► 0–3, 2–14, det är faktiskt rätt pinsamt om Frölunda ska avsluta säsongen på det här viset.
► Ta serien till Ängelholm måste vara ledordet.
► Avsluta med lite heder, i alla fall ta med något positivt in i sommaren.
► – Jag skulle vara glad om vi gör ett mål, sa Roger Rönnberg.
► Mm, det är ju nästan där Frölunda hamnat.
JAG STOD ETT tag med Rögles skicklige forward Daniel Zaar, frågade om han kunde ha drömt om att det skulle gå så här lätt mot Frölunda –14–2 på tre matcher.
Svaret:
– Kanske inte 14–2, men … jag tycker vi förtjänat det också, vi spelar riktigt bra, det är det vi ska fokusera på, inte att vi är lite mer effektiva.
Lite, ja …
** Men så här lätt, Daniel?
– Jag hade förväntat mig tuffa matcher, jag tycker kanske det gått lite lättare än jag hade trott.
Lite, ja …
Äh, Zaar är en artig pôjk, vi andra ser ett Frölunda som fallit pladask när man skulle försöka utmana favoriten, 2–14 är pinsamma siffror som talar om tre mycket, mycket svaga insatser; på mig – som trodde det här kunde bli i alla fall en sex matcher lång serien – sitter nu en stor, ful dumstrut.
Roger Rönnberg sa om att hans lag föll ihop på åtta minuter:
– Vad det beror på … jag ser dålig struktur, dålig markering, ofta är det något slags stress, överambition, man tittar på pucken och glömmer markering.
Frölunda har ända sedan mitten januari varit lättstressat, sårbart vid motgång, vid insläppt mål, på så vis talande hur det såg ut den här onsdagen.
** Når du inte fram till spelarna för att få dem lugnare?
– Jag vet inte om det är ledare till spelare, spelare till spelare, om det är resultatet till matchen.
0–5-matchen kryssade i så många rutor för Frölunda, några missade egna chanser, misstag i försvarszonen, en skarp motståndare – och så god natt.
Rönnberg sa om känslan när Rögle avgjorde på åtta minuter:
– Sjukt frustrerande.
Min känsla är – förstås – att den här kvartsfinalserien är avgjord, det handlar mest om Frölunda kan skapa nog med energi, hitta nog med kvalité för att vinna i alla fall onsdagsmatchen, få en liten, liten framgång att ta med in sommarträningen. Hur det ska gå till? Fan vet, ärligt talat.
Jag frågade Rönnberg om värdet att ta serien till Ängelholm och fick svaret:
– Jag skulle vara glad om vi gör ett mål! Vi måste få något som flammar upp, som ger killarna lite energi. Vi behöver sätta dit första pucken, sedan ta det byte för byte, period för period.
Joel Lundqvist pratade om att nollställa skallarna och sa:
– Det börjar bli tajt läge, minst sagt.
Börjar bli? Det är till att inte se isberget förrän man krockat med det.
Skämt åsido, en idrottare ger förstås inte upp, hade varit direkt chockerande om Joel Lundqvist sagt något annat än:
– Vi har inte gett upp. Men vi börjar med en match, vi måste upp i en massa saker, få saker att hända, i fem mot fem, special teams, att det studsar vår väg. Bryta ner det i små delar.
** När det gäller så här mycket, hur kan ni vara så här tama framför mål, tappa matchen där?
– Eh, det år svårt att sätta fingret på, hur vi kan tappa de kamperna.
Mm, det är ju det, men svaret är knappast svårare än det jag varit inne på tusen gånger:
Från och med mitten januari tappade det här laget självförtroendet totalt, alla målmissar skapade osäkerhet, spel med dåligt tålamod, och med undantag för några små korta steg framåt så har resan bara fortsatt baklänges.
Flera värvningar slog fel, ”forechecka på allt”-spelsättet gav inte resultat och sänkte till slut laget som gick på motgång efter motgång, därmed blev spelarna allt mer osäkra.
Det här var ett lag som ändå inte hade räckt till för guldstrid.
Det var absolut ett lag som borde ha räckt till mer än tre riktigt svaga insatser mot samma Rögle som man matchade väl i grundserien.
I förmiddags och i matchtexten skrev jag om alla de tuffa frågorna ledningen behöver ta tag i när säsongen är över.
Men teoretiskt är den inte det än, så svar från Rönnberg och Fredrik Sjöström får vänta. Intressant blir det att följa det som jag tidigare varit inne på, om några kontakt bryts. Nå, allt sådant kommer det tid för att diskutera.
Här, för den som missat, mer om nästa säsongs lag, med tjecken Michael Spacek.
***
Inget allvarligt med Mats Rosseli Olsen.
***
Mina fem bästa, hopplöst svårt eftersom ingen var bra, men ska man så ska man:
1 – Niklas Rubin
* Kom in och tog ändå 19 av 21 skott.
2 – Patrik Carlsson
* Komma tillbaka efter ett Eric Gelinas-skott, det ger en listplats.
3 – Max Friberg
* Gav aldrig upp, åkte, försökte.
4 – Joel Mustonen
* Hade energi, kom till två bra lägen.
5 – Joel Lundqvist
* Jag tyckte ändå han var engagerad.
