► Frölunda uppmärksammade ”förlorade sonen” Robin Figren som hyllade sin gamla arbetsgivare.
► Här också mina fem bästa i Frölunda. Han längst bak toppar listan. Håller ni med? Kommentera gärna.
En snygg hälsning direkt på nedsläpp.
Välkommen tillbaka, på jumbotronen.
– Det är ju faktiskt jävligt stort. Frölunda är en så otroligt proffsig förening, jag har sagt det tusen gånger, jag är så otroligt tacksam för mina år här.
** Men du missade bilden på jumbon, va?
– Ja, skittråkigt! Jag är lite sur på mig själv att jag inte hann se den.
Desto roligare med stabila 3–1, desto roligare att få krama av Mats Rosseli Olsen efteråt – som en vinnare.
– Jag tycker vi var lite bättre (än Frölunda) på allting, sa Figren.
Klockren analys. Precis så var det.
Och de i HV jag snackade med vidimerade min bild från snabba matchbloggen: det var tacksamt att den hårda forecheckingen gav sådant resultat.
Frölundas försök att stillastående spela sig ur svåra situationer skapade tidigt en matchbild som till slut, via två snabba HV-mål i tredje perioden, ledde fram till en helt logisk bortaseger.
HV, precis som Frölunda med till stora delar nytt lag efter förra säsongen, spelar mer efter sina förutsättningar, förenklar spelet, får och kan chippa ut längs sargen för att lätta på trycket när läget kräver det.
Frölunda har att jobba med här.
Ni såg. Roger Rönnberg också.
Fart och självförtroende saknas, det sistnämnda tappar man ännu mer av när man ideligen spelar fast sig, låter sig käkas upp av motståndare.
Men det går fort i hockey, ni vet.
Jag återkommer i ämnet i morgon.
Kanske ser det bättre ut redan i Linköping på lördag. Det är nog bäst – för annars är Frölunda faktiskt nere i en grop som kan visa sig knivig att ta sig upp ur.
Så jämn är SHL nu för tiden.
Frölunda måste, och det påtalade Rönnberg, tillbaka till där spelarna litar på varandra, inte tvekar, inte behöver en ”tankesekund” före varje moment.
– Det hackar, sa Rönnberg.
Det gör det ibland. Det får bara inte göra det för länge.
***
Nå, här mina fem bästa i Frölunda där 1 är bäst:
1. Johan Mattsson
Räddade det han kunde, det krävdes toppavslut för att överlista honom.
2. Simon Hjalmarsson
Enormt jobb i box play, lite otur före 1-3, men av få som i alla fall vann närkamper i bland.
3. Max Friberg
Med just för det sistnämnda, han ville saker, han försökte, han visade känslor, han tog kampen.
4. Lias Andersson
Hade några byten där han visade vilken tillgång han kan bli.
5. Matt Donovan
Målet, kom till fler chanser, hade passion i det han gjorde, något misstag i egen zon, men ändå nog bra för den här listan.
***
I HV71 var Linus Söderström superstabil målvakt, i en trygg backbesättning står Lawrence Pilut nästan alltid ut, och framåt är jag väldigt förtjust i stridsvagnen Max Wärn som erbjuder något annat än dagen snabba, kvicka tekniska spel.
David Ullström var bra, Mattias Tedenby inte minst i tredje perioden (målet), jag tyckte faktiskt Robin Figren såg bättre ut än i Frölundatröjan, och sedan ska man alltid passa på att njuta av David Gustafsson, 17.
Snart är han för bra för SHL. Den klassen är det. Mognaden. Smartnessen, Styrkan. Hockeyskallen. Oj!
