► Är det spännande att vi närmar oss deadline day? Klart det är. Ted Brithén var ju ett Röglebesked som hette duga. Framför allt på sikt.
► Men den som tror det här är en kapprustning tror fel.
► Jag vidhåller: det kan vara lika bra att avstå en värvning.
JAG FICK FRÅGAN i går om Frölunda nu måste värva för att Rögle gjort det (och kanske gör, Valtteri Puustinen sägs ju vara på gång, enligt Aftonbladets alltid insatte Hans Abrahamsson).
Inte alls, blev mitt svar.
Den typen av resonemang är rent nonsens, hävdar jag.
Varje lag i SHL har fullt upp med sitt, kollar hur man kan bli bättre, och att tro att Fredrik Sjöström (Frölunda), Henrik Evertsson (Växjö) eller någon annan sportchef för ett topplag skulle stressas av Ted Brithén-affären och känna ”Oj, nu måste vi också göra något”, det är att kraftigt underkänna bossarnas intelligens.
Har de något på gång så agerar de.
Har de det inte … så agerar de inte.
Om det vore så enkelt som att spelarmarknaden var som en påse M&M, då kunde man säga att den sportchef som plockade på sig flest dragerade jordnötter var bäst.
Men hockeyvärlden fungerar inte så. Inte ens nära.
Se på Malmö som plockat in halva AHL; hur tycker ni att det går?
Eftersom varje ny spelare förändrar hierarkin i laget, andra ska ha mindre istid, den nye ska helst vara i matchform och vara så bra att han tillför något som inte redan finns, så finns det alltid ett riskmoment inbyggt när man värvar.
Det är därför jag fortsätter hävda, den bästa värvningen kan vara den man avstår, det bästa agerandet kan vara att på så vis pumpa in ”vi tror på er”-självförtroende i den befintliga gruppen och jobba vidare med den samma.
Ta Växjö Lakers, till exempel. Snudd på segermaskin den senaste tiden, hetaste SHL-laget efter Skellefteå, laget fungerar, gruppen fungerar, individerna fungerar.
Vore jag Henrik Evertsson hade jag inte riskerat förstöra något om inte en riktig superstjärna dykt upp på marknaden.
Betyder det att jag bestämt anser att Frölunda, ett offensivt lite trubbigt lag, ska avstå från att värva?
Nej, nej, så enkelt är det inte.
Hittar Fredrik Sjöström en spelare där han känner att kapaciteten är hög, kvalitéerna skilda från vad som redan finns, lönen dessutom hanterbar – då är det rätt att hugga. Go for it, Freddie!
Men det handlar om att alla de där parametrarna ska uppfyllas.
Jag vet, många av er tycker jag är en idiot, jag förstår det, spontant känner ni kanske:
”SJÖSTRÖM – VÄRVA, FÖR H*E!
NI HAR JU INGA MÅLSKYTTAR I FRÖLUNDA, TA IN NÅGRA!
DEN SOM INTE SER DETTA ÄR BLIND!”
Tro mig, jag köper och respekterar verkligen detta, man brinner, man är passionerad, det är i grund och botten underbart. För hockeyn, för oss i media som behöver läsare.
Försiktigt vill jag bara ge min syn på saken:
a) Det är inte så lätt som att den som värvar mest är bäst.
b) Det har inget med att ”gå för guld” att göra.
Ta Rögle som exempel, man har ju varit en center kort hela säsongen, Simon Ryfors visade att det gick bra ändå, och det blev bara så att Ted Brithén ersattes först två dagar före deadline.
Av Ted Brithén, lustigt nog. Så han kanske aldrig ersattes? Semantik. Hm.
Skämt åsido: jag fattar, det är fräckt med nya saker, nya spelare, nya leksaker, men lite kul är det väl ändå att så många går alldeles loss när Rögle hugger på unge (21) Valtteri Puustinen.
Killen är 32:a i finska poängligan.
Det ska inte föraktas, skicklig, lovande spelare, men det är kanske inte liktydigt med ”Nu går Rögle för guld.”
***
TILLAGT 16.45: Aftonbladet avslöjade i dag att det nu är klart det som varit på gång ett tag: Pär Lindholm kommer hem till Skellefteå. Spännande att se hur lång tid det tar för den skicklige centern att hitta tillbaka till det offensiva spel han aldrig riktigt fått chansen att stå ut med i en mer defensiv, undanskymd roll i Boston Bruins. Samma som med Ted Brithén, flerårskontrakt, skrev Aftonbladet. Lokaltidningen norran.se hävdar att det är säsongen ut.
Förra säsonen gjorde Lindholm 40 matcher (3+3) med Boston, den här säsongen bara en. Länge sedan han spelade hockey regelbundet, alltså.
***
Ett lite större resonemang till slut:
När Rögle i går presenterade Ted Brithén på ett långtidskontrakt var det förstås något att jubla åt för de fans som drömmer om SM-guld i vår.
Rögle har jagat en center hela säsongen, när denne till slut kom var det inte vem som helst utan den förlorade son som var dominant förra säsongen.
Säkert lite av en andra julafton i Ängelholm.
Och … klart som fasen det här är bra för Rögle, man blir bredare på centerpositionen, heller ingen chansvärvning utan vi snackar en kille med grönvitt blod.
Det är dock värt att minnas, man går inte bara från en lite besvärlig situation i ett i schweiziskt coronadrabbat jumbolag (Bern) till att åter vara en ledande center i Rögle. Man byter inte bara miljö så där utan inkörningsperioder. Form är färskvara. Fansen bör ge sin förlorade son lite tid.
Detta sagt så är Ted Brithén givetvis en utmärkt värvning, inget snack om den saken, och framför allt är det ett tydligt besked från Rögle till resten av SHL.
”Vi tänker vara att räkna med i den här ligan – över tid!”
Tvillingarna Chris och Cam Abbott har byggt upp något riktigt bra, förvånansvärt fort, det finns utveckling i klubben, spelare kommer dit för att bli bättre, må de heta Moritz Seider eller Anton Bengtsson, och med Ted Brithén hem … tja, signalvärdet, gott folk – signalvärdet!
***
Deadline för värvningar är alltså i morgon måndag. 15/2. Hela dygnet har klubbarna på sig, vill jag minnas.
***
Ha en riktigt fin söndag, alla. Och glöm inte – man kan tycka om varandra och ändå tycka olika. Det gäller politik, det gäller sport … och en massa annat.
