► Skellefteås start och power play – wow!
► Rögles comeback – wow!
► Fortsättningen på den här semifinalserien – wow de luxe!
► Men hur många tunga skador tål Rögle egentligen? 2–1 nu, semifinal 4 tisdag kväll.
NÄR RÖGLE SLUGGADE sig tillbaka in i matchen efter en hemsk start fortsatte norske backen Erlend Lesund att vara en jätte, en tacklingsmaskin, en som spelar sitt livs hockey.
Ödets ironi att det var han som inte fick bort pucken när Jesper Frödén vispade in 3–1 (52.31) för Skellefteå, stängde matchen (4–1 kom i tom kasse) och dödade Rögles hopp om att gå ikapp, förbi och lassa in en finalplats i charterkärran hem till Ängelholm.
Små jäkla marginaler, Skellefteå hade dem med sig när Frödén nätade, Rögle hade dem emot sig när Joey LaLeggia prickade stolpen och Leon Bristedt missade att ge Erik Andersson fritt läge, båda vid ställningen 1–2.
Ännu en rasande häftig hockeymatch mellan de här lagen.
Ännu en kväll där vi bjöds på godis och njutning.
Ännu en kväll där momentum svängde på ett sådant där sätt som man borde ha vant sig vid men ändå aldrig riktigt gör.
Skellefteås förstaperiod – oj, bland det bästa jag sett på ett tag. Pucktempot, passningsspelet, viljan att gå framåt, framåt, framåt och spela fort, fort, fort – med skärpa, dessutom.
Och, tro’t eller ej – det snudd på utdöda power play-spelet fick liv. Melker Karlssons 1–0-styrnning, Niclas Burströms 2–0-retur, känslan var att Rögle – som tycktes kvar i flygplanet om jag på klyschvis får ge er matchbilden – kom lindrigt undan.
– Vi verkar gilla att vara i pressade lägen, sa Melker Karlsson i C More.
Gällde tydligen Rögle också. Efter första vilan var benen med, Erlend Lesund och Mattias Sjögren var fysiska jättar, Adam Tambellini pillade in 1–2 – och givetvis var kvicksilvret Leon Bristedt inblandad.
Sannolikt hans bästa match efter coronaeländet och dess jobbiga följder. Stockholmaren tycktes ha helt andra ben nu, orkade fler maxåkningar, fler maxprestationer, och så när räckte det till 2–2 och kanske ett förlängningsdrama.
Jag var grymt imponerad av Rögles comeback, inte minst eftersom den kom utan Moritz Seider, utan Daniel Zaar – och nu också utan Dennis Everberg som försvann redan efter några minuter.
Om inte den där pucken studsat snett, om inte Lesund missat, om inte Frödén varit så vaken (3–1), fan vet, om uttrycket ursäktas.
Å andra sidan ska man inte vinna med så usel disciplin. Sju tvåor‚ fyra bara i första perioden – när Skellefteå avgjorde.
Hemmalagets PP-spel var sylvasst i början, Oscar Möllers skottpass till Melker Karlsson (1–0) var läckert, klapp-klapp-spelet som föregick Niclas Burströms 2–0 var mumma.
Skellefteå var hetare, rappare, snabbare i ben och skallar den här kvällen.
Så fanns inget att be för heller.
Men … det kommer krävas två segrar till, en hemma tisdag kväll, en i Ängelholm torsdag kväll, och jag är tveksam till att det går.
Samtidigt, skadorna tar hårt på Rögle, må bredden och toppen på den vara hur fin som helst.
Om vare sig Everberg eller Zaar kan spela match 4 tisdag kväll, om Bristedts coronapåverkade kropp (spelade 11.35) känner av måndagsfajten … det kan bli jobbigt.
Snacka om tre blytunga skador, inga dussinlirare, direkt.
Men … behövs det så går väl lille Marco Kasper, 17, in och gör något fräckt. Österrikaren fick 8.02 den här kvällen, killen är löjligt smart för sin ålder.
Oscar Möller fortsätter vara inblandad i väldigt mycket för Skellefteå, han spelar stor hockey just nu, och den här kvällen tyckte jag även kedjekompisarna Jonathan Johnson och Jesper Frödén hakade på bättre än tidigare. Melker Karlsson, och förstås Jocke Lindström, stod ut.
***
Dennis Everberg klev av tidigt i matchen, crosscheckingen från Jonathan Johnson var inte allt för hård, nästan mer en knuff – men den tog illa.
I sidan på Everberg, där man ofta saknar skydd.
Kanske ett revben, kanske där Röglestjärnan hade problem inför slutspelet, kanske något annat.
Alldeles oavsett, Everberg kunde inte spela mer i matchen, och kan han inte gör det i fortsättningen heller är det enormt avbräck för Rögle.
Moritz Seider och Daniel Zaar är redan borta, men de flög med upp till Skellefteå, så hoppet lever.
