► Så jäkla tråkigt, även om det var väntat, med Ole-Kristian Tollefsens besked i dag.
► Desto roligare att disciplinnämnden använde sunt förnuft vad gäller Jens Olsson.
► Men usch, det känns verkligen i hjärtat att läsa om Tollefsen på Färjestads webbsajt.
► Jag är rädd att det snart kan komma en liknande text på Frölundas. Kanske på Brynäs också. Och på Djurgårdens.
DET ÄR PÅ farjestadbk.se, i en text av klubbens Stefan Eriksson, som Ole-Kristian Tollefsen öppenhjärtigt berättar om beslutet, det som till slut blev det enda möjliga:
Hans karriär som hockeyspelare är över.
Som oberoende betraktare tycker jag det är trist att en stor SHL-profil försvinner, en som älskades högt av de egna fansen, som var rätt rejält illa omtyckt av motståndarnas.
Men ändå respekterad, tror jag.
För kärleken till sporten. För det bultande hjärtat. För viljan att vinna, göra allt för sina lagkamrater.
Lite av en modern Anders Broström, för att ta till en liknelse Frölundas fans förstår.
Men mest sorgsen blir jag förstås av att läsa storyn om människan Tollefsen, hur dåligt han mått, hur jobbigt det fortfarande är, jag tänker på Magnus Kahnberg, på Sanny Lindström, på Marius Holtet, på Daniel Fernholm, jag förbannar det faktum att dessa hjärnskakningar framstår som hockeyns cancer, omöjliga att fullt ut besegra, och jag tänker på tre andra spelare som just nu är i farozonen:
Sean Bergenheim, Frölunda.
Daniel Paille, Brynäs.
Andreas Engqvist, Djurgården.
Tvingas de alla sluta? Kanske bara den förstnämnde? Kanske både nummer ett och två?
Det är grejen med hjärnskakningar – du kan aldrig veta. Släpper symptomen eller ej? Även en mild träff mot huvudet kan vara förödande.
Bergenheim, precis som Tollefsen, fick sin smäll på träning. Det krävs alltså inte ens en tuff/ful huvudtackling i en intensiv match för att det ska gå illa.
Så farligt är det.
Jag hoppas innerligt att någon begåvad människa finner lösningen, må det vara kraftigare hjälmar, andra typer av skydd, eller något helt annat.
Men det här gör mig bara ledsen in i själen.
Lycka till med resten av livet, Ole-Kristian.
Om någon tog illa upp av cancerliknelsen: nej, det är naturligtvis inte lika illa att tvingas sluta spela hockey som att drabbas av en sjukdom som kan vara dödlig. Vad jag menar är att hur mycket det än forskas och undersöks så verkar det vara omöjligt att komma fram till en lösning på problemet, trots att forskare och vetenskapsmän fixar så mycket annat. Och det finns fall där hjärnskakningar och det helvete som följer drivit människor till självmord. Så … jag tycker inte liknelsen är helt uppåt väggarna.
***
Ni såg kanske att Jens Olsson inte fick något mer straff än en den avstängning (en match) som automatiskt följer på ett så kallat match penalty. Texten från shl.se finns att läsa här.
Tack och lov fanns sunt förnuft hos förbundets disciplinnämnd. Det hade varit bisarrt med ytterligare straff, redan det här var egentligen för mycket, tycker jag.
Att ta tag i funktionärer och/eller domare är förbjudet och tydligen stipulerar regel 116 ett så kallat match penalty. Fair enough.
Men de som skrev regelboken hade nog inte räknat med att funktionärer (isskrapepojken räknas ju som en sådan här) med berått mod skulle gå till attack mot spelare …
Ja, Olsson skulle naturligtvis ha flyttat sig.
Nej, inget – absolut inget – rättfärdigar att han blir nedmejad av grabben med isskrapan.
Killen skulle givetvis kört runt Olsson, gnällt om en sur gammal gubbe med rött skägg, låtit Mora ta striden med Malmö och beklaga sig hos SHL, om det nu var så viktigt att varje liten isyta snöbefriades.
Det gläder mig att disciplinnämnden medger att ”isskraparen uppträdde provocerande”, poängterar att Olsson ska avhålla sig från kontakt, men skriver: ”Provokationen vägs dock in på sådant sätt att den avstängning om en match som automatiskt följer av domarens beslut på isen att tilldela Jens Olsson ett match penalty får anses tillräcklig.”
Tack och lov.
Intressant dock: det hemmalag som vill få ett bortalags spelare ur balans kan alltså skicka in en kille med isskrapa och säga till honom att köra över den bortaspelare som inte flyttar sig.
Minsta reaktion – matchstraff och en motståndare ur leken.
Raljerar jag?
Kanske.
Säger inte att det kommer hända, men jag vidhåller att … det är fan så mycket lättare att sitta hemma i soffan och säga vad den och den minsann ska tåla än att själv leva upp till detta i ett läge då adrenalinet sprutar ut genom öronen.
Den utan synd kan ju komma hem till mig och kasta sten.
Jag bor rätt nära Vågmästareplatsen.
***
Jag tyckte Gustav Possler var bra i Djurgården i går. Coolbet betalar 6,50 om han gör mål mot Frölunda i kväll.
Bra spel. Tycker jag. Men jag inser ju att jag förstör stackars Posslers chanser med dessa ord …
Nå, Frölunda är favorit mot mot ett mer skadedrabbat bortalag: 2,05 mot 3.15.
Lycka till!
