► Roger Rönnberg uttryckte det bra:
► – Vi bad om att förlora.
► Men sedan bestämde sig hans lag för att vinna.
► Det fanns sköna leenden på Frölundas spelare, de talade om lättnad – och längtan efter julledigt.
NERE I OMKLÄDNINGSRUMMET satt Nicklas Lasu, hemma på besök från Finland (Kärpät), glad för att ha fått se sitt gamla lag vinna.
Patrik Carlsson (HIFK) var också hemma på julledigt, snackade lite skit med nära vännen Ryan Lasch och Röglekompisen Ted Brithén.
Många av Frölundas spelare var färdigduschade och ur omklädningsrummet långt tidigare än vanligt.
– Är du kvar, ska du inte fira jul? flinade Mats Rosseli Olsen minuterna efter att presskonferensen avslutats, laddad för en bilfärd till Oslo.
Så snabb var han.
Så lättad var han och lagkompisarna efter att ett hotande fiasko (man får nog kalla hemmaförlust mot jumbon för det, trots att SHL är en äckligt jämn liga) vänts till en blytung 3–2-seger.
Mentalt betydde det här massor.
Jag skrev det i förra texten, jag skriver det igen.
Segerraden intakt. Julfirande som vinnare. Ovanför slutspelsstrecket. Med bevarad framtidstro.
Spelarna kunde inte vänta att dra på julfirande.
Tre dagars ledigt, så som stipuleras av spelarfacket Sico.
Orosmolnet – Mike Webers knäskada.
– Det är ju inte riktigt bra, sa tränaren Roger Rönnberg som till och med lät mig komma in i det innersta av Frölundas omklädningsrum dit inga av medias representanter annars äger tillträde.
Så god var julstämningen efter att 1–2 blivit 3–2 och tre poäng byggt en skön julklapp.
Men Weber … hm, kan man känna.
– Han har ju en skada i knäet, det blir en utmaning för oss att se till att han kan spela med den, sa Rönnberg.
Inget risktagande ekonomiskt, parterna har skrivit kontraket så, om jag förstår det hela rätt.
Frölunda har alltså inte tagit en chans med skadad spelare.
Men – om inte Weber kan spela är det ju ett idrottsligt tapp.
– Vi vet inte riktigt hur illa det är, medgav Rönnberg.
Rehabkoordinatorn Stina Hedin, som inte får uttala sig om skador, såg dock inte så orolig ut när vi flyktigt berörde den amerikanske backen.
Nå, vi får väl se.
Men Fredrik Styrman såg helt okej ut i sin debut, tyckte jag.
Och det var inget fel på försvarsspelet trots att Weber försvann, tvärtom vann det matchen åt Frölunda, det och box play-spelet.
Jag frågade Roger Rönnberg om han inte körde för hårt med första power play-enheten, en dag när den inte fungerade, men det hade jag inget för.
Han har fullt förtroende för de fem i PP1.
Ska mer till för att låta PP2 börja.
Synd, tycker jag. Form är färskvara. Men, jag inser också vad kontinuitet är värd.
Men ändå …
***
Rögle under Cam Abbott fortsätter göra väldigt många saker bra, vara väldigt, väldigt nära – men fortsätter rada upp uddamålsförluster.
Lätt att lida med Rögle.
Finns mer att ta ut, är min känsla. Men … ger det resultat före kvalet?
***
Ryan Lasch slarvade vid 1–2. När kvällen var över var det han som hade spelat fram till matchvinnarmålet. Är det inte typiskt, ändå?
***
Nå, fem bästa den här kvällen i Frölunda:
1. Matt Donovan
* Ni kan skrika om ni vill, han gjorde några sedvanliga misstag, men oj, så företagsam framåt, ribbskott före målpasset vid 1–0, matchhjälte med 3–2-baljan … äh, det här var Matts natt.
2. Max Friberg
* Väldigt förtjust i hur han jobbar över hela isen, kommer till avslut, bidrar på många sätt.
3. Jonathan Sigalet
* En trygghetsfaktor som nu också fick spela PP, skänker stabilitet åt laget.
4. Pontus Widerström
* Matchvinnare om avsluten varit lite bättre, kom till lägen, vann puckar, gjorde jobbet.
5. Joel Lundqvist
* Kändes aktiv, utan att riktigt vara den gamle Joel så var han högst delaktig i den här matchen, det var min känsla.
***
Höjdpunkter här, för den som vill.
