► Joel Mustonen får en ny chans med Victor Olofsson och Ryan Lasch.
► Och så några rader om Frölundas tuffa träning.
► Den ska inte bli lättare.
► Kursen är inte på något vis omlagd, fick jag berättat för mig av Roger Rönnberg.
INTE HELT ÖVERRASKANDE att kedjorna för tillfället ser ut så här med tre forwards (och två backar) på OS-tjänstgöring:
Victor Olofsson–Joel Mustonen–Ryan Lasch
Jacob Petersson/Jesper Emanuelsson–Simon Hjalmarsson–Sebastian Stålberg
Carl Grundström–Pathrik Westerholm–Ponthus Westerholm
Pontus Widerström–Christoffer Ehn–Max Friberg
Tränaren Roger Rönnberg ville som ni ser hålla Christoffer Ehns kedja intakt, det var inte tal om att låta Detroit-löftet – som jag tycker har så hög potential – ersätta Joel Lundqvist.
Jacob Peterson har gått på Mats Rosseli Olsens plats eftersom Jesper Emanuelsson har en stukad fot, men Skövdekillen är möjligen med redan på onsdagsträningen.
På backsidan är det ju sju man, riktigt hur det matchas där återkommer jag till.
Tankar?
***
Det här med Frölundas tuffa träning är ett ämne många av er gillar att diskutera, jag har sett en del skriva om att det redan nu är ”gristräning”, och jag tänkte reda ut några saker.
Först detta:
Ja, det ska tränas extra hårt under OS-uppehållet.
Nej, inte förrän veckans matcher är spelade.
Ja, Frölunda lättade på träningen efter 1–4-förlusten mot Färjestad för en tid sedan (18/1).
Nej, det var inte på grund av förlusten i sig.
– Absolut inte, det var enligt plan, slog tränaren Roger Rönnberg fast när jag talade med honom nyss.
Däremot medgav han att han kanske kört lite för hårt med spelarna de två veckorna som var före den där Färjestadsmatchen:
– Det gick nog lite över kanten för vissa spelare. Här lär vi oss och gör justeringar år för år. Så har vi jobbat de senaste åren, vi mäter av belastningen och gör småjusteringar. Jag sitter redan nu med ”Pärra” (Pär Edlund, fysansvarig) och tittar på nästa säsong.
Enkelt förklarat är det så här:
Frölunda kör sin träning med tre nivåer, medel, lätt och tung; när det är få matcher under veckorna höjs nivån, när det är många matcher sänks den.
Jag hörde gluntas om att spelarna höjt rösten och tyckt det tränats för hårt, att det var därför belastningen gick ner för en tid sedan och gjorde matchbenen klart piggare, men här var Rönnberg alltså tydlig och underströk att sänkningen var ”enligt plan”.
Däremot kanske träningsdosen var för hög just före.
Men det är ju elitidrott, ligga på gränsen, balansera på en knivsegg.
Efter veckans matcher (Skellefteå på torsdag, Rögle på lördag) höjs nivån på träningen igen.
Det uppfinns till och med en ny nivå: ”väldigt tung.”
Belöningen ska vara pigga – men starka – ben i slutspelet, och inför detta blir det träning på lägre belastningsnivå i några veckor.
Utmaningen här blir ju att få med Rasmus Dahlin, Mattias Nörstebö, Joel Lundqvist, Jan Mursak och Mats Rosseli Olsen på fyståget.
Medan deras lagkompisar tränar hårt och mycket är den här kvintetten i Pyeongchang, Sydkorea, matchar intensivt men tränar desto mindre.
Här krävs individanpassad träning efter hemkomsten till Göteborg.
Kanske också modet att vänta på att få in alla i spel?
