► Frölunda lyfte i Saab Arena – höll undan och tog höstens första bortaseger.
► Stundtals riktigt, riktigt bra. Och oerhört värdefullt att hålla undan till 3–2-vinst.
► Det naiva var borta – det var ett vuxet lag som vann.
LINKÖPING–FRÖLUNDA 2–3: Till slut hittade Frölunda ett sätt att spela hockey som passar den här säsongens upplaga.
Det höll på att gå åt helsike ändå, men Linköping kom aldrig närmare än 2–3, och då kan vi konstatera:
## Den här segern (första på bortaplan) var brutalt viktig för Frölunda.
## Med det här sättet att spela hockey ger sig Frölunda chansen att vinna varje match.
Plötsligt såg det riktigt bra ut i egen zon.
Plötsligt var spelet anpassat efter spelarna, inte efter en önskemodell.
Roger Rönnberg fick som han ville i den här texten, det var väldigt lite John Klingberg, det var desto mer Oscar Fantenberg.
Jag tror inte Frölunda chippat och lyft ut så många puckar på hela säsongen.
Och, för den som inte förstår – jag säger det som något positivt. Väldigt positivt.
Rasmus Dahlin (så bra!) föregick med gott exempel, inte bara snackade om att ta det enkla först utan gjorde det också.
Alla jobbade stenhårt i egen zon för detta:
## Ödmjukhet.
## Respekt för motståndet.
Det betydde:
## Spela sig ur när det går.
## Lätta ut pucken när det är tvunget.
## Ta inte hem trissan, dra inte ner tempot, dra upp det, ha ett ”framåt-tänk.”
På så vis fick LHC sällan hugg, den trevliga bieffekten blev att Frölunda fick fart på sin offensiv, kunde få till spelvändningar, och med maxutdelning kunde det stått 4–0, inte 1–0, efter första.
Med det menar jag inte att Frölunda var så mycket bättre än Linköping.
Jag påpekar bara hur enormt mycket bättre det här laget blir på det sätt man i dag uppträdde i egen zon.
Med enklare, rakare, snabbare spel i egen zon kommer en vass offensiv.
Det var stundtals ett nöje att se Frölunda spela hockey.
… fram till dess att Mats Rosseli Olsen tappade den där ödmjukheten, den som annars karaktäriserat Frölunda för dagen, han spelade onödigt svårt på egen blå linje, tappade pucken, tvingades haka – och vips, var det spänning igen eftersom LHC gjorde 1–3 (38.18) i PP-spelet.
Så lite spelar stor roll i hockey.
Tredje perioden blev ett drama, inte minst så efter att Frölunda släppt in Jakob Liljas 2–3 med en man mer, men med riktigt hårt jobb, med strålande målvaktsspel (Johan Mattsson) med fortsatt smart, enkelt och rejält spel höll 031-gänget undan för ett så dags bra LHC.
Man behöver inga 40 poäng i idrottspsykologi för att räkna ut vad den här segern betydde för en smula stukade självförtroenden.
Borta var naiviteten.
Det var ett vuxet lag som vann.
Nu vet alla hur det ska se ut. Det är steg 1. Steg 2 är att fortsätta så, så ofta som möjligt …
***
Joel Lundqvists andra mål för säsongen, 2–0 från PP-kontoret, föregicks av säkert 15 sekunders kamp om pucken längs med kortsargen. Så viktigt är det att vinna sådana små matcher i matchen.
***
Linköping kom in i matchen via Andrew Gordons tursamma 1–3 i power play.
Gordon sköt på Kristoffer Gunnarsson och in.
I LHC gillade jag verkligen lyftet i slutet av andra och hela tredje perioden. Målvakten Jonas Gustavsson räddade sitt lag tidigt, Derek Roys kedja bar sedan.
***
För er som tror jag inte gillar John Klingberg – motsatt förhållande råder.
Men man ska heta John Klingberg för att spela som John Klingberg.
Om ni förstår …
***
När Frölunda spelar som i dag, en enklare hockey där man får chippa ut pucken vid fara, växer verkligen Jonathan Sigalet.
Ännu en bra bieffekt.
Dessutom: hundra gånger roligare att se Frölunda spela hockey på det här viset, med fart.
***
Mycket snack om Rasmus Dahlin, ska så vara, men Adam Almquists driv och nätta backhandpass över centrallinjen till Dahlin vid 1–0 – det var mumsigt. Kolla själva.
Rasmus Dahlin ger @frolunda_hc ledningen efter en riktigt fin framspelning. #twittpuck #SHL pic.twitter.com/iL3m2oJhNH
— TV4 Hockey (@TV4_Hockey) October 14, 2017
***
Första perioden var det bästa Frölunda gjort i höst. Förutom det fina målet som Rasmus Dahlin gjorde fanns tre utsökta möjligheter till mer:
Sebastian Stålberg – svårare att missa, förarbete av Simon Hjalmarsson.
Hjalmarsson, framspelad av Carl Grundström – vass parad av Jonas Gustavsson.
Filip Westerlund ren i tre mot två-ledning, Gustavsson stod emot. Framspelningen? Hjalmarsson, förstås.
Killen sydde två stygn efter den duell med Sebastian Karlsson, kom tillbaka – och fick vinna på sin gamla hemmais.
Bäst på den.
***
Linköping tappade unge (-99) backen Anton Björkman tidigt i matchen, mer speltid då för jättetalangen Adam Ginning (-00).
***
Höjdpunkter här:
***
## Fakta:
0–1 (14.23) Rasmus Dahlin (Almquist, Ehn)
* Dahlin smög med från sin backposition, kollegan Almquist hittade honom.
0–2 (25.33) Joel Lundqvist 5/4 (Friberg, Lasch)
* Bra PP-jobb, pucken vanns kvar, till slut kaptenens andra för säsongen – från kontoret.
0–3 (32.11) Grundström (Hjalmarsson)
* Hjalmarsson var stark, vann pucken, hittade Grundström i sidled, öppen kasse.
1–3 (38.18) Andrew Gordon 5/4 (Zengerle, Roy)
* Gordon passade från Gretzkyposition, träffade en sig kastande Kristoffer Gunnarsson, det ställde Johan Mattsson.
2–3 (45.17) Jakob Lilja 4/5 (Persson)
* Vass omställning med en man mindre, snyggt pass av veteranen Persson.
***
Så spelade Linköping
Målvakt:
Jonas Gustavsson (Jacob Johansson)
Backar:
Niclas Lundgren–Kristian Näkyvä
Anton Karlsson–Chad Billins
Anton Björkman–Eddie Larsson
Adam Ginning
Kedjor:
Jakob Lilja–Derek Roy–Andrew Gordon
Ken André Olimb–Tony Mårtensson–Mark Zengerle
Sebastian Karlsson–Mathis Olimb–Daniel Olsson Trkulja
Jimmy Andersson–Niklas Persson–Emil Sylvegård
Fredrik Karlström
Frölunda
Målvakt:
Johan Mattsson (Johan Gustafsson)
Backar:
Matt Donovan–John Nyberg
Rasmus Dahlin–Adam Almquist
Kristoffer Gunnarsson–Jonathan Sigalet
Filip Westerlund
Kedjor:
Ryan Lasch–Joel Lundqvist–Mats Rosseli Olsen
Max Friberg–Lias Andersson–Victor Olofsson
Sebastian Stålberg–Simon Hjalmarsson–Carl Grundström
Ponthus Westerholm–Christoffer Ehn–Pontus Widerström
Oliwer Fjellström
