► Skyhöga förväntningar på Henrik Tömmernes – hur ser han på pressen, hur hanterar han den, hur och var lärde han sig att göra det?
► Här träffar ni Frölundas stjärnback.

Var och varannan expert lyfter fram Henrik Tömmernes, 33, som något av det bästa SHL 23/24 har.
Om Frölundabacken har problem med det? Icke.
– Det ska vara höga förväntningar på mig. Jag är på toppen av min karriär.

SÅVÄL EXPERTER SOM andra spelare håller Henrik Tömmernes synnerligen högt när vi snackar SHL:s nyförvärv och hemvändare. Tömmernes och Linus Omark, de två guldkompisarna i våras, har samma tryck på sina axlar.

## Hemma för att leda.

## Hemma för att leverera.

Tömmernes säger lugnt:

– Klart att det berör, men det ska vara höga förväntningar på mig. Jag är på toppen av min karriär, jag har mycket erfarenhet från landslagsturneringar och gjort det bra där, fått bra offensiva nummer i Schweiz, har spelat mycket, så det är klart att … de förväntningarna har jag på mig själv också.

Den här hälsosamma kaxigheten har om inte skapats så i alla fall byggts på nere i Schweiz där Tömmernes gjorde sex säsonger med Genève-Servette – han krönte sejouren med att bli mästare i våras. Karlstadkillen växte ut till en stjärnback – och fick lära sig att leva upp till den statusen:

– Det var bra för min karriär, förut så hade jag en hög nivå också men det var kanske lite upp och ner. Nu tycker jag att, framför allt de senaste åren, min lägstanivå har varit väldigt hög och det ger en trygghet och självförtroende.

** För att det ställdes tuffa krav?
– Så var det. Jag minns år 1 i Schweiz, då hade jag inte jättebra nummer och var inte jättesynlig, direkt så var det ”Vem är det här? Han skulle väl vara den bäste offensive?” och allt det där.

** I media?
– Lite grand, och man hörde snacket. Då blev det som en pollett (som trillade ner): ”Nu jävlar, nu ska man visa.” Det är självklart att det är så man fungerar.

Drygt sex år har gått sedan den där bittra semifinalförlusten mot Brynäs 2017, Tömmernes lämnade Sverige som en toppback och kom hem som en stjärndito. Men – det är ändå viss skillnad på SHL och schweiziska NL, betydligt tuffare att göra poäng här än där. Och back må han vara, Henrik Tömmernes, men just att göra poäng – det är hans grej.

33-åringen säger om omställningen, vad han sett och känt under försäsongen:

– Defensiv struktur är alla lag bra på (i SHL). Där märker man stor skillnad. Om man vänder ifrån en kille och vill göra ett spel så är det ett lager till, så … det är väl den utmaningen jag har haft under försäsongen. Den har inte varit strålande, den har väl varit okej, men jag har försökt kolla mycket video, hitta den där tajmingen; jag läser ju spelet mer än jag kanske åker hela tiden så det gäller för mig att hitta en bra rytm med lagkamraterna, var det finns ytor, och göra bra saker.

** Allt är lite svårare i SHL?
– Så är det. I Schweiz, topparna är extremt höga, det blir lite mer space, när man gör en gubbe så händer det lite mer saker plus att de har lite mer offensivt tänk, det ska gärna gå så här fram och tillbaka, (mer så) än att man styr upp den perfekta hemgången och allt det där. Det är väl det som är skillnaden. Samtidigt var det tjusningen också, den fire power som fanns i lagen, som back var det rätt svårt att försvara där också. Det är lite annorlunda i Sverige, lite mer defensivt tänk, det är mindre tid med pucken, så det gäller för egen del att hitta de där ytorna vi pratade om och hitta en rytm i spelet där jag kan vara effektiv och ha mycket puck och vara delaktig framåt men samtidigt göra ett bra försvarsarbete och spela många minuter.

Försäsongen är över, allvaret är snart här, Frölunda flyger till Timrå för SHL-premiär torsdag kväll, och Tömmernes säger leende att det märks i gruppen:

– När reklamen åker på grejorna – då är det matchvecka. När man gjort några försäsonger så vet man exakt när datumet är, man räknar ner veckorna.

Försäsongen har varit bra för Frölunda. Det återstår att se vad det är värt. Tömmernes säger:

– Jag tycker vi lagt en jävligt bra grund, jag tycker vi är trygga och stabila och har hittat lite nya saker från i fjol som jag tycker gjort skillnad.

Tömmernes såg många av fjolårssäsongens Frölundamatcher på TV nere i Schweiz, intressant när han ger sin på skillnader nu och då:

– Grundserien och slutspelet var väl ganska stor skillnad, jag tycker kvartsfinalserien mot Färjestad, då var det lite mer åt det hållet där vi är just nu, bra defensiv, bra omställningar, men även kunna hitta spel i hög fart som jag tycker att vi har tryckt på. Vi har haft många mål på spelvändning där vi driver hårt på kassen, det ökar också chansen att någon annan blir ren i slottet. Jag tycker framför allt att jag inte känt av det här klassiska att man hamnar ute vid sarg utan att vi varit ganska konsekventa med att … två killar kanske är på mål och så får man ta pucken in dit. Bevisligen har vi gjort många mål så på försäsongen. Fast det har varit lag som inte spelat lika många matcher så tycker jag … ett inre självförtroende – det är det viktigaste man kan få ut av en försäsong. Stirrar man sig blind på resultat, då tror man kanske att man bättre än man är.

** För en back, inte minst en offensiv back som du, måste det vara oerhört skönt att se forwards konsekvent gå på mål?
– Precis. Det har vi pratat om, då öppnar sig ytor, speciellt för oss backar, ju hårdare forwards trycker ner deras lag desto mer kommer vi få den här klassiska andravågen där vi kan följa med på riktigt och få bra målchanser och kunna läsa spelet. Det går väl lite hand i hand. Dåligt försvarsspel (av motståndarlaget), då kan forwards få fria ytor eller styra in den (pucken) på bortre, gör de (motståndarna) det bra och vi trycker ner dem så ska vi vara där och hugga.

Henrik Tömmernes spelskicklighet kan bli guld värd i sådana här tillfällen. Om Frölundas forwards driver hårt på kassen kan försvarande lag tvingas överbelasta och skapa utrymme för backarna. Till exempel Tömmernes. Om motståndarna väljer något slags man-man framför mål kan fysiskt starka spelare som Calle Klingberg, Linus Öberg med flera såra hårt.

Men – fem mot fem-spelet i all ära, det är i power play som Henrik Tömmernes ska bidra som allra mest i Frölunda. Han berättar en intressant detalj gällande vad spelare och ledare diskuterat:

– Vårt mindset – att vi ska gå ut och ha kul.

Lita på att de individuella kvalitéerna talar. Använda fantasin. Självfallet ha en struktur – men och också spela med spontanitet. I korthet: ha kul på isen.

PP1 i synnerhet borde kunna ha det:

Henrik Tömmernes
Jere Innala Malte Strömwall
Gustav Rydahl
Calle Klingberg

Tömmernes säger:

– Vi har inte fått överdrivet många chanser sedan Malte kom in, men helt klart – nu har vi hot från alla håll. Grym skicklighet, två på mina flanker som skjuter nästan på allt. Sedan Gustav som är stor, stark i mitten, vinner tekningar, gör det där obekväma jobbet, samtidigt har vi Calle som jag tycker under åren i Schweiz varit den jobbigaste att möta framför mål, som verkligen gillar att vara där och skymma. Med det så kommer han att peta in några puckar, och han har även visat att han är bra med pucken, kan slå fina sidledspass. Så det känns bra, det var det vi pratade om före säsongen, att vi ska vara ett hot från alla håll, det blev lite lättläst förra upplagan (22/23) när det inte stämde, då gäller det att kunna ha olika alternativ, och det tycker jag vi har.

Det går mycket fortare när Frölunda spelar power play nu än för ett år sedan. Och det syns att spelarna har kul. Utmaningen blir att fortsätta ha det när det går emot. För sådana dagar kommer. Garanterat.

PP2 är nog så här just nu (ingen PP-träning måndag):

Linus Högberg
Erik Thorell Linus Öberg
Max Friberg
David Edstrom

***

Glöm inte – lite annat upplägg med läsarfrågor i vinter. Läs texten nedan. Ställ gärna frågor till mig.

***

Henrik Tömmernes och Linus Omark vann i Schweiz tillsammans förra säsongen med Genève-Servette. Nu är Tömmernes hemma i Frölunda, Omark är hemma i Luleå. Båda lagen drömmer om guld.

***

Tre Karlstadkillar i Frölunda, tre med Färjestad som moderklubb: Henrik Tömmernes, Gustav Rydahl och Erik Thorell.

***

För den som vill ha mer om Henrik Tömmernes, den här texten är från i våras.