► Det är som om Frölunda bara förmår vara fullt ut fokuserat ibland.
► Ska vi snacka om det i dag, kanske?
► Det är fredag, Morning Mailbag, ni vet. Välkomna.
► … och så mina fem bästa från i går, förstås.
JAG VET FÖRSTÅS att Frölunda saknade sex tunga namn i går, jag tror – utan att för den skull verka Göteborgsblind – att det var jobbigare för Roger Rönnbergs gäng än för namnsdagsbarnets Bert Robertssons.
Skellefteå var utan toppkedjan men hyggligt intakt i övrigt, läge för andra att kliva fram – och som de gjorde det, Jesper Olofsson & Co.
Frölunda hade hål överallt på isen, gjorde om på många ställen, och det märktes, inte minst defensivt, där laget inte riktigt satt ihop med spelare som litade fullt ut på varandra.
Men – detta spelar ingen riktig roll för mitt resonemang.
Det är ingen ursäkt.
Det var attityden till spel det var fel på.
Jag tyckte Frölunda började optimistiskt, virvlande, drev spel, men vi har sett det förut:
Spelarna var mer intresserade av att leka hockey än att fullt ut tävla.
Och det är ju just det Roger Rönnberg fått kämpa med i vinter, få spelarna att förstå hur hårt man måste kämpa, hur disciplinerat man måste agera för att vinna matcher i supertajta SHL.
Det går ibland.
Ibland inte.
I går var en inte-kväll när pucken släpptes för första gången.
Kul att ha pucken, kul att snirkla runt, kul att leka med motståndare i offensiv zon – inte lika kul att ha uppsikt bakåt, tävla stenhårt, vinna närkamper, spela säkert.
Igen, jag vet, det var folk bort, nya konstellationer, tidiga mål emot som skakade om, det var också så att Frölunda faktiskt stoppade blödningen, kom tillbaka, så jag menar inte att måla upp den kolsvartaste av bilder.
Så enkelt är det inte. Inte alls.
Men jag saknade spelare som var beredda att verkligen tävla, som blev förbannade när det gick emot.
Det förbryllade mig lite.
Eftersom vi vet att Roger Rönnberg och hans tränarkolleger inte är stora fans av att ta tidiga timeouter för att väcka, skaka om, så betyder det att … tja, det ställer krav på att attityden till det här med att tävla, göra det tråkiga jobbet och så vidare, den måste finnas där redan från start.
Men det kanske den gör i slutspelet?
Kanske redan i morgon i Ängelholm?
Jag bara tänkte högt här, ni får gärna haka på.
Förresten är jag väldigt sugen på att åka ner till Skåne i morgon lördag, undrar om jag hittar någon jag kan låna en bil av?
Sådan lyx håller sig ju inte en stadsbo som jag mig med.
***
Fem bästa i går:
1. Victor Olofsson
* Två mål, enormt viktig, ville göra skillnad hela tiden.
2. Simon Hjalmarsson
* Villig att ta ansvar, göra jobb, stark på pucken, spelade fram, bröt in.
3. Christoffer Ehn
* Bra kroppsspråk, fler hade behövt tävla som han, skrika ut positiva signaler.
4. Ryan Lasch
* Tänk om han tog skott i förstaläget någon gång … Men i övrigt, skapade mycket åt sitt lag, stark trots sin ringa storlek, massor med bra pass.
5. Matt Donovan
* Fick ta enormt ansvar i backbristens lag, spelade 26.27 (!), gjorde ett gott jobb.
Stor tumme upp också till Samuel Fagemo (9.48) som jag verkligen tyckte tog för sig, SHL-debuterande Filip Hasa (3.37) gjorde inte heller bort sig; Hasa hade dock redan seniordebuterat för den som vill veta, han spelade en match i höstas.
***
Frölunda reguljärflyger hem i dag, värmer i Göteborg på lördagsmorgonen, bussar ner till Ängelholm för kvällsmatch mot Rögle.
Sedan den där extra hårda träningen?
Nix, först ledigt i åtta dagar, 11–19/2.
Eftersom det är match den 24:e (Örebro borta) blir det alltså rätt kort om tid för den där ”gristräningen”, men detta var uppgifter jag fick i går.
Fyra tuffa pass. Ett lätt – och så match?
***
Okej, nu har jag babblat klart – dags för er att komma med frågor, tankar, synunkter, idéer.
Kör hårt!
