► Indianens dagar i Frölunda är säkert räknade. Jag har inga problem med det.
► Ibland får man helt enkelt anpassa sig till den tid man lever i, må man gilla allt med den eller ej.
► Jag hoppas dock att Frölunda verkligen tänker till angående nytt klubbmärke.
► Fansen bör, tycker jag, få vara med och tycka till.
I FREDAGS SÅG jag, när jag scrollade nordamerikansk media, att det åter stormade kring NFL-laget Washington Redskins.
Eftersom jag har ”semester” skrev jag bara en snutt på Facebook och Twitter, snabbt hade dock andra medier vaket hakat på och i går hade GP ett utmärkt snack med Frölundas ordförande Mats Grauers som berättade att man nu verkligen ser över det här med namn och varumärke.
Jag räknar med att indianen ryker. Mer om det senare. Först kort bakgrund.
Det här med idrottslag och olika ”efternamn” anspelande på nordamerikanska urbefolkningen har ju varit ett återkommande ämne genom åren, kritik ibland, tystnad, en och annan kritisk röst igen, åter tystnad, och så där har det fortsatt.
Inget riktigt tryck på klubbarna.
Framför allt har det aldrig varit en enad kritik från så kallade ”Native Americans”, en del individer och grupper har ogillat, andra har tyckt det finns mycket viktigare saker att bry sig om.
Så tycks det vara även nu när hela västvärlden står inför något slags moraliskt reningsbad efter det vidriga mordet på George Floyd.
Det är inte primärt grupper av Nordamerikas urinvånare som ställt krav på att Washington Redskins ska byta namn, det är istället storsponsorer som FedEx och Nike som känt hur vindarna blåser och valt att agera.
Den här gången känns allt mer på allvar.
Snöbollen har rullat för långt ner i backen.
Floyd-mordet, protesterna som följde, vikten av ta avstånd från allt som kan kallas vit kolonialism … sammantaget blev nog bägaren så full att den vilken dag som helst rinner över.
Washingtonägaren Dan Snyder kommer inte få bygga en ny arena om inte ”Redskins” försvinner från namnet, FedEx – som har namnrättigheterna – har varit tydligt där. Nike har förresten redan plockat bort Washington Redskins från sin sajt där fans kan beställa souvenirer.
I Cleveland – där baseballaget heter Indians, precis som Frölundas hockeylag – har klubben twittrat att man nu vill ”´hitta bästa vägen fram” och det är tydligt att även här kan ett namnbyte komma att bli aktuellt.
— Cleveland Guardians (@CleGuardians) July 4, 2020
Det är alltså i det här ljuset man ska se det faktum att Frölunda nu utreder om framtiden bör vara indianfri. Mats Grauers & Co i ledningen har givetvis full koll på resonemanget i Nordamerika, ordföranden sa i går till GP (betallänk):
– Vi har betraktat vår indianlogga som en hyllning och har byggt vår varumärke med goda värderingar kring indianen. Vi inser samtidigt att det finns en koppling som är tveksam (…) Vi måste skaffa oss en bättre kunskap – och analysen ska vara klar i augusti. Efter det fattar vi ett beslut om hur vi ska gå vidare. Det kan innebär att vi byter varumärke.
Så lär det bli. Jag är tämligen övertygad om det.
Man kan hävda att ”Indians” i såväl Frölundas som Clevelands fall inte är det minsta rasistiskt, snarare en hyllning till de som vi förr kallade indianer, en hyllning till deras kampmoral; minns att Frölunda kallades ”Vilda Västern” och hellre ville förknippas med indianer än cowboys.
Då är ju ”Redskins” (rödskinn) ett betydligt större problem, mer nedsättande, kan jag tycka.
Nå, så har man kunnat resonera tidigare.
Nu, i spåren av George Floyd, är den tiden förbi.
Det är helt enkelt en onödig risk för en klubb att ta att på minsta vis förknippas med något som går att tolkas som rasistiskt, nedsättande, kolonialistiskt, och så vidare.
Washington lär med stor säkerhet tvingas göra sig av med Redskins.
Frölunda (och Cleveland) har chansen att förekomma istället för att förekommas – och jag är rätt övertygad om att det blir så. Adjö, du gamle indian, för att travestera Lasse Dahlquists klassiker från 1941.
Det finns en hel del att vinna.
Det finns nästan inget att förlora.
På vinstsidan:
Självfallet det PR-mässiga i dagens samhällssituation, men också att en högljudd grupp supportrar (många av dem unga utan minnen från Vilda Västern-tiden) som alltid undrat vad i herrans namn indianer har med Göteborg att göra vid ett namnbyte skulle jubla och förmodligen ta ett dopp i Poseidon i ren och skär glädje.
De som gillar indianen (och de finns!) skulle säkert muttra – men knappast sluta på gå på matcherna för den sakens skull.
De som avskyr indianen skulle i gengäld känna sig än mer som ett med klubben.
På minussidan:
”Indians” har tveklöst sålt souvenirer, det har blivit ett begrepp inte minst i Hockeyeuropa, men ärligt talat … det är bara ett efternamn. Klubben FRO-LUHN-DAA är maktfaktorn efter alla CHL-triumfer, det är inte indianer som väcker intresse och beundran.
Alltså – i min värld har indian eller ej aldrig varit en stor fråga, men i läget som nu uppstått, jag ser inte att Frölunda kommer fram till något annat än att indianen spelat ut sin roll.
Den riskerar helt enkelt skada betydligt mer än den ger.
Man kan tycka att det vore modigt att stå emot snöbollen, fortsätta hävda att ”Indians” är en hyllning och inget annat, men ibland tangerar mod dumdristighet.
Inga företag lär sluta stödja Frölunda om efternamnet kastas på skräphögen.
Ett och annat kan göra det om det blir kvar.
Diskussionerna inom klubben kommer säkert vara många och intensiva, ska så vara, men i slutändan tror jag ändå beslutet lär nås fram till och fattas med enighet.
Och då är ju frågorna, för er som orkat läsa ända hit:
## Hur ska klubbmärket se ut? Ska Frölunda försöka att åter få ta plats i Västra-familjen och därmed kunna ta tillbaka en klassiker? Kanske skapa ett helt nytt märke istället?
## Nöja sig med Frölunda HC – eller är det nödvändigt att hitta ett annat klatschigt efternamn?
Jag vet nog vad jag tycker, men det är ointressant, desto viktigare att alla ni som följer och älskar Frölunda får känna er delaktiga.
Frölunda bör inte, anser jag, byta namn och logga över en natt, låt det hellre ta lite tid (eftersom det ska hålla länge), ta fram X antal alternativ, låt sedan supportrarna vara med och rösta.
Sådant skapar delaktighet.
Sådant bygger på klubbkänslan.
***
Visa det här inlägget på Instagram
***
Den här hade inte riktigt fungerat i dag, eller vad tror ni? Men det var andra tider då, människor tänkte annorlunda, och jag tror inte på det här med att sudda ut historien. Bättre vi lär av den.
