► Wallin väl värd sin hyllning.
► Historien om Sjöström & Coffey väl värd att berättas.
► Grundström väl värd sitt beröm.
OM JAG FÅR komma med ett tips, rekommenderad läsning när Värmlands Folkblad låter Rickard Wallin minnas sin karriär i bilder inför kvällens tröjceremoni i Löfbergs Arena.
En stor spelare på svenska isar.
Framför allt i Värmland, men även ute i resten av Hockeysverige.
Lite som Anders Broström i Frölunda, älskad av sina egna, inte så där vansinnigt uppskattad (och nu är jag snäll) av motståndarna och dess fans.
En spelare villig att göra allt för sitt lag och sina medspelare.
En profil, ett stort bultande klubbhjärta.
Jösses, så du är värd kvällens hyllning, Rickard Wallin. Må det vara en kväll att aldrig glömma.
Frölundas sportchef Fredrik Sjöström fyllde på med vackra ord om Wallin när vi språkades vid i går, duon har en historia, spelade ju tillsammans i Toronto Maple Leafs 2009/2010 och blev goda vänner.
– Rickard hade stor del i att det blev Färjestad för mig när jag kom hem (2011/2012), berättade Sjöström.
Måste ge er den här historien också, apropå tröjhissningar och ceremonier. Fredrik Sjöström var med om tre sådana under sin tid i Nordamerika, och inte vilka som helst:
– Paul Coffey, Mark Messier och Luc Robitaille. Fantastiska minnen, stort att få vara med om.
Coffey och Messier hyllades ”hemma” i Edmonton av Oilers, att det skedde just mot Phoenix Coyotes (i dag: Arizona Coyotes) hade sannolikt en del att göra med att en viss Wayne Gretzky då var ägare av ökenklubben.
Nå, dagen då Coffey (ingen i hockeyvärlden har åkt skridskor vackrare än han) skulle äras med tröjan i taket glömmer Sjöström aldrig:
– Vi värmde upp med ”tvånudd” före matchen, jag sträckte mig efter bollen, såg inte Coffey som kom bakom mig – och jag råkade sparka till honom rakt över handen!
I samband med hyllningen skulle Coffey skjuta ett skott, men fick knappt iväg pucken – på grund av Sjöströms spark …
– Det var ju så pinsamt, minns Kungälvskillen (bilden) och ler åt minnet, tolv år senare.
Förmildrande omständighet var att detta inte var första gången som Coffey och Sjöström sågs, ”tvånudds-incidenten” var alltså ingen kickstart (häpp) på deras relation, Coffey hade ett tag en position som något slags konsult för Coyotes, så han visste vem foten tillhörde, så att säga.
Något att minnas för Fredrik Sjöström på ålderdomshemmet en vacker dag.
Huruvida Coffey känner likadant är möjligen osäkert.
***
Jag ser sju matcher i SHL som kan gå lite hur som helst.
Lite inne på att 2,90 för Djurgården uppe i Luleå kan vara kul, men annars … äh, ni begriper det här bättre än jag.
Men det är kul att försöka.
Gillar ni att spela vet ni att min samarbetspartner Coolbet erbjuder bra odds och villkor, och ni hjälper mig.
Lycka till.
***
Carl Grundström, som jobbar för att ta en plats i Toronto Maple Leafs, fick fint beröm av coachen Mike Babcock häromdagen i Torontomedia:
– Han ser ut som en riktig hockeyspelare. Varje dag har han pucken, varje dag åker han fortare än alla andra. Varje dag är han mer och mer fysisk i sitt spel och varje dag sätter han pucken i nät. Snart så fattar även en smart kille som jag att … hey, den här killen är nog helt okej.
Det kallar jag beröm, det.
Betyder det att Grundström tar en plats? Inte alls. Konkurrensen är mördande om forwardsplats 11, 12 och 13 och känslan är fortfarande att ”Grusse” kommer hem till Frölunda.
Men det är inte på något sätt givet.
Blir det ändå så, då får Frölunda sannolikt tillgång till en spelare med gott självförtroende, en som vill avsluta tiden i Sverige och SHL med riktigt vassa prestationer.
Lias Andersson? Om honom, och andre förstarunderookien Filip Chytil (tjeck), sa Mats Zuccarello till New York Post häromdagen:
– De har verkligen imponerat och gjort ett bra jobb, vi ska vara lyckliga att vi har dem när deras tid kommer.
Är den tiden redan nu? Nästa säsong? Äh, ni vet … det dröjer med besked. Lias testas i alla fall nu i mer av en fjärdekedjeroll, den som är hans att slåss för.
