► Frölundas kamp för att göra (fler) mål påminner lite om att leta efter nyckelhålet i beckmörker. Man är så nära – ändå så svårt att få till det. Risken är alltid att man resignerar.
► Men om, jag skriver om, Frölunda skulle hitta det där jäkla hålet på fredag … jag är inte redo att räkna ut det här laget än.
► – Vi kommer gå in och köra som i en slutspelsmatch för att ha en bra känsla inför åttondelsfinalen, lovade Robin Alvarez inför fredagsreturen mot Växjö.
DET MÅSTE VARA något vansinnigt frustrerande att spela hockey i Frölunda den här säsongen.
Som i går kväll i Växjö (2–3), karbonpapper på många andra matcher den här säsongen.
Bra anfallsspel, bra fart, bra tryck på kassen, bra chanser skapade, detta mot ligans bästa lag som gick för serieseger.
Låt oss vara ärliga:
Det Frölunda gjorde fem mot fem var långa stunder rätt imponerande, inte minst sett till tvåveckorsuppehållet.
Låt oss fortsätta på det ärliga spåret:
Det hjälper ju inte ett dugg när man inte gör mål; bjuder man sedan motståndaren på en fullträff, tar utvisningar i anfallszonen, då har ni receptet på ”Västkusttorsk á la Rönnberg.”
Att se Frölunda spela hockey är ofta som att ana den där nyckeln som är på väg att hitta in i hålet, man tänker ”Nu då?”, ”NUUUU då?”, ”Men … NU MÅSTE DET VÄL FÖR HELSKOTTA GÅ?!”
Det är så jäkla nära, det är så lite som skiljer, men när det händer gång på gång så är det givetvis ingen tillfällighet.
Jag försökte mig på att diskutera den där frustrationen med Robin Alvarez, men – vilket förstås är rätt – han hade ett humör som ändå var rätt gott.
– Vi vill ju göra fler mål på de chanser vi skapar, samtidigt hade det varit riktigt tungt om vi inte skapat. Nu vann ändå Luleå i dag, det här var en bra insats fem mot fem, jag tror vi kan växa av den. Man får gå till sig själv, det här med att göra mål, jag har ett superläge till som jag skulle vilja göra mål på – men jag är där. Jag vill göra det igen, sätta den nästa gång. Varje spelare måste tänka så.
** Matchen gav ändå något, menar du? Trots att det här var ännu en match när ni gjorde rätt mycket bra men fick absolut ingenting för det?
– Samtidigt, det här var bortaplan mot Växjö som går för seriesegern, inte så att de åkte och ”lajade” runt, vi hade inte spelat på två veckor och går ut och spelar så pass bra fem mot fem. Jag tror inte Växjö känner, om de hade fått välja, att de valt oss i slutspelet.
** Värdet av en vinst på fredag, revansch på Växjö, en positiv kick?
– Klart det hade varit viktigt. Vi kommer gå in och köra som i en slutspelsmatch för att ha en bra känsla inför åttondelsfinalen.
Jag har skrivit det här några gånger men det får gå en gång till:
Ett lag som har förtvivlat svårt att utnyttja sina chanser måste spela nästan felfritt i defensiven.
Frölunda, om man vill förlänga säsongen, måste a) göra fler mål eller b) färre misstag som leder till baklängesmål. Helst både och.
Jag inser att det är svårt att se hur Frölunda plötsligt ska lyfta i något avseende här, det har sett ut som i Växjö alldeles för ofta, och det kan vara som så att … tja, Frölunda 20/21 kanske inte mäktar med mer än vad vi fått se.
De bra stunderna är för få.
De sämre lite för många.
Samtidigt, det är så oerhört lite som gör det, så mycket (utöver det som räknas: målskytte) såg så bra ut nere i Växjö, att … nej, jag är faktiskt inte redo att ge upp om det här laget riktigt än.
Det hade varit kul att se om det studsade in någon puck eller två i match 52 på fredag, om Frölunda fick lite medgång i första åttondelsfinalen, vad som blev följden.
Visst, man får inget, och det studsar ofta med laget som är bäst. Men ändå:
Jag kan se att Frölunda faktiskt sätter dit några puckar på fredag, går in och gör något bra i åttondelsfinalen, i alla fall räddar säsongen med en kvartsfinalplats (något slags skamgräns, tycker jag).
Jag kan också se att det är The Same Procedure As (almost) Every Time, för att travestera nyårsklassikern ”Grevinnan och betjänten.”
Om jag är feg och helgarderar? Absolut. Men jag är i alla fall ärlig.
Om det spelar någon roll om Frölunda kommer sjua eller åtta, vilket lag man får möta? Nej, inte på minsta vis.
Det här laget besegrar sig ändå bäst själv.
***
Ingen hjärnskakning på Johan Mattsson, pucken tog mer mot hals/nacke. Givetvis inte skönt, men han ska vara okej.
***
TILLAGT: Ehn är anmäld – och lär då säkert bli avstängd.
Den här krönikan skrev jag i går kväll, jag vet inget om eventuella anmälningar till disciplinnämnden, men jag tycker alltså inte att Christoffer Ehns smäll mot Viktor Fasth borde landa där.
Nå, jag står fast (förlåt) vid vad jag skrev i matchtexten:
Växjömålvakten har ingen skuld i det som sker, flyttar inte ut kroppen, det är upp till Ehn att undvika smällen; Fasth är inte alls tydligt utanför målgården, och även så, inte heller där får du köra på en målvakt.
Matchstraffet alltså helt okej, tycker jag – medhåll här från C More-experten Petter Rönnqvist som textade till mig:
– Inte med vilje, lite slarvigt och vårdslöst. Tar i bakhuvudet och i målgården. Matchstraff.
***
Mina fem bästa i Frölunda:
1 – Max Friberg
* Vaken assist till 1–0, skapade mycket, för andra och för sig själv. Stark framåt och bakåt.
2 – Jan Mursak
* Bara bättre skytte som fattades, gjorde många bra saker, kom oftare på insida, till några lägen.
3 – Patrik Carlsson
* Lirade nästan 20 minuter, likt Friberg bra i båda ändar av isen.
4 – Filip Johansson
* Den här unge backen har fått ett genombrott i vinter.
5 – Robin Alvarez
* Mål, med där det hände, aktiv, också stark både framåt och bakåt.
***
#Rögle, #Växjö, #Leksand klara för CHL. Även #Frölunda som regerande mästare. Rögles första deltagande i Europa i klubbens historia. Leksands första sen gamla EHL 1998. @championshockey
— Szymon Szemberg (@Sz1909_Szemberg) March 29, 2021
