► Det här var det bästa jag sett Frölunda prestera i vinter sett över 60 minuter.
► Skellefteå käkades upp – med allt det som ryms i uttrycket.
► Smarta skallar, snabba ben, och så en monsterinsats av Jonathan Sigalet.
► Han var inte ensam om att glänsa. Men han var bäst.
SKELLEFTEÅ–FRÖLUNDA 0–3: Frölunda flög till Västerbotten – och flög stundtals fram på isen.
Tro inte det var utklassning, det var det självfallet inte, det här är två starka lag, men faktiskt:
Frölunda var snäppet bättre – i allt.
Talande för matchen var när Skellefteå i läge 0–3 fick två PP i rad men knappt såg ut att tro på vad man gjorde. Så dags, mitten av tredje perioden, var laget utmanövrerat.
Finns ingen anledning för Frölunda att sväva i väg, i supertajta SHL krävs topprestationer varje gång för att vinna, men det här var något alldeles extra, och jag förstod Jonathan Sigalet när han sa i C More:
– Det kändes som en slutspelsmatch.
Frölunda slog Skellefteå i allt som sätter standard, som visar vägen:
## Tävlade hårdare, vann närkamper.
## Visade bättre kyla, bättre passningsspel från bakplanen.
Hade bättre spetskvalitet i avslutningarna, som när Jan Mursak gick runt kassen och stängde matchen med sitt 3–0 tidigt i tredje perioden.
Mursak var enormt bra. Igen. I alla aspekter av spelet, i alla ytor på isen.
Han slogs bara av en man: Jonathan Sigalet.
Ni vet hur jag berömt honom i princip i två månader nu, ändå lyckades han vara än mer dominant den här lördagen.
C More-folket tycktes överraskat.
Ni som följer Frölunda till vardags tror jag inte var det.
Om ”monsterinsats” ska in i hockeyns ordbok kan man ge ”Jonathan Sigalet, 27/1 2018, i Skellefteå” som förklaring.
Frölunda kan inte luta sig ett skvatt tillbaka efter den här matchen, Djurgården i Stockholm är sannolikt en ännu svårare match, men helt klart skickades en viktig signal:
”Så här bra är vi när vi är nära vårt max.”
Jag tror även Växjö behöver se upp då.
Snabba vinstnycklar:
## Spelet i egen zon
Rejält med tidiga stopp, och enormt bra synkat; spelaren som satte press fick alltid bra hjälp.
## Smartness
Enkelt ur egen zon när det behövdes, snabba, smarta passningar för att ta sig framåt i banan när läget fanns eller kunde skapas. Rörelsen hos Frölundas spelare utan puck var ett vinstvapen, det var ”lätt” för puckhållaren att spela sig ur svårigheter.
## Tempo, skridskoåkning
Farten drevs upp när Frölunda hela tiden ville framåt, det tacklades, det spelades fysiskt, det tävlades – på en nivå som Skellefteå inte kunde matcha. Stundtals såg det ut som tidigare år med spelare som jagade ihjäl sina motståndare över hela isen.
## Power play/box play
Matt Donovans 2–0 kom i PP, dessutom dödade Frölunda ett antal numerära underlägen. I PP kunde Skellefteå vänt trenden i matchen, förmådde inte göra det.
## Offerviljan
Skottäck av John Nyberg, Sigalet, Max Friberg, Christoffer Ehn och många fler.
Igen: det här var en match, det krävs väldigt mycket varje gång pucken släpps, och inget är på något sätt givet bara för att Frölunda gjorde en riktig vass prestation i Skellefteå.
Men det var ett bevis på kunnandet, på kapaciteten som finns.
Slutspelshockey, som Jonathan Sigalet sa.
Det lät ju lovande för Frölundas fans …
***
Det var backarna som satte Frölunda i förarsätet i andra perioden.
1–0 när Adam Almquist gick köksvägen.
2–0 när Matt Donovan laddade kanonen i power play.
Båda målen ett resultat av fint passningsspel och den rörelse som karaktäriserade Frölundas spel.
***
I första perioden hände något ovanligt:
Ryan Lasch agerade penalty killer.
Japp, det är faktiskt sant.
Skellefteå spelade fem mot tre, som förste utvisade kom Lasch in och hoppade rakt in ett framgångsrikt försvarande Frölunda.
Ny karriär på ålderns höst …?
För övrigt fick Skellefteå ut väldigt lite av sitt 5/3- och 5/4-spel i det här läget; Frölunda snäppet vassare med något fler chanser i första perioden.
***
Oscar Möller sköt så när 1–1 för Skellefteå i PP men pucken hoppade över klubban, Adam Pettersson hade ett friläge där Johan Gustafsson (stabil och säker igen) räddade, så visst fanns tillfällen där Skellefteå kunde kommit in i matchen.
Men sett över 60 minuter var det faktiskt inget snack.
Skellefteå såg konfunderat ut.
***
Frölunda matchade rätt ofta Simon Hjalmarssons kedja mot Pär Lindholms, Skellefteå gjorde inte mycket för att komma undan, Frölunda fick inte panik de gånger andra kedjor fick uppgiften heller.
Kändes aldrig som en jättestor grej.
***
Adam Pardy imponerar verkligen på mig.
***
När Mattias Nörstebö gjorde comeback (fick elva minuter och såg utmärkt ut) i Frölunda var det Kristoffer Gunnarsson som fick stå åt sidan.
På gång-listan innehåller nu Pathrik Westerholm (knä) och) Oliwer Fjellström (fot), framåt OS-tider, är tanken här.
Skellefteå fick tillbaka Mike Kostka, dock saknades Bud Holloway även den här gången.
***
## Fakta:
0–1 (21.33) Adam Almquist (Grundström, Mursak)
* Bra jobb av Jan Mursaks kedja, vaket agerat av Almquist som tog emot pucken, gick runt kassen och petade in trissan köksvägen.
0–2 (37.04) Matt Donovan 5/4 (Lasch, Mursak)
* Pang i bortre, fintfint passningsspel i PP-spelet.
0–3 (40.59) Jan Mursak (Rosseli Olsen, Dahlin)
* Överlämning Norge–Slovenien, även här gick målet till så att målskytten gick runt buren, dock slank pucken in vid bortre stolpen den här gången.
***
Så spelade Skellefteå
Kedjor:
Joakim Lindström–Pär Lindholm–Oscar Möller
Jimmie Ericsson–Adam Pettersson–Jimmie Ericsson
Henrik Hetta–Matt Anderson–Jesper Olofsson
Sebastian Ohlsson–Andreas Wingerli–Pontus Petterström
Linus Lindström
Backar:
Mark Katic–Mike Kostka
Johan Alm–Jonathan Pudas
Emil Djuse–Filip Berglund
Morgan Ellis
Målvakt:
Joni Ortio (Gustaf Lindvall)
Frölunda
Kedjor:
Victor Olofsson–Joel Lundqvist–Ryan Lasch
Carl Grundström–Jan Mursak–Ponthus Westerholm
Mats Rosseli Olsen–Simon Hjalmarsson–Sebastian Stålberg
Joel Mustonen–Christoffer Ehn–Max Friberg
Jacob Peterson
Backar:
Adam Almquist–Rasmus Dahlin
John Nyberg–Jonathan Sigalet
Adam Pardy–Matt Donovan
Mattias Nörstebö
Målvakt:
Johan Gustafsson (Johan Mattsson)
