Det här är bra för svensk hockey – och fler fans än Växjös borde jubla

Det här är bra för svensk hockey – och fler fans än Växjös borde jubla

Det här är bra för svensk hockey – och fler fans än Växjös borde jubla

Det här är bra för svensk hockey – och fler fans än Växjös borde jubla

► Hockeysverige tar av sig hatten för Växjö Lakers. Igen.
► Det här är bra för svensk hockey. Och ”stäng aldrig SHL”-fansen borde tokjubla.

Guldjubel i Växjö Lakers. Foto: C MORE (skärmdump)

2011 debuterade Växjö Lakers i SHL. Tolv år senare har man fyra SM-guld – dessutom med en högst egen profil.
Det är löjligt imponerande.
Det är något att applådera, även för motståndarnas supportrar.

(den här texten är upplåst ett tag – gå gärna in och prenumerera här)

SVENSK HOCKEY STÅR starkt på det där benet märkt ”sportslig rättvisa”, alltså att lag ska kunna flyttas upp, att lag ska kunna flyttas ner, att drömmen alltid, alltid, alltid ska leva för de som harvar i lägre serier.

Växjö Lakers drömde.

Växjö Lakers gjorde drömmen till verklighet.

Växjö Lakers har nu – efter måndagens 3–0 på Skellefteå, 4–1 i finalserien – fyra SM-guld sedan debuten i SHL 2011.

Det har genom åren pratats om wild cards i SHL, det lyfts ofta fram hur viktigt det är med starka ”varumärken” i vår högstaliga, men protesterna är alltid högljudda. Att snacka stängd liga är som att svära i kyrkan – och spotta framför fötterna på prästen.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Alla som hatar tanken på stängd liga borde jubla över Växjö Lakers bedrifter, sända Henrik Evertsson – svensk hockeys ledande sportchef – en varm tanke.

Det går.

Att gå upp.

Att lyckas.

***

Det här var givetvis Emil Larmis kväll. Jag vet inte vad desperation save heter på finska, men det vore kul att lära sig.

Bland de bästa räddningar han sett, sa självaste Kevin Lowe (Keegans massivt Stanley Cup-meriterade farsa) i C More.

Han mindes något liknande av Mike Richter.

Nivån, vänner, nivån. Så ni fattar.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

När vi hämtat oss från att Emil var mer i stöten än vanligt så slog Martin Lundberg till med ett konstpass till Robert Rosén – ett 1–0-mål så vackert att det borde målas som tavla och ställas ut framför Vida Arena till premiären i höst.

Skellefteå försökte i tredje perioden, Jonathan Pudas hade ett schyst läge, Emil Larmi viftade lite med vänsterbenet, sedan stängde Victor Stjernborg och Ludvig Nilsson kvällen med var sina tom kasse-mål.

Emil Larmi var slutspelets MVP så det visslade om det. Förste målvakt att få Stefan Liv Memorial Trophy, faktiskt.

Växjö Lakers … tja, ”vissla om det” är kanske att ta i – men jösses, man var Sveriges bästa lag hockeyvintern 22/23. Man vann finalserien med 4–1 utan sin bäste center: Kalle Kossila. Betänk det.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

***

Det har skrivits så mycket dumt de senaste veckorna, och då tänker jag inte på det slentrianmässig jump on the bandwagon-gnällandet om ”tråkiga Växjö” (alla har förstås rätt att uppskatta viss spelstil mindre än annan) utan om det här:

”Farligt för svensk hockey om Växjö tar SM-guld.”

Farligt? Jag vill hävda raka motsatsen. Det här är jättebra. Tvingar andra lag att utvecklas, tänka nytt.

SHL är ju en förhållandevis strömlinjeformad liga, (nästan) alla lag vill spela med hög fart, (nästan) alla lag vill sätta hög press.

Växjö Lakers sticker ut här.

## Försvarar sig hopkrupet och starkt, är nöjt med att låta motståndaren dominera ibland, vet att matcher går i perioder, vet att man måste hantera spelet utan puck.

## Vårdar pucken när man får chansen, drar ner på tempot, tar hem laget, laddar för att komma i sina breda trekorridorsattacker – eller ställa om snabbt när läget uppstår.

ANNONS

## Går på hårt i anfallszonen när man verkligen får chansen, kan checka, kan vinna kamper, kan vinna puck, sätta upp offensiven och virvla runt letande efter öppningar.

Växjö Lakers styrka är smartnessen, att man väljer när man ska använda vilket vapen, och jag skulle vilja formulera det så här:

Man spelar situationsanpassat. Använder olika tempon.

Och allt man gör, må det vara defensivt runt egen bur, spela sig loss från press eller offensivt komma till lägen – det är med hög kvalité.

Självfallet står det alla fritt att tycka Växjös hockey är tråkig; tycke och smak vad man gillar. Inget är fel. Inget är rätt. Men aldrig att ännu ett SM-guld för Smålandsklubben är farligt för svensk hockey – tvärtom. Ta Skellefteå och Frölunda till exempel, de triggas nu att utveckla sina spelsätt för att få ut mer av presspel, passningsspel, fart och intensitet, inte låta sig kvävas, dra nytta av sin vilja att ”äga puck och driva spel” men ändå inte gå bort sig.

I en höghastighetsliga som SHL, en där väldigt många lag spelar på ungefär samma vis, är det underbart att Växjö Lakers spelar annorlunda och vinner. Det innebär absolut inte att alla konkurrenter ska ta efter Växjö – men de tvingas skruva på detaljer, förbättra ditt och datt, helt enkelt utvecklas och bli bättre på det de redan gör bra.

***

Få spelare personifierar Växjö Lakers som Robert Rosén. Det är som att han lirar hockey i sitt eget tempo, som att han lever i sin egen lilla hockeyverklighet – som en liten Fiat kryssande bland långtradare.

Det smäller runt Rosén.

Det går fort runt Rosén.

Det går allt annat än fort för Rosén, 36 – men ofta är det ändå han som har pucken, slår en fin passning eller gör mål. Som i match 7 mot Luleå. Som i match 6 mot Frölunda. Som i match 5 mot Skellefteå.

Hockey är som livet i stort, olikheter är bra.

***

Jörgen Jönsson. Schyst första säsong som huvudtränare. Inte bara Sam Hallam kan i Växjö.

***

Grymt bra säsong av Skellefteå, så även av Frölunda som var så nära i semifinalen – men mot Växjö krävdes mer. Det lilla extra. Inget av lagen kunde  fullt ut matcha Växjö. Det är sannerligen inget att skämmas för.

***

Jag kan inte släppa match 7, kvartsfinalen Växjö–Luleå, det stod 2–1, bortalaget hade en puck i insida stolpen (!) med några sekunder kvar.

Så nära var mästaren Växjö att tvingas ta sig igenom en rafflande, nervpåfrestande match 7-förlängning med allt att förlora.

Några veckor senare kramade spelarna SM-pokalen.

Superjämna SHL förklaras inte bättre än så.

Kanske blir det likadant nästa säsong. Vi har en bit dit, men det dröjer inte länge innan man börjar längta.

 

► Hockeysverige tar av sig hatten för Växjö Lakers. Igen.
► Det här är bra för svensk hockey. Och ”stäng aldrig SHL”-fansen borde tokjubla.

Guldjubel i Växjö Lakers. Foto: C MORE (skärmdump)

2011 debuterade Växjö Lakers i SHL. Tolv år senare har man fyra SM-guld – dessutom med en högst egen profil.
Det är löjligt imponerande.
Det är något att applådera, även för motståndarnas supportrar.

(den här texten är upplåst ett tag – gå gärna in och prenumerera här)

SVENSK HOCKEY STÅR starkt på det där benet märkt ”sportslig rättvisa”, alltså att lag ska kunna flyttas upp, att lag ska kunna flyttas ner, att drömmen alltid, alltid, alltid ska leva för de som harvar i lägre serier.

Växjö Lakers drömde.

Växjö Lakers gjorde drömmen till verklighet.

Växjö Lakers har nu – efter måndagens 3–0 på Skellefteå, 4–1 i finalserien – fyra SM-guld sedan debuten i SHL 2011.

Det har genom åren pratats om wild cards i SHL, det lyfts ofta fram hur viktigt det är med starka ”varumärken” i vår högstaliga, men protesterna är alltid högljudda. Att snacka stängd liga är som att svära i kyrkan – och spotta framför fötterna på prästen.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Alla som hatar tanken på stängd liga borde jubla över Växjö Lakers bedrifter, sända Henrik Evertsson – svensk hockeys ledande sportchef – en varm tanke.

Det går.

Att gå upp.

Att lyckas.

***

Det här var givetvis Emil Larmis kväll. Jag vet inte vad desperation save heter på finska, men det vore kul att lära sig.

Bland de bästa räddningar han sett, sa självaste Kevin Lowe (Keegans massivt Stanley Cup-meriterade farsa) i C More.

Han mindes något liknande av Mike Richter.

Nivån, vänner, nivån. Så ni fattar.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

När vi hämtat oss från att Emil var mer i stöten än vanligt så slog Martin Lundberg till med ett konstpass till Robert Rosén – ett 1–0-mål så vackert att det borde målas som tavla och ställas ut framför Vida Arena till premiären i höst.

Skellefteå försökte i tredje perioden, Jonathan Pudas hade ett schyst läge, Emil Larmi viftade lite med vänsterbenet, sedan stängde Victor Stjernborg och Ludvig Nilsson kvällen med var sina tom kasse-mål.

Emil Larmi var slutspelets MVP så det visslade om det. Förste målvakt att få Stefan Liv Memorial Trophy, faktiskt.

Växjö Lakers … tja, ”vissla om det” är kanske att ta i – men jösses, man var Sveriges bästa lag hockeyvintern 22/23. Man vann finalserien med 4–1 utan sin bäste center: Kalle Kossila. Betänk det.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

***

Det har skrivits så mycket dumt de senaste veckorna, och då tänker jag inte på det slentrianmässig jump on the bandwagon-gnällandet om ”tråkiga Växjö” (alla har förstås rätt att uppskatta viss spelstil mindre än annan) utan om det här:

”Farligt för svensk hockey om Växjö tar SM-guld.”

Farligt? Jag vill hävda raka motsatsen. Det här är jättebra. Tvingar andra lag att utvecklas, tänka nytt.

SHL är ju en förhållandevis strömlinjeformad liga, (nästan) alla lag vill spela med hög fart, (nästan) alla lag vill sätta hög press.

Växjö Lakers sticker ut här.

## Försvarar sig hopkrupet och starkt, är nöjt med att låta motståndaren dominera ibland, vet att matcher går i perioder, vet att man måste hantera spelet utan puck.

## Vårdar pucken när man får chansen, drar ner på tempot, tar hem laget, laddar för att komma i sina breda trekorridorsattacker – eller ställa om snabbt när läget uppstår.

ANNONS

## Går på hårt i anfallszonen när man verkligen får chansen, kan checka, kan vinna kamper, kan vinna puck, sätta upp offensiven och virvla runt letande efter öppningar.

Växjö Lakers styrka är smartnessen, att man väljer när man ska använda vilket vapen, och jag skulle vilja formulera det så här:

Man spelar situationsanpassat. Använder olika tempon.

Och allt man gör, må det vara defensivt runt egen bur, spela sig loss från press eller offensivt komma till lägen – det är med hög kvalité.

Självfallet står det alla fritt att tycka Växjös hockey är tråkig; tycke och smak vad man gillar. Inget är fel. Inget är rätt. Men aldrig att ännu ett SM-guld för Smålandsklubben är farligt för svensk hockey – tvärtom. Ta Skellefteå och Frölunda till exempel, de triggas nu att utveckla sina spelsätt för att få ut mer av presspel, passningsspel, fart och intensitet, inte låta sig kvävas, dra nytta av sin vilja att ”äga puck och driva spel” men ändå inte gå bort sig.

I en höghastighetsliga som SHL, en där väldigt många lag spelar på ungefär samma vis, är det underbart att Växjö Lakers spelar annorlunda och vinner. Det innebär absolut inte att alla konkurrenter ska ta efter Växjö – men de tvingas skruva på detaljer, förbättra ditt och datt, helt enkelt utvecklas och bli bättre på det de redan gör bra.

***

Få spelare personifierar Växjö Lakers som Robert Rosén. Det är som att han lirar hockey i sitt eget tempo, som att han lever i sin egen lilla hockeyverklighet – som en liten Fiat kryssande bland långtradare.

Det smäller runt Rosén.

Det går fort runt Rosén.

Det går allt annat än fort för Rosén, 36 – men ofta är det ändå han som har pucken, slår en fin passning eller gör mål. Som i match 7 mot Luleå. Som i match 6 mot Frölunda. Som i match 5 mot Skellefteå.

Hockey är som livet i stort, olikheter är bra.

***

Jörgen Jönsson. Schyst första säsong som huvudtränare. Inte bara Sam Hallam kan i Växjö.

***

Grymt bra säsong av Skellefteå, så även av Frölunda som var så nära i semifinalen – men mot Växjö krävdes mer. Det lilla extra. Inget av lagen kunde  fullt ut matcha Växjö. Det är sannerligen inget att skämmas för.

***

Jag kan inte släppa match 7, kvartsfinalen Växjö–Luleå, det stod 2–1, bortalaget hade en puck i insida stolpen (!) med några sekunder kvar.

Så nära var mästaren Växjö att tvingas ta sig igenom en rafflande, nervpåfrestande match 7-förlängning med allt att förlora.

Några veckor senare kramade spelarna SM-pokalen.

Superjämna SHL förklaras inte bättre än så.

Kanske blir det likadant nästa säsong. Vi har en bit dit, men det dröjer inte länge innan man börjar längta.

 

► Hockeysverige tar av sig hatten för Växjö Lakers. Igen.
► Det här är bra för svensk hockey. Och ”stäng aldrig SHL”-fansen borde tokjubla.

Guldjubel i Växjö Lakers. Foto: C MORE (skärmdump)

2011 debuterade Växjö Lakers i SHL. Tolv år senare har man fyra SM-guld – dessutom med en högst egen profil.
Det är löjligt imponerande.
Det är något att applådera, även för motståndarnas supportrar.

(den här texten är upplåst ett tag – gå gärna in och prenumerera här)

SVENSK HOCKEY STÅR starkt på det där benet märkt ”sportslig rättvisa”, alltså att lag ska kunna flyttas upp, att lag ska kunna flyttas ner, att drömmen alltid, alltid, alltid ska leva för de som harvar i lägre serier.

Växjö Lakers drömde.

Växjö Lakers gjorde drömmen till verklighet.

Växjö Lakers har nu – efter måndagens 3–0 på Skellefteå, 4–1 i finalserien – fyra SM-guld sedan debuten i SHL 2011.

Det har genom åren pratats om wild cards i SHL, det lyfts ofta fram hur viktigt det är med starka ”varumärken” i vår högstaliga, men protesterna är alltid högljudda. Att snacka stängd liga är som att svära i kyrkan – och spotta framför fötterna på prästen.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Alla som hatar tanken på stängd liga borde jubla över Växjö Lakers bedrifter, sända Henrik Evertsson – svensk hockeys ledande sportchef – en varm tanke.

Det går.

Att gå upp.

Att lyckas.

***

Det här var givetvis Emil Larmis kväll. Jag vet inte vad desperation save heter på finska, men det vore kul att lära sig.

Bland de bästa räddningar han sett, sa självaste Kevin Lowe (Keegans massivt Stanley Cup-meriterade farsa) i C More.

Han mindes något liknande av Mike Richter.

Nivån, vänner, nivån. Så ni fattar.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

När vi hämtat oss från att Emil var mer i stöten än vanligt så slog Martin Lundberg till med ett konstpass till Robert Rosén – ett 1–0-mål så vackert att det borde målas som tavla och ställas ut framför Vida Arena till premiären i höst.

Skellefteå försökte i tredje perioden, Jonathan Pudas hade ett schyst läge, Emil Larmi viftade lite med vänsterbenet, sedan stängde Victor Stjernborg och Ludvig Nilsson kvällen med var sina tom kasse-mål.

Emil Larmi var slutspelets MVP så det visslade om det. Förste målvakt att få Stefan Liv Memorial Trophy, faktiskt.

Växjö Lakers … tja, ”vissla om det” är kanske att ta i – men jösses, man var Sveriges bästa lag hockeyvintern 22/23. Man vann finalserien med 4–1 utan sin bäste center: Kalle Kossila. Betänk det.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

***

Det har skrivits så mycket dumt de senaste veckorna, och då tänker jag inte på det slentrianmässig jump on the bandwagon-gnällandet om ”tråkiga Växjö” (alla har förstås rätt att uppskatta viss spelstil mindre än annan) utan om det här:

”Farligt för svensk hockey om Växjö tar SM-guld.”

Farligt? Jag vill hävda raka motsatsen. Det här är jättebra. Tvingar andra lag att utvecklas, tänka nytt.

SHL är ju en förhållandevis strömlinjeformad liga, (nästan) alla lag vill spela med hög fart, (nästan) alla lag vill sätta hög press.

Växjö Lakers sticker ut här.

## Försvarar sig hopkrupet och starkt, är nöjt med att låta motståndaren dominera ibland, vet att matcher går i perioder, vet att man måste hantera spelet utan puck.

## Vårdar pucken när man får chansen, drar ner på tempot, tar hem laget, laddar för att komma i sina breda trekorridorsattacker – eller ställa om snabbt när läget uppstår.

ANNONS

## Går på hårt i anfallszonen när man verkligen får chansen, kan checka, kan vinna kamper, kan vinna puck, sätta upp offensiven och virvla runt letande efter öppningar.

Växjö Lakers styrka är smartnessen, att man väljer när man ska använda vilket vapen, och jag skulle vilja formulera det så här:

Man spelar situationsanpassat. Använder olika tempon.

Och allt man gör, må det vara defensivt runt egen bur, spela sig loss från press eller offensivt komma till lägen – det är med hög kvalité.

Självfallet står det alla fritt att tycka Växjös hockey är tråkig; tycke och smak vad man gillar. Inget är fel. Inget är rätt. Men aldrig att ännu ett SM-guld för Smålandsklubben är farligt för svensk hockey – tvärtom. Ta Skellefteå och Frölunda till exempel, de triggas nu att utveckla sina spelsätt för att få ut mer av presspel, passningsspel, fart och intensitet, inte låta sig kvävas, dra nytta av sin vilja att ”äga puck och driva spel” men ändå inte gå bort sig.

I en höghastighetsliga som SHL, en där väldigt många lag spelar på ungefär samma vis, är det underbart att Växjö Lakers spelar annorlunda och vinner. Det innebär absolut inte att alla konkurrenter ska ta efter Växjö – men de tvingas skruva på detaljer, förbättra ditt och datt, helt enkelt utvecklas och bli bättre på det de redan gör bra.

***

Få spelare personifierar Växjö Lakers som Robert Rosén. Det är som att han lirar hockey i sitt eget tempo, som att han lever i sin egen lilla hockeyverklighet – som en liten Fiat kryssande bland långtradare.

Det smäller runt Rosén.

Det går fort runt Rosén.

Det går allt annat än fort för Rosén, 36 – men ofta är det ändå han som har pucken, slår en fin passning eller gör mål. Som i match 7 mot Luleå. Som i match 6 mot Frölunda. Som i match 5 mot Skellefteå.

Hockey är som livet i stort, olikheter är bra.

***

Jörgen Jönsson. Schyst första säsong som huvudtränare. Inte bara Sam Hallam kan i Växjö.

***

Grymt bra säsong av Skellefteå, så även av Frölunda som var så nära i semifinalen – men mot Växjö krävdes mer. Det lilla extra. Inget av lagen kunde  fullt ut matcha Växjö. Det är sannerligen inget att skämmas för.

***

Jag kan inte släppa match 7, kvartsfinalen Växjö–Luleå, det stod 2–1, bortalaget hade en puck i insida stolpen (!) med några sekunder kvar.

Så nära var mästaren Växjö att tvingas ta sig igenom en rafflande, nervpåfrestande match 7-förlängning med allt att förlora.

Några veckor senare kramade spelarna SM-pokalen.

Superjämna SHL förklaras inte bättre än så.

Kanske blir det likadant nästa säsong. Vi har en bit dit, men det dröjer inte länge innan man börjar längta.

 

► Hockeysverige tar av sig hatten för Växjö Lakers. Igen.
► Det här är bra för svensk hockey. Och ”stäng aldrig SHL”-fansen borde tokjubla.

Guldjubel i Växjö Lakers. Foto: C MORE (skärmdump)

2011 debuterade Växjö Lakers i SHL. Tolv år senare har man fyra SM-guld – dessutom med en högst egen profil.
Det är löjligt imponerande.
Det är något att applådera, även för motståndarnas supportrar.

(den här texten är upplåst ett tag – gå gärna in och prenumerera här)

SVENSK HOCKEY STÅR starkt på det där benet märkt ”sportslig rättvisa”, alltså att lag ska kunna flyttas upp, att lag ska kunna flyttas ner, att drömmen alltid, alltid, alltid ska leva för de som harvar i lägre serier.

Växjö Lakers drömde.

Växjö Lakers gjorde drömmen till verklighet.

Växjö Lakers har nu – efter måndagens 3–0 på Skellefteå, 4–1 i finalserien – fyra SM-guld sedan debuten i SHL 2011.

Det har genom åren pratats om wild cards i SHL, det lyfts ofta fram hur viktigt det är med starka ”varumärken” i vår högstaliga, men protesterna är alltid högljudda. Att snacka stängd liga är som att svära i kyrkan – och spotta framför fötterna på prästen.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Alla som hatar tanken på stängd liga borde jubla över Växjö Lakers bedrifter, sända Henrik Evertsson – svensk hockeys ledande sportchef – en varm tanke.

Det går.

Att gå upp.

Att lyckas.

***

Det här var givetvis Emil Larmis kväll. Jag vet inte vad desperation save heter på finska, men det vore kul att lära sig.

Bland de bästa räddningar han sett, sa självaste Kevin Lowe (Keegans massivt Stanley Cup-meriterade farsa) i C More.

Han mindes något liknande av Mike Richter.

Nivån, vänner, nivån. Så ni fattar.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

När vi hämtat oss från att Emil var mer i stöten än vanligt så slog Martin Lundberg till med ett konstpass till Robert Rosén – ett 1–0-mål så vackert att det borde målas som tavla och ställas ut framför Vida Arena till premiären i höst.

Skellefteå försökte i tredje perioden, Jonathan Pudas hade ett schyst läge, Emil Larmi viftade lite med vänsterbenet, sedan stängde Victor Stjernborg och Ludvig Nilsson kvällen med var sina tom kasse-mål.

Emil Larmi var slutspelets MVP så det visslade om det. Förste målvakt att få Stefan Liv Memorial Trophy, faktiskt.

Växjö Lakers … tja, ”vissla om det” är kanske att ta i – men jösses, man var Sveriges bästa lag hockeyvintern 22/23. Man vann finalserien med 4–1 utan sin bäste center: Kalle Kossila. Betänk det.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

***

Det har skrivits så mycket dumt de senaste veckorna, och då tänker jag inte på det slentrianmässig jump on the bandwagon-gnällandet om ”tråkiga Växjö” (alla har förstås rätt att uppskatta viss spelstil mindre än annan) utan om det här:

”Farligt för svensk hockey om Växjö tar SM-guld.”

Farligt? Jag vill hävda raka motsatsen. Det här är jättebra. Tvingar andra lag att utvecklas, tänka nytt.

SHL är ju en förhållandevis strömlinjeformad liga, (nästan) alla lag vill spela med hög fart, (nästan) alla lag vill sätta hög press.

Växjö Lakers sticker ut här.

## Försvarar sig hopkrupet och starkt, är nöjt med att låta motståndaren dominera ibland, vet att matcher går i perioder, vet att man måste hantera spelet utan puck.

## Vårdar pucken när man får chansen, drar ner på tempot, tar hem laget, laddar för att komma i sina breda trekorridorsattacker – eller ställa om snabbt när läget uppstår.

ANNONS

## Går på hårt i anfallszonen när man verkligen får chansen, kan checka, kan vinna kamper, kan vinna puck, sätta upp offensiven och virvla runt letande efter öppningar.

Växjö Lakers styrka är smartnessen, att man väljer när man ska använda vilket vapen, och jag skulle vilja formulera det så här:

Man spelar situationsanpassat. Använder olika tempon.

Och allt man gör, må det vara defensivt runt egen bur, spela sig loss från press eller offensivt komma till lägen – det är med hög kvalité.

Självfallet står det alla fritt att tycka Växjös hockey är tråkig; tycke och smak vad man gillar. Inget är fel. Inget är rätt. Men aldrig att ännu ett SM-guld för Smålandsklubben är farligt för svensk hockey – tvärtom. Ta Skellefteå och Frölunda till exempel, de triggas nu att utveckla sina spelsätt för att få ut mer av presspel, passningsspel, fart och intensitet, inte låta sig kvävas, dra nytta av sin vilja att ”äga puck och driva spel” men ändå inte gå bort sig.

I en höghastighetsliga som SHL, en där väldigt många lag spelar på ungefär samma vis, är det underbart att Växjö Lakers spelar annorlunda och vinner. Det innebär absolut inte att alla konkurrenter ska ta efter Växjö – men de tvingas skruva på detaljer, förbättra ditt och datt, helt enkelt utvecklas och bli bättre på det de redan gör bra.

***

Få spelare personifierar Växjö Lakers som Robert Rosén. Det är som att han lirar hockey i sitt eget tempo, som att han lever i sin egen lilla hockeyverklighet – som en liten Fiat kryssande bland långtradare.

Det smäller runt Rosén.

Det går fort runt Rosén.

Det går allt annat än fort för Rosén, 36 – men ofta är det ändå han som har pucken, slår en fin passning eller gör mål. Som i match 7 mot Luleå. Som i match 6 mot Frölunda. Som i match 5 mot Skellefteå.

Hockey är som livet i stort, olikheter är bra.

***

Jörgen Jönsson. Schyst första säsong som huvudtränare. Inte bara Sam Hallam kan i Växjö.

***

Grymt bra säsong av Skellefteå, så även av Frölunda som var så nära i semifinalen – men mot Växjö krävdes mer. Det lilla extra. Inget av lagen kunde  fullt ut matcha Växjö. Det är sannerligen inget att skämmas för.

***

Jag kan inte släppa match 7, kvartsfinalen Växjö–Luleå, det stod 2–1, bortalaget hade en puck i insida stolpen (!) med några sekunder kvar.

Så nära var mästaren Växjö att tvingas ta sig igenom en rafflande, nervpåfrestande match 7-förlängning med allt att förlora.

Några veckor senare kramade spelarna SM-pokalen.

Superjämna SHL förklaras inte bättre än så.

Kanske blir det likadant nästa säsong. Vi har en bit dit, men det dröjer inte länge innan man börjar längta.

 

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Senaste nytt

Senaste nytt

Senaste nytt