Två mål i debuten, den här tisdagen på Kamratgården följde jag John

► John Itkonens dagliga verksamhet är att vara materialförvaltare för Frölundas J18-lag.
► På tisdagen spelade han fotboll mot idolerna i IFK Göteborg – och gjorde två mål.
► Det finns stories värda att berätta.
► Det här är en sådan.

RÄTT FÅ AV Frölundas ordinarie hockeyspelare hade kroppar som höll för det traditionella sommarfotbollsspelandet med IFK Göteborg uppe på Kamratgården.

Men John Itkonen gick på topp i ett av de mixade lagen – och som han lirade.

## Två mål i själva matchen.

## Fem av fem straffar satt sedan bakom vad jag tror var en av IFK Göteborgs unga målvakter.

– Andra målet med vänstern, sa John och pekade stolt på det som för många av oss mest är ett stödjeben.

John fyller snart 27, har en viss funktionsnedsättning, men i fem år har han varit en del av Frölundas gemenskap.

För oss som följer Göteborgs elithockeylag är det lätt att se lyckan i Johns ögon varje dag han kommer till jobbet (vill sällan gå hem, har jag fått berättat för mig). Det är lika lätt att se hur han blivit en i gänget, uppskattad, omtyckt, av juniorer såväl som seniorer.

– Även fast han jobbar när juniorerna tränar och spelar så är han nästan alltid där när vi tränar också, kollar och servar med allt. En go gubbe att ha runt omkring, han sprider alltid energi, sa Max Friberg och la till:

– Kul att han fick stänka dit några mål också. Bra tillslag.

Den där högerdojan John Itkonen ligger inne med skojar man inte bort.

Simon Thern tittade beundrande på när en av Johns straffar satt stensäkert i målet.

Förklaringen:

– Jag har spelat en hel del sjumannafotboll. Men nu hinner jag inte, det är för mycket med jobbet, berättade John när jag stod med honom ett tag efter att fotbollsleken tagit slut.

Johns så kallade dagliga verksamhet är sedan ungefär fem år tillbaka förlagd till Frölundaborg. Han är materialförvaltare för J18-laget, hoppar in med J20 när det behövs, har dessutom A-lagsdebuterat i samband med CHL-spel i Frölundaborg.

Den här tisdagen var det dags för nästa debut, som fotbollsspelare mot idolerna i favoritlaget IFK Göteborg. Det blev även en del snack ute på planen med självaste Marcus Berg, en av stjärnorna i det fotbollslag vars hemmamatcher John Itkonen aldrig missar.

** Jobba med Frölunda, spela fotboll med Blåvitt – om någon hade sagt det här till dig för fem år sedan, John?
– Jag hade aldrig tänkt tanken.

Ibland är livet rätt vackert ändå. Frölunda har gjort plats för en kille som inte riktigt är som alla andra, visat att sådant här går om man verkligen vill, utgått från Johns unika egenskaper och hittat en väg framåt.

– Vi är som en liten familj. Vi är med varandra, de hjälper mig, jag hjälper dem, sa John om livet i Frölundas organisation.

Det började med en månad 2017. På prov. Fem år har gått nu – hur bra som helst.

Frölundas Mikael Ström om hur klubben resonerat:

– Jag tror idrotten generellt är en mötespunkt för olika typer av människor. Det blir en liten familj. John är väldigt respekterad i våra lokaler, av spelare och ledare, unga som gamla. Vi behandlar honom som en anställd, han får uppdrag som vi känner han kan klara av och växa med.

– Jag tror det är bra för alla att förstå att det finns en massa olika människor, en del har det väldigt bra, inte minst våra unga spelare, de kan få upp ögonen för att här är en kille som inte har det lika bra förspänt, inte samma möjligheter. Att han fått en chans av oss, då tror jag de förstår att några spelar, några behövs på andra positioner (i livet). Man ska inte ta saker för givet utan helt enkelt stötta, peppa människor.

Ibland är det här med win-win en klyscha.

Ibland känns det som ett väldigt passande uttryck.

Just när det gäller Frölunda och John Itkonen vill jag bestämt hävda det senare.

***

Officiellt nu att Strömstad Hockey Classic flyttas till Halden, Norge. Ni minns nog att jag skrev om det för några veckor sedan. Mer info om biljettköp är på gång. Nedan texten när jag hade nyheten.

***

Betydligt fler Frölundaspelare tittade på än spelade fotboll, på planen av de kända namnen var det bara Filip Johansson, Max Friberg, Patrik Carlsson och Joel Lundqvist (förstås) som deltog.

Och till slut även Christian Folin.

– Två minuter. Jag kunde inte hålla mig, log backen som i tonåren var en mycket lovande fotbollsspelare.

Folins kropp håller annars inte för fotboll, det samma gäller Nicklas Lasu och många andra. Fötter och knän, helt andra påfrestningar utan skridsko och is. Jacob Nilsson vågade förstås inte med sitt äntligen hela knä, Mats Rosseli Olsen rehabbar fortsatt ett knä efter VM, Linus Nässén är nyss axelopererad, Anders Grönlund tränar ikapp efter höftoperationen, med mera, med mera. Säg så här – Frölundagänget vid sidlinjen var rätt stort.

– Jag hade gärna velat, sa Nicklas Lasu och tittade längtansfullt in mot planen.

Några kan springa men bara rakt fram. Andra löptränar inte alls, kör enbart kondition via cykel.

En del juniorer var med, jag såg Noah Hasa, Liam Dower Nilsson och Stefan Milosevic. Men jag kan mycket väl ha missat någon/några. Filip Hasa, numera A-lagsback, var förresten med också, slog det mig nu.

Ni får ursäkta, jag följde John denna tisdag.

***

Från i går.