► Jag får alltid ett engelskt uttryck i huvudet när jag tänker på Fredrik Pettersson, det stämmer så vansinnigt bra på göteborgaren:
► He wore his heart on his sleeve.
► Få lät hjärtat vara med på isen som "Freddan." Få har underhållit mer. Jag är glad för att jag fick vara med en liten sväng.
***
DET KOM INTE som en överraskning för mig när Fredrik Pettersson (fyller 34 i nästa vecka) på sitt Instagramkonto berättade att han lägger av med hockeyn (han uttalade sig kort i GP här).
Fullt förståeligt har Frölundas fans drömt om en comeback, det hade givetvis varit löjligt kul att se hisingskillen på svenska isar igen, men jag visste att det inte var på gång och försökte framföra det vid ett antal tillfällen.
”Freddan” kände sig färdig, kanske även i knopp men framför allt i kropp.
Fantastisk karriär med VM-guldet 2013 som en topp, finfina säsonger framför allt i Frölunda, Lugano och ZSC Lions, men det är något annat jag kommer minnas mest:
Ingen kunde bli så glad som Fredrik Pettersson.
Ingen kunde bli så arg.
Ingen bar sitt hjärta så tydligt på skjortärmen, som det vackra engelska uttrycket (sägs ha anor från riddareran) säger.
”Freddan” spelade hockey med en passion som få andra, det fanns inte en känsla i kroppen som inte var tydlig för medspelare, för motspelare, för publiken på läktarna och framför TV-apparaterna.
Det var fullständigt omöjligt att vara oberörd för oss vid sidan om; killen sålde biljetter genom sitt sätt att tävla maximalt, stå upp för sitt lag, sina lagkamrater, ta en fajt när det behövdes, trots sina blygsamma 175 centimeter över havet.
Grabben från Backa församling, han brann i varje byte han gjorde på isen.
Men en vacker dag står man där och nynnar på Lasse WInnerbäcks klassiker: ”Vart tog den där elden vägen?” Kanske var det så för nyblivne tvåbarnspappan Fredrik Pettersson också. På Instagram, där beslutet offentliggjordes, skrev han:
I have lived my dream for the past 16 years. I feel lucky and grateful that I’ve been able to work with something that I love for so many years. I have made the decision to retire from ice hockey and to start my new journey in life.
I would like to say thank you to Frölunda Hockey Club for all the good memories and for believing in me from the start.
I feel proud and honored that I’ve been chosen over the years to play and compete for my country with the Swedish national team, Tre Kronor. It was a dream as a young boy and it became true.
I want to say a BIG thank you to all my teammates through the years, I met some of my best friends through hockey.
To all the amazing fans, clubs and organizations that I have been a part of, thanks for everything. I always gave my all.
Big thanks to all my friends that has been a support and pushing me throughout my career.
Yasmin, thank you for being there for me for the last years in my career, you made me better in so many ways on and off the ice.
Thank you mom and dad for believing in me and for letting me do what I loved the most as a child. Without you I wouldn’t be where I am today and I’m forever grateful for your support. You have done everything for me and I couldn’t ask for anything more, you are the best and I love you so much!
Everything comes to an end but it’s also a start to something new. It’s time for a new chapter in my life!
Jag skulle tro att de flesta svenska hockeyfans fortfarande minns det här.
Frölundas supportrar minns mycket annat, till exempel de tre målen i utematchen mot Färjestad 2009.
I Schweiz, där kanske en och annan drar sig tlll minnes den här straffen.
Un penalty pour @FredrikPetters2, que le Suédois des @zsclions a brillamment transformé. pic.twitter.com/aGtUcnACjn
— MySports_CH_fr (@MySports_CH_fr) January 19, 2019
Ett tag pratade Fredrik Pettersson ofta om att komma tillbaka till Frölunda, han var lite för framgångsrik i Schweiz för det, hade ju inte lyckats nog bra i Nordamerika eller KHL för att göra de stora pengarna där, men i Schweiz – där livet är gott, resorna korta och schweizerfrancsen lockande – var han en stjärna ända fram till den gångna säsongen.
Det blev liksom aldrig av med Frölunda.
Fansen här får leva på minnena.
Ni vet hur det är, en dag är det alltid det enda vi har kvar.
Rent personligt, det var kul att vara med och skriva hockey under de säsongerna då Fredrik Pettersson lirade hockey med Frölunda, det var sällan en lugn sekund runt honom, alltid känslor, ofta en nyfiken fråga, som var min amerikanska accent (när jag intervjuade Ari Ahonen) kom ifrån eller hur det gick för Sportsday (som Tomas Ericson och jag startade i den här vevan).
Man fick komma in i omklädningsrummet för att snacka med spelarna då.
Även i det fallet är minnena det enda man har kvar.
Tid för ett nytt kapitel, skrev Fredrik Pettersson på Instagram. Spännande att se vad det blir. Kanske kan han lära svenska spelare att skjuta bättre? Nä, det är säkert affärsprojekt på G. Annars vet jag ett lag som skulle behöva viss hjälp med skotten.
***
Den som vill se alla klubbar Fredrik Pettersson spelat för kan göra det här.
***
Här en annan som lät hjärtat va'me'. Passande när Göteborg fyller 400. Grattis, gamla stad!
Tack för er förståelse.
