► Sannolikt fullsatt i Scandinavium i kväll.
► Fattas bara annat – det är en klassiker vi bjuds på.
► Inte för första gången.
► Inte första gången för en del av texten nedan heller, men den kan vara värd en repris. För Frölunda–Färjestad, eller motsatsen i Karlstad, det är och förblir något alldeles extra.
FRÖLUNDA KOMMER MED laddat till tänderna efter 1–4-förlusten mot Brynäs i lördags, förhållandevis helt och friskt, minus de som varit borta ett tag.
Färjestad, ett tag med en lång förlustsvit, kommer till Göteborg stärkt av back to back-segrar mot Karlskrona; kanske, kanske kan också Michael Lindqvist göra comeback efter att för ett litet tag sedan ha testat att täcka skott med nyckelbenet (ingen bra idé).
JVM-profilen Fabian Zetterlund går in annars.
Men – egentligen spelar ju detta mindre roll.
Hettan i de här matcherna sitter inte i spelarnamnen. Den sitter i klubbmärkena.
Frölunda–Färjestad, eller för den delen Färjestad–Frölunda, är matcher som har eget liv.
Det är historia som inte släpper taget.
Det är rivalitet som byggt upp, och fortsätter att bygga upp, massor med känslor.
Grundserien Sedan 2014/2015
2017/2018
Färjestad – Frölunda 1-2*
Färjestad – Frölunda 7-4
2016/2017
Frölunda – Färjestad 2-3
Frölunda – Färjestad 5-0
Färjestad – Frölunda 3-4*
Färjestad – Frölunda 2-1*
2015/2016
Färjestad – Frölunda 2-1
Färjestad – Frölunda 0-6
Frölunda – Färjestad 2-1*
Frölunda – Färjestad 4-3*
2014/2015
Färjestad – Frölunda 3-4**
Frölunda – Färjestad 2-0
Färjestad – Frölunda 6-2
Frölunda – Färjestad 2-3**
Färjestad – Frölunda 3-2**
* = Förlängning
** = Straffar
Slutspelsmöten under 2000-talet
2008
Kvartsfinal, Färjestad vann med 4-3
2006
Final, Färjestad vann med 4-2
2005
Final, Frölunda vann med 4-1
2003
Final, Frölunda vann med 4-0
2001
Kvartsfinal, Färjestad vann med 4-1
Det är supportrar som vaknar med extra många fjärilar i magen.
Det tidiga 2000-talet såg högintressanta slutspelsdrabbningar när de här lagen drabbade samman.
Både Frölunda och Färjestad har triumfer att minnas, bittra nederlag att förbanna.
Men hur började allt – egentligen? Häng med och läs nedan.
Den som minns orden har fog för det, de har publicerats förut, men inför i kväll tyckte jag en repris kändes på sin plats.
Mycket nöje. När pucken släppts. Men kanske även nu.
(Förresten, håll koll i TV, på radio, i papperstidningar, på diverse sajter i dag, se hur ofta den här matchen helt felaktigt benämns ”derby”; man skulle kunna spela ett dryckesspel och ta en hutt för varje gång, man hade varit full resten av livet, är jag rädd. Nu rekommenderar jag ju inga sådana dumheter, men … tja, bara så ni förstår. Det är ett rivalmöte, en prestigefajt, men absolut inget derby. Lagen kommer inte från samma stad. Svårare än så är det inte.)
***
Kanske började allt den där höstdagen i Karlstad 1971, två veckor före det att lagen skulle mötas i pinfärska Scandinavium.
Kaoset i samband med träningsmatchen (!) är legendariskt.
Ulf Sterner, då i Färjestad men tidigare i Frölunda, sänkte Henric ”Tosse” Hedlund med ett klubbslag mot huvudet.
Nye Frölundabacken Thommie Bergman tog upp jakten på Sterner, hamnade i slagsmål med halva Färjestad, färgstarke Frölundatränaren Jack Bownass gav sig in på isen med klubba i hand för att komma till undsättning.
Varför han tänt till så?
Tja, delvis för att han sett hur Färjestadstränaren Arne Strömberg dragit Thommie Bergman i håret!
Det var nu inte slut på dramatiken, funktionären Lars Edvinsson gav sig in på isen för att försöka lugna ner de hetaste av de heta varpå han blev knockad av ett knytnävsslag.
Det var Bownass som slog.
Kanadensaren trodde Edvinsson var en Färjestadsupporter och följde taktiken ”slå först och fråga sedan.”
Är det konstigt att de här två klubbarna haft en hatkärlek till varandra sedan dess?
Det finns alltid historik att marknadsföra nutida matcher med.
Det borde alltid vara fullsatt.
5-3-matchen i Scandinaviumpremiären 1971 inför 12 855 åskådare blev rena söndagsskolan i jämförelse med kaoset i Karlstad, men fortsatt var det mer än hockey när de här lagen möttes.
”Soplag”, hade Frölundabacken Lars-Erik Sjöberg kallat motståndarklubben från Värmland.
Färjestadfansen kontrade med den numera klassiska ramsan:
”Sopa på, FBK!”
Så tog rivaliteten än mer fart mellan ”vargarna från Värmland” och laget som kom att kallas ”Vilda Västern”.
Men Frölunda har också hämtat mycket kunskap från ”fienden”:
1975 kom Arne Strömberg, den legendariske Tre Kronor-coachen, han som luggat Thommie Bergman fyra år tidigare. Strömberg, en viktig kugge i modern, svensk hockey, var med om att lägga grunden till de framgångsrika Frölundaåren i slutet av 70- och början av 80-talet.
1987 kom Conny Evensson, en annan stor Färjestadsprofil, han tog ett Frölunda på dekis tillbaka till dåvarande elitserien (1989), under nästa sejour ledde han 031-klubben till SM-guld (2003).
Släng in tre fantastiska SM-finaler under 2000-talet på det, Per Ledins ”din tjocka, jävla tattare” till videdomaren Peter Nyberg i en av finalmatcherna 2006, samme Ledins ”Öh, tjockis!” till Tommy Salo, mitt i en TV4-intervju, och så den högdramatiska kvartsfinalserien 2008 där slutsignalen ljöd tre sekunder för tidigt så att en Färjestadkvittering inte godkändes.
Jag trodde Håkan Loob & Co skulle riva gamla ”Borgen” den gången.
Åh, det är så mycket som hänt.
Känslan är att det aldrig riktigt glöms. Tack och lov.
***
Stort tack till Szymon Szemberg och hans eminenta bok Från Bittans Pojkar till Boorks Boys ur vilken jag hämtat en del fakta.
