► Dick Axelsson – en profil som älskas av de egna och retar motståndarna och deras fans till vansinne.
► Således är han mycket viktig för SHL.
► Skriver om det här, om de känslor som hockeyn till stor del lever på.
DET HAR SAGTS förut men kan sägas igen. Och igen och igen och igen …
Idrott föder känslor.
Starka känslor.
Få andra företeelser, få andra upplevelser, kan konkurrera.
Få spelare är som Dick Axelsson, därmed är han grymt viktigt för den här ligan vi numer kallar SHL – och för sitt nuvarande lag Färjestad.
I går, i 7–4-fajten mot gamla laget Frölunda, var han bra i själva spelet, snäppet vassare än jag förväntat mig, men framför allt stod han i centrum när det gällde annat.
Dick gick balansgång mellan himmel och helvete när han från båset gjorde en spearingrörelse mot Simon Hjalmarsson och sedan vevade med nävarna inifrån båset.
Man kunde ha tänkt sig matchstraff om domarna sett spearingen (jag skriver kunde, för jag har sett långt hårdare och fulare klubbstick), Dick slapp undan med en roughing-tvåa, hans Färjestad höll undan med viss möda, och kvällen slutade som ni ser på den helt underbara bilden nedan.
Lycka i blicken. Hos Dick. Hos fansen. Ja, de som hejar på Färjestad, alltså
Frölundas fans, i alla fall flera av dem, det var lätt att se på sociala medier, tävlade i att kasta diverse invektiv åt Dicks håll, de var uppretade, rasande, förbannade – och bättre betyg kan Dick Axelsson förstås inte få.
Han gjorde jobbet för sin nya arbetsgivare alldeles utmärkt.
Samma gäller jobbet för SHL, för … när vi funderar på hur vi ska få fler åskådare till hockeyn så det förstås den här typen av profiler som ska vårdas, lyftas fram.
Tänk när Färjestad kommer till Scandinavium nästa gång.
Tänk när Frölundas fans vill se Sean Bergenheim köra över ”den där jävla Dicken.”
Tänk er snacket före.
Om Frölunda är smart är det precis så man målar upp prestigefajten den 18:e januari.
Okej, nu brukar ju de här matcherna vara heta ändå, men jag tror ni förstår vad jag är ute efter.
Profiler som älskas av ena sidan men retar upp den andra till vanvett – de är grymt värdefulla för sporten.
Anders Broström, någon?
Hockey är känslor. Hockeyns dragningskraft hos åskådarna bygger till stor del på dessa.
Den dagen känslorna försvinner kan vi börja hamra på dödsrunan.
***
Kolla segerfirandet när passningsläggaren Lias Andersson jublar med New Jersey-födde Brandon Crawley.
Lias fick beröm efter New York Rangers förlustmatch mot New Jersey Devils i natt, men det är som vanligt, ni får vänta på besked, ett bra tag till. Med all sannolikhet är det först efter några skarpa NHL-matcher vi vet mer.
Vad gäller Carl Grundström talar dock det mesta för att han återvänder, trots fint Mike Babcock-beröm. Det bör ge ”Grusse” ett lyft att använda den här SHL-säsongen i Frölundas tröja.
Både Grundström och Andreas Johnsson spelade förresten för Toronto i natt. Johnsson kommer starta i AHL med Marlies, däremot har Calle Rosén (Växjö) en realistisk chans på en backplats, kanske, kanske också Andreas Borgman (HV71) som glatt publiken med flera sköna tacklingar.
Det har förresten även Grundström gjort. Behöver jag tillägga att sådant uppskattas i hockeyns Mekka? Nä, jag tänkte väl det.
