► Det är nog inte så svårt att räkna ut vilka som får flytta på sig med Lias Andersson och Carl Grundström hemma.
► Så här tänker jag. Så här tror jag att Frölunda tänker. Vad tror ni?
Carl Grundstrom is on his way back to Sweden. Toronto likes him, but he needs another year to develop.
— Darren Dreger (@DarrenDreger) October 2, 2017
DET VAR JU inte på något sätt en chock att Carl Grundström skulle komma hem, det har jag skrivit i flera dagar nu, och även om jag inte sett den officiella bekräftelsen från Toronto Maple Leafs eller Frölunda än (kommer säkert snart) så har ju TSN:s ansedde reporter Darren Dreger twittrat om det.
(UPPDATERAT 17.08: Leafs gick ut med Grundström nyss, ni ser även ett annat väntat besked, att Andreas Johnsson skickas till AHL och Marlies.
Vill ni läsa Frölundas bekräftelse finns den här.)
Det räcker gott.
Om nu ens det behövdes.
Vi har ju varit inne och snackat om det förut flera gånger, ni och jag, konkurrensen är mördande inte minst på Leafs forwardssida, det var inte i höst Grundström skulle ta plats, han var över för att skaffa erfarenhet, visa coachen Mike Babcock var han står, och de lovord svensken fick av självaste herr guldcoach, de tror jag betyder mycket för resten av säsongen.
Grundström vet att han kan mäta sig med NHL-spelare.
Nu kommer han hem för att vara ännu bättre nästa år.
Stavas drivkraft, det.
Givet viss tid för acklimatisering bör det vara riktigt bra för nyheter för Roger Rönnberg och tränarstaben i Frölunda.
Det samma gäller ju förresten Lias Andersson.
Och – för Frölundas del är det verkligen efterlängtat med forwards som driver på kassen i sömnen, så att säga, som ingen behöver tjata på, som sällan blir runda, som nästan alltid tar raka vägen på mål,
Firma Grundström & Andersson är den typen av spelare.
I ett lag som Frölunda, ett enda stort rundstycke ibland, kommer nummer 3 och nummer … tja, låt oss säga 42, spela viktiga roller.
Vad betyder det för andra? Tja, måndagsbeskedet var väl ungefär lika väntat som att Grundström skulle komma hem:
Förste man att ryka är Pontus Widerström (bilden).
Vadå? Han får ju spela center i förstakedjan mot Gap?
Jajamän, på intet sätt är det så att Frölunda är missnöjt med honom, han anses så bra att han kan gå in och centervicka mot svagt, franskt motstånd, men när det är Luleå och SHL på torsdag är det sannolikt Widerström som är extraforward, även om han gjort ett positivt intryck.
Det är bara att göra matten.
Ryan Lasch–Joel Lundqvist–Mats Rosseli Olsen
* Rörs inte på, och skulle Rönnberg någon gång byta folk så inte fasen sätter han MRO på bänken.
Sebastian Stålberg–Simon Hjalmarsson–Sean Bergenheim
* Bärande spelare allihop, ska till en djup formsvacka för att någon av dessa ska riskera en bänkning.
Max Friberg–Lias Andersson–Victor Olofsson
* Här har Christoffer Ehn redan fått flytta på sig, Friberg/Olofsson viktiga i PP, Lias inte hemma för att sitta på bänken, kommer spela i PP-2.
Ponthus Westerholm–Christoffer Ehn–Pathrik Westerholm
* Här tror jag Carl Grundström är tänkt istället för tvilling-Ponthus.
Summa summarum: Pontus är inte namnet för dagen, alltså; en Westerholm och en Widerström nummer 13 och 14.
Men – glöm inte att detta resonemang bara gäller när alla forwards är skadefria, och hur ofta är det så?
Dessutom, bredden på forwardssidan ger Rönnberg & Co en utmärkt möjlighet att vila spelare som har småskavanker, som Joel Lundqvist mot Gap i CHL i morgon.
Det går också att rotera, gå runt på folk, hålla alla friska och fräscha, verkligen visa på konkurrenssituationen.
Men … och här blir jag gärna rättad, jag är tveksam till att Rönnberg är en rotationscoach.
Fundering här: en spelare som 18-årige Oliwer Fjellström hade jag gärna sett mer av, killen har tagit steg och imponerat i de byten han fått, men Oliwer kommer nu ännu längre ner i hierarkin. Synd.
Men med JVM (Lias Andersson bland forwards) och OS (Lundqvist, Rosseli Olsen, kanske Ryan Lasch) den här säsongen kommer Frölunda verkligen behöva sin breda forwardsbesättning.
Fjellström kan i och för sig göra Lias sällskap till JVM, ingen omöjlighet.
