Mobbningen av Loui är över: ”Som att börja om på nytt”

► Från frysboxen i Vancouver till öknen i Arizona.
► Mobbningen av Loui Eriksson är över.
► I höst får han äntligen spela hockey igen.
► – Som att börja om på nytt, säger 36-åringen.

DEN HÄR VETERANEN från Lerums BK är mild till sättet, inte den som talar i rubriker: vänlig, lågmäld, eftertänksam.

Trots behandlingen Loui Eriksson fick utstå som närmast utstött i Vancouver Canucks kastar han ingen skit åt sydvästra Kanada till, blickar bara framåt, längtar efter att ta familjen (fru Mikaela, fyra barn) och flyga till Phoenix.

Från frysboxen i British Columbia till det heta ökenlandskapet i Arizona.

Blir inte mer talande än så.

– Det ska bli grymt kul. Nytt lag, ny tränare, nya spelare – som att börja om på nytt, säger Loui.

36 år gammal är det som att den förre Frölundaanfallaren fått nytt liv.

– Ja, som att börja om på nytt, säger han och ler.

Inte bara med munnen. Ögonen, hela ansiktet jobbar. Det är tydligt att bojorna som hållit Loui Erikssons hockeykarriär fastlåst äntligen har krossats.

Ni minns kanske historien, annars i korthet här:

## Sajnad som prestigeförvärv 2016, sex år á sex miljoner dollar.

## Dubbelskadad redan första säsongen, skadad en del även andra, mål- och poänggöraren levererade inte som förhoppningen var, må det ha berott på Loui själv, laget eller ha varit mer av en kombination.

## Andra året kom Travis Green in som tränare, han och Loui var aldrig en match made in heaven (snarare ett varmare ställe). Under VM 2019 sa Loui till Hockeysverige.se:
”Jag och tränaren går inte ihop riktigt hundra och det är svårt när jag inte får samma förtroende som jag fått av alla andra coacherna jag haft under min karriär.”

## Förhållandet i princip irreparabelt därefter. För att göra en lång historia kort försökte Canucks – med GM Jim Benning i spetsen – under de senaste två åren i princip att frysa ut Eriksson, klubben hoppades att svensken skulle tröttna, lämna pengarna på bordet och dra.

## Räddningen kom i somras när Eriksson ingick i en stor trejd som bland annat tog Oliver Ekman Larsson och Conor Garland till Vancouver och där den rutinerade svenskanfallaren ingick som delbetalning.

– Äntligen känns det som jag fått en ny chans, säger Loui och ler så där varmt igen.

** Kan du sätta ord på hur de senaste åren varit för dig?
– Självklart har det varit tufft. Vad ska man säga … jag har försökt jobba på vid sidan av, hålla igång, köra på som jag kunnat. Men det tar ju på psyket, jag har ändå varit över (i NHL) i många år, man vill hjälpa till. De som känner mig vet att jag alltid varit en lojal spelare som vill göra allt för laget, tufft då att inte få hoppa in och köra. Men jag fick göra det bästa av situationen. Mycket träning har det blivit, speciellt förra säsongen.

2019/2020-säsongen, den som coronaavbröts och fortsatte med en slutspelsbubbla, såg Loui Eriksson på isen i 49 grundseriematcher.

Gångna vintern/våren? Ynka sju. Däremot ett jäkla harvande i Canucks ”coronaförstorade” taxi squad.

– Ett tag kändes det som det var 20 man före mig, säger Loui och småler åt eländet.

Detta hade förstås andra orsaker än sportsliga, med sitt stora kontrakt var Loui närmast omöjlig att byta bort, ingen annan klubb ville ta över kontraktet, betala mycket för en kille som de senaste säsongerna mest figurerat i en hårt arbetande fjärdekedja (i den mån han figurerat alls).

För att slippa köpa ut svensken hoppades Vancouver Canucks att denne skulle ledsna, strunta i pengarna, ta sitt pick och pack och dra, trots att det var klubben som valt att skriva det där feta kontraktet.

Om Loui Eriksson var nära att tröttna? Om han var nära att låta Vancouver vinna?

Nix. Alldeles för envis för det.

– Jag ville aldrig ge upp. Det visste de. Det enda jag kunde göra var att vara där nere (ishallen), visa gott humör, köra på, träna på varje dag. Det var som det var. Jag har velat komma ifrån det här länge, det är inget att hymla om, men i och med att mitt kontrakt var så stort så var det svårt. Men visst hade det varit kul om det hänt för några år sedan, medger Loui.

Hans kontrakt med Vancouver Canucks var ”framtungt”, medellönen var sex miljoner dollar, sista året (21/22) återstod fyra, och när Arizona Coyotes släppte Oliver Ekman Larsson och Conor Garland var det en kostnad man var beredd att ta.

In kommer en laglojal, rutinerad forward som förlorat en massa år i Vancouver.

I gengäld har han fått nytt liv.

Att döma av det där leendet kan han inte vänta på att ta till vara på det; kanske inte som den målskytt han en gång var i Dallas och Boston, men som mycket annat.

– Jag ser verkligen fram emot att åka över, vi väntar bara på våra visum.

Loui och Mikaela behöver det eftersom de bott i Kanada de senaste sex åren, dock inte de fyra barnen som alla är födda i USA och därför är amerikaner.

Men det där med att fixa visum i coronatider är inte helt enkelt. Ambassaden i Stockholm är stängd, herr och fru Eriksson fick skicka upp sina pass och hoppas nu snart få tillbaka dem.

För Simon Ryfors (Röglestjärnan som sajnade med Tampa) var det än jobbigare, han tvingades åka till Polen för att fixa visum på ambassaden där.

***

Under 16 år i Nordamerika har Loui Eriksson gjort 977 matcher i NHL. Han bör alltså passera drömgränsen 1000 kommande säsong.

Inte bara Loui gick som delbetalning till Arizona i Oliver Ekman Larsson-dealen, han får sällskap av gamla Canucks-kompisarna Jay Beagle och Antoine Roussel.

Arizona fortsätter betala en liten del av Ekman Larssons lön, fick i gengäld tre draftval från Vancouver, ett 2021, ett 2022, ett 2023.

***

Ytterligare tre svenskar i Arizona Coyotes kommande säsong:

Victor Söderström, den förre Brynäsbacken.

Anton Strålman, backen som senast var i Florida.

Johan Larsson, anfallaren som kom från Buffalo inför förra säsongen.