► I dag fyller Stefan Liv 40 år och firas – hoppas jag – som sig bör i hockeyhimlen.
► En gång kostade han mig stora pengar.
► Det var det värt – för att njuta av hans konster.
FÖDD DEN 21:e december 1980 i polska Gdynia, samma år som Lech Walesa (i närliggande Gdansk) var med och grundade (och blev ledare för) Solidaritet – den första fristående fackföreningsrörelsen inom östblockets diktatur.
Död sjunde september 2011 i den där fruktansvärda flygolyckan i Jaroslavl, Ryssland.
Nio år sedan Stefan Liv lämnade oss.
Jag minns det som i går.
Den här killen satte sådana avtryck att det minnena av honom aldrig lär försvinna.
Stefan Liv var hockeymålvakten som tjusade oss, det fanns en spontanitet och en lekfullhet i hans spel, allt detta på något vis en förlängning av hans personlighet.
En härlig spellevink utanför isen med en så underbar Jönköpingsdialekt att han var omöjlig att inte tycka om.
En sorglös skämtare, men det fanns också ett allvar bakom. Jag tänkte ge er tre minnen, och det första har en smula med allvaret att göra.
2004 i Scandinavium, jag skrev då för en svensk papperstidning kallad Hockeynews (nej, inte dagens webbsajt, den tog bara samma namn), en förbaskat bra produkt med skickliga skribenter, tyvärr startad av människor vars sinne för affärer inte var bättre än mitt.
Men Stefan Liv läste.
Vi blev sittande ett bra tag inne i HV:s omklädningsrum i Scandinavium en gång, Stefan berättade hur mycket han gillade tidningen, hur viktigt det var att det fanns en sådan om hockey, och la ut texten om vad han gillade.
Han hade koll, Stefan.
På en del saker.
Bilkörning tillhörde ett tag inte den kategorin …
Några år tidigare (2002?) hade han glatt berättat – på denna ljuvligt grova Jönköpingsdialekt – historien om hur bilskolläraren inför en rondell sagt till honom att köra rakt fram, och … tja, det gjorde förstås Stefan.
Rakt fram. In i rondellen.
Nå, det är möjligt (jag håller det till och med för troligt) att han skarvade lite, men hela storyn är så otroligt mycket Stefan Liv att av alla historier är det nog den jag minns mest – även om fjärrkontrollen i kylskåpet är en annan favorit.
Så var det detta med pengarna, ja.
Stefan Liv kostade mig 22 000 kronor våren 2004. Eller … säg 20 000, för jag fick 2000 i något slags tröstpris till slut.
Stefan en tjuv? Nej, nej, inte alls – så här:
SVT-profilen Björn Fagerlind anordnar sedan Hedenhös tid ett stort hockeytips (även fotbolls-) där hundratals journalister och andra profiler är med.
Inför SM-finalen mellan HV71 och Färjestad 2004 var det enkelt:
Vinner Färjestad vinner jag. 22 000 (vill jag minnas) spänn.
Det var mycket pengar för mig då, borta från GP, frilansande för en tidning jag anade skulle gå i putten så hade jag gillat att vinna.
I match 7 satt jag på pressläktaren i Jönköping och såg Färjestad trycka på utav helskotta i början. Det här ska nog gå bra, tänkte jag, jag som vinner i spel lika ofta som det är snö på julafton mina trakter.
Eller .. nu tog jag i. Inte så ofta.
Nå, ni vet ju vad som hände, inte fasen kunde Färjestad peta in några puckjäklar, inte. Nä då, den där Liv dödade mina drömmar om storkovan, han höll sin fjärde (!) nolla i SM-finalserien och frälste alla HV-fans i Smålands Jerusalem.
Vet du vad, Stefan – det var det värt för att få njuta av ditt storspel.
Saknad är du. Men aldrig glömd.
Hoppas du firas ordentligt i dag där uppe.
Idag skulle Stefan Liv fyllt 40 år ❤️ Alltid saknad, aldrig glömd 🌹 pic.twitter.com/sM80dbIogQ
— TV4 Hockey (@TV4_Hockey) December 21, 2020
