► Hockeyrinken är ingen absolut fredad zon.
► Den fastställda domen mot Jakob Lilja är inte alls en skandal.
► Signalen som rättssamhället sänder ut är bra, viktigare än att Lilja vs Olsson nog var inom gränsen för vad hockeyn borde ha kunnat hantera på egen hand.
NÅGRA RADER BARA om Jakob Lilja och det faktum att hovrätten i dag fastställde tingsrättens dom (40 dagsböter á 650 kronor).
Spontant gillar jag det här.
Principen, alltså.
Att samhället markerar att allt inte är okej bara för att det sker inom idrottens värld.
Absolut ingen skandal som jag såg att Almen Bibic tyckte.
Det var en fruktansvärt ful crosschecking som Jakob Lilja satte i nacken på Jens Olsson, den var utanför spelet, och jag kan absolut se varför den togs vidare.
Jag tror markeringen är viktig, påminnelsen: ”Hallå, spelare – allt är inte okej i en hockeyrink.”
Sedan kan man alltid fundera:
Utgjorde just den här crosscheckingen en så grov förseelse att det civila samhället skulle gripa in, att idrotten inte skulle få ta ensamt straffansvar?
Nej, det tycker jag nog inte.
Om man ska ner och peta i detaljerna så anser jag att den höll sig under något slags gräns, även om en sådan är synnerligen flytande och svårdefinierad.
Jag kan förstå att Jakob Lilja känner sig onödigt utpekad, att andra känner att för mycket av deras skattepengar slösats bort.
Respekt för det.
Men – kanske får detta andra spelare att tänka efter före?
Inte i själva spelets hetta, men i situationer utanför spelet.
Hovrättens besked signalerar att idrotten inte är en frizon.
Det är i grund och botten bra.
Självfallet är inte allt okej bara för att idrotten (i det här fallet hockeyn) har ett eget regelverk.
Det är väl ingen vettig människa (hoppas jag) som tycker att Todd Bertuzzis överfall på Steve Moore 2004 skulle ha behandlats enbart av NHL:s egna instanser? Ni ser incidenten nedan, cirka 30 sekunder in i klippet.
Vad det handlar om är att hitta en gräns för när samhället ska träda in, en sådan gräns kommer alltid att vara svår att hålla skarp, folk kommer tycka olika, och även jag känner alltså att Lilja vs Olsson nog inte riktigt nådde över den.
Lik förbaskat är det bra, känner jag, med signalen som skickas ut.
Bryter man mot reglerna tillräckligt grovt, är våldet inte alls kopplat till en närkamp utan helt och hållet en hämndaktion utanför själva spelet, då kan man straffas, inte bara av två domare på is utan även av en i civil rättssal.
I grund och botten är det bra.
Sedan kommer vi alltid diskutera specifika incidenter och situationer. Det kommer vi aldrig undan. Men jag ser inte att att svenska domstolar plötsligt ska översvämmas av slashingar och crosscheckingar. Lite mer än så har svenska jurister att göra med allt vad som händer på gator och torg.
Det här var en markering. På sitt sätt rätt bra.
***
Vad gäller Todd Bertuzzi och Steve Moore så nådde parterna förlikning i rätten, tio år efter den fruktansvärda attacken. Ni som kan er hockeyhistoria vet att allt var en hämnd för en sen Moore-tackling på Markus Näslund tidigare under säsongen.
