Axelsson: ”Hur skolar man de unga spelarna i dag?”
► Anton Axelsson, mästare med Frölunda 2016, är orolig för svensk hockeys utveckling.
► Individen i fokus. Men laget, då?
► Hur agerar man som lag när det går emot? Som för Sverige i JVM mot Schweiz, till exempel.
► – Spelarna blir lite som robotar. Hur skolar man de unga spelarna i dag? Hockey är fortfarande en lagsport. Hur mycket pratar man om det? frågar sig Axelsson.
BORTA I NHL är två unga svenskar dominanta rookies: Elias Pettersson, 19, och Rasmus Dahlin, 18.
Just nu spelar 82 svenskar i NHL (enligt eliteprospects.com).
Sverige spottar ur sig toppspelare.
Talangutvecklingen – kickstartad av förbundets Tommy Boustedt och juniorutredningen i början av 2000-talet – är av yppersta klass; Sverige är världsledande när det gäller att utveckla hockeyspelare.
Den individuella färdigheten hos svenska spelare (Erik Karlsson, John Klingberg, Filip Forsberg med flera) tar inte alls en baksätesroll som fallet var om vi går tillbaka 20, 30 år i tiden.
Anton Axelsson, numera hockeypensionär vid 33 års ålder, har funderat över det här, han känner oro för att svensk hockeyutbildning tappade bort något på vägen.
Något överdrivet kan man kortfattat sätta ord på hans oro så här:
## En gång var svensk hockey mycket mer av ett kollektiv, laget skulle alltid övertrumfa jaget. Det var inte bra.
## I dag ska jaget bilda laget, men det låter sig inte göras per automatik. Dagens situation är inte heller bra.
** Känner du att pendeln slagit för långt åt andra hållet, Anton?
– Det började redan på min tid, vi var nästan för mycket kollektiv, om man ser vårt JVM-lag så ser man att det var ganska många "brunkare" med, vi hade inte en chans mot Kanada och Ryssland. Då började arbetet som Boustedt och de här, Torgny Bendelin, Roger Rönnberg, Magnus Hävelid ... något behövde göras, då började man med sådana här "russinläger" med individuell träning. Jag var med på ett sådant, tyckte faktiskt det var ganska tråkigt. Jag har alltid sett hockey som en lagsport, så åka träna en mot en nere i sarghörnet, det är jättebra träning, det var jag som tänkte fel, men jag har alltid brunnit för spel fem mot fem, fyra mot fyra, tre mot tre, hitta kombinationer, träna på det man faktiskt ska utöva (under match).
– Nu blir det liksom för mycket individuellt tänk, och jag tror det smittar av sig hos ungdomarna i dag. Det hade det gjort på mig också om jag varit ung i dag, jag hade inte varit bättre, men nu när jag inte spelar ser jag ett större perspektiv. Jag tycker mig se det hos många lag, att spelarna ... går det lite troll i det, då har de inget botemedel. Jag tycker inte det finns det här: "Nu ska jag gå in och sätta en tackling, jag ska bara lösa detta.” Ligger man under med några puckar så är det nästan så matchen slutar varje gång.
** Saknas det spelförståelse, menar du? Glömmer man bort att utbilda unga spelares hjärnor?
– Spelarna blir lite som robotar. Det man blivit lärd att göra kan man utöva om och om igen, men så går det lite troll i det när man möter motståndare som gör andra saker än vad man hade tänkt. Jag ställer mig frågan: "Hur skolar man i dag de unga spelarna?" Förbundet lägger ut en massa om hur de kör individuell träning på sina camper, men hockey är fortfarande en lagsport. Hur mycket pratar man om det? Det är jag nyfiken på. Hur mycket pratar man om att ett starkt kollektiv kan vinna SM-guld oavsett trupp, egentligen?
** Risken med att inte göra det?
– Ta junior-VM som exempel. Nu gick Sverige ju till final förra året, men de har haft några år där de presterat som sämst när det gäller. Jag tror helt enkelt det är så att killarna är inte skolade för den uppgiften. De är inte vana, man ser hur det låser sig för dem. Det här individuella tänket, börjar hockeyförbundet högst upp gå ut med det så smittar det av sig, på ledarna ända ner till killarna. Ungdomar i dag har väldigt bråttom. Man är så medveten om Rasmus Dahlin, men han är ett unikum. Att gå den vägen, det händer kanske vart 20:e år, vart tionde i bästa fall.
** Och det förstår inte unga spelare i allmänhet?
– Det är det de inte gör, vad jag fått höra. Jag vet inte ... nu är jag väldigt luddig, men – hur kommuniceras det från förbundet att hockey är en lagsport? När man sett landslag, juniorlandslag, jag tycker mig ofta se att man spelar sämre ju viktigare det blir, och det gör mig nyfiken, det gör mig fundersam, och ... nu låter jag lite negativ, men när man såg tyskarnas match mot Sverige i OS (2018) – jag tycker de var bättre än Sverige. De var bättre förberedda, de hade bättre roller, de var ett bättre lag. Men individuellt hade de definitivt inte bättre spelare.
** Om jag får vara djävulens advokat för ett ögonblick – kan inte bra individer ge ett bättre lag? Är det inte så förbundet tänker?
– Jag förstår att de tänker så, men man får inte glömma av det viktiga lagspelet. Jag tror vi gjort det lite i svensk hockey. Egentligen hockeyn överlag. Du glömmer vad hockey från grunden är, det är en lagsport. Och jag tror inte vi kommunicerat det tillräckligt bra. Förr i tiden var det ju extremt lagtänk, du fick nästan inte sticka ut. Den som stack ut hos oss var ju Nicklas Bäckström, och det gör han ju inte i dag längre. Träffar du en ödmjukare kille? Han har blivit lärd på ett visst sätt, och visst, det var tråkigare förr, och därför tycker jag inte det var bättre förr, men nu har det också slagit över ganska rejält, tycker jag mig se. Nu tycker jag det blir för mycket individualister, spelare som skriver på för olika klubbar, är redan i andra klubbar redan innan de skrivit på för en SHL-klubb, till exempel.
** Kanske ett stickspår, men det här vet jag att många supportrar reagerar på. De saknar klubbkänslan, killar som vill slåss för laget de är i där och då, som inte så snabbt som möjligt vill vidare.
– Den utvecklingen har väl oroat mig i många år, just hur alla spelare som kommer till olika klubbar … vi har sett det i Frölunda också, de pratar egentligen mer om NHL än vad de pratar om vad de ska göra för Frölunda kommande säsong. Det stör väl mig inte jättemycket, men jag tycker det är en märklig syn på det. För fansen måste det rimma ganska illa när en förening i SHL betalar en viss summa pengar varje månad för at de ska vara där och göra allt för den föreningen.
– Många SHL-klubbar kommunicerar ju utåt att man vill vara en språngbräda, det är helt upp till varje förening att göra. Men hur kommunicerar man: "Du får gärna komma hit och ha som mål att komma till NHL, men nu är det så att vi betalar din lön?" Det vet inte jag, nu spekulerar jag, pratar högt, skapar gärna någon form av debatt med detta.
Med elva SHL-säsonger (Frölunda, Timrå) och ett junior-VM har Anton Axelsson lång erfarenhet, han har sett mycket, kan underbygga sitt resonemang.
Och när det handlar om unga, svenska hockeytalanger pratar han gärna.
Det märks att Axelsson tänkt mycket, funderat, ”känner oro”, som han uttrycker det.
– Dagens yngre är ju fantastiskt mycket bättre än vad vi var när vi kom upp, när man ser TV-pucken i dag… klasskillnad, vi hade inte haft en chans. Skridskoåkning, teknik, allt är bättre – för att de tränar mer. De är starkare, större, det har gått ner i åldrarna, och det är ju bra på det sättet att vi fostrar spelare till NHL nu, där har vi ett facit på att spelarutvecklingen individuellt är jättebra. Men hur mycket pratas det om laget? Det jag tycker mig se ibland är att folk kämpar väldigt hårt, men det känns som de kämpar för att behålla sin istid, inte för att hjälpa sin kompis. Man kämpar hårt för att göra tränaren nöjd mer än att man kämpar hårt för att hjälpa sina bröder i laget.
** Hur menar du?
– Folk åker väldigt fort, de åker dit tränaren pekat att de ska åka i maxfart. Men man ser ingen som gör något extra. Jo, det gör man absolut, men jag ser det mindre i dag, så ska jag säga. Att man verkligen hjälper sin kompis att bli bra, eller hamna i ett bättre läge. Så jobbade man mycket förr, om någon var dålig i kedjan, då försökte de andra två se till att han blev bra. Om alla tre i kedjan är bra ökar ju chanserna betydligt att laget gör en bra match. Jag vet inte hur mycket det pratas om det i dag, man ska skjuta så här hårt och man ska träna så här hårt, hela den biten, och det är ju bra, men det är fortfarande en lagsport vi håller på med.
***
Spännande resonemang. Tyckte jag. Vad tyckte ni?
Det här är långt ifrån allt Anton Axelsson och jag berörde i ämnet unga hockeyspelare, texten blev lång nog ändå, annars kunde ni fått läsa även om hur Zlatan Ibrahimovic-tänket kanske smittat hockeyn, vad Anton tycker om en del fotbollspelares märkliga klubbval med mera,med mera.
Men det fick stå åt sidan. Långläsningen blev lång nog ändå.
Kul om ni tog er igenom. Ännu roligare om ni har åsikter.
***
Tack för er förståelse.
