► Mike Weber, 30, slutade sin karriär med stil.
► Han öste beröm över Frölunda, tackade alla i klubben, till och med oss i media, och han hade en viktig hälsning till lagkamraterna:
► – Gör ditt bästa varje kväll, ge allt, ta vara på tiden – du vet aldrig hur länge karriären varar.
ATT TVINGAS SLUTA för att kroppen sätter stopp är nog bland det jobbigaste en professionell idrottare kan genomgå.
Mike Weber var tydligt tagen när han berättade att knäet hastigt blivit sämre, att han kommit till en punkt när det helt enkelt inte gick längre.
– Jag kom hem till min familj efter matcher och kunde knappt röra mig, kunde knappt bära min tvååring, och jag har en till på väg, tre pojkar då. Jag ser mina barn, min fru, och tänker att … det är dags för mig att vara en far, en äkta make nu.
– Ett sådant här beslut är aldrig enkelt, jag önskar jag hade kunnat spela till dess jag var 40 men nu blev det inte så. Jag får jaga titlar på bänken istället.
Mike Weber älskar hockey.
Han ser sig själv som tränare i framtiden.
Men nuet är jobbigt; han trodde verkligen knäet skulle hålla – men trots injektioner och allsköns rehabövningar svek det honom.
Han höll emot när tårarna ville fram.
– Det är väl hockeyspelaren i mig som kämpar mot känslorna, som försöker kontrollera dem, sa han och log snett.
Mot Linköping vred han till det skadade knäet men spelade stora minuter.
Mot Rögle kunde han inte åka skridskor efter några byten.
Försökte som vanligt kämpa sig igenom smärtan, men den här gången var den för svår.
Weber gick av. Kände mer eller mindre då att karriären var över.
Beslutet offentliggjordes i dag.
– Det känns tufft att veta att jag blockat mitt sista skott, satt in min sista tackling, vunnit min sista kamp. Den delen … den är tuff. Men jag är stolt över att jag gav allt jag hade där ute på isen, jag har åstadkommit en del för att vara en kille från en småstad utanför Pittsburgh.
Weber hade ett farvälsnack med sina nyfunna lagkamrater i Frölunda före lagets onsdagsträning.
Amerikanen öste beröm över klubben (och faktiskt oss i mediepacket) för hur han välkomnats, hur han och hans familj tagits emot, och han berättade om vad han sagt till spelarna:
– Jag påminde dem om att hur lång man än tror karriären ska vara, den vara ibland inte så länge som man tror. Det gäller att ta vara på den, i varje byte, göra ditt bästa varje kväll,. Jag kan se mig själv i spegeln, jag gav allt jag hade.
En nyttig påminnelse, kan man tänka, för de Frölundaspelare som reste till Malmö på annandagen och inte alls tog vara på varje byte, inte alls följde riktlinjer, inte alls hade den ödmjukhet som krävs.
För Mike Weber väntar nu en flytt tillbaka till USA, familjens tredje barn ska födas, förhoppningen är att ett liv utan hockey ska räcka för att hans liv ska bli drägligt ett tag.
Men han kommer behöva opereras.
En ny knäled.
Så illa är det.
Men han kan se sig i spegeln, och det är viktigt.
– Jag försökte allt, vi försökte allt, men det kom till en punkt när det inte gick längre. Det är tufft, men när det påverkade mig utanför isen, mitt privata liv, när jag knappt kunde röra mig … det var dags, att vara en far, en äkta make.
Weber avslutade på amerikanskt vis:
– Thanks, guys.
Professionell ut i fingerspetsarna.
***
I den här texten berättar assisterande sportchefen Björn Liljander om varför Frölunda chansade med en skadad spelare.
