► Joel Lundqvist säger spontant om motiga säsongen 20/21:
► – Bara att skicka den någonstans och se framåt.
► Frölunda misslyckades tungt, Joel själv var dubbelt avstängd och bröt käken, men inget kunde givetvis jämföras med att tvillingbrodern Henrik tvingades till en avancerad hjärtoperation på andra sidan Atlanten:
► – Klart att man var väldigt påverkad, minns Joel.
► Det här är del 1 av 2 i en intervju med Frölundakaptenen.
DET HAR GÅTT två veckor sedan Frölunda kraschade ur SM-slutspelet på ett sätt som var allt annat än snyggt, 3–20 över fyra matcher mot Rögle.
I del 2 med kaptenen Joel Lundqvist kommer vi in lite mer på det. Här och nu, i del 1, handlar det om 39-åringen själv, han som ett tag i vintras fick mycket viktigare saker att tänka på än ishockey.
Tvillingbrorsan Henriks medfödda hjärtfel hade blivit värre.
Nu krävdes operation för att åtgärda en läckande hjärtklaff.
De båda bröderna står varandra mycket nära, men där och då kändes nog avståndet till Nordamerika extra stort för Joel.
– Det här var ju en bit in i januari, själva operationen, klart det påverkade en väldigt mycket. Och så hade man det egna, avstängningar högt och lågt, och så kom det här … klart att man var väldigt påverkad.
Det märks. Joel tystnar för att hitta de rätta orden, fortsätter efter ett tag:
– Klart det blir ett stresspåslag, man funderar, fokus och så där.
** Att inte kunna vara på plats, du måste ha känt dig maktlös?
– Ja, ja. Men så var det ju även för honom själv, helt utlämnad. De (läkarna) var ju experter och så, de är grymma på det de gör, men det var liksom ingen bruten käke.
** Kunde ni hålla kontakten, Henrik och du?
– Ja, både inför operationen och ganska snabbt efteråt, det var dagligen, man ville ha updates om saker och ting.
** I det läget inser man verkligen, antar jag, att hockey är långt ifrån allt i livet.
– Verkligen. Det var tuffa veckor.
Operationen var lyckad, men innan Henrik hann ge något besked om den framtida hockeykarriären berättade han istället om ett bakslag som tvingade honom till några månaders vila.
Visa det här inlägget på Instagram
Joel säger försiktigt:
– Jag vill inte kommentera för mycket, han får göra det. Men det är som han själv skrev, det var ett steg tillbaka, det är fokus framåt som gäller.
** Du är ändå lugnare i dag, inte så orolig?
– Ja, absolut, klart det varit en tuff resa men det går framåt, man är lugnare nu än man var då.
Livet börjar återvända mer till det normala även vad gäller Joels käke, den som han bröt på två ställen i slutet av grundserien, som tvingade fram några veckors hockeypaus och en längre tid med flytande föda och mjuk mat.
– Man känner av det fortfarande, men det går åt rätt håll. Jag åt kött för första gången i dag … haha.
Joel gjorde comeback lagom till kvartsfinalserien mot Rögle, den som knappt hann börja innan den tog slut.
** Hur var det att spela med en käke som inte hade läkt fullständigt?
– Skademässigt var det okej, grejen var att det var svullet, bettet var inte helt korrekt, därför hade jag ett tandskydd innanför hjälmen. Det blev lite problematiskt, både med andningen och att kommunicera. Så det var det som störde.
Rent allmänt var det här, om uttrycket tillåts, en ”pissäsong” för Joel Lundqvist. Den jobbiga skadan, två långa (fem matcher) avstängningar, en för att ha lagt hand på en linjeman, den andra för en huvudtackling, Frölundas spelmässiga bekymmer – och så då Henriks allvarliga hjärtfel som lök på laxen.
** Måste ha varit en mentalt påfrestande vinter för dig?
– Klart att det var en av de tuffare säsonger man varit med om. Allt som hände, in och ut i laget med spel och så. Man behöver spela matcher, ha tajming, vara i det för att få saker att stämma. Det var väldigt utmanande säsong för egen del. Så det är klart att det var en riktig jäkla pissäsong som du säger, man vill lära sig något av den på olika sätt – men sedan är det ju bara att skicka den någonstans och se framåt.
Joel Lundqvist, Mr Frölunda efter alla år i klubben, fyllde 39 i mars. En aktningsvärd ålder för en professionell hockeyspelare.
På något vis fanns två vägar efter alla motgångarna som Lundqvist åkte på den här säsongen:
1. ”Äh, nu får det vara bra, jag ger fasen i det här.”
2. ”Jag är grymt revanschsugen.”
Under vårt samtal står det snabbt klart, alternativ 1 var aldrig aktuellt.
** Sugen på att se till så att nästa säsong ska bli bättre, alltså?
– Alla dagar i veckan.
Det här är en 39-åring som fortfarande vill förbättra sig och sitt spel. Han brinner, har drivet kvar.
– Ja, det känner jag. Tappar man det, då är det slut. Hockeyn utvecklas, du måste jobba med dig själv, vad behöver jag förbättra? Det var en tuff säsong på många vis, gäller att studsa tillbaka. Handlar om att lära sig något av det som varit.
** Du tänker på din tackling på Carl Mattsson, din avstängning, vad du kan göra för att undvika fler straff?
– Det är en del. Sedan spelmässigt, hur ser hockeyn ut, vad behöver man förbättra? Det är den delen av säsongen, en personlig del och en lagdel där vi känner att vi självklart har en utvärdering att göra och håller på med.
Matchstraff för Joel Lundqvist! 👀 Bulan är vansinnig efter den här smällen… pic.twitter.com/GN5srTpgY7
— TV4 Hockey (@TV4_Hockey) February 25, 2021
Vi kommer alltså in på laget Frölunda i nästa del, här och nu fokus på individen Joel Lundqvist som resonerar intressant kring det här med tacklingar och vilka krav som ställs på de som vill spela fysiskt i dag:
– Det är en stor del av mitt spel, jag kommer vilja vara fysisk framöver också, men marginalerna minskar, känns det som, för varje år. Spelet går fortare, många spelare gör fler saker över pucken, blicken kanske ofta kommer ner, man skyddar sig inte på samma sätt, som tacklare blir det att du måste vara klinisk i ditt fysiska spel. Förr kunde du kanske komma lite snett in, puckföraren var lite mer observant. Det ser annorlunda ut i dag, då blir det en större risk att vara en fysisk spelare.
Det finns en del tillfällen då man ställer sig frågan om den fysiska hockeyn löper risk att försvinna, många unga spelare är, som Frölundaprofilen är inne på, inte lika observanta som de äldre var förr.
Men – i slutspelet har inte minst Rögle visat att det går alldeles utmärkt att spela fysiskt på ett schyst sätt med bra tajming.
Joel Lundqvist:
– Jag tror i ett slutspel, det känns som att folk är mer beredda, det blir en tuffare hockey, tätare, det tacklas mer i regel. Mer överlag, en vanlig grundseriematch, är det någon som fullföljer en situation så är det mer ovanligt. I slutspelet, man är mer vaksam med pucken, spelar med större marginaler, det blir att man sätter sig inte i samma trassliga situationer.
– Men för att komma tillbaka till egen del, jag vill fortsätta vara fysisk, men värderingen är viktigare i dag än för fem, tio år sedan. Det är väl den analysen man landat i.
Frölunda tog ledigt från kollektiv träning efter förlusten mot Rögle, återsamlas tionde maj. Joel Lundqvist har sett slutspelshockey bara sporadiskt (”Någon tiominutare här, någon tiominutare där”), men det här har han full koll på:
Stefan Wargs straff (en matchs avstängning) efter att till synes medvetet ha gett domaren en knuff med axeln.
Joel Lundqvist, det vet ni, fick hela fem matchers avstängning för att – i jakten på HV71:s Emil Johansson – blivit för ivrig och satt handen i ryggen på en linjeman.
Det ena mer medvetet, det andra mindre. Det första ett rimligt straff, det andra … låt vara återfallsfaktorn, men ändå … inte alls så, tyckte flera av oss.
Lundqvist om diskrepansen mellan Örebrobacken Wargs straff och sitt eget:
– Vi överklagade domen när det hände och hänvisade till tidigare fall. Nu drar jag upp det där igen, men … jag hade helt fokus på HV-spelaren och det blev en rotation framåt (handen i linjedomarens rygg). Om man jämför det med Warg som sätter en axel rent i sidan på domaren … för mig blir det väldigt konstigt, men … det spelar ju ingen roll nu, det är vad det är.
** Du måste ha undrat ”Vad är det frågan om?” när du såg hur Wargs aktion bedömdes?
– Det gjorde jag redan när jag fick mitt straff. Hela ”caset” från ingenting till att drevet gick igång. Sedan … äh, man vill inte älta det, det är bättre ni skriver om det.
Det var väl bara en sådan säsong. En pissäsong. När rätt mycket går fel. Kanske blir nästa bättre, den när Joel Lundqvist ska spela hockey över 40-strecket.
Han har i alla fall tänkt sig det.
Spela bättre.
Tajma tacklingarna bättre.
Uppnå bättre resultat med Frölunda.
Den sista detaljen kommer vi in på i del 2 av den här långa intervjun. Och jag vet, del 1 skulle egentligen kommit först onsdag, men vad fasen, jag fick feeling …
***
Michael Spaceks Trencin vann tjeckiska mästerskapet. Kanske presenteras han snart av Frölunda då.
***
Jag har nog glömt att nämna det mer än på Twitter (förlåt) men Frölundas J20-tränare Tobias Johansson har fått jobb på norska förbundet.
Martin Dahlin tar över J20 (och har ansvaret för hockeygymnasiet), Sebastian Pihl tar över efter Dahlin som J18-tränare.
För den som inte vet … japp, Martin är Buffalo-Rasmus pappa.
