► När NHL-slutspelet är som hetast – då drog Johnny Oduya, 39, och Oliver Kylington, 24, till Kenya.
► Tog med sig hockeyprylar till landets enda lag.
► Lirade inlinehockey med grabbarna.
► Den typen av missionsarbete måste man bara älska.
KENYA ICE LIONS minns ni kanske? Videon med de kenyanska hockeyspelarna på besök i Nordamerika blev viral för några år sedan.
I helgen var det omvänt, NHL – via Johnny Oduya och Oliver Kylington – kom till Kenya och huvudstaden Nairobi istället.
Stor succé, förstås, när stjärnorna lirade inlinehockey med kenyanerna på en stor parkeringsplats i stan.
Oduya (fanfavorit med Frölunda 05/06) och Kylington kunde med hjälp av sponsorer skänka hockeyutrustning till Kenya Ice Lions, gjorde också besök i olika områden, tog in den annorlunda verkligheten, något Kylington tar upp i inslaget nedan.
Kylington (AIK, Djurgården, Södertälje, Färjestad, nu i Calgary) har sina rötter i Eritrea medan Oduya (Hammarby Djurgården, Frölunda, 850 NHL-matcher för olika klubbar, två Stanley Cup-triumfer) härstammar från just Kenya på pappans sida.
– Det var nästan som att se en Stanley Cup-final. De spelade på gatan i nästan tre timmar. Fascinerande, sa Oduya till TSN om hockeyupplevelsen på en kenyansk parkeringsplats.
– Vi hade med oss plastpuckar och de blockade skott utan några skydd. Det skulle jag aldrig se en svensk göra. ”Vad är det som händer?”, tänkte vi, fyllde Kylington på med.
De båda har känt varandra sedan Kylington var liten, Oduya fungerande som något av en storebror och förebild.
Oduya startade nyligen ett företag som säljer träningsprodukter, han gav det namnet Atunya, ett ord som på Luostammens språk betyder ungefär ”obeveklig”, alltså att inte ge upp.
Väl medveten om sina rötter berättade han för TSN om viljan att öppna en rätt segregerad sport som ishockey.
Coachen för Kenya Ice Lions, en kanadensisk diplomat vid namn Tom Colby, förklarade för TSN:
– De gav våra killar en riktig show och hade med sig massor med utrustning och tröjor. Riktigt inspirerande för vårt lag.
Colby imponerades av Kylingtons och Oduyas genuina vilja att lära sig mer om kenyanskt liv och kultur, tanken är att de båda ska säga ”Hello Africa” snart igen, då kanske en tripp som varar längre än en helg.
Något Colby välkomnar, det ger hans spelare chansen att drömma stort, få positiva influenser, inte enbart på idrottslig nivå.
– Våra killar ser världen på ett annorlunda vis när de börjar spela, världen är inte längre bara Nairobi, inte bara just där de bor.
Kylington, som inte varit i Afrika sedan han var tio år, sa:
– Jag skulle säga att det här var mitt livs resa. Svårt att uttrycka i ord … att få komma tillbaka som vuxen när du förstår mer om livet. Du ser hur människor kämpar och hur hockey kan skapa glädje i deras liv. Underbart att se deras passion.
Oduya:
– Du blir känslomässigt berörd på ett annat vis när du är på plats. På ett sätt är det utmanande, men det finns också så mycket entusiasm. Killarna som vi mött har inställningen att allt är möjligt.
Om ett år hoppas de båda svenskarna återvända. Med fler prylar, med ambitionen att få fler kenyaner att börja spela hockey.
– Ett sätt för dem att komma till rinken, hålla sig borta från trubbel och göra något positivt, sa Oduya.
Senaste året har Kenya Ice Lions fått nöja sig med att spela hockey på gatan, landets enda rink ligger i ett hotell som varit coronastängt. Med ett enda lag handlar det om internmatcher, inget annat. Men på sikt kanske Oduya och Kylington kan ändra på det.
***
För den som vill minnas när Kenya Ice Lions gästade Kanada.
***
