► Roger Rönnberg såg ett lag där spelarna inte var lika roade av att göra det ”tråkiga” jobbet på hemmaplan.
► Rasmus Dahlin och Joel Lundqvist hade inte samma känsla.
► Något måste göras till på lördag – annars får Färjestad en trevlig resa. Två träningar i matcharenan kanske är rätt recept?
► – Vi spelar hockey för att vinna, då måste man hitta nya sätt. Vi ska komma tillbaka starkare, sa Dahlin.
SJÄLV HAR HAN stor mediedag på onsdagen, Frölundas supertalang.
Det är vår chans att snacka OS med Rasmus Dahlin (bilden nedan).
Jag frågade ändå om det varit svårt att fokusera på Frölunda den senaste tiden, men jag visste ju svaret på förhand:
– Absolut inte. När flyget till Stockholm går den fjärde, då ställer jag om, men nu är det bara Frölunda. Kul att vara iväg på road trip med laget, synd att det slutade så här bara.
Ja, hemma hittar Frölunda inte alls rätt. 1–0-starten gav motsatt effekt, inte alls mer självförtroende och energi, Dahlin & Co körde fast mot Djurgården (2–4).
– De gör det jäkligt bra, det måste man komma ihåg, riktigt hög press, jobbar hårt, vi får svårt att spela upp pucken, kommer inte riktigt in i deras zon, sa Dahlin.
Det där tror jag Frölunda löst bättre om matchen spelats på Johanneshovs isstadion.
Inte så att Djurgården var ett icke-pressande lag på måndagen, inte så att Skellefteå inte var det i Västerbotten i lördags heller, men utanför 031-området hittar Frölunda just nu vägar fram, gör mycket oftare rätt saker.
Hemma går inget lätt, hemma studsar nästan inget rätt.
Tränaren Roger Rönnberg beklagade sig över en attityd som inte var bra nog, trots att han påtalat att ett skadedrabbat lag (som Djurgården är) gärna kommer samman och lyfter, och han poängterade också:
– Lätt att man vill visa sig från sin bästa sida, glömmer de tråkiga sakerna, vinna närkamper, blocka skott och så vidare.
2–5 mot Växjö, 1–4 mot Färjestad, förlängnings-3–2 med ett nödrop mot Luleå, nu 2–4 mot Djurgården, lätt att känna att Rönnberg är rätt ute i sitt resonemang.
Men det var svårt att få spelare att hålla med:
– Jag vet inte … jag kan bara tala för mig själv, men jag har ingen annan känsla hemma. Vi kom in som ett kokande lag, men … det kuggade inte i i dag, det kändes som vi var väldigt långa som lag. Jag vet inte vad det beror på, menade Rasmus Dahlin.
Kaptenen Joel Lundqvist sa:
– Vi kliver fram, räknar fel i hemgångarna, åker på kontringar.
** Men det har inte hänt på bortaplan? Finns det inget mönster här?
– Svårt att säga när man är mitt inne i det, jag har mer känslan överlag att det inte kuggade i som i tidigare matcher. Vi brukar vara starka hemma.
Brukar, ja. Men just nu – inte alls. Något är det som inte stämmer innanför Scandinaviums väggar.
Med all respekt för ett stenhårt jobbande, självförtroendefyllt Djurgården där många stod för sprudlande insatser, så bör ett formstarkt Frölunda göra mycket mer av en 1–0-ledning.
Jag såg tendenserna direkt efter målet:
## Spelare som tillät sig göra lite för mycket i varje situation.
## Spelare som tog lite för lång tid på sig.
## Spelare som inte riktigt hade samma ödmjukhet, samma respekt för motståndet, som på bortaplan.
– Omvända roller från i går, Djurgården kämpade och nöjde sig med det lilla, vi försökte spela, sa Roger Rönnberg.
Det finns inte en promilles anledning till att skämmas för att man förlorar mot Djurgården.
Det finns dock all anledning för Frölunda att ta ett stormöte och diskutera igenom vad man sysslar med i Scandinavium.
Nöja sig med det lilla.
Jobba hårt.
Göra klart defensiven först.
Låta offensiven komma.
Allt det där fungerar även i 031-land; kanske bra att torsdagens och fredagens träningar är i Scandinavium. Då är spelarna i alla fall mer vana när det vankas revanschchans mot Färjestad på lördag.
Till sist, innan mina fem bästa – Axel Jonsson Fjällby. Jag berömde honom storligen i första texten, JVM-kompisen Rasmus Dahlin sa:
– Det går så jäkla fort. Man hänger liksom inte med honom. Han gör precis allt snabbt. Om det är roligare att spela med honom? Ja, för fasen …
***
Fem bästa, svårt i dag också, fast av annan anledning:
1. Christoffer Ehn
* Forcerade in 2–4, hade vilja i sitt spel.
2. Mats Rosseli Olsen
* Samma sak här, benen gick, hade attityd som var rätt.
3. Jonathan Sigalet
* Han sviker inte, försökte upprätthålla det här med tempo och enkelhet.
4. Carl Grundström
* Sköt målet som borde betytt mer än det gjorde.
5. Jan Mursak
* Inte lika stark som vanligt, men ändå kvalitet i flera situationer.
***
En kung på läktarplats – Nicklas Lidström. Stort jubel, förstås.
