► I natt gör Lias Andersson sin NHL-debut.
► I kväll går hans gamla lagkamrater i Frölunda och lägger sig med vetskapen om att säsongen hänger på en skör tråd.
► Mental styrka kommer avgöra. Och om det finns någon spets i Frölunda som kan kliva fram.
► Måndag. Morning Mailbag. Välkomna.
ATT DET VAR dags för Lias Anderssons NHL-debut i natt skrev jag om redan i förra veckan, sent i går kväll svensk tid kom det officiella beskedet att New York Rangers kallat upp sina ”förstarundare” från draften 2017, Andersson och tjecken Filip Chytil, från AHL (Hartford).
Hyggligt stor uppståndelse i New York inför nattens hemmamatch mot Aleksandr Ovetjkins Washington Capitals.
Rangers fans vill se framtiden.
Är den redan här?
Nå, för många av er är en annan framtid intressantare, och här är det frågan om något mycket mer akut:
Kommer ett smart Malmö orka fortsätta spela så här smart, disciplinerat och bra?
Kommer Frölunda kunna hitta ett sätt att göra mål – att komma in på mål?
Fler analyser, fler frågeställningar från min sida blir det under dagen, men ni och jag var inne på en del av det redan i går.
Power play blir en nyckel. Det hackar. Så kan det inte fortsätta. Kan vara läge att plocka in Simon Hjalmarsson i PP1 med Jan Mursak.
”Hjalle” försvann förresten från Mursaks kedja i går, Victor Olofsson tog plats där, smålänningen gick med Joel Lundqvist och Pontus Widerström.
Vill Roger Rönnberg fortsätta så? Gör han andra ändringar? Snart vet vi.
En sak till, bara.
I slutspel är det mycket känslor, men det finns liksom ingen – tycker jag – anledning att kalla folk för ”idiot” och andra invektiv.
Jag var väldigt förvånad i går när Malmötränaren Peter Andersson valde att lägga skuld på Max Friberg i samband med Lars Bryggman-incidenten (match 2-krocken i mittzonen).
För mig gick Peter över en gräns där, även om allt förstås är en del i att försöka reta upp Frölunda.
Tre tidiga 031-utvisningar i går var ju bingo för Peters gäng, så än så länge har han lyckats.
Man kan tycka vad man vill, men Peter är en skicklig tränare, en som än en gång får sitt lag att topprestera när det gäller som mest.
Här tyckte jag dock att han gick för långt. Därför tog jag upp det i går kväll.
Inte mer än så. Inte för att skapa något drev mot en i grunden, som jag alltid uppfattat det, trevlig prick. Så om folk tänker på tonen blir jag glad.
En annan grej är ju när Max Friberg tumlar in i Malmömålvakten Jonas Gunnarsson. Låt oss ta detta som ett principresonemang:
Kan Max dra ner på farten och inte gå så hårt på kassen? Ja.
Kan försvarande spelare ge fasen i att trycka till och därmed riskera att skada sin egen målvakt? Absolut.
För målvakters skull bör vi nog diskutera den här typen av situationer. Annars blir det som i slutspelet för … vad är det … två år sedan?
Nå, er tur nu. Fråga, tyck och tänk.
Frölunda tränar 11. Jag återkommer.
***
I dag ska jag träffa webbmannen. Nu ska spamhelvetet snart vara över. Hoppas jag innerligt. För er skull. För min skull. Jag gör ta mig tusan inget annat än rensar.
