► Frölunda brukar vinna året efter Växjö. Håller det där i sig blir även nästa säsong kul för Erik Källgren.
► Är det möjligt? Så klart.
► Känns det just nu troligt? Kanske inte.
► Går idrottsresultat att förutse? Sällan.
► Låt mig dock råda Frölunda att inspireras av Växjös förståelse för vad hockey går ut på.
DET HÄR BEHÖVER Frölunda givetvis inte få från mig, där finns folk som begriper långt mer än jag och ni, men låt mig ändå delge er mina tankar och funderingar.
Frölunda brukar vinna året efter Växjö, klubben som jobbade sig tillbaka efter två tunga säsonger (sjua, tia) och nu är mästare igen.
Läge att kopiera? Inte alls. Men kanske se, inspireras, lära … lite grand.
Jag tänkte på en sak som Pontus Holmberg, den starkast skinande slutspelsstjärnan, sa efter att guldet var säkrat på måndagskvällen. Minns inte orden exakt, men det var någonting i still med: ”Vi har haft en bra defensiv, offensivt … vi tar de lägen vi får.”
Igen, jag säger inte på något vis att vägen fram för alla andra lag är att kopiera catenaccio-Växjö, Roger Rönnberg sa till exempel i går att Frölunda aldrig skulle göra det, men jag tror ändå det är värt att stanna till och fundera ett tag.
Hockey handlar om att vinna matcher, det handlar inte om att vinna matcher bara på det sätt man tycker är roligast.
Just här jag känner att Frölunda har lite att lära om man vill studsa tillbaka likt Växjö gjort.
Det här presspelet, alltså den rönnbergska identiteten, det fungerar utmärkt så länge speldominansen i alla fall ger hygglig utdelning i form av mål, må det vara i fem mot fem eller i power play.
Men när det inte resulterar … Här har ni fans två haverier i färskt minne, efter nyår 2020 och efter nyår 2021, spelare som märkt hur svårt de haft med målskytte, tappat tålamodet, tappat tron, släppt in mål, tappat än mer tro – och så har den onda spiral som Simon Hjalmarsson beskrev så väl skapats.
Det är här, känner jag, Frölundas ledning hade behövt en mer pragmatisk syn.
Det är här, vill jag hävda, som Frölunda kan lära lite av Växjö.
Göteborgsklubben är inte längre i något slags ledande position i svensk hockey, man är ett mittenlag som famlar efter de översta trappstegen, fullt av spelare med massor av bevisa. I det läget är mina råd:
- Dra ner på svårighetsgraden i egen zon, släpp det här kravet (som tycks sitta i Scandinaviums väggar) på att man alltid ska vara konstruktiv, till och med i oerhört pressade lägen. Se på Växjö, se på Rögle, se på Skellefteå, man spelar sig snyggt och snabbt ut när det finns läge, man chippar ut/slår sarg ut när det behövs, man till och med rensar till icing när situationen kräver det.
Ingen klagar. Det är inte farligt. Det betyder inte att man inte vill vara konstruktiv. Det betyder bara att man är smart, vuxen, anpassar sig efter verkligheten, spelar för att vinna.
Som Viasats Erik Granqvist skrev till mig för ett tag sedan i ett annat ärende: ”Viktigt att veta om man är Paul Coffey eller inte i varje situation.”
Frölunda är inte längre toppklubben som ska bara ska spela Coffey-hockey. Här och nu behöver man spela enklare, säkrare, tryggare i egen zon, bygga en bättre defensiv, se till så att Växjös guldkeeper Erik Källgren i höst inte får en chock och undrar vad fasen han gjort.
På samma tema, en scout sa nyligen till mig: ”Viktor Ekbom hade varit en jättebra back i Växjö.” Upp till Frölunda att låta honom vara det med Göteborg som bas också. Jag lovar, även en sådan som Stefan Elliott hade vuxit av mindre krav på att hela tiden spela sig ur precis alla lägen. - Utmärkt att Frölunda vill behålla identiteten, vara ett speldrivande, pressande, forecheckande lag. När det stämmer är det framgångsrikt. Men man måste, menar jag, kunna ha en plan B (hej, Leif Boork) för de dagar när det regnar i sidled och blåser svinkallt i ansiktet. Det behöver inte betyda fullt ut Växjö-hockey, det behöver dock vara en anpassning till verkligheten – eftersom hockey går ut på att vinna matcher.
Och vinster, det är det som ger en jäkla bra laganda. - Jag säger inte att Frölunda ska köpa ut någon spelare, man behöver mer insikt i hur spelarna mår, tänker, vilka spelmässiga förändringar som planeras för att kunna uttala sig med trovärdighet. Men … kanske kan det även här vara värt att inspireras av Växjö, om än ack så lite.
Sportchefen Henrik Evertsson är rätt hänsynslös när han klipper kontrakt med spelare som han upplever har kört fast, Frölunda har en annan syn, ser det som ett eget misslyckande – vilket det ju på sätt och vis är. Men ibland kanske man måste medge misslyckanden? Om det skapar bättre förutsättningar för att vinna.
Igen: jag hävdar inte att någon ska köpas ut här och nu, däremot tror jag det kan vara bra att öppna sinnet för att det ibland är behövligt. Och då menar jag inte bara slå in öppna dörrar som att köpa ut snälle Sebastian Stålberg där båda parter visste vad som var bäst.
***
Vilken back ska Frölunda ha? Vet ej. Vilken forward ska Frölunda ha? Vet ej. Tycker jag fortfarande Frölunda borde gå med sju seniorbackar (Simon Edvinsson inkluderad) och istället lägga pengarna på två forwards med målskyttekvalitéer? Ja. Är vilka individer det till slut blir underordnat allt jag tog upp i den långa texten ovan? Japp, definitivt.
***
För den som inte vet 1:
Växjökeepern Erik Källgren – som ersatte Viktor Fasth när denne blev skadad en bit in i slutspelet – ska till Frölunda nästa säsong. Källgren och Niklas Rubin är de två som ska slåss om speltiden.
För den som inte vet 2:
Växjö tog SM-guld 2015, Frölunda 2016.
Växjö tog SM-guld 2018, Frölunda 2019.
Växjö tog SM-guld 2021, Frölunda …?
***
Lyssna gärna på en kvart med Roger Rönnberg om ni missade i går. Tror ni kan finna det intressant.
***
Enligt schweizisk media fortsätter Calle Klingberg i mästarklubben Zug. Ni minns ju att han valde mellan att stanna i Schweiz och testa ett KHL-äventyr.
Får uppgifter som säger att det inte alls är hjärnskakningsproblem som hållit Fredrik Pettersson borta den senaste tiden, detta ej bekräftat av Fredrik själv. Återstår att se om/var han fortsätter karriären, men för den som undrar så är det inget Frölundaspår som är hett.
