► Tre dagar kvar. Killen som helst håller sig i bakgrunden ska in i centrum – med Hockeysveriges ögon på sig.
► – Skräckblandad förtjusning, säger Niklas Andersson.
SVÅRT ATT VETA med sådana här saker, det är tycke och smak, någon kan slänga in Tomi Kallio, en annan Anders Broström, en tredje Mike Ford … vi har tvillingarna Lundqvist, Sura-Pelle Pettersson, Ronnie Sundin, Patrik Carnbäck, men jag undrar om inte den här mannen slår dem alla i popularitet.
Niklas Andersson.
På lördag är det hans dag.
Allt strålkastarljus på 46-åringen från Kungälv när 24-tröjan ska i taket i samband med Frölundas match mot Skellefteå.
Men – Niklas gillar ju inte sådant här. Egentligen. Jag minns fortfarande hur han sa till mig efter att ha avgjort SM-finalen 2005:
– Jag önskar det varit någon annan.
Niklas skämdes nästan för alla hyllningar, för att det där ljuset sken så starkt på honom.
Nu ska denne man ha en egen dag …
Jag var tvungen, kände jag, att snacka lite med Lias farsa om det.
– Du har så rätt, faktiskt. Det (stå i centrum) var väl kul när man var 16 och yngre, kanske 18 och yngre, då tyckte man det var kul men … känslan inför lördag … skräckblandad förtjusning, faktiskt.
Räkna med ett långt tacktal.
Räkna med att det hade kunnat bli ännu längre.
– Utmärkelsen i sig, den är ju väldigt personlig, men det hade varit omöjligt att stå där om man inte haft den uppbackningen man haft. Allt från medspelare till tränare, föräldrar, familj, man kan gå hur långt som helst.
– Helst hade jag velat stå där på isen med alla som betytt något. Men jag inser ju att det inte går, det går inte ens att tacka alla, då skulle man stå där hela kvällen.
Niklas Andersson må inte vara helt bekväm med stå i fokus på Scandinaviums is, samtidigt är han stolt, glad och säger:
– Det går inte att få en större bekräftelse. Samtidigt är jag lite rädd att glömma (att tacka) någon.
Se där ytterligare lite skräck att blanda i förtjusningsmixen.
** Men du, ärligt – visst var du väl glad när du avgjorde SM-finalen, inte önskade du väl fullt ut att det var någon annan?
– Jag tycker väl inte så egentligen, men … samtidigt, det blir väldigt mycket fokus på en enda när det är så många andra som förtjänar det. Jag önskar man kunde hylla fler, man behöver ju inte pensionera tröjan varje gång.
Niklas lämnade Frölunda 1991, kom hem 2001, bidrog tillsammans med Conny Evensson med att spruta in optimism och framåtanda i ett lag som gick lite på tomgång och saknade fart och offensivt mod.
Snabba Niklas-meriter:
## Med om att, som 18-åring, ta Frölunda tillbaka till dåvarande elitserien 1989.
## SM-guld 2003 – även tilldelad Guldpucken och Guldhjälmen.
## SM-guld 2005, 763 A-lagsmatcher (trea bakom Ronnie Sundin, 891; Joel Lundqvist, 830), 680 poäng (190 före tvåan Patrik Carnbäck).
## VM-silver 1997 och 2004, VM-brons 2002.
Det blev tio säsonger i Nordamerika, det var där – om jag inte minns fel – som Niklas träffade sin blivande fru Jessica, men NHL-karriären tog aldrig full fart.
Mer spel i AHL och IHL, den numer nedlagda farmarligan.
165 NHL-matcher (Quebec Nordiques, New York Islanders, San Jose Sharks, Nashville Predators, Calgary Flames).
512 i AHL och IHL.
På Niklas tid var NHL ingen lätt liga att slå sig in i för en kille som bara mäter 176 centimeter över havet.
I dag är det helt annan grej.
Kvickhet premieras.
Hakningar och fasthållningar gör det inte.
** Din son Lias, låt vara fem centimeter längre, kommer till NHL i en tid där regelverket är annorlunda, ligan är betydligt snällare mot mindre, snabbare spelare. Blir du avundsjuk, önskar att du varit 20 igen?
– Tanken har slagit mig, men jag slår ifrån mig den ganska snabbt. Jag spelade när jag gjorde, reglerna var som de var. Jag kan inte göra något åt det. Visst, det slår mig ibland, men det är inget jag grubblar över. Man fick rätta sig efter det som vad. Samma med de som är lite tröga i dag (när hockeyn är snabbare), hur ska de tänka? De hade ju säkert lyckats bättre förr.
I dag är Niklas Andersson amatörscout för Los Angeles, han började 2013, reste då mer utomlands (ett år såg han 199 matcher!), men berättar:
– Jag fick möjligheten att bli amatörscout i Sverige. Det blir inte lika mycket resande då, och jag har möjligheten att hänga med när Noah spelar.
Lias, 19, sedan den här säsongen i Frölunda, är närmast vuxen (även om pappa nyss fick agera chaufför när bilen skulle fixas till), men Noah är 15, spelar sin hockey i Kungälv, ännu en lovande lirare i den anderssonska familjen, och Niklas vill förstås se så mycket han kan.
– Men jag missar en del, påpekar han.
Mycket resande blir det även om det mest sker på svensk mark, inte minst helger, men inte alls som för äldre brodern Mikael som är pro scout för Tampa Bay Lightning.
Mikael kom förresten just hem från Florida, hela Tampa-laget från klubbens första NHL-säsong 1992/1993 hyllades i samband med en hemmamatch.
Det hade Niklas gillat bättre.
Äras tillsammans med ett lag.
Men man får inte allt man önskar sig … och helt oangenämt blir det nog inte på lördag ändå.
Jonas Johnson, härföraren i gamla Johnsonligan, kommer vara på plats, hans Vita Hästen är matchledigt, men tredje länken i superkedjan kan bara vara med på videolänk.
Tomi Kallio, alltså.
Hans TPS Åbo spelar samma dag.
Niklas med ett leende som ”syns” över telefonlinjen:
– Han kunde gott ha sett till att bli avstängd …
