► Shane Wright? Juraj Slafkovsky? Någon av de två väljs sannolikt som nummer 1 i natt när NHL-draften drar igång (Viaplay, 01.00).
► Koll på hur det har gått för de andra draftettorna i NHL under 2000-talet? Här kan ni friska upp minnet.
FÖRSTA RUNDAN AV draften i natt, alltså. Något överdrivet kan man säga att det är den enda som är riktigt intressant. Spelare som väljs i runda 1 får alltid en extra chans, en möjlighet att verkligen bevisa sitt värde på NHL-nivå.
Ju längre ner man kommer, ibland känns det lite som det kan kvitta, ärligt talat.
Men – väljs du som topp 10, då vet du att du gjort saker och ting mycket bra så långt i karriären, går du sedan som nummer 1 … då blir karriären oftast något alldeles, alldeles extra.
Inte varje gång, här finns inga garantier, men oftast prickar scouterna rätt när det handlar om nummer ett.
Här texten med en massa matnyttig information inför nattens TV-sändning från Montreal, jag tror förresten hemmaklubben kommer gå med kanadensaren Shane Wright som sitt val, därmed sannolikt slovaken Juraj Slafkovsky till New Jersey.
Nedan ser ni hur det gått för draftettorna under 2000-talet. Rätt mycket succé, eller hur?
2021
Owen Power, University of Michigan – Buffalo
* Återvände till college för ett andra år, spelade OS för Kanada, NHL-debuterade sent på säsongen, gjorde åtta matcher. Bör göra avtryck redan i höst. Så bra är han, 19-åringen.
2020
Alexis Lafrenière, Rimouski Océanic – New York Rangers
* Gick från juniorligan QMJHL rakt in i Rangers NHL-lag, 21 poäng första säsongen, 31 den andra, och kanske är 20-åringen nu redo för det stora steget, att på seniornivå mer påminna om den poängmaskin han var som junior.
2019
Jack Hughes, USNTDP – New Jersey Devils
* Tog steget direkt till NHL, 21, 31 respektive 56 poäng visar på det stora lyftet förra säsongen. Dessutom på bara 49 matcher. I ett svagt lag börjar Hughes verkligen visa sitt värde.
2018
Rasmus Dahlin, Frölunda – Buffalo Sabres
* Likt Hughes, likt Lafrèniere, rakt från draften in i NHL, och först den gångna säsongen (fjärde) fick man känslan av att skaraborgaren kanske kan bli en verklig toppspelare ändå. Tufft vara stjärna och stå ut i dåligt lag, men som förstaval finns krav att uppfylla. Spännande säsong väntar. För Dahlin. För Buffalo.
2017
Nico Hischier, Halifax Mooseheads – New Jersey Devils
* 52 poäng redan rookiesäsongen, en del skadedrabbad, men hel har den schweiziske centern visat sitt värde för en organisation som haft svårt att vara riktigt konkurrenskraftig. Stark fjolårssäsong. Med Hischier, Hughes och ett andraval i natt, så … nu jävlar, New Jersey?
2016
Auston Matthews, ZSC Lions – Toronto Maple Leafs
* Behövs inte mycket här, va? Smart val att ta ett seniorår i Schweiz som18-åring, sedan har amerikanen från Arizona gått från klarhet till klarhet. Absolut toppklass i NHL, 106 (!) poäng på 71 matcher i vintras. Nästa steg: bära Leafs till seger i en slutspelsserie.
2015
Connor McDavid, Erie Otters – Edmonton Oilers
* Har gått rätt bra för den här killen också. 123 (!) poäng på 80 matcher, 33 på 16 i slutspelet. En attraktion. En artist. Say no more.
2014
Aaron Ekblad, Barrie Colts – Florida Panthers
* Stark tvåvägsback som kanske kommit lite bort i ett länge rätt svagt lag, men redan från start visade Ekblad bra kvalitéer – och förra säsongen (när Panthers fick sitt lyft) var hans klart bästa: 57 poäng och +38.
2013
Nathan MacKinnon, Halifax Mooseheads – Colorado Avalanche
* Lite som med Matthews och McDavid, så värst många bokstäver är nog inte nödvändiga. Först de senaste åren som Avs hållit toppklass i NHL. MacKinnon, han har gjort det hela tiden.
2012
Nail Jakupov, Sarnia Sting – Edmonton Oilers
* Gjorde faktiskt 31 pinnar på 48 matcher under rookiesäsongen, sedan lyfte det aldrig, inte i Edmonton, inte i St. Louis, inte i Colorado. I KHL sedan 2018, gått sisådär även hemma i Ryssland.
2011
Ryan Nugent-Hopkins, Red Deer Rebels – Edmonton Oilers
* 528 poäng på 719 matcher med Edmonton som han förblivit trogen. RNH blev aldrig en superstjärna – men en pålitlig, bra och värdefull NHL-forward.
2010
Taylor Hall, Windsor Spitfires – Edmonton Oilers
* Lite som RNH, något fler poäng (657 på 761), stod ut snäppet mer i Oilers, hamnade sedan i New Jersey, var en sväng i Arizona och Buffalo, nu i Boston. Bra. Tveklöst. Mycket bra stundtals. 61 poäng på 81 matcher förra säsongen. Men inte på den stjärnnivå man ett tag kände Hall var på väg mot.
2009
John Tavares, Oshawa Generals – New York Islanders
* Gick rakt in i NHL och levererade, bar länge ett rätt svagt Islanders, bytte till Toronto 2018 och har fortsatt på en mycket, mycket hög nivå. Ledande spelare i Leafs.
2008
Steven Stamkos, Sarnia Sting – Tampa Bay Lightning
* Så var vi där igen, att det räcker med en mening eller två. 95 (!) poäng redan andra året, 972 på 922 matcher, en enormt värdefull pjäs för framgångsrika Tampa genom åren. Stjärnnivå just under McDavid, Matthews, MacKinnon.
2007
Patrick Kane, London Knights – Chicago Blackhawks
* Samma här, även snabbe, vasse och tekniskt superskicklige Kane motsvarade alla förväntningar. Synnerligen delaktig i tre Stanley Cup-titlar, Kane har sedan fortsatt leverera trots att Hawks tappat rejält.
2006
Erik Johnson, USNTDP – St. Louis Blues
* Gjorde ett universitetsår före NHL-debuten, tre och ett halvt år i Missouri innan det blev en flytt till Colorado – och nyligen en Stanley Cup-ring för besväret. Stor och stark, en pålitlig back, men inte riktigt den karriär som förväntas av en draftetta.
2005
Sidney Crosby, Rimouski Océanic – Pittsburgh Penguins
* Wow! Ska vi stanna där? Okej, lite till, då. Varit med om att vinna Stanley Cup tre gånger, 1409 (!) poäng på 1108 matcher, men inte bara det – ledarskap, mean streak, ett föredöme i alla aspekter på och utanför isen. Makalös karriär. Makalös.
2004
Aleksandr Ovetjkin, Dynamo Moskva – Washington Capitals
* 1410 poäng på 1274 matcher, ännu en superduperstjärna som satt rekord och hållit i evigheter, har en till synes aldrig sinande passion för sporten. Skottet. Åh, du milde. Mästare 2018.
2003
Marc-André Fleury, Cape Breton Screaming Eagles – Pittsburgh Penguins
* Se där, en målvakt. Annars likt Crosby och Ovetjkin en spelare som uppnått stora framgångar, var med om tre Stanley Cup-vinster med Pens innan han hamnade i Vegas, sedan Chicago, nu senast Minnesota. 37 år gammal har Fleury ännu inte blommat ut.
2002
Rick Nash, London Knights – Columbus Blue Jackets
* En poängspelare från start, stor, stark, kraftfull, målskytt, rätt dominant i Columbus. Bytte till New York Rangers, var inte dålig på Broadway, dock inte den superstjärna Rangers hade hoppats på – och behövt. La av 2018 efter elva avslutande matcher i Boston.
2001
Ilja Kovaltjuk, Spartak Moskva – Atlanta Thrashers
* Gjorde ingen besviken så länge gamla Thrashers levde, öste in poäng. följde upp med två bra vintrar i New Jersey, åkte hem till Ryssland, dominerade i KHL, gjorde sedan ännu en NHL-sejour men fick inte till det på samma vis, var i Los Angeles, Montreal och Washington under två år. La av 2017 efter 17 pinnar på 16 matcher i Avangard Omsk.
2000
Rick DiPietro – Boston University – New York Islanders
* Det stora fiaskot under 2000-talet, sannolikt det mest kostsamma genom tiderna. En okej målvakt som 2006 skrev på ett mastodontkontrakt över häpnadsväckande 15 (!) år. Skador och svagt spel ledde till att amerikanen köptes ut 2013 – och ända fram till 1/7 2029 betalar Islanders en och en halv miljon dollar till DiPietro. Så kan det gå.
Wow, vilka namn som finns på den listan.
Sedan tycker jag att det är väldigt kul med de omdrafter som alltid dyker upp när det närmar sig en ny draft.
Håller med, grymt bra spelare som gått först.
Vem bryr sig om draften? Ingen av läsarna iaf… 5 kommentarer på 2 artiklar…. Vi bryr oss om Frölunda, sen vad dom gör i NHL eller för all del lekstugan Tre Kronor är föga intressant, skriv om fotboll ist… iaf en sport stor nog för hela världen
Släpp sargen nu va, detta är ett hockeyforum. Bara för att du inte gillar en del artiklar så spy inte galla över vad Leman lägger ner tid på för oss läsare som faktiskt finner det intressant. Scrolla vidare istället om det nu inte intresserar dig.
PP borde ha alkolås på sin mobil..😂
Tycker att det är av intresse. Sedan tror jag inte Rasmus blir den superspelaren som jag trodde för ett par år sedan. Ska följa draften i natt iaf
Vinna en slutspelsserie med Leafs? Kan du inte ha mer rimliga förväntningar på Matthews. Ottawa kommer att vinna en slutspelsserie innan det kroniska nervdallret Toronto gör det!
Kommenterar inte så mycket men tycker det är väldigt intressant att läsa om draften. Inget jag hade fått någon information om annars då jag inte hinner följa det.
Så bra jobb!
Finska snabbskrinan Petrus Palmu till Örebro väldigt intressant spelare. Han har bra klubbteknik och bra skott, se hur kan leverera i SHL.
Tror han kan hamna högt upp i poängligan.
Intressant att se om Frölunda (Innala) eller Örebro fyndat bäst i Finland. Spontant verkar Palmu mer intressant: 24 år och redan lagkapten, fler mål dessutom. Å andra sidan verkar Sjöström haft koll på Innala länge, kanske mer välscoutad?
Stor skillnad i kvalitet tyvärr, Palmu är betydligt bättre, en spelare som kan avgöra matcher. Kanske ser VF en kommande utveckling på Innala men i dagsläget klart sämre.
Palmu är spännande, dock väldigt liten. Kanske inte vad vi hade behövt i VF
Innala inte så mycket större.
Meritmässigt och rent namnmässigt, boys, så är förstås Innala den klart bättre av de två. Vad det betyder i praktiken, det får vi dock se. Mycket som ska stämma när man byter land och liga.
Ludwig Persson draftad av Washingtons Capitals, ohhh tuff klubb att ta en plats sen!!
Är ju några år bort så det spelar nog mindre roll hur tufft Caps i dag bedöms att slå sig in i. Om två år, då kanske det möjligen är aktuellt.
Är han verkligen det?
Båda har en del junior och A-landskamper. Innala visserligen gjort ett VM men mest bänkad. Palmu fler poäng trots spel i bottenlag i Liiga.
Sen verkar Innala vara intressant spelartyp, välscoutad.
Emmet bottenlag? Jukurit kom två i finska ligan. Innalas klubb 5a och bägge åkte ut i kvartsfinalen.
Emmett*