► Några söndagstankar, jag kunde inte hålla mig ifrån det.
► Lias Andersson. HV71. Frölunda.
► Häng med, den som vill.
FRÖLUNDA ÄR HELT klart på rätt väg, men frågan är om det är alldeles för sent? HV71 har något riktigt bra och spännande, glädjande besked om spelare på väg tillbaka, men finns jämnheten för att gå riktigt långt i slutspelet?
Intressanta frågor, båda två. Låt mig återkomma.
Men först detta ämne som jag trodde var färdigtjatat, men jag ser här och var att det är det inte alls.
Lias Andersson.
I HV71 är det närmast hallelujastämning när den store lille bumbibjörnen är tillbaka.
Lätt att förstå. Killen kombinerar ”grit” med spelskicklighet, kan både vinna närkamper och göra fina spel, ena sekunden så visar han vilja genom att gå en verbal rond med Max Friberg, andra så spelar han fram till mål eller sätter en straff.
Klart Lias Andersson blir viktig för HV71.
Nej, han hade inte varit så här bra i Frölunda.
Va? Låt mig förklara, så kanske vi kan döda den här diskussionen sedan.
I HV71 fanns en given plats som förstecenter, det var ingen annan som kände sig trampad på tårna, det förstörde inte hierarkin, det var bumbibjörnens hemkomst, en förlorad son hemma för att addera något extra, det var … förlåt engelskan – a perfect fit.
Frölunda har investerat tungt (ekonomiskt och prestigemässigt) i Johan Sundström och Nicklas Lasu, har en av ligans allra största profiler i Joel Lundqvist, och så den center som Ryan Lasch helst vill spela med: Simon Hjalmarsson.
Ingen kan väl tro att frustrerade Sundström och Lasu (de hade velat spela bättre, få ut mer, tro mig), Lundqvist och Hjalmarsson glatt hade tagit kliv nedåt i hierarkin till förmån för en center vars form då var högst osäker, ingen kan väl tro att detta gjort laget Frölunda bättre?
Jag förstår verkligen hårt prövade Frölundafans som ser Lias Andersson göra mål i Scandinavium och tänker: ”Honom skulle vi haft.” Absolut. Men det finns alltså en större bild, en helhet, och den var sportchefen Fredrik Sjöström tvungen att ta hänsyn till.
Jag tror inte ens det räckt om han sagt till gamle Rangerskompisen Chris Drury (i dag assisterande GM) att en plats som förstecenter var ledig.
Så som centersidan ser ut i Frölunda, så som laget är byggt, så som HV såg ut, så som det fanns en lucka där märkt ”LIAS”, jag tror det var en så kallad no-brainer när Rangers fattade sitt beslut.
Ja, Rangers fattade beslutet. Inte Lias.
Ni minns ju varför. Värt att bära med sig.
För Lias, hävdar jag, var HV71 bingo. ”Hemma” där han juniorfostrades, där han tog SM-guld 2017, där han utan problem togs emot som nummer 1 på centersidan.
Det gav 21-åringen en chans att kunna skina i hemtam miljö.
I Frölunda hade konkurrensen varit helt annorlunda, uppmärksamheten likaså, och även om det aldrig var aktuellt så vill jag nog gärna poängtera:
Lias hade inte stått ut så här i Frölunda, tror jag. Inte samma utrymme. Inte samma givna plats. Inte samma lugn och trygghet.
***
Frölunda tog ännu ett spelmässigt steg framåt på lördagen, inte minst första perioden, jag pratade med HV-folk som sa att så där tillbakapressat har laget inte blivit på länge.
Man bör ha med sig det. Inte så att Frölunda inte har något spel, inget vill, inte kan ta sig ur egen zon, inte gör något rätt och så vidare.
Tvärtom. Man gör en hel del rätt.
Problemet: en hel del fel, också.
Till syvende og sidst är man inte bra nog för att vinna hockeymatcher här och nu, det är (nästan) alltid något som fäller laget. Är det inte utvisningar så är det misstag i egen zon, för dålig koll på spelvändningar emot, för svaga avslut, för lite trafik, och så vidare.
Frölunda just nu är som det berömda täcket: det är alltid någon del som blir över. O-täckt, skulle man kunna säga.
Visst lever topp 6-chansen, jag får be några passionerade läsare om ursäkt för att jag i en av texterna inte petade in ”sannolikt” i parentes efter att ha skrivit om kommande åttondelsfinalspel.
Om Frölunda slår Malmö borta, om Djurgården tar högst två poäng hemma (15 segrar i rad på Hovet, 13 treor) mot Rögle, då lever hoppet inför epilogen på torsdag, då räcker en Frölundaseger mot blåränderna.
Det borde jag förstås ha påpekat ännu en gång. Slarvigt. Mittåt.
Chansen finns. Men jag tror den är liten. Jag förstår dock att supportrar tror mycket mer på det än journalister. Så ska det vara.
När man ser Frölunda är känslan: det här skulle absolut kunna räcka en bit i slutspelet.
Om det oftare ser ut som i första perioden mot HV.
Om det går att kombinera med bättre koll bakåt.
Om PP fortsätter leverera.
Om fler spelare gör som Max Friberg och kliver fram.
Om det säger klick-klick och väldigt mycket faller på plats.
Om. Det är just det. Om.
Spännande att följa. Mycket. Närmast på tisdag mot Malmö som fick backen Adam Ollas Mattsson avstängd efter tacklingen i ryggen på Växjös Brendan Shinnimin.
***
”Bumbibjörn”? Mm, senast Lias Andersson var i HV71 bildade han ju en succékedja med Filip Sandberg och Mattias Tedenby, de tre kallades just ”bumbibjörnarna.”
***
Jag är skarpt förtjust i att se HV71 spela hockey, det finns en explosivitet i offensiven, jag anar en trygghet i gruppen, ser ett spel med gemensam tanke, och med Eric Martinsson tillbaka växer backsidan ett snäpp.
Veteranerna Martin Thörnberg och Christian Sandberg ger ökad och rutin till forwardssidan.
Stephan ”Lillis” Lundhs gäng ska på intet sätt räknas bort i finalsnacket, speciellt inte nu när Lias Andersson är med och drar tåget. Han vet ju hur man gör, så att säga.
Men kan HV lyfta ett snäpp till när allt skruvas upp i slutspelet? Finns jämnheten för att vinna sjumatchersserier mot de bästa? Mm. Vi får se. Småkul test mot Luleå på tisdag.
***
Utan att måla fan på väggen,den här jäkla coronan … undrar hur det blir. Hockeyslutspelet är liksom sekundärt när det brinner till.
***
Se där, ja. En gång till. Om nu avgörande straffmål räknas. Men det bestämmer jag att det gör …
