► För er som ”bara” följer Frölunda är han kanske inte stans mest kände profil.
► För hockeyfolket i vår del av Sverige är han desto större.
► Jag var glad att få vara där och säga hej då när Dick Carlsson gick i pension – efter nästan 40 år på Göteborgs ishockeyförbund.
I MÖTESLOKALEN I Marconihallen såg jag Leif Boork, Patrik Carnbäck, legendarerna Lasse Lundvall och Kjell Jönsson, Frölundas Mikael Ström, folk från alla tänkbara klubbar i distriktet, alla där för att hylla Dick Carlsson för det jobb han gjort för Göteborgs ishockeyförbund sedan han en dag i slutet av 70-talet stegade in på kontoret.
Han blev kvar. Tills nu.
Och förbundet har mycket att tacka honom för.
Dick är mannen bakom GIC, världens största hockeycup för 14-åringar, den som – under olika namn – sedan snart 40 år avgjorts i Göteborg och årligen dragit in uppemot en miljon kronor åt distriktet.
Han reformerade också GP-pucken så att alla lag spelade fler matcher samma dag, så att turneringen gav de unga en så mycket större upplevelse.
Själv var jag mest där för att lämna en blomma, för att visa respekt för en man jag haft många trevliga samtal med genom åren, och förhoppningsvis blir det några till.
Jag stack ner ett papper i ”blompaketet” där jag skrivit:
Ett förbund sina pengar det fick,
av en hockeyprofil kallad Dick,
Väl unt denna hyllning,
hans liv får nu fyllning.
av älgar som skjuts på ett kick.
Efter att till slut ha slitit mig från översöta barnbarnet (Dicks, inte mitt, min grabb får f*n vänta med sådant där) frågade jag Dick vad han var mest stolt över nu när han lämnar hockeyn och går ut på gatorna som en vanlig man.
** ”GIC:en” det största, antar jag?
– Eftersom jag skapade den, den är ju populär, har rullat på i 38 år, jag vet att lag från 19 länder varit med genom, hockeymässigt är det stort, och sedan så har den dragit in sammanlagt 25 miljoner till Göteborgshockeyn. Den är populär bland spelare också, jag minns när jag träffade Michael Nylander i samband med VM 2002, han höll en monolog i säkert fem minuter om minnena. Han vann två år med Huddinge. Det kändes stort.
– Sedan vill jag gärna nämna GP-pucken också, det har varit en ära att få ta hand om den.
GP tyckte nog den äran var besvarad, hade såväl sportchefen Ulf Niklasson som krönikören Johan Rylander på plats ett kort tag.
Efter närmare 40 år som ledare, tränare, kanslichef (han har väl gjort det mesta, tänker jag) inom Göteborgs ishockeyförbund är Dick oerhört uppskattad inte bara av alla klubbledare utan också av spelare som passerat revy, såväl de som blivit stjärnor som det stora flertalet som inte nått till toppen.
** Din första NHL-match du såg, Dick?
– Den bjöd Mikael Andersson på när han var i Tampa. Han bjöd också hem mig och familjen efteråt.
** Och när du fyllde 60?
– Då bjöd Henrik Lundqvist min fru och mig på en match i New York med Rangers.
Och när Daniel Alfredsson fick sin Ottawatröja hissad förra året, då bjöd han över Dick till att Kanadas huvudstad så att den gamle tränaren fick se sin adept hyllas. Ni minns kanske att jag skrev om det då.
Men viktigare än allt detta är kanske det Dick tog upp innan jag gick:
– Jag är stolt över alla spelare som inte nått till NHL dit ju alla strävar. Men de har blivit ordföranden, ungdomsansvariga i Skärgården, Kungälv, Härryda, Kållered och så vidare, jobbat vidare med hockeyn, fortsatt ta hand om andra. Något har jag väl lärt dem då … Det värderar jag högt.
***
Om någon stöp på slutet i limericken: ja, han är jägare, Dick Carlsson. Men det fattade ni väl …
