► STRÖMSTAD: Jag lämnar Bohuslän med framför allt en tanke i skallen:
► Jösses, vilken intressant backbesättning Frölunda har.
► Den kan komma att spraka som ett gigantiskt tomtebloss i vinter.
► Ni vet jag är försiktig med augustislutsatser – men den ovan drar jag snabbare än Lucky Luke viftade med puffran.
JAG NJÖT AV att se Jesper Sellgren. För att vara augusti, för att vara tredje matchen i ny klubb med nya lagkompisar – killen var överraskande bra.
Kan visa sig vara en av de bästa värvningar (nå, ettårigt lån, men ändå) som Fredrik Sjöström gjort.
Sellgren – som alltså tillhör Carolina Hurricanes – äger ett 60-metersspel, han är i Frölunda för att ta en ännu större roll än den han hade i Luleå, det är tydligt att 22-åringen redan bestämt sig för att visa det, det var intressant att höra honom prata om varför Frölunda nog passar honom snäppet bättre än Luleå.
Nå, backbonanzan stannar ju inte där.
Mattias Norlinder. Visade att han lär med varje match, läser spelet bra, får redan ut en hel del av sina offensiva skills (klubba/skridsko-dragningen!) och kommer få ut ännu mer. Garanterat. Sevärd med sin spelstil, men den kommer också bidra till konkret framgång. Tror jag.
Stefan Elliott. ”Jag hade trott han skulle se sämre ut med tanke på hur hårt han tränat med ”Pärra” (Edlund, fystränaren) Ser ut att passa vårt spel. Visar både spel och temperament.” Orden var Roger Rönnbergs. Jag skriver gärna under. Kanadensaren gav hopp om ”good things to come” redan i debuten.
Theodor Lennström. Har inte synts lika mycket som de tre ovan, men gör många saker bra.
Anders Grönlund. Lugn och trygg, gör sin grej.
Filip Johansson. Jag gillar verkligen vad han visat upp. Tajmar och läser spelet bra, det ser ofta rätt ut.
Jens Olsson. Famlar fortfarande en del, lite osäker i en del situationer, men bättre nu.
Släng in trygge defensive bjässen Viktor Ekbom, tänk på att i juniorlaget finns bland andra Simon Edvinsson som lovade gott mot HV71, och fundera på vilka ord ni vill använda:
”Sprakande”, var mitt i den här texten. Står fast vid det. För här finns – utöver rätt schysta defensiva kvalitéer – spelare som vill, kan och älskar att ta offensiva initiativ, som har hjärnor fulla av spelintelligens.
Det är augusti, det är tre träningsmatcher in på säsongen, jag menar inte för ett ögonblick att dra iväg för långt och börja yra om hur långt Frölunda kan gå i vinter.
Men, det här slår jag fast utan problem:
## Frölundas offensiv kommer vara långt bredare i vinter, mindre beroende av enstaka spelare.
## Frölundas offensiv behöver inte längre primärt skötas av forwards.
I texten med Jesper Sellgren pratade killen från Ö-vik om att få följa med i anfallen och inte omedelbart behöva åka hemåt, att forwards täcker upp, att fem man försvarar, fem man anfaller, fem man hjälps åt.
Totalfotbollen minns ni kanske. Uppfanns av Nederländerna på 70-talet när Johann Cruijff, Johnny Rep & Co lirade boll rörligare än alla andra med tränaren Rinus Michels som hjärnan bakom allt.
Inte på något vis hävdar jag att Frölunda uppfunnit ett endaste dugg.
Men jag gillar det jag ser så här tidigt på säsongen.
Framåt? Jag väntar på mer av Lucas Raymond, men det kommer nog. Jag funderar dock lite på hans omgivning, skulle vilja se 18-åringen i en kedja där han var stjärnan, där han var den som skulle ha pucken mest, snarare än att som nu anpassa sig till Jan Mursak och Simon Hjalmarsson.
Men bara tre matcher … vi tar det längre fram. Kanske inte ens är en ”issue” om en månad.
Svårt hålla Elmer Söderblom utanför tolv forwards, Karl Henriksson alldeles utmärkt, Linus Nässén också; de unga skapar en vilja hos mig att se mer.
De ”gamla”? Kommer mer och mer. Johan Sundström, till exempel, har börjat röra på sig.
Visa det här inlägget på Instagram
***
Slarvade i första texten från Strömstad, skrev att Fabian Lysell nog kunde kliva in mot Malmö på torsdag när Lucas Raymond, Karl Henriksson och Elmer Söderblom är med äldsta juniorlandslaget. Men blågults U18 har också samling, det såg jag på swehockey sedan. Roger Rönnberg får gräva lite i juniorlådan, och så är väl kaptenen Joel Lundqvist tillbaka.
***
Frölundas PP-spel gav två mål på fem försök, och jag gillade detta:
Rörligt, skottvilligt, här fanns ”gå på mål”-tänk snarare än ”leta passnings”-dito.
Jesper Sellgren, Stefan Elliott, Nicklas Lasu, Patrik Carlsson och Johan Sundström såg vassast ut, fixade 3–3 (Lasu).
Mattias Norlinder, Simon Hjalmarsson, Jan Mursak, Lucas Raymond och Mats Rosseli Olsen (Joel Lundqvists ersättare) var också påhittigt, fixade 1–0 (Raymond).
Båda uppställningarna gav mig en känsla av att vilja se mer.
Som man får när man njuter av unge (19) Albert Johansson spela hockey. Den pôjken ger Detroit Red Wings hårt prövade fans hopp. För att inte tala om vad han kommer bidra med i Färjestad i vinter.
***
Kul när jag snackade med Pontus Widerström (bilden) efter matchen. Han noterades för sitt första mål (2–2) i Färjestadströjan, Kungälvskillen, men … var han verkligen sist på pucken? Ingen tycktes veta. Victor Ejdsell grävde med klubban bakom Niklas Rubin. Ett tag tycktes varenda spelare på isen vara i målgården.
Speakern sa: ”Målet gjorde av nummer 67, Pontus Widerström.” Huvudpersonen sa:
– Jag vet inte, faktiskt. Det var ju krig där framme. Men jag tar det.
Mm, gäller att passa på. Någon målskytt lär han aldrig bli, ex-frölundaiten, men han tycks ha hittat sin roll efter att först ha varit i Zug och sedan Skellefteå innan han mitt under förra säsongen värvades till Färjestad.
– Karlstad är bra, Färjestad är en bra klubb att vara.
Widerström gjorde två fulla säsonger med Frölunda, var utlånad två i vintrar, hade några uppskattade slutspel, men trots att hans tuffa spelstil erbjöd något som inte fanns i Göteborgslaget så fastnade han aldrig riktigt på laguppställningen.
** Känner du att du till slut tagit en plats, fått din roll, blivit en SHL-spelare på allvar?
– Lite mer. Det är konkurrens här också, men sedan att jag fått mer förtroende än jag haft förut, det är en skön känsla man kan bygga vidare på. Man vill ju vara där, varje match. Kul att få spela mycket.
** Möta Frölunda?
– Det är väldigt speciellt, det är det.
***
Ska man vara korrekt, och det ska man, så hävdar en del att ukrainska laget Dinamo Kiev och dess tränare Valerij Lobanovskij var minst lika bidragande till totalfotbollens tillkomst.
