► En av få ljuspunkter under en mörk säsong för Frölunda var unge backen Filip Johansson, 21. Vi hade ett intressant snack, bland annat om:
► Fokusproblemen efter draften.
► Mötet som förändrade.
► Frölundas försvarsspel.
► Kampen mot Covid-19.
► – Jag älskar det här, det hade varit grymt roligt att få gå långt med det här laget, sa Filip optimistiskt inför nästa säsong.
HAN HAR INTE skrivit på för Minnesota Wild än, Filip Johansson, trots att han draftades 2018 och att tiden börjar rinna ut (klubbarna har fyra år på sig). I dag har han en cool, avspänd attityd till hela NHL-grejen:
– Inte hört något än, jag är här och nu. Typisk klyscha, va?
Sagt med ett leende. Men talande för en förändring i tankesätt. Det här med NHL-draft får ju lätt för stora proportioner, det målas upp till något gigantiskt, det är förstås kul och smickrande att väljas tidigt (Filip, då i Leksand, gick i första rundan) men lik förbaskat är draften bara ett första steg, ett litet steg.
De stora tas efteråt. När spelarna ska uppfylla förväntningarna. Dock lätt att sväva iväg.
– Man blev draftad, jag var ung, det var väldigt mycket på en gång, svårt samla tankarna och ha fokus på ett ställe. Även fast man ville det bästa för Leksand så låg det alltid med. Nu har jag mer lärt mig att kunna släppa det lite, som nu med Minnesota, det är inget jag kan påverka hur de tänker, nu har jag inte hört något, då lägger jag inte någon energi på det. Det enda jag kan göra är att fokusera här och nu, och jag trivs så bra här.
** Fullt fokus på att du spelar för Frölunda nästa säsong, alltså?
– Ja, jag räknar hundra procent med det, att få vara här och gå långt med det här laget för …jag tycker vi har en bra grupp, ledarteam, allting. Jag älskar det här, det hade varit grymt roligt att få gå långt med det här laget.
När hösten 2020 led mot vinter hände något med Filip Johansson, killen som hade lämnat Leksand för att i Frölunda få fart på karriären. En okej start blev nu mer, jag såg en en ung grabb agera med mer pondus, göra fler saker rätt i egen zon, ta större del i offensiven, rent allmänt ta mer plats.
Sedan gick ju Frölundas säsong åt helsike efter nyår, Filip själv drabbades sent av Covid-19 och missade i princip hela slutspelet – men det förtar inte känslan:
Fagersta-Filip var en av få i Frölunda som tog stora steg framåt, det ska bli mycket intressant att följa honom nästa säsong.
Berättelsen om hur han lyfte är värd lite utrymme:
– Jag kom hit, hade spelat i SHL men var ut och in i laget (Leksand), ingen riktig plats i laget, så jag kom väl hit och hade målsättningen att bara ta en plats, bara vara med och konkurrera. Jag känner att efter jul, eller ända sedan jag kom … jag känner att jag utvecklade grejor, men jag fick inte riktigt ihop det på isen. Sedan efter jul hände något, jag hade ett samtal med mentala coachen Susanne (Pettersson) och (Kristofer, assisterande tränaren) Näslund, det var efter det som … det bara ”gick ihop”, så fick man självförtroende och sedan gick det bra.
** Vad var nycklarna i samtalet?
– Jag ville ta till mig mycket information om spelet, vad vi ska göra, vad jag ska göra. Mötet var mer: ”Men Filip, du kan, men du måste fundera på vad som är bäst för dig, vad som passar dig.” Tänka mer på vad som passar mitt eget spel. En grej kanske passar för mig men inte en annan. Även om Näslund säger att vi ska göra en grej, det är det han vill få ut, sedan behöver inte det betyda att jag eller (Viktor) Ekbom eller ”Matte” (Mattias Norlinder) ska göra samma sak. Man får dra nytta av sina styrkor, svagheterna får man försöka får bort på något sätt. Jag tror det var det, jag försökte känna ”Vad gör mig bra, vad fungerar för mig för att få bästa resultat, både för mig och laget?”
** Lita på dig själv?
– Lite mer lita på mig, spela ut, tro på det jag gör. Då kommer självförtroendet, spelar man bra så får man mer istid, och så spinner det vidare. Det är en balans det där, du ska ha förtroende – men du ska göra det bra också. Det där måste gå ihop, för mig gjorde det det i år, det var jäkligt kul.
Vi snackade en del om det här med vad en backs främsta uppgift är, i min värld primärt att kunna göra jobbet i egen ände, ta det därifrån, addera så många offensiva byggstenar man har kapacitet till. Resonemanget kring detta blev intressant, tyckte jag:
– Jag håller med, en back ska börja med en bra defensiv, men jag känner väl, eller har känt under en längre tid, att jag har mer offensiv i mig. Men jag inte visat eller fått ut någonting. Om det var det där samtalet eller att jag började spela lite bra, men jag fick självförtroende, började känna att jag är nog ganska bra offensivt. Så den offensiva biten var nog mycket att jag trodde mycket på det, vågade hitta lösningar, spela ut, vågade fylla på i anfall samtidigt som jag tycker att defensiven, jag har byggt på mig, blivit lite starkare.
Filip väger 83 kilo nu. Vill upp lite till. Utan att tappa bort något annat.
– Jag måste få med mig rörligheten, hela paketen, konditionen, smidigheten.
** Viktig bit för dig ändå, tyngden?
– Jag vill känna att jag blir ännu mer rejäl i defensiven, för min del känner jag att, för att jag ska vara nöjd med min match så ska jag känna att jag var stabil defensivt. Nu ser inte jag mig som en defensiv spelare, men samtidigt måste jag se till att det jag gör defensivt orsakar inget för laget bakåt. Kan jag få bort det, då är jag nöjd med den biten, då kan jag bygga vidare, för jag tror mycket på det att ha en bra grund. Defensiven sitter? Bra, därifrån kan man ta klivet och hitta på saker i offensiven i rätt läge. För börjar man i fel ände, börjar man en match med att bara vara offensiv, du får en dålig start, du får dåligt självförtroende, du får en dålig känsla, och hockey är så väldigt mycket mycket i skallen. Jag tycker det är skönt att börja en match lite enklare, komma in i det, vara rejäl. Sedan blir det inte alltid som hoppas, man har ju en motståndare också, men attityden. Dyker det upp ett läge att följa med upp i anfallet i första bytet, då gör det det, men … jag vill börja med att se till att det är rejält.
** Inte jaga offensiven?
– Precis. Det kommer. Efter att man gjort jobbet bakåt bra och stabilt.
Den som följt Frölunda de senaste sju, åtta åren är sannolikt helt med på den här frågan:
** Får ni spela så då? Ta defensiven först, alltså. Ni är ju inte direkt Växjö eller Rögle med ”rimmande” (puckar i rundeln) och rätt enkelt spel i egen zon. Backar uppmanas att alltid vårda puck, vara konstruktiva.
– Alltså … vi vill väl inte spela bort puckar, det vill vi inte, det kan jag säga. Samtidigt sitter vi inte och säger att vi ska hitta svåra spel och lösa det, men … det är där man måste ha en bra balans. Det blev bättre under säsongen, tycker jag, men det kan säkert bli bättre också, att … det är ju den som har pucken som har ansvar för den, känner han att det är en knivig situation, det är många spelare, ”jag kan inte lösa det”, då är det okej att kanske lobba ut den eller slå den via plexit.
** Men det är mer i nödfall?
– Det är inget vi vill ha i vårt spel som en grund, som Växjö och Rögle och de här lagen, de kan ju till och med, utan att se vad som finns, bara ”skicka” en puck. Sedan får man säga vad man vill om det, men det är ju vad man tror på. Det vi håller på med, bara man hittar en bra balans, den som har pucken, de runt om hjälper till är spelbara och kan rädda misstag … vi ska inte hitta de svåra spelen om de inte finns, men jag tror inte på att bara rimma (slå den i rundeln, likt Rögle) bort puckar, bara kasta bort dem. Det handlar mycket om ansvar och känna av läget vad som behövs, vad som behövs. Någon gång efter ett långt byte eller i en svår situation, då kanske det är lobb ut eller en sarg ut eller en hård ”rim”. Men det är mycket av vad du ser där ute på isen som gör det. Sedan kan man nog ha vilket spel som helst, jag tror mycket handlar om att man ska spela efter det man har sagt.
** Att alla är på samma sida?
– Precis. Samma sida, att alla tar ansvar, följer det.
** Inte som efter nyår för er i Frölunda, självförtroendet försvann, många stod och tittade på, undrade vad puckföraren skulle göra, lämnade över ansvar.
– Det gäller att inte hamna i det läget nästa säsong. För kollar man början av säsongen när allt flöt, då var det inget problem med hur vi spela oss ur zonen eller hur vi försvarade eller hur vi till och med gjorde mål ett tag. Mycket kommer ju i ett helt paket. Självförtroendet sjönk, mycket som följde med.
I Filips kropp följde något annan med. Covid-19-viruset. I alla fall följderna av det. Drabbad sent under grundseriesäsongen, tillbaka för några ynka minuter i de avslutande kvartsfinalerna mot Rögle (ersatte skadade Anders Grönlund), men 21-åringen var långt ifrån sig själv:
– Jag mådde inte bra då.
Han gör det nu, Filip Johansson. Men det har tagit tid. Inte så mycket med tryck över bröstet, andningsproblem, däremot en närmast förlamande orkeslöshet:
– Första träningsveckan innan man riktigt var inne i det, det var tufft, det var hem och sova efteråt, jag var helt slut efter dagarna. Inte den där tröttheten man kan få när man tränat hårt utan … jag var helt slut, orkade liksom ingenting. Det satt i nästan fyra, fem veckor. Men det blir bättre för varje dag, och nu skulle jag nästan säga att jag är ganska återställd. Jag kör allting, nu har jag energi.
** Till och med för en sådan här lång intervju.
– Precis. Det hade jag inte orkat i början, då hade pannan varit nere i bordet … haha.
***
På samma sätt som med Lucas Raymond:
Ja, detta var klart sedan länge.
Nej, det är inget annat än en bekräftelse på det vi visste.Så behöver ni inte ställa så många frågor. 😜 https://t.co/YKOPBg5TL4
— Henrik Leman (@henrikleman) May 26, 2021
Joel Mustonen har förresten nygammal klubbadress: Örebro. Spännande att se om han hittar tillbaka till den spelare han en gång var.
***
Den NHL-klubb som draftar en svensk/europeisk spelare (som till exempel Filip Johansson) har rättigheterna i fyra år, Minnesota Wild – mitt uppe i slutspelet mot Colorodo Avalanche – kan sajna Filip i sommar, vänta och göra det till exempel i vinter, eller välja att låta tiden gå och ge upp rättigheterna skulle man inte känna att Frölundabacken är något att satsa på.
I det läget är Filip free agent, kan i framtiden skriva på för vilken klubb som helst, lite som Max Friberg i dag.
Intressant: om Minnesota skulle vänta, komma till Filip i december och säga ”Vi vill sajna dig”, då kan han välja att tacka nej för att ha större valmöjligheter nästa sommar.
