► Mycket som känns spännande med Christoffer Ehn+Frölunda igen.
► Inte alldeles friktionsfritt förra gången.
► Ehn kommer hem mognare, mer fysisk, tuffare – precis vad Frölunda behöver.
► Ambitiös kille, tagit hjälp av DNA-analyser för att kräma ur max.
► Det här kommer jag följa med stort intresse.
UPPE I NORR blev det klart med talangfulle Noel Gunlers nya adress (Brynäs), Luleå fyller istället på med förre Röglespelaren Chris DeSousa – och pang, bom, swish, så kom nyheten att Andrew Calof återvänder till Växjö.
Kul fredag, detta.
Ute i Hockeysverige hamnar kanske Christoffer Ehn hem till Frölunda lite i skymundan, och det passar nog Göteborgsklubben bra.
Hela Mats Grauers-eran har präglats av försiktighet, få svulstiga värvningar, mer eftertänksamt och försiktigt agerat, mer fokus på grupp än individ.
Från och till har Frölundasupportrar klagat på ”snåle Grauers”, lite lustigt därför att på sociala medier se kritik mot Ehn-värvningen – ”mitt under en pandemi!”
Jag hör att den 24-årige skaraborgaren är hemma på ett (i hockeysammanhang) toklågt kontrakt, typ 50 tusen i månaden.
Frölunda får en bra spelare.
Ehn får chansen att spela till sig en bättre framtid.
Folk bör förstå att detta är något bra för alla parter.
Jag hade ett intressant snack med Christoffer Ehn förut, alls ingen stukad kille efter att Detroit Red Wings givit upp om honom och släppt rättigheterna i höstas.
114 matcher (5+8) med Detroit över två säsonger. Det blev inte mer. Den här gången. Ehn:
– Jag har verkligen gjort allt jag kunnat, kört på, men till slut så låg det inte i mina händer. Jag är jäkligt taggad på att komma hem till Frölunda, jag trivs här, jag trivs i stan, har aldrig flyttat hem (Lidköping) efter hockeygymnasiet.
Han berättade om hösten som betytt en massa väntan, letande efter ny arbetsgivare, träningspass med Kevin Fiala, Rasmus Dahlin, John Klingberg, Andreas Johnsson och de andra NHL-killarna med västsvensk bakgrund:
– Det var en knivig sits, osäkert, coronaklimatet är som det är. Det har inte dykt upp många alternativ.
Ute i den stora världen, nej. Men däremot i den lilla. Om Ehn var beredd att acceptera en låg ersättning. Och det var han. Därmed var återföreningen med, och hemkomsten till, Frölunda ett faktum.
– Jag känner att jag har stora möjligheter att utvecklas här, ett ställe jag verkligen vill vara på.
Jag fick känslan att Ehn verkligen har ett driv, vill använda Detroits ”tack men nej tack” som katalysator för att förbättra allt som kan förbättras.
Ett sätt har varit att ta kontakt med Anton Axelsson och dennes företag Your-DNA (mer om sådana hockeyanalyser här):
– För att få en liten edge. Man får en indikation, vad som är bra att äta för återhämtning, sådana grejor.
När man lirat två år i Detroit, kämpat och slitit för att fastna i NHL men inte riktigt lyckats, då kan man tappa sugen – eller jobba ännu hårdare. 24 år gammal verkar det som Ehn är inne på den andra vägen.
– Jag letar efter saker att förbättra, för att göra mer skillnad.
Under förra sejouren upplevde jag ofta att Frölundas, och Roger Rönnbergs, förtroende för Christoffer Ehn inte riktigt var på topp. In och ut i laget, utlånad, hemkallad, fanns säkert olika faktorer som påverkade, men skaraborgaren kändes aldrig som Rönnbergs favoritspelare. Lite som med Jacob Peterson. Något stämde inte riktigt.
Spännande nu med en något äldre, mer erfaren Christoffer Ehn, vad en sådan spelare kan få för roll, eller snarare – vilken roll han kan ta.
För är det något han lärt sig i NHL så är det just det. Inget är dig givet.
– Båda åren har man nästan slagit ur underläge. Det är ingen plats (i laget) man får, det är en plats man måste ta från någon.
** Är du en tuffare människa, tuffare spelare i dag, en som tar för sig bättre?
– Jag skulle nog säga det. Det jag tycker jag gjort, stegen jag tagit, är att jag mognat som spelare, vuxit, blir fysiskt starkare, lärt mig under resans gång.
** Och går rakare på mål?
– Ja, men det ter sig ju mer naturligt där borta (med mindre rinkar).
Också intressant att följa, är det en kaxigare Ehn, en rakare Ehn, en kille som använder sin kraftfulla skridskoåkning, sin fysik (191/88), för att bryta sig fram, som mer spelar på det sättet än leka ”runt-runt-leken”?
I så fall är Frölunda att gratulera.
– Det blir en utmaning att inte hamna för mycket på utsida, det kan lätt bli bekvämt med mycket yta, analyserade Ehn.
Mm, det kan ju det.
Han vill in i spel så snabbt som möjligt, längtar efter matcher, men verkade fullt medveten om att det blir en omställning att komma hem till SHL, att det kommer krävas en del träningstid innan det är dags.
– Klart att jag vill spela, men det gäller att ta tålamod, att det känns bra för båda, att tränarna har förtroende för mig.
Ytterforward, klargjorde sportchefen Fredrik Sjöström i den här texten. Ehn, som egentligen är center, sa:
– Jag är öppen för båda. I NHL har jag spelat både och. Det spelar mindre roll.
Det är ingen utpräglad poängspelare som kommer hem, 4+9 respektive 7+10 de två sista åren i Frölunda innan det bar av till Detroit. Väl där 3+6 och 2+2 i en mer defensiv ”arbetar-roll.”
Men Ehn är äldre nu. Mognare. Starkare. Det ska bli spännande att se vilken roll han tar, vilket förtroende han får.
***
Christoffer Ehn kommer förresten spela med nummer 70 på ryggen. Som han hade i Detroit.
***
Elmer Söderbloms fot är fortfarande ett problem. Frölundajunioren är ännu inte på dag för dag-status. Comebacken dröjer alltså. Dock, enligt Frölunda, ska JVM inte vara i fara.
