Tio tankar, bland annat om ”tampering”-dröm och fascinerande försvar

Tio tankar, bland annat om ”tampering”-dröm och fascinerande försvar

Tio tankar, bland annat om ”tampering”-dröm och fascinerande försvar

Tio tankar, bland annat om ”tampering”-dröm och fascinerande försvar

► Söndagskrönikan, dagen efter att Frölunda tagit veckans tredje seger. Det handlar om det trygga försvarsspelet, men också om att jag har en naiv dröm – jag skulle så gärna vilja slippa allt snack om nästa säsong.
► Tio tankar. Långt fler bokstäver. Välkomna.

Frölunda firar under segermatchen mot Luleå. Foto: TV4 (skärmdump)

Ge mig en tampering-regel i Sverige! Klubbarna och spelarna (nå, agenterna) kan väl för helsike vänta till förste maj med att framtidssnacka? Jag vill njuta av nuet!
Naivt, utopiskt, dumt? Säkert. Men sedan när är det förbjudet att drömma?
Många SHL-klubbar drömmer nog om att få till Frölundas försvarsspel. Det förstår jag.

ÄR DET REDAN söndag igen? Jösses, dagarna går fort när man har roligt. En jäkla massa matcher borgar ju för det. Nu är det dock lite paus; okej, Malmö-Skellefteå i eftermiddag, men sedan ingen SHL-hockey förrän tisdag den 13:e, det ges alltså lite tid för återhämtning.

Här, som vanligt denna veckans sista dag, får ni en krönika i form av tio tankar. Hjärtligt välkomna.

 

1. Jag vill så gärna leva i nuet.

Håll i er, en ursäkt bes om på förhand, men nu ska jag svära – fan, vad trött jag är på allt snack om nästa säsong under den innevarande! Här och nu borde ju allt fokus vara på slutspelsjakten, på bottenstriden, på drömmar om guld, på hopp om överlevnad, men ofta drunknar detta i de uppgifter som kommer ut om spelare som ska värvas, eller dumpas, inför säsongen 24/25. Jag vill skrika: ”Nästa säsong – det är ju då. Varför kan vi inte fullt ut få ägna oss åt guldjakten, ångestmatcherna, nuet?”

I NHL finns något som kallas tampering, det är dryga böter om en klubb kontaktar agent/spelare före ett visst datum. Först när en säsong är över kan nästa börja fokuseras på (det finns datum för allt). I Sverige, i Europa, här har vi det inte alls så. Värst är det i Schweiz, där kan spelare A i januari 2024 göra klart med klubb X för hösten 2026.

Att det är som det är i Sverige har med lönerna att göra. Ska Kalle Karlsson byta från Malmö till Luleå vill han och familjen veta det i tid, frun/flickvännen kan behöva nytt jobb, barnens förskola/skola kanske måste lösas, et cetera. Lönerna anses helt enkelt för låga för att spelare ska acceptera ovisshet gällande framtiden – de vill ha tidiga besked. Men måste de det? Verkligen? Eller är det mest av gammal vana som de gamla hjulspåren körs vidare i? Vad hade hänt om SHL-klubbarna enades om att först efter 1/5 få kontakta agenter och spelare? Hade det verkligen varit så fruktansvärt om Kalle och hans fru först sent i maj kunnat börja planera för den där augustiflytten till Norrbotten? Med en medellön på runt 120 000/månad borde man väl kunna ta den smällen.

Klubbledare klagar ofta på att uppgifter läcker ut i förväg. Hey – så kommer det alltid att vara. Många människor älskar att prata bredvid mun. Enda vägen fram vore att införa en tampering-regel här också. Kanske måste hela Europa integreras (något för Szymon Szemberg, chef för klubbunionen E.H.C., att kika på?), kanske är jag bara sällsynt naiv som ens tar upp den här frågan. Må så vara i så fall. Men – jag är så fruktansvärt trött på detta framtidsfokus när nuet borde vara det som gäller.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Det pågår en slutspelsjakt. Det pågår en dramatisk kamp om att slippa ångestkvalet. Nu! Frickin’ bloody now!

Jag hade så gärna skrivit enbart om detta, men när reglerna är som de är, när klubbar gör klart med spelare för framtiden, när skickliga journalister som Johan Svensson, Hans Abrahamsson, Tomas Ros med flera nosar upp detaljerna – då måste jag ju haka på. Men igen – jag hade gärna sluppit.

Nå, detta är kanske det mest utopiska jag någonsin skrivit under mina +35 år i branschen. Vi är inte NHL, svenska organisationer är mindre, här byts många fler spelare per lag, det skulle bli ett sjuhelsikes jobb för Henrik Evertsson, Peter Jakobsson, Fredrik Sjöström & Co under maj, juni och juli, så … äh, jag inser väl det meningslösa i vad jag just knattrade ner på datorn. Men nu gjorde jag det ändå. För att jag behövde få det här ur mig. För att jag ville kasta ut pucken på isen. För att hoppet är det sista som … ja, ni vet.

 

2. Ni som ändå vill – se här.

Vad gäller Frölunda och nästa säsong, jag förstår ju att ni är intresserade, och i den här texten från i veckan tog jag upp centersidan, att det med Gustav Rydahl, David Edstrom, Nicklas Lasu och Noah Hasa knappast finns plats för Erik Borg när en ny center säkert ska in. Borgs hopp (han vill ju) är att Vegas ändå vill ha över Edstrom eller att Rydahls rehab blir längre än förväntat.

I den här texten har ni mer om Frölunda nästa säsong, den är dock lite gammal, Max Lindroth har hunnit lämna, i gengäld diskuterar Frölunda och Tom Nilsson en förlängning.

 

3. Det känns knappt farligt längre.

Det är fascinerande hur tryggt Frölundas försvarsspel är när det sitter. Och så är ju oftast fallet numera. Ta matcherna mot Leksand och Luleå torsdag/lördag, rätt liknande matchbild, Frölunda i ledning, lite för lite puckinnehav, motståndarna har stundtals drivit spelet – men knappt skapat en målchans. Visst, jag överdriver en aning för att hamra hem poängen, men inte mycket. Frölunda har blivit så bra på att skydda den farliga ytan, backa upp sin målvakt, ligga i skottlinjen och hålla motståndarna på utsidan att det nästan inte ens känns farligt med långa anfall emot.

– Det underlättar så mycket när vi ligger nära varandra, ”fem man i bild”, och kan hjälpa varandra när det blir fel. Att göra det här i en match, det är en sak, men att göra det över tid, det är det som skapar trygghet, sa Nicklas Lasu (så bra han är) på lördagen.

Frölunda kan spela vass anfallshockey. Vi såg det i första perioden mot Luleå (Malte Strömwall – wow!). Men ibland måste man kunna försvara sig till segrar också. Frölunda kan det. Enormt mycket värt.

Malte Strömwall, Nicklas Lasu och Max Friberg jublar.

Tolv matcher kvar, inget är givet, det kommer krävas många fler starka insatser för att fixa topp 6 (eller bättre), men – Lasu & Co har onekligen satt sig i en bra situation. Fem segrar i rad, poängsnittet 2,28 sedan 28/11, fem poäng ner till sjuan Timrå med en match mindre spelad. Hur många var ni som trodde på det inför den där perioden med fem bortamatcher i rad? Undrar om ens Roger Rönnberg och spelarna gjorde det.

 

4. Kan behövas ett steg tillbaka här.

Jere Innala och Erik Borg såg mycket bättre ut med David Edstrom som tredjelänk istället för Otto Stenberg. Edstrom har gjort två riktigt bra matcher som ytterforward. Linus Öberg tog Edstroms plats, Stenberg bänkad. Han kommer inte riktigt loss, den 18-årige talangen, får det inte riktigt att lyfta, och när Erik Thorell är tillbaka efter landslagsuppehållet, när Noah Dower Nilssons axel håller, jag kan se att Stenberg får göra en del allsvenska matcher med Bik Karlskoga då. Ingen skam i det, ibland behövs ett steg tillbaka för att ta ett eller två framåt. Se på Erik Borg, ett tag bänkad, nu stark center.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

 

5. Något för Borg & Innala att hoppas på.

Förresten, ni missade väl inte mitt snack med Jayden Halbgewachs? Han lät verkligen övertygad om att han skulle vara med i slutspelet. Det, mina damer och herrar, det hade varit i alla fall enradig bingo, det.

 

6. Jag hakar upp mig på detta …

Frölunda–Luleå var ett typexempel på varför jag kallar SHL för Svenska HakningsLigan. I ”hakning” innefattas allsköns spelförstörande moment. Jag såg en jäkla massa fasthållningar också. Det mesta var tillåtet. En NHL-spelare på plats hade trott det var en annan sport. Så illa var det. Nå, jag ska inte tjata mer. Ni vet vad jag tycker – att det är rent sorgligt att SHL vill ha det så här. Kanske orkar jag återkomma i veckan.

 

7. Väl värd sin hyllning. 

Markus Näslund – jag är inte riktigt säker på att han alltid fick den cred han förtjänade. Så bra han var när han var som bäst i Vancouver. Dessutom en av de absolut trevligaste idrottsstjärnor jag haft förmånen att intervjua. Jag minns speciellt ett snack över lite room service-käk på ett hotellrum i Phoenix, Arizona, en gång i tidernas begynnelse. Åtminstone var det 20 år sedan.

 

8. Nu hålls det många tummar igen.

I slutet av nästa vecka kan SHL 23/24 komma att avgöras. Nå, nu tog jag i, men – till viss del, i alla fall. Säg att Frölunda skulle få Christian Folin och Henrik Tömmernes svårt skadade. Säg att Färjestad skulle få Linus Johansson och Victor Ejdsell illa åtgångna. Säg att Växjö inte skulle kunna använda Gabriel Carlsson och Joel Persson på ett bra tag. Jag syftar på Beijer Hockey Games (Karlstad). Ett antal klubbledare sitter som på nålar torsdag–söndag, det vågar jag lova.

ANNONS

 

9. Här finns att fundera på.

Jag vidhåller vad jag skrev i fredagstweeten nedan.

Just i Albin Grewes fall känns femmatchersavstängningen vansinnig. Jag förstår ju längden så till vida att det är Grewes fjärde (!) avstängning, grejen är att jag inte tycker det här bör bestraffas alls. Inte med avstängning, knappast med matchstraff, och … ja, man kan fundera över huruvida det ska vara utvisning alls. Här måste ansvaret hos tacklingsmottagaren Isak Skedung vägas in. Sanny Lindström gick på sedvanligt utmärkt vis igenom situationen tidigare i veckan.

Jag funderar så här:

a) Blev domare, liga och disciplinnämnd (DN) för trigger happy här? ”Ah, den där Grewe  igen.” I så fall – inte bra, varje situation bör bedömas unikt. Jag förstår alltså att Djurgården reagerade och ville pröva fallet med Grewe vs Skedung.

b) Har svensk hockeys rädsla för att någon, någon gång, kan träffas i huvudet ökat betänkligt under säsongen? Jag minns i slutet av september när Nicklas Lasu satte in en stenhård, offensiv tackling på LHC:s Taylor Leier. Lasus arm träffade skallen på Leier som blev borta i flera veckor. Lasu visades ut, men bara i två minuter. Och hans tackling var värre än Grewes.

I Lasus fall ansåg domarna, antar jag, att Leier hade ett eget ansvar. I Grewes fall tycks detta inte alls ha vägts in, varken hos domare, liga eller DN. Självfallet kan man inte sätta in en offensiv tackling hur vårdslöst som helst, det går inte att vara likgiltig för skaderisken. Men man måste också inse att man kan bli tacklad. Här finns lite att fundera över för svensk hockey. Även här kan tänkas att jag återkommer.

 

10. Tuffast tänkbara test.

Imponerande seger av Frölundas damer borta mot tabelltvåan Modo i fredags, det krävdes elva (!) straffrundor för att säkra tvåpoängaren. I dag (12.05, SVT) står seriesuveränen Luleå för motståndet. Poäng där vore en skräll – även om det gick på hemmaplan senast (4–5, förlängning). Alex Gustafsson kommer med text i eftermiddag/kväll.

***

Det var allt jag hade för i dag, tack för att ni läste, tack för att ni prenumererar. I morgon måndag kommer fem bästa-listan, i den texten kan ni ställa frågor – för till kvällen blir det podd. Kul om ni vill vara med.

Ha en riktigt fin söndag!

 

► Söndagskrönikan, dagen efter att Frölunda tagit veckans tredje seger. Det handlar om det trygga försvarsspelet, men också om att jag har en naiv dröm – jag skulle så gärna vilja slippa allt snack om nästa säsong.
► Tio tankar. Långt fler bokstäver. Välkomna.

Frölunda firar under segermatchen mot Luleå. Foto: TV4 (skärmdump)

Ge mig en tampering-regel i Sverige! Klubbarna och spelarna (nå, agenterna) kan väl för helsike vänta till förste maj med att framtidssnacka? Jag vill njuta av nuet!
Naivt, utopiskt, dumt? Säkert. Men sedan när är det förbjudet att drömma?
Många SHL-klubbar drömmer nog om att få till Frölundas försvarsspel. Det förstår jag.

ÄR DET REDAN söndag igen? Jösses, dagarna går fort när man har roligt. En jäkla massa matcher borgar ju för det. Nu är det dock lite paus; okej, Malmö-Skellefteå i eftermiddag, men sedan ingen SHL-hockey förrän tisdag den 13:e, det ges alltså lite tid för återhämtning.

Här, som vanligt denna veckans sista dag, får ni en krönika i form av tio tankar. Hjärtligt välkomna.

 

1. Jag vill så gärna leva i nuet.

Håll i er, en ursäkt bes om på förhand, men nu ska jag svära – fan, vad trött jag är på allt snack om nästa säsong under den innevarande! Här och nu borde ju allt fokus vara på slutspelsjakten, på bottenstriden, på drömmar om guld, på hopp om överlevnad, men ofta drunknar detta i de uppgifter som kommer ut om spelare som ska värvas, eller dumpas, inför säsongen 24/25. Jag vill skrika: ”Nästa säsong – det är ju då. Varför kan vi inte fullt ut få ägna oss åt guldjakten, ångestmatcherna, nuet?”

I NHL finns något som kallas tampering, det är dryga böter om en klubb kontaktar agent/spelare före ett visst datum. Först när en säsong är över kan nästa börja fokuseras på (det finns datum för allt). I Sverige, i Europa, här har vi det inte alls så. Värst är det i Schweiz, där kan spelare A i januari 2024 göra klart med klubb X för hösten 2026.

Att det är som det är i Sverige har med lönerna att göra. Ska Kalle Karlsson byta från Malmö till Luleå vill han och familjen veta det i tid, frun/flickvännen kan behöva nytt jobb, barnens förskola/skola kanske måste lösas, et cetera. Lönerna anses helt enkelt för låga för att spelare ska acceptera ovisshet gällande framtiden – de vill ha tidiga besked. Men måste de det? Verkligen? Eller är det mest av gammal vana som de gamla hjulspåren körs vidare i? Vad hade hänt om SHL-klubbarna enades om att först efter 1/5 få kontakta agenter och spelare? Hade det verkligen varit så fruktansvärt om Kalle och hans fru först sent i maj kunnat börja planera för den där augustiflytten till Norrbotten? Med en medellön på runt 120 000/månad borde man väl kunna ta den smällen.

Klubbledare klagar ofta på att uppgifter läcker ut i förväg. Hey – så kommer det alltid att vara. Många människor älskar att prata bredvid mun. Enda vägen fram vore att införa en tampering-regel här också. Kanske måste hela Europa integreras (något för Szymon Szemberg, chef för klubbunionen E.H.C., att kika på?), kanske är jag bara sällsynt naiv som ens tar upp den här frågan. Må så vara i så fall. Men – jag är så fruktansvärt trött på detta framtidsfokus när nuet borde vara det som gäller.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Det pågår en slutspelsjakt. Det pågår en dramatisk kamp om att slippa ångestkvalet. Nu! Frickin’ bloody now!

Jag hade så gärna skrivit enbart om detta, men när reglerna är som de är, när klubbar gör klart med spelare för framtiden, när skickliga journalister som Johan Svensson, Hans Abrahamsson, Tomas Ros med flera nosar upp detaljerna – då måste jag ju haka på. Men igen – jag hade gärna sluppit.

Nå, detta är kanske det mest utopiska jag någonsin skrivit under mina +35 år i branschen. Vi är inte NHL, svenska organisationer är mindre, här byts många fler spelare per lag, det skulle bli ett sjuhelsikes jobb för Henrik Evertsson, Peter Jakobsson, Fredrik Sjöström & Co under maj, juni och juli, så … äh, jag inser väl det meningslösa i vad jag just knattrade ner på datorn. Men nu gjorde jag det ändå. För att jag behövde få det här ur mig. För att jag ville kasta ut pucken på isen. För att hoppet är det sista som … ja, ni vet.

 

2. Ni som ändå vill – se här.

Vad gäller Frölunda och nästa säsong, jag förstår ju att ni är intresserade, och i den här texten från i veckan tog jag upp centersidan, att det med Gustav Rydahl, David Edstrom, Nicklas Lasu och Noah Hasa knappast finns plats för Erik Borg när en ny center säkert ska in. Borgs hopp (han vill ju) är att Vegas ändå vill ha över Edstrom eller att Rydahls rehab blir längre än förväntat.

I den här texten har ni mer om Frölunda nästa säsong, den är dock lite gammal, Max Lindroth har hunnit lämna, i gengäld diskuterar Frölunda och Tom Nilsson en förlängning.

 

3. Det känns knappt farligt längre.

Det är fascinerande hur tryggt Frölundas försvarsspel är när det sitter. Och så är ju oftast fallet numera. Ta matcherna mot Leksand och Luleå torsdag/lördag, rätt liknande matchbild, Frölunda i ledning, lite för lite puckinnehav, motståndarna har stundtals drivit spelet – men knappt skapat en målchans. Visst, jag överdriver en aning för att hamra hem poängen, men inte mycket. Frölunda har blivit så bra på att skydda den farliga ytan, backa upp sin målvakt, ligga i skottlinjen och hålla motståndarna på utsidan att det nästan inte ens känns farligt med långa anfall emot.

– Det underlättar så mycket när vi ligger nära varandra, ”fem man i bild”, och kan hjälpa varandra när det blir fel. Att göra det här i en match, det är en sak, men att göra det över tid, det är det som skapar trygghet, sa Nicklas Lasu (så bra han är) på lördagen.

Frölunda kan spela vass anfallshockey. Vi såg det i första perioden mot Luleå (Malte Strömwall – wow!). Men ibland måste man kunna försvara sig till segrar också. Frölunda kan det. Enormt mycket värt.

Malte Strömwall, Nicklas Lasu och Max Friberg jublar.

Tolv matcher kvar, inget är givet, det kommer krävas många fler starka insatser för att fixa topp 6 (eller bättre), men – Lasu & Co har onekligen satt sig i en bra situation. Fem segrar i rad, poängsnittet 2,28 sedan 28/11, fem poäng ner till sjuan Timrå med en match mindre spelad. Hur många var ni som trodde på det inför den där perioden med fem bortamatcher i rad? Undrar om ens Roger Rönnberg och spelarna gjorde det.

 

4. Kan behövas ett steg tillbaka här.

Jere Innala och Erik Borg såg mycket bättre ut med David Edstrom som tredjelänk istället för Otto Stenberg. Edstrom har gjort två riktigt bra matcher som ytterforward. Linus Öberg tog Edstroms plats, Stenberg bänkad. Han kommer inte riktigt loss, den 18-årige talangen, får det inte riktigt att lyfta, och när Erik Thorell är tillbaka efter landslagsuppehållet, när Noah Dower Nilssons axel håller, jag kan se att Stenberg får göra en del allsvenska matcher med Bik Karlskoga då. Ingen skam i det, ibland behövs ett steg tillbaka för att ta ett eller två framåt. Se på Erik Borg, ett tag bänkad, nu stark center.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

 

5. Något för Borg & Innala att hoppas på.

Förresten, ni missade väl inte mitt snack med Jayden Halbgewachs? Han lät verkligen övertygad om att han skulle vara med i slutspelet. Det, mina damer och herrar, det hade varit i alla fall enradig bingo, det.

 

6. Jag hakar upp mig på detta …

Frölunda–Luleå var ett typexempel på varför jag kallar SHL för Svenska HakningsLigan. I ”hakning” innefattas allsköns spelförstörande moment. Jag såg en jäkla massa fasthållningar också. Det mesta var tillåtet. En NHL-spelare på plats hade trott det var en annan sport. Så illa var det. Nå, jag ska inte tjata mer. Ni vet vad jag tycker – att det är rent sorgligt att SHL vill ha det så här. Kanske orkar jag återkomma i veckan.

 

7. Väl värd sin hyllning. 

Markus Näslund – jag är inte riktigt säker på att han alltid fick den cred han förtjänade. Så bra han var när han var som bäst i Vancouver. Dessutom en av de absolut trevligaste idrottsstjärnor jag haft förmånen att intervjua. Jag minns speciellt ett snack över lite room service-käk på ett hotellrum i Phoenix, Arizona, en gång i tidernas begynnelse. Åtminstone var det 20 år sedan.

 

8. Nu hålls det många tummar igen.

I slutet av nästa vecka kan SHL 23/24 komma att avgöras. Nå, nu tog jag i, men – till viss del, i alla fall. Säg att Frölunda skulle få Christian Folin och Henrik Tömmernes svårt skadade. Säg att Färjestad skulle få Linus Johansson och Victor Ejdsell illa åtgångna. Säg att Växjö inte skulle kunna använda Gabriel Carlsson och Joel Persson på ett bra tag. Jag syftar på Beijer Hockey Games (Karlstad). Ett antal klubbledare sitter som på nålar torsdag–söndag, det vågar jag lova.

ANNONS

 

9. Här finns att fundera på.

Jag vidhåller vad jag skrev i fredagstweeten nedan.

Just i Albin Grewes fall känns femmatchersavstängningen vansinnig. Jag förstår ju längden så till vida att det är Grewes fjärde (!) avstängning, grejen är att jag inte tycker det här bör bestraffas alls. Inte med avstängning, knappast med matchstraff, och … ja, man kan fundera över huruvida det ska vara utvisning alls. Här måste ansvaret hos tacklingsmottagaren Isak Skedung vägas in. Sanny Lindström gick på sedvanligt utmärkt vis igenom situationen tidigare i veckan.

Jag funderar så här:

a) Blev domare, liga och disciplinnämnd (DN) för trigger happy här? ”Ah, den där Grewe  igen.” I så fall – inte bra, varje situation bör bedömas unikt. Jag förstår alltså att Djurgården reagerade och ville pröva fallet med Grewe vs Skedung.

b) Har svensk hockeys rädsla för att någon, någon gång, kan träffas i huvudet ökat betänkligt under säsongen? Jag minns i slutet av september när Nicklas Lasu satte in en stenhård, offensiv tackling på LHC:s Taylor Leier. Lasus arm träffade skallen på Leier som blev borta i flera veckor. Lasu visades ut, men bara i två minuter. Och hans tackling var värre än Grewes.

I Lasus fall ansåg domarna, antar jag, att Leier hade ett eget ansvar. I Grewes fall tycks detta inte alls ha vägts in, varken hos domare, liga eller DN. Självfallet kan man inte sätta in en offensiv tackling hur vårdslöst som helst, det går inte att vara likgiltig för skaderisken. Men man måste också inse att man kan bli tacklad. Här finns lite att fundera över för svensk hockey. Även här kan tänkas att jag återkommer.

 

10. Tuffast tänkbara test.

Imponerande seger av Frölundas damer borta mot tabelltvåan Modo i fredags, det krävdes elva (!) straffrundor för att säkra tvåpoängaren. I dag (12.05, SVT) står seriesuveränen Luleå för motståndet. Poäng där vore en skräll – även om det gick på hemmaplan senast (4–5, förlängning). Alex Gustafsson kommer med text i eftermiddag/kväll.

***

Det var allt jag hade för i dag, tack för att ni läste, tack för att ni prenumererar. I morgon måndag kommer fem bästa-listan, i den texten kan ni ställa frågor – för till kvällen blir det podd. Kul om ni vill vara med.

Ha en riktigt fin söndag!

 

► Söndagskrönikan, dagen efter att Frölunda tagit veckans tredje seger. Det handlar om det trygga försvarsspelet, men också om att jag har en naiv dröm – jag skulle så gärna vilja slippa allt snack om nästa säsong.
► Tio tankar. Långt fler bokstäver. Välkomna.

Frölunda firar under segermatchen mot Luleå. Foto: TV4 (skärmdump)

Ge mig en tampering-regel i Sverige! Klubbarna och spelarna (nå, agenterna) kan väl för helsike vänta till förste maj med att framtidssnacka? Jag vill njuta av nuet!
Naivt, utopiskt, dumt? Säkert. Men sedan när är det förbjudet att drömma?
Många SHL-klubbar drömmer nog om att få till Frölundas försvarsspel. Det förstår jag.

ÄR DET REDAN söndag igen? Jösses, dagarna går fort när man har roligt. En jäkla massa matcher borgar ju för det. Nu är det dock lite paus; okej, Malmö-Skellefteå i eftermiddag, men sedan ingen SHL-hockey förrän tisdag den 13:e, det ges alltså lite tid för återhämtning.

Här, som vanligt denna veckans sista dag, får ni en krönika i form av tio tankar. Hjärtligt välkomna.

 

1. Jag vill så gärna leva i nuet.

Håll i er, en ursäkt bes om på förhand, men nu ska jag svära – fan, vad trött jag är på allt snack om nästa säsong under den innevarande! Här och nu borde ju allt fokus vara på slutspelsjakten, på bottenstriden, på drömmar om guld, på hopp om överlevnad, men ofta drunknar detta i de uppgifter som kommer ut om spelare som ska värvas, eller dumpas, inför säsongen 24/25. Jag vill skrika: ”Nästa säsong – det är ju då. Varför kan vi inte fullt ut få ägna oss åt guldjakten, ångestmatcherna, nuet?”

I NHL finns något som kallas tampering, det är dryga böter om en klubb kontaktar agent/spelare före ett visst datum. Först när en säsong är över kan nästa börja fokuseras på (det finns datum för allt). I Sverige, i Europa, här har vi det inte alls så. Värst är det i Schweiz, där kan spelare A i januari 2024 göra klart med klubb X för hösten 2026.

Att det är som det är i Sverige har med lönerna att göra. Ska Kalle Karlsson byta från Malmö till Luleå vill han och familjen veta det i tid, frun/flickvännen kan behöva nytt jobb, barnens förskola/skola kanske måste lösas, et cetera. Lönerna anses helt enkelt för låga för att spelare ska acceptera ovisshet gällande framtiden – de vill ha tidiga besked. Men måste de det? Verkligen? Eller är det mest av gammal vana som de gamla hjulspåren körs vidare i? Vad hade hänt om SHL-klubbarna enades om att först efter 1/5 få kontakta agenter och spelare? Hade det verkligen varit så fruktansvärt om Kalle och hans fru först sent i maj kunnat börja planera för den där augustiflytten till Norrbotten? Med en medellön på runt 120 000/månad borde man väl kunna ta den smällen.

Klubbledare klagar ofta på att uppgifter läcker ut i förväg. Hey – så kommer det alltid att vara. Många människor älskar att prata bredvid mun. Enda vägen fram vore att införa en tampering-regel här också. Kanske måste hela Europa integreras (något för Szymon Szemberg, chef för klubbunionen E.H.C., att kika på?), kanske är jag bara sällsynt naiv som ens tar upp den här frågan. Må så vara i så fall. Men – jag är så fruktansvärt trött på detta framtidsfokus när nuet borde vara det som gäller.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Det pågår en slutspelsjakt. Det pågår en dramatisk kamp om att slippa ångestkvalet. Nu! Frickin’ bloody now!

Jag hade så gärna skrivit enbart om detta, men när reglerna är som de är, när klubbar gör klart med spelare för framtiden, när skickliga journalister som Johan Svensson, Hans Abrahamsson, Tomas Ros med flera nosar upp detaljerna – då måste jag ju haka på. Men igen – jag hade gärna sluppit.

Nå, detta är kanske det mest utopiska jag någonsin skrivit under mina +35 år i branschen. Vi är inte NHL, svenska organisationer är mindre, här byts många fler spelare per lag, det skulle bli ett sjuhelsikes jobb för Henrik Evertsson, Peter Jakobsson, Fredrik Sjöström & Co under maj, juni och juli, så … äh, jag inser väl det meningslösa i vad jag just knattrade ner på datorn. Men nu gjorde jag det ändå. För att jag behövde få det här ur mig. För att jag ville kasta ut pucken på isen. För att hoppet är det sista som … ja, ni vet.

 

2. Ni som ändå vill – se här.

Vad gäller Frölunda och nästa säsong, jag förstår ju att ni är intresserade, och i den här texten från i veckan tog jag upp centersidan, att det med Gustav Rydahl, David Edstrom, Nicklas Lasu och Noah Hasa knappast finns plats för Erik Borg när en ny center säkert ska in. Borgs hopp (han vill ju) är att Vegas ändå vill ha över Edstrom eller att Rydahls rehab blir längre än förväntat.

I den här texten har ni mer om Frölunda nästa säsong, den är dock lite gammal, Max Lindroth har hunnit lämna, i gengäld diskuterar Frölunda och Tom Nilsson en förlängning.

 

3. Det känns knappt farligt längre.

Det är fascinerande hur tryggt Frölundas försvarsspel är när det sitter. Och så är ju oftast fallet numera. Ta matcherna mot Leksand och Luleå torsdag/lördag, rätt liknande matchbild, Frölunda i ledning, lite för lite puckinnehav, motståndarna har stundtals drivit spelet – men knappt skapat en målchans. Visst, jag överdriver en aning för att hamra hem poängen, men inte mycket. Frölunda har blivit så bra på att skydda den farliga ytan, backa upp sin målvakt, ligga i skottlinjen och hålla motståndarna på utsidan att det nästan inte ens känns farligt med långa anfall emot.

– Det underlättar så mycket när vi ligger nära varandra, ”fem man i bild”, och kan hjälpa varandra när det blir fel. Att göra det här i en match, det är en sak, men att göra det över tid, det är det som skapar trygghet, sa Nicklas Lasu (så bra han är) på lördagen.

Frölunda kan spela vass anfallshockey. Vi såg det i första perioden mot Luleå (Malte Strömwall – wow!). Men ibland måste man kunna försvara sig till segrar också. Frölunda kan det. Enormt mycket värt.

Malte Strömwall, Nicklas Lasu och Max Friberg jublar.

Tolv matcher kvar, inget är givet, det kommer krävas många fler starka insatser för att fixa topp 6 (eller bättre), men – Lasu & Co har onekligen satt sig i en bra situation. Fem segrar i rad, poängsnittet 2,28 sedan 28/11, fem poäng ner till sjuan Timrå med en match mindre spelad. Hur många var ni som trodde på det inför den där perioden med fem bortamatcher i rad? Undrar om ens Roger Rönnberg och spelarna gjorde det.

 

4. Kan behövas ett steg tillbaka här.

Jere Innala och Erik Borg såg mycket bättre ut med David Edstrom som tredjelänk istället för Otto Stenberg. Edstrom har gjort två riktigt bra matcher som ytterforward. Linus Öberg tog Edstroms plats, Stenberg bänkad. Han kommer inte riktigt loss, den 18-årige talangen, får det inte riktigt att lyfta, och när Erik Thorell är tillbaka efter landslagsuppehållet, när Noah Dower Nilssons axel håller, jag kan se att Stenberg får göra en del allsvenska matcher med Bik Karlskoga då. Ingen skam i det, ibland behövs ett steg tillbaka för att ta ett eller två framåt. Se på Erik Borg, ett tag bänkad, nu stark center.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

 

5. Något för Borg & Innala att hoppas på.

Förresten, ni missade väl inte mitt snack med Jayden Halbgewachs? Han lät verkligen övertygad om att han skulle vara med i slutspelet. Det, mina damer och herrar, det hade varit i alla fall enradig bingo, det.

 

6. Jag hakar upp mig på detta …

Frölunda–Luleå var ett typexempel på varför jag kallar SHL för Svenska HakningsLigan. I ”hakning” innefattas allsköns spelförstörande moment. Jag såg en jäkla massa fasthållningar också. Det mesta var tillåtet. En NHL-spelare på plats hade trott det var en annan sport. Så illa var det. Nå, jag ska inte tjata mer. Ni vet vad jag tycker – att det är rent sorgligt att SHL vill ha det så här. Kanske orkar jag återkomma i veckan.

 

7. Väl värd sin hyllning. 

Markus Näslund – jag är inte riktigt säker på att han alltid fick den cred han förtjänade. Så bra han var när han var som bäst i Vancouver. Dessutom en av de absolut trevligaste idrottsstjärnor jag haft förmånen att intervjua. Jag minns speciellt ett snack över lite room service-käk på ett hotellrum i Phoenix, Arizona, en gång i tidernas begynnelse. Åtminstone var det 20 år sedan.

 

8. Nu hålls det många tummar igen.

I slutet av nästa vecka kan SHL 23/24 komma att avgöras. Nå, nu tog jag i, men – till viss del, i alla fall. Säg att Frölunda skulle få Christian Folin och Henrik Tömmernes svårt skadade. Säg att Färjestad skulle få Linus Johansson och Victor Ejdsell illa åtgångna. Säg att Växjö inte skulle kunna använda Gabriel Carlsson och Joel Persson på ett bra tag. Jag syftar på Beijer Hockey Games (Karlstad). Ett antal klubbledare sitter som på nålar torsdag–söndag, det vågar jag lova.

ANNONS

 

9. Här finns att fundera på.

Jag vidhåller vad jag skrev i fredagstweeten nedan.

Just i Albin Grewes fall känns femmatchersavstängningen vansinnig. Jag förstår ju längden så till vida att det är Grewes fjärde (!) avstängning, grejen är att jag inte tycker det här bör bestraffas alls. Inte med avstängning, knappast med matchstraff, och … ja, man kan fundera över huruvida det ska vara utvisning alls. Här måste ansvaret hos tacklingsmottagaren Isak Skedung vägas in. Sanny Lindström gick på sedvanligt utmärkt vis igenom situationen tidigare i veckan.

Jag funderar så här:

a) Blev domare, liga och disciplinnämnd (DN) för trigger happy här? ”Ah, den där Grewe  igen.” I så fall – inte bra, varje situation bör bedömas unikt. Jag förstår alltså att Djurgården reagerade och ville pröva fallet med Grewe vs Skedung.

b) Har svensk hockeys rädsla för att någon, någon gång, kan träffas i huvudet ökat betänkligt under säsongen? Jag minns i slutet av september när Nicklas Lasu satte in en stenhård, offensiv tackling på LHC:s Taylor Leier. Lasus arm träffade skallen på Leier som blev borta i flera veckor. Lasu visades ut, men bara i två minuter. Och hans tackling var värre än Grewes.

I Lasus fall ansåg domarna, antar jag, att Leier hade ett eget ansvar. I Grewes fall tycks detta inte alls ha vägts in, varken hos domare, liga eller DN. Självfallet kan man inte sätta in en offensiv tackling hur vårdslöst som helst, det går inte att vara likgiltig för skaderisken. Men man måste också inse att man kan bli tacklad. Här finns lite att fundera över för svensk hockey. Även här kan tänkas att jag återkommer.

 

10. Tuffast tänkbara test.

Imponerande seger av Frölundas damer borta mot tabelltvåan Modo i fredags, det krävdes elva (!) straffrundor för att säkra tvåpoängaren. I dag (12.05, SVT) står seriesuveränen Luleå för motståndet. Poäng där vore en skräll – även om det gick på hemmaplan senast (4–5, förlängning). Alex Gustafsson kommer med text i eftermiddag/kväll.

***

Det var allt jag hade för i dag, tack för att ni läste, tack för att ni prenumererar. I morgon måndag kommer fem bästa-listan, i den texten kan ni ställa frågor – för till kvällen blir det podd. Kul om ni vill vara med.

Ha en riktigt fin söndag!

 

► Söndagskrönikan, dagen efter att Frölunda tagit veckans tredje seger. Det handlar om det trygga försvarsspelet, men också om att jag har en naiv dröm – jag skulle så gärna vilja slippa allt snack om nästa säsong.
► Tio tankar. Långt fler bokstäver. Välkomna.

Frölunda firar under segermatchen mot Luleå. Foto: TV4 (skärmdump)

Ge mig en tampering-regel i Sverige! Klubbarna och spelarna (nå, agenterna) kan väl för helsike vänta till förste maj med att framtidssnacka? Jag vill njuta av nuet!
Naivt, utopiskt, dumt? Säkert. Men sedan när är det förbjudet att drömma?
Många SHL-klubbar drömmer nog om att få till Frölundas försvarsspel. Det förstår jag.

ÄR DET REDAN söndag igen? Jösses, dagarna går fort när man har roligt. En jäkla massa matcher borgar ju för det. Nu är det dock lite paus; okej, Malmö-Skellefteå i eftermiddag, men sedan ingen SHL-hockey förrän tisdag den 13:e, det ges alltså lite tid för återhämtning.

Här, som vanligt denna veckans sista dag, får ni en krönika i form av tio tankar. Hjärtligt välkomna.

 

1. Jag vill så gärna leva i nuet.

Håll i er, en ursäkt bes om på förhand, men nu ska jag svära – fan, vad trött jag är på allt snack om nästa säsong under den innevarande! Här och nu borde ju allt fokus vara på slutspelsjakten, på bottenstriden, på drömmar om guld, på hopp om överlevnad, men ofta drunknar detta i de uppgifter som kommer ut om spelare som ska värvas, eller dumpas, inför säsongen 24/25. Jag vill skrika: ”Nästa säsong – det är ju då. Varför kan vi inte fullt ut få ägna oss åt guldjakten, ångestmatcherna, nuet?”

I NHL finns något som kallas tampering, det är dryga böter om en klubb kontaktar agent/spelare före ett visst datum. Först när en säsong är över kan nästa börja fokuseras på (det finns datum för allt). I Sverige, i Europa, här har vi det inte alls så. Värst är det i Schweiz, där kan spelare A i januari 2024 göra klart med klubb X för hösten 2026.

Att det är som det är i Sverige har med lönerna att göra. Ska Kalle Karlsson byta från Malmö till Luleå vill han och familjen veta det i tid, frun/flickvännen kan behöva nytt jobb, barnens förskola/skola kanske måste lösas, et cetera. Lönerna anses helt enkelt för låga för att spelare ska acceptera ovisshet gällande framtiden – de vill ha tidiga besked. Men måste de det? Verkligen? Eller är det mest av gammal vana som de gamla hjulspåren körs vidare i? Vad hade hänt om SHL-klubbarna enades om att först efter 1/5 få kontakta agenter och spelare? Hade det verkligen varit så fruktansvärt om Kalle och hans fru först sent i maj kunnat börja planera för den där augustiflytten till Norrbotten? Med en medellön på runt 120 000/månad borde man väl kunna ta den smällen.

Klubbledare klagar ofta på att uppgifter läcker ut i förväg. Hey – så kommer det alltid att vara. Många människor älskar att prata bredvid mun. Enda vägen fram vore att införa en tampering-regel här också. Kanske måste hela Europa integreras (något för Szymon Szemberg, chef för klubbunionen E.H.C., att kika på?), kanske är jag bara sällsynt naiv som ens tar upp den här frågan. Må så vara i så fall. Men – jag är så fruktansvärt trött på detta framtidsfokus när nuet borde vara det som gäller.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Det pågår en slutspelsjakt. Det pågår en dramatisk kamp om att slippa ångestkvalet. Nu! Frickin’ bloody now!

Jag hade så gärna skrivit enbart om detta, men när reglerna är som de är, när klubbar gör klart med spelare för framtiden, när skickliga journalister som Johan Svensson, Hans Abrahamsson, Tomas Ros med flera nosar upp detaljerna – då måste jag ju haka på. Men igen – jag hade gärna sluppit.

Nå, detta är kanske det mest utopiska jag någonsin skrivit under mina +35 år i branschen. Vi är inte NHL, svenska organisationer är mindre, här byts många fler spelare per lag, det skulle bli ett sjuhelsikes jobb för Henrik Evertsson, Peter Jakobsson, Fredrik Sjöström & Co under maj, juni och juli, så … äh, jag inser väl det meningslösa i vad jag just knattrade ner på datorn. Men nu gjorde jag det ändå. För att jag behövde få det här ur mig. För att jag ville kasta ut pucken på isen. För att hoppet är det sista som … ja, ni vet.

 

2. Ni som ändå vill – se här.

Vad gäller Frölunda och nästa säsong, jag förstår ju att ni är intresserade, och i den här texten från i veckan tog jag upp centersidan, att det med Gustav Rydahl, David Edstrom, Nicklas Lasu och Noah Hasa knappast finns plats för Erik Borg när en ny center säkert ska in. Borgs hopp (han vill ju) är att Vegas ändå vill ha över Edstrom eller att Rydahls rehab blir längre än förväntat.

I den här texten har ni mer om Frölunda nästa säsong, den är dock lite gammal, Max Lindroth har hunnit lämna, i gengäld diskuterar Frölunda och Tom Nilsson en förlängning.

 

3. Det känns knappt farligt längre.

Det är fascinerande hur tryggt Frölundas försvarsspel är när det sitter. Och så är ju oftast fallet numera. Ta matcherna mot Leksand och Luleå torsdag/lördag, rätt liknande matchbild, Frölunda i ledning, lite för lite puckinnehav, motståndarna har stundtals drivit spelet – men knappt skapat en målchans. Visst, jag överdriver en aning för att hamra hem poängen, men inte mycket. Frölunda har blivit så bra på att skydda den farliga ytan, backa upp sin målvakt, ligga i skottlinjen och hålla motståndarna på utsidan att det nästan inte ens känns farligt med långa anfall emot.

– Det underlättar så mycket när vi ligger nära varandra, ”fem man i bild”, och kan hjälpa varandra när det blir fel. Att göra det här i en match, det är en sak, men att göra det över tid, det är det som skapar trygghet, sa Nicklas Lasu (så bra han är) på lördagen.

Frölunda kan spela vass anfallshockey. Vi såg det i första perioden mot Luleå (Malte Strömwall – wow!). Men ibland måste man kunna försvara sig till segrar också. Frölunda kan det. Enormt mycket värt.

Malte Strömwall, Nicklas Lasu och Max Friberg jublar.

Tolv matcher kvar, inget är givet, det kommer krävas många fler starka insatser för att fixa topp 6 (eller bättre), men – Lasu & Co har onekligen satt sig i en bra situation. Fem segrar i rad, poängsnittet 2,28 sedan 28/11, fem poäng ner till sjuan Timrå med en match mindre spelad. Hur många var ni som trodde på det inför den där perioden med fem bortamatcher i rad? Undrar om ens Roger Rönnberg och spelarna gjorde det.

 

4. Kan behövas ett steg tillbaka här.

Jere Innala och Erik Borg såg mycket bättre ut med David Edstrom som tredjelänk istället för Otto Stenberg. Edstrom har gjort två riktigt bra matcher som ytterforward. Linus Öberg tog Edstroms plats, Stenberg bänkad. Han kommer inte riktigt loss, den 18-årige talangen, får det inte riktigt att lyfta, och när Erik Thorell är tillbaka efter landslagsuppehållet, när Noah Dower Nilssons axel håller, jag kan se att Stenberg får göra en del allsvenska matcher med Bik Karlskoga då. Ingen skam i det, ibland behövs ett steg tillbaka för att ta ett eller två framåt. Se på Erik Borg, ett tag bänkad, nu stark center.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

 

5. Något för Borg & Innala att hoppas på.

Förresten, ni missade väl inte mitt snack med Jayden Halbgewachs? Han lät verkligen övertygad om att han skulle vara med i slutspelet. Det, mina damer och herrar, det hade varit i alla fall enradig bingo, det.

 

6. Jag hakar upp mig på detta …

Frölunda–Luleå var ett typexempel på varför jag kallar SHL för Svenska HakningsLigan. I ”hakning” innefattas allsköns spelförstörande moment. Jag såg en jäkla massa fasthållningar också. Det mesta var tillåtet. En NHL-spelare på plats hade trott det var en annan sport. Så illa var det. Nå, jag ska inte tjata mer. Ni vet vad jag tycker – att det är rent sorgligt att SHL vill ha det så här. Kanske orkar jag återkomma i veckan.

 

7. Väl värd sin hyllning. 

Markus Näslund – jag är inte riktigt säker på att han alltid fick den cred han förtjänade. Så bra han var när han var som bäst i Vancouver. Dessutom en av de absolut trevligaste idrottsstjärnor jag haft förmånen att intervjua. Jag minns speciellt ett snack över lite room service-käk på ett hotellrum i Phoenix, Arizona, en gång i tidernas begynnelse. Åtminstone var det 20 år sedan.

 

8. Nu hålls det många tummar igen.

I slutet av nästa vecka kan SHL 23/24 komma att avgöras. Nå, nu tog jag i, men – till viss del, i alla fall. Säg att Frölunda skulle få Christian Folin och Henrik Tömmernes svårt skadade. Säg att Färjestad skulle få Linus Johansson och Victor Ejdsell illa åtgångna. Säg att Växjö inte skulle kunna använda Gabriel Carlsson och Joel Persson på ett bra tag. Jag syftar på Beijer Hockey Games (Karlstad). Ett antal klubbledare sitter som på nålar torsdag–söndag, det vågar jag lova.

ANNONS

 

9. Här finns att fundera på.

Jag vidhåller vad jag skrev i fredagstweeten nedan.

Just i Albin Grewes fall känns femmatchersavstängningen vansinnig. Jag förstår ju längden så till vida att det är Grewes fjärde (!) avstängning, grejen är att jag inte tycker det här bör bestraffas alls. Inte med avstängning, knappast med matchstraff, och … ja, man kan fundera över huruvida det ska vara utvisning alls. Här måste ansvaret hos tacklingsmottagaren Isak Skedung vägas in. Sanny Lindström gick på sedvanligt utmärkt vis igenom situationen tidigare i veckan.

Jag funderar så här:

a) Blev domare, liga och disciplinnämnd (DN) för trigger happy här? ”Ah, den där Grewe  igen.” I så fall – inte bra, varje situation bör bedömas unikt. Jag förstår alltså att Djurgården reagerade och ville pröva fallet med Grewe vs Skedung.

b) Har svensk hockeys rädsla för att någon, någon gång, kan träffas i huvudet ökat betänkligt under säsongen? Jag minns i slutet av september när Nicklas Lasu satte in en stenhård, offensiv tackling på LHC:s Taylor Leier. Lasus arm träffade skallen på Leier som blev borta i flera veckor. Lasu visades ut, men bara i två minuter. Och hans tackling var värre än Grewes.

I Lasus fall ansåg domarna, antar jag, att Leier hade ett eget ansvar. I Grewes fall tycks detta inte alls ha vägts in, varken hos domare, liga eller DN. Självfallet kan man inte sätta in en offensiv tackling hur vårdslöst som helst, det går inte att vara likgiltig för skaderisken. Men man måste också inse att man kan bli tacklad. Här finns lite att fundera över för svensk hockey. Även här kan tänkas att jag återkommer.

 

10. Tuffast tänkbara test.

Imponerande seger av Frölundas damer borta mot tabelltvåan Modo i fredags, det krävdes elva (!) straffrundor för att säkra tvåpoängaren. I dag (12.05, SVT) står seriesuveränen Luleå för motståndet. Poäng där vore en skräll – även om det gick på hemmaplan senast (4–5, förlängning). Alex Gustafsson kommer med text i eftermiddag/kväll.

***

Det var allt jag hade för i dag, tack för att ni läste, tack för att ni prenumererar. I morgon måndag kommer fem bästa-listan, i den texten kan ni ställa frågor – för till kvällen blir det podd. Kul om ni vill vara med.

Ha en riktigt fin söndag!

 

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Senaste nytt

Senaste nytt

Senaste nytt