► Ska vi låta droppen ge sig i kast med stenen en gång till? Bra.
► Apropå Martin Thörnbergs berättelse i går, apropå vad jag tjatat om vid ett antal tillfällen tidigare:
► Bort. Med. Dessa. Jävla. Crosscheckingar.
► Även detta: det onödiga ”hatandet” i sportpress, och en krönika för HockeyNews.se om en av svensk etermedias allra största någonsin.
INTE EN ENDA läsare kan ha missat min åsikt, mitt mantra om att svensk hockey borde se till att crosschecking inte är så accepterat av ligor, domare och spelare.
Senast skrev jag detta i samband med Brendan Shinnimins avstängning, jag har även varit på ämnet här och här.
Jag kör alltså dropptaktiken.
Droppen som urholkar stenen.
Någon gång ska det väl bli ett avtryck? Må det bli efter att jag gått i pension …
I går avslöjade HV71:s Martin Thörnberg för HockeyNews.se varför han avstått spel i de avslutande matcherna mot Färjestad.
Thörnberg hade fått ett revben brutet – av en våldsam crosschecking.
Ni fattar ju, det är så här det blir. Skaderisken är stor, för att inte tala om hur crosscheckingar förenklar för defensiven (boxa ut) och försvårar för offensiven.
Ni får tycka jag är tjatig, men jag ger mig inte. Aldrig.
Med Springsteens ord: ”No retreat, baby, no surrender.”
***
Ledsen för i går, Jonathan Sigalet är med frun Christine i Boston, USA, inte i Kanada.
Jag gick på Roger Rönnbergs uppgifter, han sa ordagrant om Sigalet: ”Han är hemma i Kanada.” Fann ingen anledning att ifrågasätta Rönnbergs kunskaper i geografi, nästa gång vet jag bättre.
Nå, grejen här är ju att Sigalet förväntas vara tillbaka i tid till Frölundas semifinal 1 mot Luleå så länge allt går bra med födseln av familjens barn nummer 2. Och är kanadesaren inte det så … tja, då spelade det kanske mindre roll exakt var han var.
Men rätt ska vara rätt, och tydligen är Sigalet i hustruns ”Beantown.”
***
Veckans krönika för HockeyNews.se handlar inte om en spelare utan en kommentator. Och inte vem som helst. Lasse Granqvist.
Jag skriver bland annat så här:
En sak att hitta orden, orka hålla den höga klassen under EN hockeymatch.
I lördags gjorde Granqvist det under TVÅ.
Gick ut hårt – och ökade. Blev bara mer exalterad, mer uppspelt, mer medryckande, utan att snubbla på ett endaste litet ord.
## ”Less is more”, brukar man säga.
## Med Granqvist blir man aldrig less i C More.
## Varje ord har ett värde. Varje mening förhöjer upplevelsen. Fan vet hur han bär sig åt.
Sedan, för oss som fortfarande har den till synes omoderna inställningen att ett korrekt språk ändå betyder något är ju Lasse Granqvist som ett uppfriskande sommarregn en stekhet julidag.
Där andra (mycket hockeyskickliga) kommentatorer inte kan skilja på ”var” och ”vart” eller tror att spelare kan ”stoppas upp” (tack och lov gäller det bara döda djur) så behandlar Granqvist språket med samma respekt som en förälder gör med sitt nyfödda barn.
Läs gärna hela om ni har lust.
***
Mycket möjligt att ni inte håller med mig, att ni tycker jag är fånig, men jag tycker det här är sportpress när den är som sämst.
Jag förstår inte varför man slentrianmässigt ska blanda in ”hat”, jag förstår inte varför det ska talas om ”ett krig där ute.”
Hockey är allvar. Men ändå lek. Hat och krig är något helt annat. Tycker jag.
