► När Roger Rönnberg kom till Frölunda 2013 gjorde klubben en nystart.
► Belöningen: två SM-guld, fyra CHL-triumfer.
► Jag tror det kan vara dags att trycka på resetknappen nu, starta en ny resa, se om det än en gång går att få ett toppen-svar på den spännande frågan: ”Vart är vi på väg?”
► 2021 behöver Frölunda en uppgradering.
PÅ MÅNDAGEN ÄR det tänkt att Frölunda ska återsamlas, börja granskningen av vad som gick snett under säsongen 2020/2021.
Om grundserien var svag (ännu en sjundeplats, åter soppatorsk efter nyår) så var sättet som Frölunda åkte dit på mot Rögle ett fiasko.
3–20 över fyra matcher.
Direkt pinsamt.
Det var ett haveri för klubben, och ni vet vad man gör efter sådana – man tillsätter en haverikommission.
Löser Frölunda detta internt? Här vilar, vill jag hävda, ett stort ansvar på Mats Grauers och övriga i styrelsen som måste se till att Christian Lechtaler, Fredrik Sjöström, Roger Rönnberg med flera vågar agera så hänsynslöst, ställa så tuffa frågor till sig själva som jag tidigare varit inne på, typ:
* Är det verkligen rätt att envist bara vilja spela på ett sätt?
* Hur kommer det sig att vi inte längre får samma utveckling på spelare, att en del till och med söker sig bort?
* Varför kommer inte gruppen samman som förr?
* Tränar vi rätt? Gör det oss för tunga, för trötta?
* Är det bra med en enhetlig tränargrupp? Borde det finnas starkare, avvikande röster?
* Värvningarna, tittar vi på rätt spelare?
* Spelarna, vad är deras ansvar när så få av dem når personbästa?
* Målskyttet, nästan inga av våra spelare hotar målvakter på regelbunden basis. Vad gör de fel? Vad gör organisationen fel?
… med mera, med mera. Och låt mig upprepa från tidigare texter, det handlar inte alls om att alla frågor måste besvaras med ”sparka”, ”byt ut”, ”gör om”, verkligen inte, däremot måste man våga ifrågasätta precis allt, även om man känner sig säker på att vägen är rätt.
Är man trygg i sig själv, sättet att arbeta, så är tuffa frågor inget farligt.
När man börjar tveka kan de vara direkt livsnödvändiga.
Minns ni ihåg när Roger Rönnberg (och Robert Ohlsson, nota bene) år 2013 kom som ett yrväder till Göteborg, må han ha saknat ett Höganäskrus runt halsen?
Grauers och Rönnberg startade en ny resa för en klubb som länge förköpt sig på allt dyrt som en gång varit bra, kortsiktighet byttes mot långsiktighet, gamla mot unga spelare, juniorlandslagskopplingen utnyttjades till fullo, Skellefteås framgångsrecept kopierades, och Frölundas supportrar har fått vara med på en fantastisk resa.
Nu, efter att haverikommissionen genomfört sitt arbete, är det dags att starta en ny.
Med samma intressanta fråga: ”Vart är vi på väg?”
Om klubben gör det här på ett bra sätt kanske svaren än en gång blir gyllene.
På presskonferensen i onsdags sa Roger Rönnberg något som syftade på laget 20/21 men som faktiskt går att applicera på föreningen Frölunda just nu:
”Förmodligen tror vi att vi är skickligare än vi är, vi har inte anpassat oss till det lag vi är.”
Visste Rönnberg hur rätt på det han var? Här gäller ju även, menar jag, ”… till den klubb vi är.”
Två år av sjundeplatser, vikande utveckling, Frölunda är inte längre den motor, den ledande svenska hockeyverksamhet som man väl ändå får säga var fallet till och med SM-guldet 2019.
Det är i sig ingen skam alls, 2013–2019-resan är fortfarande enastående, ingen klubb kan konstant vara en vinnare, men jag tror det är viktigt för Frölunda att inse var man är, att den första resan nog har nått sitt slut, att det är dags att påbörja en andra.
Svansföringen har – med viss rätt – varit hög, inte minst vad gäller utveckling, träning. Nu är det dags att ta ett steg tillbaka, ladda om det metaforiska geväret, och det är då man behöver ställa alla de där frågorna jag tjatar om.
2013 la Frölunda om kurs, man satsade fräscht och fräckt och blev en vinnare.
2021 är verkligheten en annan, då behöver kursen anpassas därefter för att klubben ska kunna utmana igen.
Det här med ”plan B” var känsligt för Roger Rönnberg redan när Leif Boork lyfte ämnet 2014, för mig är det dock en styrka, inte en svaghet, att se att man ibland behöver ändra, modifiera, anpassa.
Jag tror inte Frölundas – eller kanske än mer, Roger Rönnbergs – sätt att spela hockey är fel per se, att det är omodernt, sönderläst att spela höghastighetshockey, jobba, forechecka, jaga. Stressa sönder motståndarna, vinna puck högt upp, det kommer alltid att ha fördelar.
Men att ha detta som enda väg, att inte se till vad som passar det egna spelarmaterialet bra, vad som passar motståndaren illa, att inte kunna spela mer schack med motståndartränarna (som i dag tycker det är lätt att läsa Frölunda), att anlägga ett slags my way or the highway-attityd, det tror jag är direkt livsfarligt. Sättet att tänka behöver vara bredare.
Skulle Roger Rönnberg inte vara villig att vika en tum här, då är det dags för Mats Grauers och styrelsen att agera.
Men … nej, jag ser inte det hända. Rönnberg pratade i onsdags om ett ”bottennapp i sin karriär och Frölundas nutidshistoria”, jag tror han är villig att se över det mesta för att slippa uppleva något liknande igen.
Här och nu måste Frölunda ägna våren och sommaren åt att uppgradera hela jäkla systemet, inte kasta ut barnet med badvattnet men verkligen våga tänka om, tänka nytt där det behövs.
Se verkligheten i vitögat, se var man är.
Ny resa.
Nya utmaningar.
Nya framgångar?
***
Brynäs–HV71 i kväll. Skräckkvalet kan avgöras – Brynäs en seger från fortsatt SHL-spel.
Timrå–Björklöven, första ronden i allsvenskans final.
Häftig hockeysöndag – men varför i herrans namn måste båda matcherna börja 18.00?
