► Roger Rönnberg. Karismatisk SHL-tränare. Sedan 2013 synonym med Frölunda.
► Men sedan då? När kontraktet går ut? Drömmer han om NHL? Vill han bli en hockeyns Alex Ferguson i Frölunda?
► Under två dagar kommer ni Rönnberg in på livet en smula.
► I dag: kylgubben som fortfarande får frågan om vad han jobbar med ”på riktigt”, som ser hockey på heltid som ett privilegium.
FÅ HOCKEYTRÄNARE GÅR igenom rutan som Roger Rönnberg, han har meriterna (JVM-guld, SHL-guld, CHL-guld) för att backa upp sin plats rätt högt i tränarhierarkin, han är välartikulerad, eftertänksam, passionerad under matcher men analytisk efter, har åsikter om mycket och kan också ”spela spelet”, trycka på rätt knappar, som i duellerna med trätobrodern Bert Robertsson några år tillbaka i tiden, som i duellerna med Peter Andersson i fjol.
Hans egna knappar blir förstås också tryckta på.
Sticker man ut nosen är det lätt att det bränns ibland.
Kort sagt: Rönnberg är en av svensk hockeys största ledarprofiler.
Just passionen, må den synas under match eller i en diskussion med media efteråt om spelsätt, spelare eller annat som rör hockeyn, karaktäriserar honom.
Kanske kommer den av detta:
Rönnberg förstår att han är privilegierad.
Han har varit hockeytränare i princip i över 20 år, från division III- och II-lag hemma i Norrbotten via Luleås juniorer, A-lag, juniorkronorna och sedan Frölunda.
Det är ett liv han vant sig vid.
Det är ett liv han älskar.
På frågan om han har ett drömjobb nickar Rönnberg och säger snabbt:
– Ja, det är det. Jag hade många år där jag dubbeljobbade, trippeljobbade, jag var kylgubbe, jobbade 40 timmar, hade hockegym, tre årskurser – plus ett A-lag. Jag gick hemifrån sex på morgonen och var hemma elva på kvällen.
** Kylgubbe?
– Ja, jag jobbade med det, farsan gjorde det också. Jag inspekterade större kylanläggningar för industrin. Det var inte förrän jag klev in till Luleås juniorer som jag började jobba heltid. Bara det, att jobba heltid, är något jag verkligen uppskattar och förstår förmånen med. Jag träffar fortfarande folk som frågar mig vad jag jobbar med på riktigt …
** Du är 47 i dag, ser du dig som tränare länge?
– Det tror jag. Svårt att hitta något annat som är mer utmanande, mer lockande.
Roger Rönnberg har kontrakt med Frölunda ända till 2022, det kommer ha gått nio år då sedan han och parhästen Robert Ohlsson stämplade in i Frölundaborg sommaren 2013.
Nio år.
En evighet för en hockeytränare.
Ja, även Roger Rönnberg kan förstås få sparken, men givet Frölundas uttalade mål att jobba långsiktigt och inte vara resultatstyrt så känns det som att han sitter säkrare än någon annan tränare i Hockeysverige.
Alex Ferguson, den legendariske skotske fotbollstränaren, var manager för Manchester United i 27 år. Nu går det förstås inte att jämställa de olika rollerna, men frågan är likväl intressant:
Framtiden. Ambitionen. Livet efter 2022. Vad händer? Hur funderar Roger Rönnberg?
– Svårt …, säger han, tänker efter och fortsätter:
– Jag har valt att inte tänka på det överhuvudtaget för att vara här och nu, för att inte fladdra iväg i tanken. Det är mänskligt, att man alltid är på väg någonstans, att man inte är nöjd där man är. Jag vill inte tänka så, Henrik. Jag tror att då är man redan på väg. Vi har sagt att vi ska göra det här fullt ut.
Svårt att släppa funderingen, lätt att bli tjatig, för nio år som sagt en evighet i hockeytränarvärlden.
** Ser du att du kan tänka dig en fortsättning i Frölunda, ta ännu ett steg på Ferguson-trappan, eller är det så enkelt som att det krävs en annan utmaning då?
– Grauers (Mats, ordföranden) sa faktiskt ”Du kan vara här i nio år” när jag skrev första kontraktet på tre år. Men att tänka sig nio år … det är en för stor tanke bara det. Jag kan inte tänka så långt. Däremot älskar jag att jobba i den här klubben, med de här människorna, hur vi backar varandra, utmanar varandra. Det tror jag är unikt, den gemenskapen, det ”teamtänket”, det värdesätter jag väldigt mycket. Utanför trygga Frölunda är det en tuff och elak hockeyvärld, resultatstyrd, det ser vi senast i Linköping med Tommy Jonsson, och (Fredrik) Emvall före det. Snabba bud, resultat som gäller, hjältar och syndabockar.
Så är det inte i Frölunda. Det trycker Roger Rönnberg, och andra i klubben, ofta på – och han gör det gärna igen:
– Vi har kommit förbi det stadiet, vi analyserar inte på det sättet, vi jobbar på ett djupare plan, utvecklar alla personer i klubben. Det värdesätter jag, för jag tror inte den miljön finns på så många ställen.
Möjligen finns en och annan spelare med avvikande åsikt här, möjligen finns det klubbledare som gärna skulle vilja poängtera att Frölunda minsann inte är unikt, men det är inte riktigt poängen här.
Den är snarast denna:
Passionen visar sig även när Roger Rönnberg agerar PR-man, som när han ovan vid flera tillfällen talar i vi-form. Vi – som i kollektivet Frölunda, spelare, ledare, personal.
Alltid snabb med att framhålla Mats Grauers och ledningens trygga styre, viljan att bygga något över tid.
Alltid snabb med att framhålla sina tränarkolleger i Frölunda, klubbens personal.
Alltid snabb med att poängtera att framgången är ett lagarbete, ingen enmannashow.
Men någon måste leda, någon måste stå högst upp där det blåser, och när det blåst klart i Sverige … vill man inte testa vindarna högre upp på karriärberget då?
Spelare har ett driv, en vilja att nå NHL.
Vi snackar sällan så när det handlar om tränare.
Självfallet för att exemplen, föregångarna, är så få – men före Neil Armstrong 1969 hade ju ingen människa satt sin fot på månen heller.
I dag, med NHL allt mer ”europeiserat”, med allt fler nordamerikanska ledare på besök i Göteborg nickande imponerat åt Frölundas verksamhet, kunde man kanske tänka sig att Rönnberg hoppades på en chans i världens bästa liga.
Men … njaa, inte riktigt så.
– Tränaryrket är ju speciellt, man kan önska en sak, klart att jag velat träna Toronto Maple Leafs någon gång, men det är ju bara en önskan innan man fått en konkret förfrågan. En sak att gå och drömma om det, men jag tror … det gäller att man gör ett jäkla bra jobb, och då måste man vara i nuet. En sådan chans kommer aldrig att öppna sig för en europeisk tränare om man går och dagdrömmer om det. Det handlar om att göra ett bra jobb, och det har vi i Frölunda fullt fokus på, att bygga upp hela klubben, hela organisationen, att vara världens bästa organisation.
I modern tid har två européer gjort korta sejourer som huvudtränare i NHL, Alpo Suhonen i Chicago (00/01), Ivan Hlinka i Pittsburgh (00/01), Jarmo Kekäläinen är just nu GM i Columbus Blue Jackets, men NHL fortsätter vara en oerhört svår värld för europeiska tränare att tränga sig in i.
Att därför tro att Rikard Grönborg, efter sina VM-framgångar, ska gå rakt in i ett head coach-jobb i NHL tycks en smula naivt.
** Ser du en europeisk tränare i NHL snart, Roger?
– Isen är ju bruten, men att verkligen göra ”impact”, vinna, vara framgångsrik … en sak att få chansen, en annan att vara framgångsrik. Det är olika kulturer som möts, det måste man ha respekt för, hur annorlunda den nordamerikanska och den nordiska … den svenska, för det är skillnad på svensk och finsk, är. Hur vi är vana att leda, hur folk är vana vid att bli ledda där borta, hur det blir värderat av folk från utsidan. Det är en stor kulturskillnad, och inte bara där (Nordamerika), jag pratade med Lasse Johansson (Skellefteås förre GM, sparkad av ZSC Lions 17/18), det är enorma skillnader mellan Sverige och Schweiz också.
** Du tänker på att även schweiziska spelare är vana vid att ledas med en fast hand, trygga i en mer auktoritär ledarstil?
– Mm.
Att då se en svensk gå från SHL till NHL, det kanske inte är så konstigt att Rönnberg spontant säger:
– Jag tror det är svinsvårt.
** Det låter heller inte på dig som det är en dröm du när, som finns med hos dig varje dag?
– Nej, absolut inte. Jag älskar mitt jobb, vill vara i nuet. Det är inte särskilt svårt.
***
I del 2 med Roger Rönnberg handlar det mer om honom som tränare, vad han jobbar med, när han mår som bäst och sämst, till exempel.
***
Jeremy Colliton tränade Mora i allsvenskan och är i dag huvudtränare för formstarka Chicago Blackhawks, men dels är han kanadensare, dels började han i farmarlaget Rockford.
I AHL har Uffe Samuelsson varit huvudtränare i en säsong (Charlotte Checkers) och är den med uttalad målsättning att ta ett huvudtränarjobb i NHL; han har varit assisterande tränare i Arizona (då Phoenix) Coyotes, New York Rangers, sedan i Chicago Blackhawks där han dock fick gå i november i samband med att Joel Quenneville fick sparken.
Calle Johansson var assisterande tränare till Adam Oates i Washington Capitals under två säsonger, Kjell Samuelsson basade för Philadelphia Flyers farmarlag Phantoms i ett år, var assisterande under desto fler.
***
