Frölunda tar babysteg framåt, måste vässa ”special teams”
► Frölunda spelar okej hockey nu, det finns absolut ljuspunkter trots bara en poäng mot Djurgården (2–3), och på tisdag är Johan Sundström tillbaka.
► Men – ska Frölunda ha något i slutspelet att göra krävs att både power play och box play blir bättre. Absolut nödvändigt.
► Det och mina fem bästa här.
LITE LUSTIG LÖRDAG, Djurgården drev spel som Frölunda ofta brukat göra, tilläts komma med fart, sköt massor, hamnade rätt mycket på utsidan – mot ett lag som ställde om och var typ en halv centimeter från att vinna på en stundtals spännande offensiv.
Som att vända på en hand jämfört med förr.
Frölunda tappade efter första periodens två jobbiga box play, kom inte alls rätt i forecheckingen, fick ingen träff alls, tvingades slita enormt i defensiven mot ett Djurgården som lite för lätt kunde komma i samlade attacker – men var bra framför eget mål.
När man väl fick chansen … en hel del bra spelvändningar, en intressant offensiv med rätt schyst passningsspel och ett antal utmärkta målmöjligheter.
Alltså – det spelsätt som flera av Frölundas motståndare använt för att vinna i Scandinavium genom åren.
Nu vann inte Frölunda, det var målram och en elak mållinje emot, och ska vi vara ärliga så kunde Djurgården mycket väl ha gjort mål i något av sina riktigt attackstarka PP-spel.
Å andra sidan var Frölunda bara en vassare Patrik Carlsson-straff från 3–1, man borde dessutom i ärligheten namn haft en chans till.
Jag såg att några fans sågade Frölunda sönder och samman i besvikelsens stund, det var fel på i stort sett allt, och jag tror kanske att lite för många fastnade vid skottstatistiken (25–49).
Vi neutrala betraktare såg en match mellan två jämna lag, skillnaden var, tyckte jag och fick medhåll av Roger Rönnberg, det som på hockeyspråk kallas ”special teams”, alltså power play och box play.
Djurgården något bättre i båda spelformerna.
Att Frölundas PP resulterar lite för sällan, det vet vi. Absolut inte klappkass, finns lovande tendenser, två ribbträffar i går. Lik förbaskat behöver Frölunda få ut mer. Går inte komma ifrån.
Box play är inte heller på topp. Tre insläppta mot Luleå, noll insläppta mot Djurgården efter ett heroiskt slit – men Rönnbergs gäng släpper på sig för stora lägen för att han och de övriga tränarna ska känna sig nöjda.
Här är kanske största problemet just nu?
Att forecheck ibland inte sitter, att man får förlita sig på defensiv och spelvändningar, det är inga konstigheter, så är det för alla lag, men det här med special teams är ett större problem.
Jag sitter inte inne med lösningen, men Rönnberg & Co behöver göra det, annars kommer Frölunda få slita enormt om man vill förbi kvartsfinal eller åttondelsfinal.
Sedan tror jag det är bra att veta var Frölunda är här och nu:
Detta är inte höstens vinnande gäng med gulddoft, inte heller går det att trycka på en knapp för att komma dit.
Detta är ett famlande, alldeles för ofta förlorande och högst sisådärfungerande lag som sliter för att hitta ett spel, ett konsekvent uppträdande värt namnet så att slutspelet inte nödvändigtvis blir kort. Man hade sju förluster på nio matcher före Luleåtrippen, nu i alla fall fyra av sex poäng.
Förstår man inte det, då förstår jag den som var besviken efter en enda poäng mot Djurgården.
Förstår man däremot det, då inser man att det här Frölundalaget just nu håller på att ta babysteg framåt och att allt inte är mörker.
Frölunda satte sig i skiten med dumma utvisningar, två för puck out, en för protest. Fem mot fem är det här laget helt okej, lite grand på väg upp, en bra bit kvar till Rögles, Skellefteås och Växjös klass – men sedan känns det rätt jämnt i SHL just nu.
Finns det mer att plocka ut ur Frölundas special teams? Jag vet faktiskt inte, men känslan är att det måste göra det. Eller så får laget se till att helt enkelt ge fan i att ta mer än absolut nödvändiga utvisningar.
Tankar:
## På tisdag (borta mot formstarka Malmö, fyra segrar i rad) är Johan Sundström tillbaka, det vore synd, tycker jag, om han petade Theodor Niederbach. Jag gillade skarpt 19-åringens insats den här lördagen även om speltiden blev rätt mager (9.45). Christoffer Ehn brukar vara lättpetad men jag tycker även han gjorde bra ifrån sig, spelade dessutom box play. Den som har det lite tyngre just nu är Nicklas Lasu. Men han är allt annat än lättpetad.
## Kan inte släppa den där Robin Alvarez-pucken på mållinjen. Jag kan inte minnas att jag sett en trissa vara så nära men ändå inte, så att säga.
## Imponerad av Djurgårdens sätt att flytta pucken i power play. Bobby Nardella, Nicklas Bergfors, Dick Axelsson som är hopplöst svår att ta pucken ifrån, Ryan Stoa och Rhett Rakhshani – det är en vass PP-femma, det.
## William Eklunds skott i förlängningen gick stolpe in. Mattias Norlinders i mitten av tredje perioden gick ribba ut. Där har ni liksom matchen.
***
Jag talade lite med en som så ofta sprudlande glad Rhett Rakhshani, hans svenska kändes ännu bättre nu, amerikanen hojtade glatt ”HÅLL AVSTÅND” när först Nicklas Bergfors och sedan Robin Alvarez gick för nära oss i mediepacket.
Rakhshani sa:
– Det här var en av våra bästa matcher i år, om jag ska vara ärlig. Speciellt mot ett så pass bra lag, 49 skott mot dem, det är riktigt bra. Vi gav oss själva en bra chans att vinna. (Niklas) Rubin var great, Mantas (Armalis) hjälpte oss. Synd att vi inte kunde utnyttja någon av våra chanser i power play, men skönt att få extrapoängen.
Han har haft en bra tid i Djurgården, Rakhshani, talade ett tag om hur bra han trivs i klubben, hur han och familjen gillar livet på i Stockholm (Östermalm) i det lite coronaöppnare Sverige, och sa apropå att se fräsch ut på isen:
– Jag hade en nio månader lång försäsong så jag borde vara fräsch …
***
Mina fem bästa i Frölunda:
1 – Robin Alvarez
* Spelar man för sin fortsättning i klubben är det kanske så här man ser ut. Alltid med där det hände, aktiv, intensiv, nära bli målskytt.
2 – Mattias Norlinder
* En elak ribba från att göra 3–2. Börjar nu se ut som tidigt i höstas, med stabilare defensiv. Modig, smart, allt oftare blir det rätt snarare än fel. Målskytt.
3 – Niklas Rubin
* Hade massor att göra, fick slita enormt, visade ånyo att han är bra SHL-målvakt.
4 – Max Friberg
* Fortsätter spela hockey på hög nivå. Låg bakom 1–0.
5 – Patrik Carlsson
* Ingen spelade mer än Carlssons 20.47. Det mesta han gjorde var av god kvalité.
Tack för er förståelse.
