► Elmer Söderblom är tillbaka i natt och slåss med näbbar och klor för en plats i Detroit Red Wings startuppställning nästa vecka.
► Simon Edvinsson är redan halvvägs in i truppen.
Tre träningsmatcher kvar för Detroit Red Wings. Tre chanser för Elmer Söderblom att slå ut någon. Tre chanser kvar för Simon Edvinsson att hålla fast vid sin position.
Först på måndag vet vi. Då väntas truppen spikas.
I NATT WASHINGTON Capitals på bortaplan, fredag/lördag ett dubbelmöte med Toronto Maple Leafs som inleds på hemmaplan och avslutas i Kanada.
Där har ni återstående programmet för Detroit Red Wings, det som redan förra säsongen blev extra kul att följa för Frölundafans (säkert även andra svenskar) i och med Lucas Raymonds genombrott och kan bli än mer så i vinter.
Läget just nu, GM Steve Yzerman och nye coachen Derek Lalonde har inte spikat något, men Simon Edvinsson har spelat massor, tagit stora steg från den där första internmatchen då rubrikerna mest handlade om turnovers.
– Jag har gillat honom genom hela ”campen.” Han är stor, har en lång klubba, förmodligen lite bättre defensivt positionerad än jag hade förutsett. Och han har ett härligt lugn, har Lalonde sagt till detroithockeynow.com.
Edvinsson beröms för att ha hittat in i NHL-tempot, för att spelet så att säga nu går långsammare för honom. Lalonde:
– Han är hängiven, han vill bli bättre, söker upp videon dagen efter. All kritik du ger honom är konstruktiv. Det han är för mig så här långt är mycket spännande.
Edvinsson kom in med ungefär samma förutsättningar som Lucas Raymond i fjol: ”Sannolikt AHL och Grand Rapids, men visar du att du är tillräckligt bra för NHL, så …” Hur det slutar för den 19-årige backen, eller snarare hur säsongen börjar, i Detroit eller Grand Rapids, det är nog mer Steve Yzermans än Derek Lalondes beslut:
– Steves jobb är den stora bilden. Jag är coach, jag vill vinna varje match. Steve behöver försvara den stora bilden.
Edvinsson, likt Moritz Seider, ska vara en bärande back för Detroit i många säsonger framöver. Viktigt därför att vårda Edvinsson som den blivande superstjärna han är. Ska Kungsbackakillen starta i NHL är det för att han redan verkligen är bra nog.
Fyra givna backar: Seider, Ben Chiarot (ny), Olli Määttä (ny), Filip Hronek. Edvinsson spelade med ex-frölundaiten Gustav Lindström senast, här finns Jordan Oesterle och Robert Hägg (ny) som utmanar, även unge Albert Johansson (Färjestad). Mark Pysyk (ny) hade konkurrerat hårt men är skadad ett tag.
Elmer Söderblom? Mm, som med Edvinsson, en hel del beröm, massor med fans som postar kommentarer om att de vill se honom redan nu, men det kan bli svårt. Så här såg Detroits kedjor ut i senaste träningsmatchen, den där Derek Lalonde matchade i princip det bästa han hade, den som Söderblom missade med något slags överkroppsskada:
Tyler Bertuzzi–Dylan Larkin–Lucas Raymond
David Perron (ny)–Pius Suter–Jakub Vrana
Adam Erne–Michael Rasmussen–Filip Zadina
Jonatan Berggren–Joe Veleno–Dominik Kubalik (ny)
Här ska centern Andrew Copp (ny från NY Rangers, skadad) in, han hoppas vara klar till premiären, sannolikt även svenske Oskar Sundqvist som även han haft skadebekymmer.
Jonatan Berggren (Skellefteå, stark AHL-säsong 21/22) har för övrigt sett bra ut och fått fina lovord han också.
Truppen som spikas på måndag får innehålla 23 namn, två målvakter, sju backar och 14 försvarare eller åtta och 13. Elmer Söderblom har några matcher på sig att visa att han går in på tolv, att han slår ut någon annan, för det är knappast så att Detroit tycker det är vettigt att bjässen från Hovås HC mest sitter på läktaren i början av sin Nordamerikakarriär.
I natt mot Washington spelar Detroit med rätt få NHL-veteraner, möjligen kan man dra någon slutsats av att Berggren väntas gå i något slags toppkedja med Tyler Bertuzzi och Michael Rasmussen medan Söderblom tar plats med Pontus Andreasson och Matt Luff.
Andreasson? För Munkedalskillen, vars succé förra vintern med Luleå gav honom chansen i Detroit, känns det givet med inledning i AHL. Det samma gäller målvakten Victor Brattström, göteborgaren som gör sin andra säsong i Nordamerika.
En sak till, värt att tänka på: var man avslutar säsongen är viktigare än var man börjar den.
***
För Mattias Norlinder väntar mer spel i AHL, han skickades ner av Montreal Canadiens i går. Inte oväntat. Mer så att Arizona Coyotes sänder Victor Söderström till farmen. Om inte den organisation som väntas ta klart färst poäng i NHL kommande säsong vill/vågar spela sin store backtalang, då undrar man lite vad som är fel. Hos Coyotes eller hos Söderström.
***
Kaffe med Elmer Söderblom, någon? A Swedish Fika.
***
NHL-säsongen tjuvstartar i Prag fredag/lördag med två matcher mellan San Jose Sharks och Nashville Predators. Premiär ”på riktigt” veckan efter, natten till onsdag. Detroits första match tre dagar senare, mot Montreal.
På temat, inte lätt att vara sportchef!
Extra kul läsning eftersom Red Wings är mitt favoritlag i NHL.
Det är väl allas favorit? 😀
Re: Sportchefernas dilemma. Elithockeyn har 2 delar (minst) det ena är det rent sportsliga, att bygga lag på kort- resp lång sikt. Där är ju inskolningen av unga en viktig del: ”Se här, unga får A-lagschansen”. Jag kan tycka att en del unga behöver köra ett tag till i J20 och ta ledande roller där. (alternativt lånas ut). Med tät dialog kommer ungdomarna – förhoppningsvis – förstå att ”din tid kommer”. Samtidigt har ju en del unga alldeles för bråttom (eller om det är föräldrarna?). Det KAN göra att man bereder A-lagsplats för ”icke helt färdiga talanger”.
Den ANDRA sidan är att Frölunda är i underhållningsbranschen (det säger de själva). Det är kanske det som gör att jag gärna skulle se såväl Sundström som Louie i laget. Det skulle ta mig till fler matcher i Scandinavium, precis som när jag drog till Ullevi när Ove Kindvall o Björn Nordqvist (m fl ”dalande”) spelade i Blåvitt.
När jag vill se ”morgondagens män” vill jag se dem glänsa i J20, det är därför jag genom åren följt såväl J20 som J18. En ”talang” som spelar 5-6 min i A-laget drar INTE mig till Scandinavium.
Dilemmat ligger alltså – för mig – på flera plan.
Avslutningsvis vet jag ju att Sundström tränat med ”sommarproffsen”, de som kör i lilla hallen. Men var/hur har Louie tränat??
Sett alla Detroits försäsongsmatcher som varit möjliga.
Inte alls imponerad av Edvinsson i de matcherna, men kul att höra att han växer mellan matcherna så att säga. Han behöver jobba bort den här nonchalansen som ibland sätter honom i trångmål. Det har varit situationer när han förlorat pucken utan större uppvaktning helt i onödan. För mig är han inte i närheten av vart Seider var för ett år sedan i utvecklingen (två olika personer med olika spelstilar såklart). Skall han spela många viktiga minuter i Griffins eller vara längre ner i hierarkin i Redwings. Det blir ett tufft call men skulle nog hellre se honom i Griffins och vara bland de första att kallas upp.
Söderblom har sett NHL-klar ut förutom att han fortfarande behöver lära sig hantera sin storlek och vinna sargduellerna. Inte så att han förlorar dem på styrka men äldre mer rutinerade spelare kan använda klubban och få tag i pucken på ett helt annat sätt. Men enda sättet att lära sig är ju att utsätta sig för det. Problemet är att det är flera spelare som står före Söderblom som i mitt tycke är närmare NHL-redo än Edvinsson. Men precis som för Berggren är det svårt när det finns bra spelare mellan dem och tröjan hos Redwings.
Det som är lite upplyftande där är att Griffins kan få ett riktigt vasst lag i år som kanske kan upprepa bedriften från 16/17 och utmana om Calder cup.
Ingen blir ju dock gladare än jag om Edvinsson motbevisar mig och gör en kanonsäsong. Men han har ju framtiden för sig!
Tycker alltid att Söderblom varit bättre och mer stjärnstatusaktig en Edvinsson, men alla experter verkar tycka tvärtom…