, jag ser verkligen fram emot NHL-premiären. 10/10, natten till onsdag svensk tid, Chicago Blackhawks med Connor Bedard mot Karlsson, Crosby & Co i Penguins. Mums.

Men – ibland är det ändå bra att låna ett öra till den där advokaten som säger sig företräda djävulen.

Måtte Lindström få en väldigt stor roll i svensk hockey

FREDAG 4/8 2023:

Det är över nu. För en på svensk mark enastående hockeyspelare med en lika enastående karriär. Mina snabba tankar sammanfattades i tweeten nedan.

Kolla poängsnittet på Joakim Lindström sedan han kom hem till SHL 2010/2011: 0,94! Magnifikt. Bara Frölundas lille PP-specialist Ryan Lasch är nära med 0,91.

Nå, allt har ett slut, bara att respektera Lindströms beslut, vara tacksam för det vi fick. Och det är faktiskt inte en sorgens utan en glädjens dag. Varför? Jo, för Skellefteåikonen berättade nämligen på Instagram att han förutom att färdigställa en självbiografi ”… känner stor motivation att hjälpa nästa generation hockeyspelare att utveckla sina kunskaper och talanger.”

Ett fantastiskt bra besked för svensk hockey. Jag kan inte tänka mig en bättre mentor för dagens youtubegeneration vars tekniska kunskaper ofta är fantastiska men inte alltid matchas av förståelse för det rent taktiska, spela som ett lag, vilja vinna till varje pris.

Foto: C MORE (skärmdumpar)

Jocke Lindström var grymt skicklig – men han hade också en mean streak, spelade på gränsen, gjorde allt för att vinna, satte alltid laget främst, tummade aldrig på den biten.

Många av dagens unga talanger, ofta fantastiska när solen skiner (men det gör den inte alltid), har så mycket att lära av Lindström.

Teknik, fräcka finter och lacrossemål är jättekul. Dock inget värt om detta inte kompletteras med förmågan att borra ner huvudet när det går emot, kunna förändra spelsätt, läsa av taktiska mönster, kort sagt hata att förlora så mycket att du gör allt för att vinna.

Egot får gärna vara stort, bara de egna kvalitéerna gör laget bättre. I med- såväl som motgång.

Få skulle kunna lära ut detta bättre än Joakim Lindström.

Få skulle komma in med högre ingångsvärde.

Jag hoppas att 39-åringen, när han väl landat i sitt avskedsbeslut, får en väldigt stor roll inom svensk hockey.

Domarna kan nu ta bort utvisningen – åh, så bra

TORSDAG 3/8 2023:

I dag är jag glad. I dag är jag riktigt jäkla glad. En regeländring, en regelförbättring, framkallar denna närmast euforiska känsla.

Nå, okej, det var kanske att ta i, men häng med nu vad gäller kommande hockeysäsong:

Vid videokoll kan domarna helt annullera straffet om de finner att inget regelbrott begåtts. Precis som det varit i NHL.

Ni minns hur vi hade det här tidigare, va? Domarna såg en förseelse, det gick jäkligt fort, svårt att se, var det en tvåa, kanske till och med en femma? De valde då initialt det större straffet (”femma på armen”, ni vet), tog en titt på videon, och ofta var det ju inga problem. Grovt regelbrott: femma (och oftast matchstraff). Inte så grovt: tvåa.

Men – så hade vi situationerna när TV-bilderna tydligt visade att det inte ens rörde sig om ett brott mot reglerna. Domarna såg, publiken på plats såg, TV-publiken såg, det skulle inte vara utvisning över huvud taget.

I det läget var domarna ändå tvungna att ta en tvåa. Så sa (den urbota korkade) regeln.

Nu är den ändrad.

Tack och lov.

Förnuftet har segrat.

Jag skrev om detta redan under förra säsongen, önskade mig en harmonisering till NHL i ovan nämnda fall – och blev bönhörd.

Tro f*n att jag är glad i dag …

En annan intressant grej till kommande säsong är att domarna på isen inte längre kan döma ut match penalty, matchstraff är nu alltid game misconduct. Det betyder att bara disciplinnämnden kan besluta om avstängningar, inte längre domarna. Match penalty betydde ju per automatik en matchs avstängning.

Som alltid, tack till Domarfrågan på Twitter för klockren info.

***


Örebros supportrar ska inte ropa hej än

TISDAG 1/8 2023:

En artikel i lokaltidningen Nerikes Allehanda har nog givit Örebros supportrar hopp. Leo Carlsson, han som känts borträknad från spel på hemmaplan sedan han draftades som nummer 2 av Anaheim Ducks, säger till NA-sporten:

– Jag åker för att försöka ta en plats i NHL-laget. (…)  Lyckas det inte nu så spelar jag i SHL, i Örebro.

Inte för att jag vill regna på någons parad i Kronblom country, men:

Jag skulle ta allt detta med en väldigt stor nypa salt. Leo Carlsson behöver göra en riktigt jäkla dålig NHL-camp för att spel i Örebro ska vara aktuellt. Det är min bestämda uppfattning.

Anaheim Ducks är ett svagt lag, på väg att bygga om och nytt, man tror massor på Leo Carlsson som framtidens nyckelspelare. Karlstadkillen kommer få sina chanser i starten av NHL-säsongen så länge han inte gör en alldeles usel camp. Som draftad i första rundan får han också spela i AHL, och det är här jag vill poängtera:

Leo säger till NA att han hellre spelar i SHL än AHL, men kom igen – det där är primärt NHL-klubbens beslut. Leo är en av  de mest värdefulla ”ägodelar” som Ducks har, GM Pat Verbeek kommer sätta sin stjärnsvensk där det är bäst för organisationen, där han tror 18-åringen utvecklas bäst. Sannolikt är det på små rinkar. Det andra kan han ju redan.

Så, okej … större under har skett, men det skulle förvåna mig om Leo Carlsson spelar för Örebro i vinter.

Mager sommarmarknad, snart mer desperation?

TISDAG 1/8 2023:

Skellefteå och Frölunda är två av SHL-klubbarna som har jagat forwardsförstärkning. Skellefteå lyckades med sin hemvändare (Oscar Lindberg, Bern), Frölunda misslyckades med sin (Andreas Johnsson, Pittsburgh).

Över huvud taget har det hänt väldigt lite på forwardsfronten, trots allt snack om att marknaden skulle öppnas efter att NHL:s free agency kickade igång förste juli. Räknar vi bort ”inrikes” transfers, tittar på SHL-klubbar som värvat utifrån, så är det inte mycket som hänt under sommarmånaderna juni och juli.

Med risk för att ha glömt någon, se här:

Juli:
Alan Quine, Malmö (30-årig AHL-center).
Dylan McLaughlin, Växjö (28-årig AHL-center).
Juni:
Henrik Borgström, HV71 (25-årig center, NHL & AHL).

Vi får väl ändå tro att det i augusti infinner sig viss desperation hos de spelare som inte lyckats fixa jobb i NHL, NLA eller (hm) KHL. Samma känsla kanske hos några SHL-klubbar?

Läget just nu? Så här säger agent A:

– Marknaden känns väldigt tunn och det finns fortfarande några platser kvar i Schweiz också att fylla. Någon spelare kommer nog hamna i SHL av bra klass men även där är det lag som söker.

Agent B:

– Marknaden är nog relativt begränsad men för de som vill och kan betala finns det nog spelare.

Älskar när Rögle ”snor” Bichsel av Leksand

MÅNDAG 31/7 2023:

I dag tränade Lian Bichsel med Rögle. Precis som Aftonbladet avslöjade att han skulle göra, alltså redan innan den store Schweizbacken åker över för att försöka ta en plats i Dallas Stars.

Rögle, alltså.

Inte Leksand.

Jag älskar sådant här. Bichsels kontrakt med Leksand gick ut i våras, sportchefen Chris Abbott i Rögle var snabbt framme och agerade, presenterade ett förslag som Bichsel tydligen nappade på. Om schweizaren nu inte blir kvar i Nordamerika. Så kan det förstås bli, Bichsel är draftad i runda 1 och kan skickas till AHL – men jag tror Rögle är ett mycket hett alternativ. Säkert har Dallas Stars med GM Jim Nill i spetsen koll på vilken utväxling Moritz Seider fick i nordvästra Skåne. Seider blev direkt en hit i Detroit Red Wings, organisationen Nill jobbade för i 19 år innan han 2013 flyttade söderut till The Lone Star State.

Det finns nog upprörda supportrar i Leksand, all respekt för det. Men jag tycker det är underbart med det offensiva tänket i Rögle, att man ”snor” en spelare (fast ändå inte) av en konkurrent på det här viset. Det bygger känslor, det skapar än större intresse för matcherna mellan Leksand och Rögle.

21/9. Omgång 3. Leksand–Rögle. Åh, vad fräckt det hade varit med Bichsel i bortalagets dress.

Rögles trupp, förresten – den går ta mig tusan inte av för hackor. Kolla backsidan, kasta in Lian Bichsel där också. Mums.

Rögle, Färjestad och Växjö, de tre SHL-lag som på papperet ser bäst ut för tillfället. Mer om det här – och även senare, förstås.

Värt att understryka, dock:

1. Hockey avgörs på is, inte på papper.

2. Handlar om att vara som bäst efter jul/nyår, inte nu.

Men ändå, frågan är om Rögle någonsin sett så här starkt ut inför en säsong.

Oj, så viktigt om Lindström gör som Lindberg

MÅNDAG 31/7 2023:

Med den förlorade sonens hemkomst officiell måste det vattnas i munnen på Skellefteås supportrar, i alla fall när de tittar på centersidan.

Oscar Lindberg
Pär Lindholm
Jonathan Johnson
Linus Lindström

Nu är ju hockey en lagsport, offensiven är dessutom så mycket mer än bara centrar, men att få hem en kille som Lindberg, i bra ålder (31) på långtidskontrakt – klart det är läge för GM Erik Forssell och tränaren Robert Ohlsson att skåla med ett glas Pommac i kväll.

Dock förvånas jag lite när lag här och var sett supportrar undra hur det ska kännas för Jonathan Johnson att vara tredjecenter. Är inte det lite att underskatta göteborgaren? Rent offensivt ser jag Johnson som en jäkla tillgång för laget, mer så än Lindberg, inte minst som PP-hjärna. Helheten som Lindberg erbjuder, däremot — den är maffig. Alltså, det skulle förvåna mig om Robert Ohlsson & Co kraftigt skär i 22:ans istid.  Plus att … tja, i avsaknad av en ytterforward eller två, kanske används Lindberg som vinge till dess att Forssell fyllt på truppen?

Att saken är Oscar, betyder det att Joakim Lindström snart bestämmer sig för ännu en säsong? Utan att ha insikt i Skellefteås innersta känns det väl ändå som att oddsen blev bättre nu.

Lindström, 39, må ha en dalande poängproduktion, men jag vill hävda att han fortfarande är synnerligen värdefull för Skellefteå. En vinnare som visar vägen, som sätter ribban för tävlingsnivån i föreningen. Ett ”Okej, jag kör väl en vinter till då”-besked vore mycket viktigt. Det är i alla fall min bild.

I det läget är nog Skellefteå ett av de fyra lagen som ser starkast ut så här på sensommaren (ihop med Rögle, Färjestad och Växjö).

***

Jag lider med Oscar Möller, Skellefteåstjärnan, som lider av utmattningssyndrom, därför osäkert när han han vara tillbaka.

Ni minns kampen hans fru gick igenom, den mot en hjärntumör.

Det måste ha varit ett rent helvete för familjen.

Må det gå väl för alla.

 

Liv & Love – lite kul med kändisfaktorn

LÖRDAG 29/7 2023:

Lite coolt det här med de svenska målvakterna i U18-landslaget som ska spela Hlinka Gretzky Cup i nästa vecka.

Inte bara är de bra – det finns lite kändisfaktor här också.

Herman Liv, Örebro (-06) – son till så tragiskt bortgångne stormålvakten Stefan.

Love Härenstam, Luleå (-07) – son till snabbpratande TV-stjärnan Chris.

Jag vet, unga grabbar ska stå på egna ben, de ska bedömas som de individer de är och inget annat, men … lite kul är det ändå, eller hur?

SENASTE NYTT

Välkommen

Logga in till ditt konto

Registrera nytt konto

Fyll i formuläret för att registrera

Återfå ditt lösenord

Var vänlig och ange ditt användarnamn eller e-postadress för att återställa ditt lösenord.

Är du säker på att du vill låsa upp denna artikel?
Upplåsningar kvar : 0
Är du säker på att du vill avsluta din prenumeration?