► I går kunde ni läsa första delen av den långa intervjun med Roger Rönnberg, Frölundas tränarprofil.
► Temat: den privilegierade kylgubben.
► I dag: mer om Rönnbergs rena tränarroll, hur han förändrats, och om en sak han jobbar mycket med: bli modigare.
DEN SOM MISSADE första delen av intervjun med Roger Rönnberg kan läsa i kapp här.
Vi snackade framtid, drömmar, NHL, att jobba heltid med hockey; den typen saker.
Nu handlar det mer om Roger Rönnberg som tränare. I dag. Och i går. Vi börjar där, om han förändrats i sin roll.
Rönnberg:
– Det tror jag, på så många plan. Alla människor utvecklas naturligt, skickar ut annan energi, påverkar omgivningen på annat sätt. Den förändringen är det nog knappt man hinner med att se själv.
Men Frölundatränaren har också aktivt jobbat med att förändras. Och gör fortfarande. Det heta uppträdandet, tendensen att bli för självkritisk, till exempel.
– Jag jobbar precis som mina spelare, med en värderad riktning, hur jag vill vara, hur jag vill utvecklas, hur jag vill uppfattas som ledare av mina spelare. Jag har satt upp sådana värderingsord som jag jobbar efter, har en riktning jag jobbar efter.
** Den riktningen är?
– Jag vill ha mod. Du kommer inte någonstans utan mod. Som ledare behöver du peka ut en riktning, passera en jäkla massa hinder på vägen, och då behöver man ha mod. Alla bra ledare tror jag är modiga. Jag vill vara modig. Är jag alltid modig? Nej, jag kan hamna i resultatfokus: ”Vad händer om vi förlorar?” Men har jag en riktning framför ögonen kan jag styra mig själv i den riktningen.
** Mer?
– Jag vill vara en energispridare, inte en energitjuv. Det är lätt att som ledare bli ”fel-letare”, tro det är på ledarens ansvar att hitta alla fel och åtgärda dem istället för att se till att gruppen får vara med och leda saker. Jag vill vara en människa som kommer in och ger energi. Om jag ger istället för stjäl så kommer gruppen att växa.
** Här har du missat förut, menar du?
– Det tror jag fortfarande att jag gör. Inte så att jag kommer in varje dag modig och sprider energi. Ibland kommer jag in med lägre energi, hittar fel, ser saker negativt istället för positivt, men det här är en värderad riktning, jag jobbar efter den. Precis som jag vill se spelarna vill jag se mig själv i den bästa av världar.
** Är du modigare i dag än tidigare?
– Det tror jag. Får du chansen att vinna saker, då tror jag du automatiskt blir lite modigare. Även när du faller pladask, du behöver både och för att lära dig att hantera det och komma vidare.
Låt oss släppa in Max Friberg här. Max vann junior-VM under Roger Rönnberg, borde kunna ge en bild av en eventuellt förändrad tränare, men efter att ha försökt ett tag landar han i detta:
– Jag tyckte han var modig redan då. Stod fast vid sina idéer, trodde stenhårt på det, ingen tvekan.
Så är Rönnberg även i dag, menar Friberg, modet smittar av sig:
– Han får oss att tro på samma spelidé.
Men idéer behöver förnyas, detaljer behöver läggas till, dras ifrån.
För spelare är det lätt att hitta inspiration, se Sidney Crosbys aktioner, Victor Hedmans majestätiska agerande, eller kanske läsa om Börje Salmings kamp på den tiden det var oändligt mycket svårare för européer att ta sig i NHL.
Allt är lättillgängligt. Bara ett klick bort.
Men hur gör en tränare? Hur gör Roger Rönnberg?
– Senast i veckan såg jag (Niklas) Wikegårds program med Roger Melin och reflekterade över vad han (Melin) sa där, hur han tolkade situationen när han tog över Leksand, var spelarna var, fyllda av ångest, tyngda av krav, hade tappat glädjen och så vidare, där han nu tyckte att fler hade slappnat av, hittat ett lugn och glädjen till hockeyn igen. Det får en att fundera. Alla sådana tillfällen är en chans att lära sig något, fundera över hur vi själva gör. Alla möten med folk i branschen, om det är en scout, en agent, om det är en player development-kille från Detroit som dyker upp, det är en chans att lära sig något.
– Sedan läser jag jättemycket böcker om olika idrotter, biografier, faktaböcker. Det finns mycket.
** Vad får dig att må som bäst som tränare? En seger, ett mål, en utveckling, något annat?
– Att säga att det inte spelar någon roll att vinna är att ljuga, för jag älskar att vinna. Men ibland så … man tar vinsten för given, förlusterna tar hårdare, det är mer negativt runt en förlust än positivt runt en vinst. Jag blir mer och mer empatisk för varje år, det blir mjukare värden som belönar mig i mitt jobb. Att se en kille som Jacob Moverare ta steg framåt, Jacob Petersons utveckling, Samuel Fagemos utveckling … att se hur Ryan Lasch bryr sig om försvarsspelet när vi förberedde Malmömatchen, att se hur fin lagkompis Max Friberg är – det värmer mig mycket mer, det betyder mer för mig än det yttre ger, en seger.
** Men förlusterna får dig att må sämst?
– Ja, förlusterna är hemska. Framför allt om man känner att vi inte har gjort allt, det är den värsta känslan du kan ha som coach, att vi känner att vi inte kramat trasan. Jag blir alltid självkritisk och lägger i det i famnen på mig själv. Vad hade jag kunnat göra annorlunda i förberedelserna? Jag nästan förutsätter att det är något vi gjort fel för förbereda laget. Så behöver det inte alltid vara.
** Nej, man kan ju förlora ändå.
– Man kan förlora ändå.
Det här med att ta på sig skulden, eller i alla fall en tung del av den, är inget nytt för Roger Rönnberg. Redan efter slutspelsmissen sista året med Luleå (Rönnberg tränade laget ihop med Roger Kyrö) sa han till lokaltidningen NSD: ”Jag är en sökande själ som ibland kanske ifrågasätter mig själv lite för mycket. Det har jag alltid gjort. ”
I fjol var det likadant, då efter den bittra kvartsfinalförlusten mot Malmö. Rönnberg var snabb ut från omklädningsrummet och tog liksom på sig hela misslyckandet.
** Även här finns utrymme för dig att utvecklas som tränare?
– Jag vill bli mer analytisk, hitta mer av ett drönarperspektiv; viktigt som head coach i en stor organisation att inte bli känslostyrd. Samtidigt är det något bra, något positivt, jag hade lätt som coach kunnat skylla på skador, på svag spelartrupp eller på något annat, men det är så lätt att sådana saker blir ursäkter, och ursäkter är det sista vi vill ha. Bättre man tar sitt ansvar.
** Men?
– Sedan behöver det inte vara hela analysen. När man sedan får sätta sig ner och analysera dagen efter, dagarna efter, veckorna efter så … då kommer det upp flera faktorer.
Intressant att följa Roger Rönnbergs resa mot att bli en ännu modigare tränare.
En del supportrar önskar kanske att modet skulle visa sig i något större vilja att spela ut timeout-kortet tidigare, jag har själv haft åsikter i ämnet några gånger.
Samtidigt kan mod också vara att stå fast vid sin idé, våga lita på att man förberett laget rätt, inte behöver in och peta mer.
Vad A tycker är mod anser B kanske vara feghet.
Så spännande är världen.
Nu laddar Roger Rönnberg för ännu en duell med tränarkollegan Peter Andersson, ännu en chans att hitta den nyckel som låser upp Malmös slutspelsdörr.
Bara dagar kvar nu.
Bara dagar kvar.
***
