► Frölundas 7–3 på ett hårt skadedrabbat Brynäs var närmast nödvändigt, skulle jag säga. En uppgift som skulle utföras. Inte så mycket mer än så.
► Det kommer tuffare matcher, Frölunda behöver hålla i det som var bra, växa, bygga vidare.
► Ljuspunkter? Mm, det fanns en del sådana. Häng med så får ni det samt mina fem bästa.
JAG AKTAR MIG väldigt mycket för att höja Frölunda till några slags skyar efter det här.
Ett Brynäs utan fyra absoluta toppspelare bör man faktiskt besegra.
Respekt för eventuella hjärnspöken efter tre hemmaförluster i rad, det fanns en mental faktor att ta hänsyn till, absolut, men lik förbaskat:
Ett Frölunda med ambition att bråka om SM-guld i vår ska fixa en sådan här uppgift.
Det gjorde spelarna också – efter en del bekymmer på vägen.
Det stod verkligen och vägde fram till dess att Mats Rosseli Olsen klev in i handlingen och jag förstår att Roger Rönnberg inte var riktigt nöjd med spelet utan puck; ett fyndigt, skotteffektivt Brynäs fick skapa lite för mycket för att det skulle kännas riktigt bra i magarna hos Rönnberg och de övriga i tränarteamet.
Nå, Frölunda gick trots allt i land med uppgiften, gjorde vad man skulle, man kan inte göra mer än vinna och ta tre poäng, mission därmed accomplished. Spelarna skaffade sig en liten andningspaus, träningsdagarna i nästa vecka före de tuffa uppgifterna i Örebro och Leksand blir väl lite skönare nu.
Några noteringar från min sida:
## Sju mål – av ett ”trubbigt” lag?
Ja, faktiskt, och det var förstås nyttigt. Men vi vet ju att Frölunda kan explodera ibland, sedan tar det stopp.
De tre första målen av backar, de fyra sista av forwards, men ju längre matchen led desto mer tog Brynäs slut. Jag tar inget från Frölundas målskytte, sju mål är sju mål, värdefullt och bra, men det finns mer att bevisa.
## Attacken mot mål, skottviljan.
Fanns från start, fanns matchen igenom, hela tiden rätt inställning: ta pucken mot mål. 56 skott, det skojar man inte bort. Flera gånger belönades attacken. Den kommer och går för Frölunda, förståelsen för vad som krävs. Behöver stanna kvar nu.
Mats Rosseli Olsen.
Jag vidhåller att hans förmåga att slappna av och sätta pucken högt (4-3) var den enskilt viktigaste bedriften mot Brynäs. Näst viktigast: puckstölden före 5–3. Utmärkt avslut av Robin Alvarez där. När Frölunda lyckas sätta dit några puckar, må det vara av egen kraft eller att en målvakt inte har sin bästa dag, då ser laget så mycket bättre ut – när puckinnehavet belönas.
## Fler plusvarianter.
Lucas Raymond riktigt bra igen, det är som att tvångströjan släppt utan Jan Mursak, kedjan med Simon Hjalmarsson och Patrik Carlsson bäst i början.
Mursak starkare, vassare än på länge, gick mer på mål, överarbetade inte lika mycket, 1+1 för besväret.
Stefan Elliott 2+2, lite tveksam vid ett av Brynäs mål, men … äh, klart 30-åringen var riktigt jäkla bra. Ett offensivt hot hela tiden. Filip Johansson och Jens Olsson också starka kort, Mattias Norlinder lovade rätt gott några gånger. Jesper Sellgren lite som förr igen, Jonathan Sigalet sköt viktiga 2–2. Över huvud taget var alla backar delaktiga i offensiven.
## Frågetecken.
Johan Sundström hade en riktigt bra manöver mot slutet, men totalt över 60 minuter rätt osynlig sett till vad han kan, vad han har i sig.
Jag tycker fortfarande Max Friberg kommer bort i Joel Lundqvists kedja, speciellt när inte Linus Nässén har samma go, samma kick i steget, samma självförtroende som förut.
Kedjebytet Sundström–Friberg tror jag varit bra.
Nicklas Lasu var 0+2, viktig puckvinst före 4–3, men jag saknar ändå det där drivet, det där självförtroendet från tidigare i höstas. Nå, leder man bästa kedjan, är 0+2 … mitt öga var kanske bara för kritiskt här, eller så är det för att jag vet Lasu kan ännu mer.
Power play.
Visst, utdelning mot slutet när Brynäs redan var uträknat, men 5/3 och 5/4 i andra perioden imponerade verkligen inte. PP1-uppställningen käkade nästan all istid, det gick för sakta, och när Lucas Raymond ska styra från vänster, när högerskytten Stefan Elliott inte kan ”åka in” i direktskottet … allt annat än tajmat, kände jag.
Så, summa summarum: en väl utförd lördagsuppgift, men det kommer krävas mer, mer på regelbunden basis.
Rätt talande, jag stod ett tag med Mats Rosseli Olsen, Jonathan Sigalet och Stefan Elliott, alla medgav att det var viktigt att vinna efter förra veckans elände, skönt att peta in några puckar, bra för självförtroendet, något att bygga vidare på, men inte så mycket mer än så.
Jag delar den uppfattningen. Det här skulle mest göras. Och Frölunda behöver göra mycket mer,.
***
Frölunda hade, enligt statistikkontot Better than a monkey, 6,6 i expected goals (förväntade mål). Man gjorde sju. Häpp!
***
Häftigt att se hur Kungsbackakillen John Dahlström fortsätter göra mål för Oskarshamn. 3–2-baljan i Växjö var hans 14:e, det är lika många som John tidigare gjort på tre säsonger med Smålandslaget i allsvenskan och SHL.
Alla är inte stjärnor vid 18, 19, alla har sin egen kurva att följa. Samma sak som med en annan Hanhals Kings-fostrad kille: Simon Ryfors i Rögle. Lugn och ro, tålamod, förtroende – då blir det gärna bra.
Stark vinst av Oskarshamn mot ”omöjliga” Växjö, jag tycker det är gôrkul att det här laget – som statistikerna dömt ut – fortsätter gå bra. Hatten av!
***
Såg ni hur läckert Oula Palve lurade upp Jesper Sellgren på läktaren i läge 3–5? Grymt bra räddning av Niklas Rubin där, han såg till att det inte blev något sent raffel. Svår match för Rubin, kunde inget göra på målen, starkt att plocka fram den där Palve-räddningen.
Måste ändå poängtera att jag är full av beundran för Brynäs. Inga backbjässar som Simon Bertilsson och Chad Billins, inga forwardsstjärnor som Greg Scott och Anton Rödin – ändå hotade Brynäs alltid med sin fyndiga offensiv, kunde liksom skaka fram chanser ur nästan ingenting.
Till slut, när Mats Rosseli Olsen och Robin Alvarez gjort sina knäckande mål, orkade inte Brynäs längre, många spelare fick slita enormt hårt, till exempel ex-frölundaiten John Nyberg som spelade runt 25 minuter.
Skador, coronasmällen som gör att spelschemat blir extra tufft, Brynäs läge är jobbigt, inget snack om den saken.
Sedan, ni är många som ogillar tränaren Peter Andersson, det får man givetvis göra, den trulige Andersson anstränger sig inte för att bli omtyckt, men är inte det rätt skönt? Han är noll tillgjord, inte politiskt korrekt någonstans, säger vad som faller honom in, struntar fullständigt i vad andra tycker om honom, står alltid upp för sitt lag.
Det där han sa på presskonferensen, det ironiska om hur bra Brynäs PP var – det var ju jätteroligt. Tyckte jag. Nå, det är ju för väl att man kan se saker olika.
***
Mina fem bästa i Frölunda:
1 – Mats Rosseli Olsen
* Enkelt. Målet, puckstölden före 5-3, hårt, energirikt jobb.
2 – Stefan Elliott
* Han borde, som han sak, nog fylla 30 oftare. Nära göra hattrick, inblandad i oerhört mycket offensivt.
3 – Robin Alvarez
* Stark på pucken, som före 1–0. Fick äntligen näta igen, för första gången på länge.
4 – Jan Mursak
* Bra steg framåt för slovenen, alltid aktiv men rakare nu, till slut även belönad med mål.
5 – Jesper Sellgren
* Högst delaktig i offensiven, initiativrik, +3 likt Elliott. Inne på 43 (!) skott framåt. Rekord.
Rekord även här (FHCs tredje för dagen). Sellgren slår Filip Johanssons rekordnotering från tidigare denna säsong. Med 4 skott. Först över 40! https://t.co/Yxu5rz4HSl pic.twitter.com/MZo8qMDa6H
— Better than a Monkey (@betterthanamnky) January 30, 2021
***
Andreas Johnssons första balja i New Jersey Devils var riktigt vacker.
***
Sedan gjorde Victor Olofsson så här, och till slut vann Buffalo på straffar där Linus Ullmark tog tre av tre.
Goalofsson skjuter ju inte heller så illa …
Men kolla Ristolainens skymning. https://t.co/sZnH3vlEPi— Henrik Leman (@henrikleman) January 30, 2021
