► Det är busenkelt att titta på Julius Bergman, 23, och säga: ”Kolla, här är ännu en svensk som stack alldeles för tidigt till Nordamerika.”
► Bergman medger till och med själv:
► – Det hade inte varit fel att stanna.
► Problemet är ju att det finns inget facit, inte ens i efterhand.
HAN VAR BARA 18, Julius Bergman, när han skrev på för San Jose Sharks, lockades över till Nordamerika för att inleda sin karriär på andra sidan Atlanten i kanadensiska juniorligan OHL med London Knights.
Kanske minns ni hur besviken då rätt färske Frölundatränaren Roger Rönnberg var, 031-klubben såg ju Bergman som en ung back att satsa på säsongen 2014/2015.
”Allt ska gå så fort för de unga. Se på Julius Bergman, han försvann en dag under semestern. Ställ Julius bredvid Zdeno Chara så förstår du att han inte kommer att ta plats i NHL. Bergman kommer säkert att kunna spela i NHL, men inte i år. Han är inte tränad för det utan skulle ha mått gott av två år till hos oss”, sa Rönnberg i en GP-intervju.
Nu var det ju inte ”i år” Bergman skulle spela i NHL heller, han valde juniorhockey i Kanada som ett sätt att spela sig in i världens bästa liga, och så här fem år senare kan man ta den lätta vägen och slå fast:
Det skulle blekingen inte ha gjort.
## Fyra säsonger i AHL.
## Aldrig riktigt nära NHL.
## Trejdad två gånger den senaste säsongen, vare sig Ottawa Senators, Columbus Blue Jackets eller New York Rangers såg blekingen som en kille att satsa på, stundtals bänkad i AHL.
Bergman sa om 2014-beslutet att åka över till Nordamerika när vi talades vid i fredags:
– Jag var ung, självklart … med facit i hand var jag inte redo, självklart hade det inte varit fel att stanna.
Men han var snabb med att påpeka:
– Jag spelade också i London Knights (första året), jag är jätteglad att jag fått spela fem år i Nordamerika, jag tycker jag fått bra utveckling, tagit steg i rätt riktning.
Här är ju grejen – det finns inget facit, inte ens i efterhand.
Det går att ta fram X antal unga svenskar som åkt över som unga och lyckats, må det vara via AHL eller nordamerikansk juniorhockey.
Ta Hampus Lindholm, NHL-ordinarie som 19-åring via en AHL-säsong; ta Rickard Rakell, NHL-ordinarie som 21-åring via juniorhockey och AHL.
Exempel på motsatsen? Visst, de finns, de är säkert fler, fast varför ska en ung kille tro att han ska misslyckas, varför ska han inte tro att just han har vad som krävs?
Tuff situation, det där. Varje fall är unikt. Ingen sitter inne med absolut sanning, hävdar jag.
Och det riktigt intressanta är ju: även de spelare som misslyckas kommer hem flera erfarenheter rikare.
Säg att Julius Bergman får en kick i utvecklingen kommande säsong med Frölunda.
Han kanske spelar bättre hockey efter jul än vad han gjort om han följt Rönnbergs råd och stannat i Sverige?
Det får vi aldrig veta. Just därför tycker jag resonemanget är spännnande.
– Kändes som rätt steg för mig att ta, att flytta hem, spela för en klubb som Frölunda och utvecklas här, sa Bergman till mig i fredags.
23-åringen från Blekinge kommer behöva lite tid för att bli en bra SHL-back, läge att ge honom hösten innan starka omdömen fälls, känner jag.
186 centimeter lång, 93 kilo tung – Bergman lär börja sin andra 031-sejour (har en och en halv säsong i juniororganisationen, stats via eliteprospects.com) med att spela enkelt, rejält, hitta in i laget den vägen.
Givet hur Frölunda numera spelar hockey blir hans uppgift nog lite enklare än den varit för några år sedan.
***
Svårt att ranka, kanske, men frågan är om inte spelaren som är lyckligast när han drar på sig en Frölundatröja i höst heter Niklas Rubin, 23.
Till slut nådde han ju målet:
– Man har alltid velat vara här, alltid velat spela för Frölunda, äntligen får man chansen, sa han spontant när vi sågs.
Kungsbackakillen tränades av Mikael Sandberg i Tingsryd, spelade till sig en SHL-chans i Luleå, trivdes inte i Norrbotten, bad tidigt sin agent leta ny klubb, och den gången nappade Frölunda.
Tvåa bakom Joel Lassinantti i Luleå.
Tvåa bakom Johan Mattsson i Frölunda. Eller?
– Mattsson hade en jättebra säsong och slutspel, självklart är han ett litet steg framför. Men jag går in med ett mindset att tävla om förstaspaden, inte nöjd med att bara vara här. Jag vill hjälpa laget nå framgång, går in med inställningen att det är lika krav, ska in och gasa, slog Rubin fast.
***
Jag har inte sett några uppgifter om hur illa det var med Mats Rosseli Olsen, men sannolikt en ledbandsskada, då får han en lite trist sommar, en del rehab, men sannolikt inget som allt för mycket ska påverka hans Frölundahöst.
Med Johan Sundström och Nicklas Lasu in på centersidan, med Simon Hjalmarsson och Patrik Carlsson som tänkbara vingar, med killar som Jonatan Lundin Andersson, Lucas Raymond och Karl Henriksson som utmanar underifrån, sitter ju Frölunda i en bra forwardssits.
Det är på backsidan sportchefen Fredrik Sjöström kommer lägga sitt krut.
Brandon Gormley, Anders Grönlund, Theodor Lennström, Viktor Ekbom och Julius Bergman är ”hemma”, sedan hoppas Sjöström på ett positivt (och snart) besked av Los Angeles Kings om Jacob Moverare, det snackas med David Printz, och så finns det en plats öppen för en … tja, ska vi kalla det mer av ett ”namn”, en rutinerad, erkänt stark back.
Våren och försommaren blir intressant.
Sedan kommer NHL-draften, sedan kommer försäsongen, sedan kommer …
***
