Om SM-finalen är tråkig – då är det upp till Skellefteå att höja tävlingsnivån

Om SM-finalen är tråkig – då är det upp till Skellefteå att höja tävlingsnivån

Om SM-finalen är tråkig – då är det upp till Skellefteå att höja tävlingsnivån

Om SM-finalen är tråkig – då är det upp till Skellefteå att höja tävlingsnivån

► Undrar om Robert Ohlsson slagit kompisen Roger Rönnberg en signal.
► Nog bäst det, annars kan SM-finalen vara över i kväll.

I kväll möts Växjö och Skellefteå igen. Blir det fler rubriker om ”tråkig hockey”? I så fall inte primärt Växjö som ska kritiseras. Skellefteå måste hitta lite ”playoff mentality”, skriver jag. Foto: C MORE (skärmdump)

Så här långt är det tydligt: Skellefteå har inte stört Växjö på samma vis som Frölunda gjorde.
Gnället på ”tråkiga” Växjö är snarare ett underbetyg till Skellefteå som måste börja tackla, tävla, bygga frågetecken hos motståndarna.
19.30 (TV12). SM-final 3. Jag tror det blir betydligt mer sevärt den här gången.

(den här texten är upplåst en stund så att även icke-prenumeranter kan läsa; för att sedan prenumerera – klicka här)

TVÅ MATCHER IN på SM-finalen har jag har egentligen bara sett Skellefteå göra en riktigt bra period, en där man tog kommandot, initiativet, bestämde takten och dominerade:

Första övertidsperioden i lördags.

Kanske hade allt sett annorlunda ut med ett vinstmål då. Istället följde en match 2 uppe i norra Västerbotten på måndagen där Växjö fick kritik för att vara ”tråkigt” i 1–0-segern – men jag vill gärna vända på det:

Skellefteå var för mesigt.

Skellefteå lät sig bli långsamt.

Skellefteå spelade med ett kroppsspråk som sa ”Vi har kört fast och vi vet inte hur vi ska komma loss.”

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Skulle något lag ha kritik så var det Skellefteå som i en finalmatch på hemmaplan, med så mycket skicklighet i laget, med så mycket rutin, måste kunna plocka fram mer playoff mentality.

I grundserien går det an att leka, lira, ha det mysigt och glänsa.

I slutspelet krävs en annan tävlingsnivå, en helt annan.

Frölunda (som inte fullt ut kunde matcha Skellefteå i offensiv spetskvalité den här säsongen) visade just detta mot Växjö i semifinalen, man spelade hårt, rejält, satte tung press när lägena var de rätta och ställde tuffa frågor till Växjös backar, man backade hem ibland, krympte ytor och kontraslog, hade ett fysiskt spel som hela tiden låg på gränsen till det tillåtna.

Man tävlade, i ordets mest slutspelsartade bemärkelse.

Nu gick det inte ändå, för att Växjö är förbaskat bra, för att 031-spelarna gjorde ett misstag eller två för många – men jösses, man lät inte Växjö kontrollera matchserien utan utmanade ända in i kaklet.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Det är det jag menar med att Skellefteåtränaren Robert Ohlsson nog kan ha ringt kompisen Roger Rönnberg inför final 3 på torsdagskvällen. Bollat idéer. Fått ett tips eller två. Ventilerat ditt och datt. Inte för att Ohlsson måste ha hjälp för att se vad vi andra sett, men … äh, ibland behöver vi alla höra en annan röst, och just Rönnbergs kan ha varit nyttig i det aktuella fallet.

Roger Rönnberg och Robert Ohlsson på en presskonferens efter en match mellan Frölunda och Skellefteå.

Skellefteå är ett spelskickligare lag än Frölunda, men är det något Växjö är bra på så är det att kväva just sådana. För att få ut mer av den inneboende kvalitén i laget behöver Ohlsson få sina spelare att våga mer. Upp med farten i spelet. Skapa lite vinddrag i mittzonen. Dumpa puckar när det inte går att spela sig igenom. Sätta tryck. Våga mer. Säga till store Tom Kühnhackl att fullfölja precis varje tackling.

Ingen hockey med skallar under armar, men verkligen våga ”köra.” Tackla. Tävla. Bygga frågetecken hos motståndarna.

Det gick i period 4 i lördags. Det måste gå i final 3, annars flyger Växjö till Skellefteå med 3–0 i ryggen – och det vet ni ju att sådana ledningar inte tappas i svensk slutspelshockey. Inte ens mot ett Skellefteå som vände 0–2 mot Örebro och var i rejält trubbel även mot Rögle.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Joakim Lindström ser ut att göra comeback för Skellefteå i den tredje finalen. Brutalt viktigt. Är det någon som vet hur man tävlar – men ändå spelar – så är det han. Det är bäst att lagkompisarna tar rygg på Lindström, annars är den här finalserien över, och då … då vet ni hur det kommer låta.

”Tråkiga Växjö. Ingen kommer vilja se på hockey när det ser ut så här. Buhu.”

Roligt, tråkigt, mitt emellan, sådant är individuellt, men en sak är inte uppe till debatt, nämligen denna: hockey går ut på att vinna. Växjö, förnämligt lett av tränaren Jörgen Jönsson och hans stab, maximerar sitt lags chanser genom att spela supersmart, inte bjuda på något, dra ner på tempot, attackera sylvasst när tillfälle ges.

Vad var det Niklas Wikegård sa i måndags, att Växjö ”trollade bort” X antal minuter? Bra beskrivning. Det känns ofta så, laget ser inte alltid så mycket ut för världen, så tittar man på klockan … hoppla, fem minuter kvar och Växjö leder.

ANNONS

Grejen är: Växjö kan spela med fart, Växjö kan spela anfallshockey med både snurr och finess, säkert på ett sätt som kan kallas underhållande. Man gör det dock bara när man behöver.

Upp till Skellefteå att tävla så hårt att det behovet skapas i Vida Arena.

***

För den som undrar:

Jag är absolut öppen för att diskutera regeländringar som på sikt skapar en ”roligare”, öppnare hockey med fler chanser och mål. En striktare bedömning av spelförstörande förseelser är en bra väg framåt, krympta rinkar likaså.

Men här och nu är Växjö ett förbaskat skickligt hockeylag som jag tycker förtjänar beröm snarare än kritik. Man leder finalen 2–0 utan sin bäste center, kanske slutspelets allra bäste (Kalle Kossila, handskada, säsongen sannolikt över), man gör det utan ett producerande PP (åtta försök, noll mål, i finalen).

Det är motståndaren Skellefteå som behöver göra något annorlunda. Inte Växjö.

***

Jag är optimist. Jag tror faran är avvärjd. Kanske är jag naiv, men jag tror faktiskt det. Och som jag poängterat femtielva gånger – frågan är oändligt större än Frölundas väl och ve. Oändligt större.

***

 

► Undrar om Robert Ohlsson slagit kompisen Roger Rönnberg en signal.
► Nog bäst det, annars kan SM-finalen vara över i kväll.

I kväll möts Växjö och Skellefteå igen. Blir det fler rubriker om ”tråkig hockey”? I så fall inte primärt Växjö som ska kritiseras. Skellefteå måste hitta lite ”playoff mentality”, skriver jag. Foto: C MORE (skärmdump)

Så här långt är det tydligt: Skellefteå har inte stört Växjö på samma vis som Frölunda gjorde.
Gnället på ”tråkiga” Växjö är snarare ett underbetyg till Skellefteå som måste börja tackla, tävla, bygga frågetecken hos motståndarna.
19.30 (TV12). SM-final 3. Jag tror det blir betydligt mer sevärt den här gången.

(den här texten är upplåst en stund så att även icke-prenumeranter kan läsa; för att sedan prenumerera – klicka här)

TVÅ MATCHER IN på SM-finalen har jag har egentligen bara sett Skellefteå göra en riktigt bra period, en där man tog kommandot, initiativet, bestämde takten och dominerade:

Första övertidsperioden i lördags.

Kanske hade allt sett annorlunda ut med ett vinstmål då. Istället följde en match 2 uppe i norra Västerbotten på måndagen där Växjö fick kritik för att vara ”tråkigt” i 1–0-segern – men jag vill gärna vända på det:

Skellefteå var för mesigt.

Skellefteå lät sig bli långsamt.

Skellefteå spelade med ett kroppsspråk som sa ”Vi har kört fast och vi vet inte hur vi ska komma loss.”

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Skulle något lag ha kritik så var det Skellefteå som i en finalmatch på hemmaplan, med så mycket skicklighet i laget, med så mycket rutin, måste kunna plocka fram mer playoff mentality.

I grundserien går det an att leka, lira, ha det mysigt och glänsa.

I slutspelet krävs en annan tävlingsnivå, en helt annan.

Frölunda (som inte fullt ut kunde matcha Skellefteå i offensiv spetskvalité den här säsongen) visade just detta mot Växjö i semifinalen, man spelade hårt, rejält, satte tung press när lägena var de rätta och ställde tuffa frågor till Växjös backar, man backade hem ibland, krympte ytor och kontraslog, hade ett fysiskt spel som hela tiden låg på gränsen till det tillåtna.

Man tävlade, i ordets mest slutspelsartade bemärkelse.

Nu gick det inte ändå, för att Växjö är förbaskat bra, för att 031-spelarna gjorde ett misstag eller två för många – men jösses, man lät inte Växjö kontrollera matchserien utan utmanade ända in i kaklet.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Det är det jag menar med att Skellefteåtränaren Robert Ohlsson nog kan ha ringt kompisen Roger Rönnberg inför final 3 på torsdagskvällen. Bollat idéer. Fått ett tips eller två. Ventilerat ditt och datt. Inte för att Ohlsson måste ha hjälp för att se vad vi andra sett, men … äh, ibland behöver vi alla höra en annan röst, och just Rönnbergs kan ha varit nyttig i det aktuella fallet.

Roger Rönnberg och Robert Ohlsson på en presskonferens efter en match mellan Frölunda och Skellefteå.

Skellefteå är ett spelskickligare lag än Frölunda, men är det något Växjö är bra på så är det att kväva just sådana. För att få ut mer av den inneboende kvalitén i laget behöver Ohlsson få sina spelare att våga mer. Upp med farten i spelet. Skapa lite vinddrag i mittzonen. Dumpa puckar när det inte går att spela sig igenom. Sätta tryck. Våga mer. Säga till store Tom Kühnhackl att fullfölja precis varje tackling.

Ingen hockey med skallar under armar, men verkligen våga ”köra.” Tackla. Tävla. Bygga frågetecken hos motståndarna.

Det gick i period 4 i lördags. Det måste gå i final 3, annars flyger Växjö till Skellefteå med 3–0 i ryggen – och det vet ni ju att sådana ledningar inte tappas i svensk slutspelshockey. Inte ens mot ett Skellefteå som vände 0–2 mot Örebro och var i rejält trubbel även mot Rögle.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Joakim Lindström ser ut att göra comeback för Skellefteå i den tredje finalen. Brutalt viktigt. Är det någon som vet hur man tävlar – men ändå spelar – så är det han. Det är bäst att lagkompisarna tar rygg på Lindström, annars är den här finalserien över, och då … då vet ni hur det kommer låta.

”Tråkiga Växjö. Ingen kommer vilja se på hockey när det ser ut så här. Buhu.”

Roligt, tråkigt, mitt emellan, sådant är individuellt, men en sak är inte uppe till debatt, nämligen denna: hockey går ut på att vinna. Växjö, förnämligt lett av tränaren Jörgen Jönsson och hans stab, maximerar sitt lags chanser genom att spela supersmart, inte bjuda på något, dra ner på tempot, attackera sylvasst när tillfälle ges.

Vad var det Niklas Wikegård sa i måndags, att Växjö ”trollade bort” X antal minuter? Bra beskrivning. Det känns ofta så, laget ser inte alltid så mycket ut för världen, så tittar man på klockan … hoppla, fem minuter kvar och Växjö leder.

ANNONS

Grejen är: Växjö kan spela med fart, Växjö kan spela anfallshockey med både snurr och finess, säkert på ett sätt som kan kallas underhållande. Man gör det dock bara när man behöver.

Upp till Skellefteå att tävla så hårt att det behovet skapas i Vida Arena.

***

För den som undrar:

Jag är absolut öppen för att diskutera regeländringar som på sikt skapar en ”roligare”, öppnare hockey med fler chanser och mål. En striktare bedömning av spelförstörande förseelser är en bra väg framåt, krympta rinkar likaså.

Men här och nu är Växjö ett förbaskat skickligt hockeylag som jag tycker förtjänar beröm snarare än kritik. Man leder finalen 2–0 utan sin bäste center, kanske slutspelets allra bäste (Kalle Kossila, handskada, säsongen sannolikt över), man gör det utan ett producerande PP (åtta försök, noll mål, i finalen).

Det är motståndaren Skellefteå som behöver göra något annorlunda. Inte Växjö.

***

Jag är optimist. Jag tror faran är avvärjd. Kanske är jag naiv, men jag tror faktiskt det. Och som jag poängterat femtielva gånger – frågan är oändligt större än Frölundas väl och ve. Oändligt större.

***

 

► Undrar om Robert Ohlsson slagit kompisen Roger Rönnberg en signal.
► Nog bäst det, annars kan SM-finalen vara över i kväll.

I kväll möts Växjö och Skellefteå igen. Blir det fler rubriker om ”tråkig hockey”? I så fall inte primärt Växjö som ska kritiseras. Skellefteå måste hitta lite ”playoff mentality”, skriver jag. Foto: C MORE (skärmdump)

Så här långt är det tydligt: Skellefteå har inte stört Växjö på samma vis som Frölunda gjorde.
Gnället på ”tråkiga” Växjö är snarare ett underbetyg till Skellefteå som måste börja tackla, tävla, bygga frågetecken hos motståndarna.
19.30 (TV12). SM-final 3. Jag tror det blir betydligt mer sevärt den här gången.

(den här texten är upplåst en stund så att även icke-prenumeranter kan läsa; för att sedan prenumerera – klicka här)

TVÅ MATCHER IN på SM-finalen har jag har egentligen bara sett Skellefteå göra en riktigt bra period, en där man tog kommandot, initiativet, bestämde takten och dominerade:

Första övertidsperioden i lördags.

Kanske hade allt sett annorlunda ut med ett vinstmål då. Istället följde en match 2 uppe i norra Västerbotten på måndagen där Växjö fick kritik för att vara ”tråkigt” i 1–0-segern – men jag vill gärna vända på det:

Skellefteå var för mesigt.

Skellefteå lät sig bli långsamt.

Skellefteå spelade med ett kroppsspråk som sa ”Vi har kört fast och vi vet inte hur vi ska komma loss.”

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Skulle något lag ha kritik så var det Skellefteå som i en finalmatch på hemmaplan, med så mycket skicklighet i laget, med så mycket rutin, måste kunna plocka fram mer playoff mentality.

I grundserien går det an att leka, lira, ha det mysigt och glänsa.

I slutspelet krävs en annan tävlingsnivå, en helt annan.

Frölunda (som inte fullt ut kunde matcha Skellefteå i offensiv spetskvalité den här säsongen) visade just detta mot Växjö i semifinalen, man spelade hårt, rejält, satte tung press när lägena var de rätta och ställde tuffa frågor till Växjös backar, man backade hem ibland, krympte ytor och kontraslog, hade ett fysiskt spel som hela tiden låg på gränsen till det tillåtna.

Man tävlade, i ordets mest slutspelsartade bemärkelse.

Nu gick det inte ändå, för att Växjö är förbaskat bra, för att 031-spelarna gjorde ett misstag eller två för många – men jösses, man lät inte Växjö kontrollera matchserien utan utmanade ända in i kaklet.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Det är det jag menar med att Skellefteåtränaren Robert Ohlsson nog kan ha ringt kompisen Roger Rönnberg inför final 3 på torsdagskvällen. Bollat idéer. Fått ett tips eller två. Ventilerat ditt och datt. Inte för att Ohlsson måste ha hjälp för att se vad vi andra sett, men … äh, ibland behöver vi alla höra en annan röst, och just Rönnbergs kan ha varit nyttig i det aktuella fallet.

Roger Rönnberg och Robert Ohlsson på en presskonferens efter en match mellan Frölunda och Skellefteå.

Skellefteå är ett spelskickligare lag än Frölunda, men är det något Växjö är bra på så är det att kväva just sådana. För att få ut mer av den inneboende kvalitén i laget behöver Ohlsson få sina spelare att våga mer. Upp med farten i spelet. Skapa lite vinddrag i mittzonen. Dumpa puckar när det inte går att spela sig igenom. Sätta tryck. Våga mer. Säga till store Tom Kühnhackl att fullfölja precis varje tackling.

Ingen hockey med skallar under armar, men verkligen våga ”köra.” Tackla. Tävla. Bygga frågetecken hos motståndarna.

Det gick i period 4 i lördags. Det måste gå i final 3, annars flyger Växjö till Skellefteå med 3–0 i ryggen – och det vet ni ju att sådana ledningar inte tappas i svensk slutspelshockey. Inte ens mot ett Skellefteå som vände 0–2 mot Örebro och var i rejält trubbel även mot Rögle.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Joakim Lindström ser ut att göra comeback för Skellefteå i den tredje finalen. Brutalt viktigt. Är det någon som vet hur man tävlar – men ändå spelar – så är det han. Det är bäst att lagkompisarna tar rygg på Lindström, annars är den här finalserien över, och då … då vet ni hur det kommer låta.

”Tråkiga Växjö. Ingen kommer vilja se på hockey när det ser ut så här. Buhu.”

Roligt, tråkigt, mitt emellan, sådant är individuellt, men en sak är inte uppe till debatt, nämligen denna: hockey går ut på att vinna. Växjö, förnämligt lett av tränaren Jörgen Jönsson och hans stab, maximerar sitt lags chanser genom att spela supersmart, inte bjuda på något, dra ner på tempot, attackera sylvasst när tillfälle ges.

Vad var det Niklas Wikegård sa i måndags, att Växjö ”trollade bort” X antal minuter? Bra beskrivning. Det känns ofta så, laget ser inte alltid så mycket ut för världen, så tittar man på klockan … hoppla, fem minuter kvar och Växjö leder.

ANNONS

Grejen är: Växjö kan spela med fart, Växjö kan spela anfallshockey med både snurr och finess, säkert på ett sätt som kan kallas underhållande. Man gör det dock bara när man behöver.

Upp till Skellefteå att tävla så hårt att det behovet skapas i Vida Arena.

***

För den som undrar:

Jag är absolut öppen för att diskutera regeländringar som på sikt skapar en ”roligare”, öppnare hockey med fler chanser och mål. En striktare bedömning av spelförstörande förseelser är en bra väg framåt, krympta rinkar likaså.

Men här och nu är Växjö ett förbaskat skickligt hockeylag som jag tycker förtjänar beröm snarare än kritik. Man leder finalen 2–0 utan sin bäste center, kanske slutspelets allra bäste (Kalle Kossila, handskada, säsongen sannolikt över), man gör det utan ett producerande PP (åtta försök, noll mål, i finalen).

Det är motståndaren Skellefteå som behöver göra något annorlunda. Inte Växjö.

***

Jag är optimist. Jag tror faran är avvärjd. Kanske är jag naiv, men jag tror faktiskt det. Och som jag poängterat femtielva gånger – frågan är oändligt större än Frölundas väl och ve. Oändligt större.

***

 

► Undrar om Robert Ohlsson slagit kompisen Roger Rönnberg en signal.
► Nog bäst det, annars kan SM-finalen vara över i kväll.

I kväll möts Växjö och Skellefteå igen. Blir det fler rubriker om ”tråkig hockey”? I så fall inte primärt Växjö som ska kritiseras. Skellefteå måste hitta lite ”playoff mentality”, skriver jag. Foto: C MORE (skärmdump)

Så här långt är det tydligt: Skellefteå har inte stört Växjö på samma vis som Frölunda gjorde.
Gnället på ”tråkiga” Växjö är snarare ett underbetyg till Skellefteå som måste börja tackla, tävla, bygga frågetecken hos motståndarna.
19.30 (TV12). SM-final 3. Jag tror det blir betydligt mer sevärt den här gången.

(den här texten är upplåst en stund så att även icke-prenumeranter kan läsa; för att sedan prenumerera – klicka här)

TVÅ MATCHER IN på SM-finalen har jag har egentligen bara sett Skellefteå göra en riktigt bra period, en där man tog kommandot, initiativet, bestämde takten och dominerade:

Första övertidsperioden i lördags.

Kanske hade allt sett annorlunda ut med ett vinstmål då. Istället följde en match 2 uppe i norra Västerbotten på måndagen där Växjö fick kritik för att vara ”tråkigt” i 1–0-segern – men jag vill gärna vända på det:

Skellefteå var för mesigt.

Skellefteå lät sig bli långsamt.

Skellefteå spelade med ett kroppsspråk som sa ”Vi har kört fast och vi vet inte hur vi ska komma loss.”

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Skulle något lag ha kritik så var det Skellefteå som i en finalmatch på hemmaplan, med så mycket skicklighet i laget, med så mycket rutin, måste kunna plocka fram mer playoff mentality.

I grundserien går det an att leka, lira, ha det mysigt och glänsa.

I slutspelet krävs en annan tävlingsnivå, en helt annan.

Frölunda (som inte fullt ut kunde matcha Skellefteå i offensiv spetskvalité den här säsongen) visade just detta mot Växjö i semifinalen, man spelade hårt, rejält, satte tung press när lägena var de rätta och ställde tuffa frågor till Växjös backar, man backade hem ibland, krympte ytor och kontraslog, hade ett fysiskt spel som hela tiden låg på gränsen till det tillåtna.

Man tävlade, i ordets mest slutspelsartade bemärkelse.

Nu gick det inte ändå, för att Växjö är förbaskat bra, för att 031-spelarna gjorde ett misstag eller två för många – men jösses, man lät inte Växjö kontrollera matchserien utan utmanade ända in i kaklet.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Det är det jag menar med att Skellefteåtränaren Robert Ohlsson nog kan ha ringt kompisen Roger Rönnberg inför final 3 på torsdagskvällen. Bollat idéer. Fått ett tips eller två. Ventilerat ditt och datt. Inte för att Ohlsson måste ha hjälp för att se vad vi andra sett, men … äh, ibland behöver vi alla höra en annan röst, och just Rönnbergs kan ha varit nyttig i det aktuella fallet.

Roger Rönnberg och Robert Ohlsson på en presskonferens efter en match mellan Frölunda och Skellefteå.

Skellefteå är ett spelskickligare lag än Frölunda, men är det något Växjö är bra på så är det att kväva just sådana. För att få ut mer av den inneboende kvalitén i laget behöver Ohlsson få sina spelare att våga mer. Upp med farten i spelet. Skapa lite vinddrag i mittzonen. Dumpa puckar när det inte går att spela sig igenom. Sätta tryck. Våga mer. Säga till store Tom Kühnhackl att fullfölja precis varje tackling.

Ingen hockey med skallar under armar, men verkligen våga ”köra.” Tackla. Tävla. Bygga frågetecken hos motståndarna.

Det gick i period 4 i lördags. Det måste gå i final 3, annars flyger Växjö till Skellefteå med 3–0 i ryggen – och det vet ni ju att sådana ledningar inte tappas i svensk slutspelshockey. Inte ens mot ett Skellefteå som vände 0–2 mot Örebro och var i rejält trubbel även mot Rögle.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Joakim Lindström ser ut att göra comeback för Skellefteå i den tredje finalen. Brutalt viktigt. Är det någon som vet hur man tävlar – men ändå spelar – så är det han. Det är bäst att lagkompisarna tar rygg på Lindström, annars är den här finalserien över, och då … då vet ni hur det kommer låta.

”Tråkiga Växjö. Ingen kommer vilja se på hockey när det ser ut så här. Buhu.”

Roligt, tråkigt, mitt emellan, sådant är individuellt, men en sak är inte uppe till debatt, nämligen denna: hockey går ut på att vinna. Växjö, förnämligt lett av tränaren Jörgen Jönsson och hans stab, maximerar sitt lags chanser genom att spela supersmart, inte bjuda på något, dra ner på tempot, attackera sylvasst när tillfälle ges.

Vad var det Niklas Wikegård sa i måndags, att Växjö ”trollade bort” X antal minuter? Bra beskrivning. Det känns ofta så, laget ser inte alltid så mycket ut för världen, så tittar man på klockan … hoppla, fem minuter kvar och Växjö leder.

ANNONS

Grejen är: Växjö kan spela med fart, Växjö kan spela anfallshockey med både snurr och finess, säkert på ett sätt som kan kallas underhållande. Man gör det dock bara när man behöver.

Upp till Skellefteå att tävla så hårt att det behovet skapas i Vida Arena.

***

För den som undrar:

Jag är absolut öppen för att diskutera regeländringar som på sikt skapar en ”roligare”, öppnare hockey med fler chanser och mål. En striktare bedömning av spelförstörande förseelser är en bra väg framåt, krympta rinkar likaså.

Men här och nu är Växjö ett förbaskat skickligt hockeylag som jag tycker förtjänar beröm snarare än kritik. Man leder finalen 2–0 utan sin bäste center, kanske slutspelets allra bäste (Kalle Kossila, handskada, säsongen sannolikt över), man gör det utan ett producerande PP (åtta försök, noll mål, i finalen).

Det är motståndaren Skellefteå som behöver göra något annorlunda. Inte Växjö.

***

Jag är optimist. Jag tror faran är avvärjd. Kanske är jag naiv, men jag tror faktiskt det. Och som jag poängterat femtielva gånger – frågan är oändligt större än Frölundas väl och ve. Oändligt större.

***

 

62 Kommentarer

  1. Lindström in och kossila ut är det som kan göra skillnad i finalen.
    Lite tråkigt när stjärnor skadas utanför spelet. Folin kör in i både kossila och Rosen utanför spelet.

  2. Visst man kan ju kalla det spelet som Växjö spelar smart men det är ju definitivt inte kul att se på, jag håller med att Skellefteå borde kunna matcha Växjö minst lika bra som Frölunda och att mycket är upp till dem.

    Frågan är dock något större egentligen, lite det du var inne på dvs vill vi verkligen ha denna typ av hockey, det är liksom sm-final, det borde minst se ut som serien mellan Frölunda – Färjestad.

    Om man höjer blicken ytterligare så kan man ju tänka att CMore nog inte är så muntra då tittarsiffrorna inte lär vara direkt höga.

    Jag tror ju att det hade sett helt annorlunda ut om Frölunda hade mött Skellefteå i finalen, då hade det blivit fler mål och högre fart.

    • Har sagt det i flera år. Det är väldigt farligt för hockeyn när en förenings framgångar beror på generösa miljardärer och givmilda kommuner istället för antalet fans.
      Nu ser vi resultatet. Två kraftigt kommundopade lag få bryr sig om och produkten dör sotdöden.

      • Jag tycker man borde göra det olagligt för kommuner att stötta lag i en proffesionell liga som SHL.
        Privata sponsorer har ju alla lag, det har jag inga problem med.

  3. Har inte sett en sekund av finalen men om Växjö spelar som mot oss hade jag blivit besviken om jag höll på dem. Med alla deras oerhört duktiga spelare ska de inte behöva spela en sådan hockey. Det är enormt slöseri med resurser.

  4. Växjö – Sveriges tråkigaste hockey. Det nya Luleå. Inte sett en finalmatch och kommer bojkotta resten också.

  5. Powerplay måste bli bättre av Växjö. Ganska bra. Men nu är det så lite kvar av säsongen så nu måste Jörgen ge PP1 mer än en minut. Flytta in källman i pp1. Att dela på istiden med 6 matcher kvar känns meningslös. Lika krav som Jörgen är i 5m5 borde han kunna vara i pp.

  6. Intresset för shl slutspelet för så fort Frölunda åker ur. Har aldrig kunnat titta eller läsa om resten av slutspelet. Fokus blir NHL och VM! Spelar ingen roll vilka lag som lirar vidare i SHL, alltid lika ointressant!
    Sen är det klart Växjös trap spel är tråkigt att titta på, det är ett spel som håller ett par säsonger innan lagen hittar vägar att lösa det! Inget som håller över längre tid men kortsiktigt absolut!

    • Jag tittar gärna vidare, efter några dagars surande, men då får det gärna vara roligare än serielunk.

      • För mig handlar det till 100% om underhållningsvärdet. Då jag inte bryr mig om något av lagen och spelet är sjukt trist så väljer jag att titta på något annat där underhållningen är av mer värde.

  7. Den ”moraliska” finalen spelades mellan VF-FBK. Likväl som DIF-Björklöven. Grymma serier, som hade allt. Nu är det platt fall.

    • +1. Det är så extremt frustrerande (för mig) när de bästa serierna är innan finalerna och således får finalerna att se ut som serie-lunk. Sedan ställs allt på sin spets, spelare blir mer fokuserade, vill verkligen inte bli avstängda osv, så visst, det kan bli lite ”tråkigare” men det måste finnas gränser. Detta ”säljer” inte (förutom det faktum att det är ett Stockholmslag som försöker ta sig upp).

  8. Jag tycker, än så länge, att Frölunda gjorde det bättre mot Växjö än vad Skellefteå gjort. Frölunda lyckades i större utsträckning ”ställa frågor”, med bättre avslut hade det varit Frölunda i final. Skellefteå är ganska endimensionellt, spelar någon form av kirurgisk innebandy-hockey med mycket fokus på en back som ska göra alla kassar. De spelar utan fysik, ser små ut, och är det något man inte kan kalla Växjö för så är det svaga i egen zon, spelarna ser ju stundtals dubbelt så starka ut, återigen, där kunde Frölunda tävla.

    Hockey handlar om att vinna och det gör verkligen Växjö. Jag tycker att de spelar ruskigt tråkig hockey, för mig är tjusningen i hockey en blandning av ”att vinna” och underhållning (kamp, snygga mål, tacklingar, gurgel, räddningar mm), annars hade man kunnat kolla på vilken sport som helst om det bara är ”vinna” som räknas. Jag hävdar att Växjö spelar extremt tråkig hockey och det är min rätt att hävda detta, likaså är det Växjös rätt att spela den hockeyn de vill.

  9. Håller helt med dig om att det är Skellefteå som måste upp flera nivåer, som det sett ut så matchbilden helt på Växjös premisser som är ett mycket skickligt lag. Vi får hoppas att Norrlands AIK tar matchen idag, annars är det troligtvis kört. Skellefteå har mycket offensiv slagkraft men har blivit totalt nedstängda, finns lite att klura på för den gode Ohlsson.

  10. Klart att Skellefteå måste steppa upp. Växjö behöver ju inte ändra något utan man kan fortsätta med att stänga ner och slänga iväg 11 skott framåt. Som en enda stor bromskloss. Trist och intetsägande. Har inte sett mer än första finalmatchen. Det var så deprimerande – det mesta är roligare än att se Växjö ”spela” hockey.

    • Det är ju komiskt att du tog upp exemplet med 11 skott, men ”glömmer” nämna att Växjö sköt 18 skott i andra perioden i match 1, där Skellefteå blev fullständigt utspelade och var parkerade i egen zon.

      Nädu ”purpule” ditt Växjö-hat lyser igenom och du är bitter för att Växjö skickade fusklunda på golfsäsong.

      • Jaha, du menar den perioden där man låg under med 2 mål och tvingades framåt och inte kan parkera bussen? Då förstår jag. Har inget hat mot Växjö, jag gillar inga lag som spelar ”tjeck-hockey”. Det spelar ingen roll om det är taktiskt effektivt, när det har ett underhållningsvärde som är lika med noll, då kan det faktiskt kvitta. Det är ju inte konstigt att det är lamslagen stämning eller att folk hellre går och ser på innebandy med tanke på ”produkten”.

        • Vad som är tråkigt eller ej är upp till var och en, jag gillar taktisk och smart hockey som Växjö spelar, men gillar inte farsoten vi sett i SHL senaste 10 åren, där vissa lag vill åka så snabbt som möjligt, på bekostnad av kvaliteten.

          Personligen har jag svårt att förstå att man hellre går på innebandyn.
          Förstår samtidigt de ca 200 som lämnade och hade köpt familjebiljett för att se alla 3 matcherna i arenastaden under dagen.

          Öster – superettan kl 13
          Växjö lakers – SHL kl. 15
          Växjö Vipers – SSL kl 19

          Det är lite baksidan av att bo i en idrottsstad, man slåss om publiken.

  11. Hallå kom igen nu! Hade det varit Frölunda som spelat som Växjö och varit i final då hade inte många kraxat här inne!
    Det går inte ut på att spela underhållande hockey, det går ut på att vinna matcher, då är det motståndarn som måste prestera!
    Visst man kan alltid diskutera spelet hit och dit! Men oavsett vinner man på att spela en disciplinerad och tät hockey, Växjö är bäste i Shl att stänga ner motståndarn och hugga giftigt på motståndarns misstag!
    Jag hade varit helt nöjd om Frölunda vunnit sm guld med samma spel som Växjö, och varför skall man spela för att underhålla när pengar och ett SM Guld står på spel?
    Man spelar med det spel man tror på och det gör Växjö jävligt bra! Sedan om det blir ett nytt guld får tiden utvisa!

    • Jag hade också varit nöjd om Frölunda vunnit även om man spelat defensivt. Men det är ju lätt att som anhängare till laget ”acceptera” ett spelsätt om det är framgångsrikt, även om det är tråkigt att titta på.
      Hur många utanför Grekland tror du tyckte det var underhållande när laget vann EM 2004. Visst, det handlar om att vinna, men om man ställer frågan innan turneringen;
      vilka ser du helst ”trilla” boll?
      Ett lag som spelar som Grekland ’a la 2004, eller ett Barcelona?

  12. Växjö gör det dom är bra på, inget snack om saken. Men är fortfarande förbannat tråkigt att kolla på. Sen oavsett hur skickligt lag man är så är det alltid jobbigt att möta 5 man i mittzon som växjö spelar. Som sagt, dom gör det bra men ingen kul hockey. Kommer inte titta mer på finalen tack vare Växjö

  13. När Skellefteå ledde med 2-0 i första matchen så ökade Växjö tempot i anfallsspelet o h kunde relativt snabbt skölja över Skelelfteå och sedermera kvittera. Växjö behärska två spelsätt.

    • De har så grymt många bra spelare att de alltid borde spela så. Jag fattar inte varför de ska hålla på med att fega.

    • Precis så, Jimmy. Precis så. Det är just detta som förvånar mig en smula (jag tog upp det i slutet av texten), att inte fler ser och förstår.

      • Alla är ju inte lika begåvade som ni är.
        Vi andra obegåvade fans är ju så korkade så att vi tror att Frölunda hade kunnat vinna mot mot världens bästa Växjö om vi bara hade haft lite spets.
        Och jag är dessutom korkad nog att tycka att deras spel är sjukt trist.

      • Men jag skiter väl i det, lägger väl ingen värdefull tid på att se sån skit i en sm-final- tittarsiffrorna är ju usla med. Förödande för SHL med denna destruktiva skithockey

  14. Jag har inte kollat ngn final. Lockar inte det minsta o titta på Växjös sömnpillerhockey.
    Semin tittade man bara på för det va Frölunda men egentligen inget kul o se. Den stora festen va kvarten mot Färjestad.
    7 härliga bataljer med ett lyckligt slut.
    Det tar jag med mig☺️

  15. Det här med att det gäller att vinna med vilket spel som helst, är en sanning med modifikation.
    När FBK spelade riktigt defensivt några år där så svek helt enkelt publiken. Hade riktigt dåligt snitt och dåligt intresse. De senaste åren med roligt spel så strömmar det till igen. Och vid guldet var det galet drag. Som har forsatt i år.
    Så visst spelar spelsätt in.

    • Och när flera hundra ur publiken lämnar mitt i en sudden för att gå på innebandy… Då vet man att det är tråkig hockey 😅

    • Ja, det är oerhört viktigt att klubbarna förstår att det handlar om underhållning. Bra exempel du gav.
      Matchserien mot er i kvarten var så sjukt kul. Galet tryck på läktarna och isen och man hade hjärtflimmer i varje match.
      I vår semi mot Växjö somnade jag ett par gånger.

  16. För mig ligger tråkigheten inte i Växjös taktiska spel i första hand.
    De är ruskigt skickliga, ingen tvekan där.

    Det är istället den totala avsaknaden av känslor, själ, i spelet.
    Det är som robotar som för det mesta bara gör exakt det de är programmerade att göra.

    Men jag håller med dig Leman, det ligger på Skellefteå att göra något.
    Vad sjutton, inte ens Petter Granberg har varit nära gränsen för ”elak tackling”, de behöver störa Växjö bättre fysiskt. Kanske ligga lite mer på gränsen.

  17. Här är förresten alla lags lönebudget. Inklusive allt.
    Det skiljer inte så mycket längre.

    Så mycket spenderade SHL-klubbarna på sina spelartrupper under säsongen 2022/23.

    LAG LÖNEKOSTNAD
    Lag 1 58,0 miljoner kronor
    Lag 2 56,5 miljoner kronor
    Lag 3 54,5 miljoner kronor
    Lag 4 53,0 miljoner kronor
    Lag 5 53,0 miljoner kronor
    Lag 6 53,0 miljoner kronor
    Lag 7 51,5 miljoner kronor
    Lag 8 50,0 miljoner kronor
    Lag 9 49,5 miljoner kronor
    Lag 10 48,5 miljoner kronor
    Lag 11 48,0 miljoner kronor
    Lag 12 47,5 miljoner kronor
    Lag 13 44,0 miljoner kronor
    Lag 14 41,0 miljoner kronor
    Fotnot: Endast respektive klubb vet vilken lönenivå som är deras egen

  18. Problemet som jag ser det är väl inte att Växjö spelare tråkig hockey. Det är att dom vinner på att göra det. Tänk om andra också tar över deras spelsätt, och att vi om 3-4 säsonger har 14 lag i SHL som spelar liknande. Alla matcher slutar 1-0, 0-1 eller 0-0. Klart att vinna är det viktigaste, men i längden förvinner ju underhållningsvärdet och folk slutar betala för att se hockey live.

    Med det sagt är jag väldigt besviken på Skellefteås spel. Inget av lagen bjuder ju upp till hårt, men schysst spel. Förväntade mig oerhört mycket mer av dom.

  19. Växjö är lika roande att titta på som Östers IF i fotboll var – när de befann sig i allsvenskan. 😉

  20. Växjö är nog det tråkigaste laget historiskt sett iallafall 10 år bakåt. Jag håller på alla lag som möter Växjö.

  21. Även om Skellefteå lyckas höja sig, så innebär ju inte det per definition att Växjös spel blir intressantare att titta på. Antal skott på mål och faktiska mål för Växjö under sluspelet säger en del…

      • Borsett från de två matcherna mot Frölunda som blev relativt målrika, så har Växjö gjort 18 mål vilket ger 1,4 mål per match (13 matcher). Mot Skellefteå 47 skott, dvs 5,8 skott per period.

        • Tolkar jag dig rätt att du räknar bort matcher för Växjö om de är målrika? Ge oss det svart på vitt istället.

          • Skott på mål är 448 för Skellefteå mot 400 för Växjö. Men räknar vi bort. De två finalmatcherna har Växjö skjutit fler skott än de andra semifinallagen Frölunda och Örebro.

  22. ”Grejen är: Växjö kan spela med fart, Växjö kan spela anfallshockey med både snurr och finess, säkert på ett sätt som kan kallas underhållande. Man gör det dock bara när man behöver.”

    Det är ju PRECIS det här som är så jävla tråkigt att kolla på! De stoppar och motar och drar ner tempo och väntar på ett misstag och vips har de gjort mål. Sedan bara döda tid. Skickligt på ett sätt, absolut, men mördande tråkigt. Det tycker de flesta uppenbaligen!

  23. ”En striktare bedömning av spelförstörande förseelser är en bra väg framåt”, jag blir direkt orolig när jag läser det förslaget. Problemet är att domarna redan missar så mycket, att ge dem möjlighet att ”leta” fler utvisningar samtidigt som de missar större förseelser, uppretar spelare, publik och tränare, nä. De måste börja med att hitta en bättre balans sett till utvisningar enligt dagens regelbok och direktiv.

  24. Jag tycker din analys stämmer, i förra matchen fanns många likheter med dom perioderna som Frölunda inte tävlade ordentligt. Men jag tyckte också att Växjö skickligt utnyttjade tröjdragning holding osv fram till 1-0 målet. Kan vara något att hålla koll på i kväll

  25. Skellefteå vann match tre.
    En viktig seger.
    Inte bara för Skellefteå utan även för svensk hockey.
    Växjös publikdödande spelstil må gå sin undergång till mötes.

Det går inte att kommentera detta inlägg

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Senaste nytt

Senaste nytt

Senaste nytt