”Stort om jag också kan vara en förebild för unga som fastnat”
► Uttagningen av Niklas Rubin, 24, i ett ungt hemmalandslag är en bra symbol för något viktigt.
► Ge inte upp. Ligg i. Handlar inte om att vara bäst först.
► – Jag hade Viktor Fasth som förebild, vägen han tog. Stort om jag också kan vara en förebild för unga som fastnat på vägen, säger Rubin.
► För övrigt förstår jag inte de som vill att Karjala Tournament inte ska spelas; det är säkrare att åka till hockeybubblan i Finland än att stanna hemma.
REDAN I FREDAGS ringde det i telefonen hemma hos Frölundakeepern Niklas Rubin.
Han har alltså vetat om det här med landslagsplatsen ett tag.
– Otroligt kul, inte något jag förväntat mig, säger Rubin och fortsätter:
– Det visar att man inte behöver ta samma väg som alla andra, det finns olika vägar att vandra.
Ni kan ju historien om Niklas Rubin, aldrig supertalangen som var given på Frölundas hockeygymnasium, gick den långa vägen via hemmaklubben Hanhals, sedan Tingsryd och Varberg i ettan, det blev senare Tingsryd i allsvenskan, under Mikael Sandbergs vingar växte Kungsbackakillen – och efter några trevande steg i Luleå har Rubin i Frölunda vuxit ut till en fullfjädrad SHL-målvakt.
Till och med i dag uttagen i Tre Kronor (Karjala Tournament).
Det ska förstås tas med en nypa salt, inte bara för att vi snackar ett hemmalandslag utan NHL-spelare, här finns inga från KHL, inga från NLA, det saknas dessutom en del rutinerade från SHL eftersom förbundskaptenen Johan Garpenlöv vill testa lite mer ungt och oprövat.
– Vi har valt att inte plocka med de äldre spelarna, de som spelat VM, vi har valt att gå med ett oerfaret landslag, sa Garpenlöv på dagens presskonferens.
Ingen dum idé, Ryssland skickar ett juniorlag till Finland, Tjeckien umgås med liknande planer.
Garpenlövs lag är alltså ett slags SHL All Star Team, minus rutinerade spelare.
Men ändå, jag står för vad jag skrev inledningsvis, uttagningen av Niklas Rubin skickar en bra signal till alla ungdomar som inte kommer med i TV-pucken, som inte kommer in på det största hockeygymnasiet eller når A-lagsspel i hög serie redan som junior.
Alla är inte Rasmus Dahlin, Elias Pettersson, Lucas Raymond.
Det handlar inte om att vara bäst först.
Det handlar om att bli den bäste du kan bli. Om det tar sin lilla tid, då får det väl vara så. Redan Karin Boye visste att det är vägen som var mödan värd.
Niklas Rubin med intressant resonemang:
– Jag hade Viktor Fasth som väldigt stor förebild, vägen han tog. Jag var ju i samma sits.
Fasth (från Vänersborg) var också i Tingsryd, debuterade allsvenskt (Växjö) först som 25-åring, elitseriedebut (det hette så då) med AIK först som 28-åring.
Då inleddes en framgångsrik karriär – som lever i högsta grad.
Rubin hoppas fortsätta gå i Fasths fotspår. Inte bara rent spelmässigt på isen.
– Verkligen. Det hade varit stort om jag också kunde vara en förebild för unga målvakter som fastnat på vägen. Alla vägar är olika, själv är jag väldigt nöjd med den jag tog.
***
Mattias Norlinder och Jesper Sellgren är uttagna Frölundabackar. Kändes förstås givet på förhand nu när Johan Garpenlöv satsar på mer av ett ungt hemmalandslag. Sellgren har varit med förut, Norlinder spelade JVM i fjol.
Max Friberg på forwardssidan var heller ingen skräll. Kanske inte ”ung” längre, men han har inte spelat lika mycket i blågult som till exempel Frölundakollegan Johan Sundström.
Denne lär vara aktuell senare under säsongen.
***
Vad gäller de höjda rösterna som säger att Karjala Tournament inte borde spelas – det förstår jag inte alls.
Så som turneringen spelas är det säkrare att vara med blågult än att stanna hemma.
Landslaget samlas på måndag, spelarna coronatestas, när allt är klart flyger alla charter till Finland, där testas de igen (!), först efter två negativa tester är det tal om träning och spel.
Landslagen lever i en bubbla (hotell + arena), så som NHL avgjorde sitt slutspel.
Säkrare kan det inte bli.
Jag talade lite med Frölundas sportchef Fredrik Sjöström och han lät inte alls orolig. Nej, varför skulle han?
I vanliga fall tycker jag dessa turneringar är helt meningslösa i ett sportsligt perspektiv. I vinter finns helt annat värde, NHL-spelare lär aldrig komma loss till VM, det handlar om SHL-spelare plus en del från KHL och NLA.
På så vis, till skillnad från innan vi visste vad corona var, fyller faktiskt de här landslagsturneringarna en viss funktion.
Ingen jättestor. Men i alla fall större än annars.
***
Ni får mer med Max Friberg senare, inte primärt om landslaget, men även en stump om detta.
Tack för er förståelse.
